Senaste kommentarerna i forumet

@gros19 Tack snälla du för dina kloka ord. Det träffade rakt i hjärtat.

Förstår att du är mycket plågad av din pappas drickande. Det är så oehört smärtsamt att se någon man bryr sig om förstöra sitt liv. Det är verkligen psykisk tortyr. Du ser glimtar av din pappa och hoppas, blir besviken och hoppas och det är klart man vill att allt ska bli bra. Nu är det jul och då ska man vara glad, se fram emot det och sedan är det inte alls så för dig utan tvärtom.

Just maktlösheten är förfärlig, men så är det, du är maktlös inför din pappas missbruk. Förfärligt, men när du väl kan acceeptera det är det en befrielse, men även en stor sorg. När jag läste din historia så tänkte jag allra först, har du berättat för din pappa hur du upplever hans missbruk, hur det påverkar ditt liv?

Det är väldigt mycket känslor man ska hantera i din situation, förbjudna känslor, har, ilska m.m. Han gör dig j väldigt illa och han har ju ansvar för sin situation, för sina val. Du är rädd att han ska dö ensam. Väldigt sorgligt men inte det kan du heller förhindra. Största anledning till att människor gör förändringar i sitt liv är negativa konsekvenser. Givetvis finns inga garantier. Alkoholism leder ofta till döden. Inte det kan vi heller blunda för. Du är föreslagen alanon och jag delar den uppfattningen. Besök några möten och se om det är något för dig. Förhör dig om kommunen kan erbjuda något stöd tex anhöriggrupp, kyrkan, kurator vårdcentralen. Ta emot all hjälp du kan få, det har du verkligen förtjänat. Kanske din julklapp till dig själv och klä sen granen riktigt fint.

@Kristoffer tack för ditt svar! Jag mår just nu jättedåligt mentalt. Har svårt att sova och har ångest hela dagarna. Det här påverkar hela min vardag. Jag har ringt till olika hjälplinjer och har förstått att jag kanske blir utsatt för psykiskt våld av min pappa. Just nu känner jag mig så maktlös.

Fy vilken tuff situation. Du är verkligen inte ensam om att oro för en nära anhörig blir extra svår att hantera under julhelgen. Den går ju inte att ta bort, men det är klokt att du skriver här och ber om tips på hur man kan må så bra som möjligt mitt i allt. Har du någon/några att prata med om hur du mår och hur det här påverkar dig? Du kanske har provat det redan eller känner att det inte är något för dig, men många har blivit hjälpta av att gå på Al-Anon-möten. Just den där maktlösheten som du beskriver brukar vara ett centralt tema där. Tror du att det skulle kunna hjälpa dig att få prata med andra som gått/går igenom liknande situationer som du? Fortsätt gärna skriva här om du vill också och berätta om hur du har det.

@Filmen tror dina tankar att om han inte fanns är många som lever som oss tänker. Jag har tänkt så idag. Va skönt att du kommit ifrån han. Verkar som dina barn är i samma ålder som mina dom är 15 och 17 . Hur reagerade dom när du lämnade? Jag är på väg att lämna men det har tagit alldeles för lång tid.

Om barnen är stora nog att förstå sjukdom som begrepp tror jag det kan vara bra att berätta för dem. Det är mycket känslor runt alkoholmissbruk och det är mycket ilska. Det kan vara bra att prata om den så man kan bearbeta den. Kram till dig ❤️

Vill också säga bra jobbat som tagit dig och barnen dit ni är idag❣️

@Filmen vet inte hur gamla barnen är, men förstår det som de är ungdomar/tonåringar?

Jag tänker att det troligast är bäst att vara så transparent det går? Prata om sjukdomen alkoholism och vad den gör med en människa. Egocentreringen osv är ju väldigt vanligt vid alkoholism. Prata om gränssättning och banens behov. Stödsamtal med skolkuratorn eller liknande kanske också kan vara hjälpsamt om det är någon av dem som är öppen för det?

Förstår verkligen att det måste vara supertufft❤️

@Cylinda så bra att du pratade med er chef! Starkt. Även om jag förstår att det måste varit jättejobbigt igår så hoppas jag att du kan se det som ett tecken på att nu är det dig det gäller. Nu måste du rädda dig innan du går sönder❤️. Det låter jättebra att du har en egen lägenhet och en egen ekonomi, då har ju också din partner det och kan ansvara för sig själv. Du är viktig och värdefull och är det meningen att ni ska vara i en relation så kan ni det när han nyktrat till och sökt hjälp.
Har du någon som kan stötta dig? Någon som kan hjälpa dig att vara snäll mot dig själv?
Om du behöver så sjukskriv dig, det är en jättejobbig tid för dig nu.
All styrka till dig!

Mitt ex var på vippen att få sparken han med, men han sa upp sig innan de hann verkställa sitt beslut. Det är tufft när de inte fattar att alkoholen förstör allt, men det är ju en svår sjukdom. När de är mitt uppe i den så tänker de inte klart. För honom kanske alkoholen är viktigare än jobbet nu. Det går inte att förstå om man inte är beroende själv, tror jag.

Ja nu har det hänt igen. Han hat skickat nya sms till chefen. Jag blir tokig av att han gör sånt här. Jag blev så arg i går kväll när han berättar vad han gjort så jag skrek på ett jag aldrig nånsin har gjort i hela mitt liv. "Nej nej. Du lovade mig inga fler sms till nån på jobbet, fatta det " nu har jag nästan ingen röst kvar.
Han förlorar jobbet i morgon, det är jag helt säker på. Han har fätt varningar tidigare,
Och han ser inte kopplingen, alkohol= katastrof i hans liv. Allt faller sönder och så även jag.
Men jag älskar honom, tyvärr, jag måste lämna, jag vet det men det är inte lätt.

Det låter som om han lyckats manipulera dig igen. Risken är stor att du hamnar i samma läge som innan du valde att flytta isär. Vill du dit igen? Hur ser du på din egen framtid? Vad har du för förväntningar och krav?

Hej alla, igen.
Uppdatering: äntligen har vi kommit så långt att hon nu fått en tid på behandlingshem. Det blir lugnt här hemma några veckor.
Jag själv: fullständigt nerkörd och mentalt slut. Har varit på väg att flytta många gånger. Vet ej hur livet blir när hon kommer tillbaka efter behandling.
Vi tillsammans: ofta bråk. Hon kan inte sluta kränka mig, vara elak mot mig på alla tänkbara sätt. Det kan vara allt från ett par timmar till tolv timmar efter att jag kommit hem från jobbet. Ja, det blir väldigt sent innan jag får sova. Extremt jobbigt. Ännu jobbigare om jag ska jobba dagen efter...
Hon respekterar inte mig alls. Hon kör på tills hon inte orkar längre. Det spelar ingen roll hur jag svarar henne och ber henne sluta. Jag pratar, skriver, skriker, smäller i dörrar, bär henne till sängen för att hon ska bli tyst så att jag kan sova. Livet är helt galet alldeles för ofta.
Mitt liv är totalt borta. Vet inte längre vad jag vill göra. Ingenting känns roligt just nu.
Jag tar mig tillbaka snart. Frågan är om jag gör det med eller utan henne och hur lång tid det kommer att ta.

Det var nu säkert 1,5 år sedan jag skrev här. Då hade jag via ett läkarbesök fått reda på att min dåvarande man och pappan till våra tre gemensamma barn var inskriven på beroendeklinik och var fullfjädrad alkoholist. Utöver det blev han orosanmäld då han blev aggressiv mot mig och barnen när han druckit.
Idag, två år senare har jag äntligen kapat alla praktiska band med honom. Skilsmässan är igenom, jag har en egen lägenhet till mig och barnen som bor hos mig 100%. So far so good. Men vad gör man och säger man till barnen? Han är rent ut sagt en värdelös pappa som bara prioriterar sig själv och sina egna behov. Han hör inte av sig till barnen. Han är helt ointresserad av våra barn, frågar aldrig någonting om dem. Han köper prylar på kredit till sig själv, allt han bryr sig om är sig själv. Han skiter i att köpa nån födelsedagspresent till barnen när de fyller år. Han dricker mest troligt fortfarande och ser ut som en slashas.
Vad kan jag göra? Jag lider så för mina barn och jag lägger på mig själv hur jag kunde välja den här pappan till dem. Barnen börjar bli äldre och förstår mer och mer. Min dotter skäller på honom, utan något som helst resultat medan mina pojkar stänger in sina känslor…. Min 16-åring är arg på oss alla känns det som, även på mig.
Vad säger man till barnen?
Ibland i mina mörka stunder tänker jag att det vore bättre om han inte fanns…

Du kan inte få honom att sluta ljuga. Det du däremot kan kontrollera är hur du reagerar på ljugandet och konsekvenserna av det.
Om du inte litar på den du har en relation med, vad är relationen värd för dig? Hur värderar du dig själv i detta? Mitt ex ljög ständigt om sin konsumtion. I hans hall stod alltid en kasse med tomburkar och glas när jag kom hem till honom. Varje gång sa han: den där har stått där ett tag jag orkar inte ta ut den. Dum som jag var trodde jag på honom ett tag. Det var självklart en ny kasse varje gång. Han klämde i sig enorma mängder öl och vin. Betedde sig som skit kvällar och nätter. Ljög och bortförklarade, slätade över. Man tror på det så länge man vill bli lurad att allt egentligen är lite bättre, men sen går det inte längre.
Lita på din magkänsla och stå upp för dig själv. Ingen annan kommer göra det i den här situationen. Han behöver hjälp. Man kan inte älska någon frisk och man kan inte prata dem friska heller. Tyvärr. De måste vilja själva.

@K003 Tack ❤️ Min situation går alldeles utmärkt. Självklart vill man inte vara polis i sitt eget hem: jag fick erfara hur lätt det var all halka över på "fel" sida (om det nu finns en rätt sida).

Hoppas din sambo kan ta tag i bitarna för det går inte att leva med någon som prioriterar alkoholen framför allt. Mitt ex krökade så småningom ihjäl sig utan att fyllt 40 ens. Jag drack i princip inte alls när vi träffades.. saker kan förändras. Med hopp om julefrid i kropp & knopp ❤️

Tycker absolut inte att du är för hård utan är bara tacksam för svar. Du säger inget som jag själv inte redan tänkt. Jag är den som håller de mål vi satt upp och dricker inte längre något med honom över huvudtaget. Jag är istället polis i mitt eget hem vilket jag inte vill vara.

Tack för ditt svar och fortsatt lycka till med din situation ❤️

@K003 Hej 👋🏼 Trist! Ännu tristare: mitt svar.
Du kan inte ansvara för vad han gör eller vad han säger. Att du tycker att han är duktig som dricker i mindre omfattning tycker jag är alarmerande- eftersom jag kommer från den andra sidan. Han manipulerar dig. Han kör sitt race och hoppas att det ska funka. Du har säkert flyttat gränser för att passa in eller för att hans standard ska bli mer godtagbar.

En gång i tiden befann jag mig där du gör - att bli full före så man slapp det jobbiga. På sikt har det (kanske) lett till var jag befinner mig idag. Jag vill också passa på att säga att det blev skilsmässa från min sida! Men tyvärr hamnade jag på den här kanten istället. Dricka-för-mycket-kanten. Den jag nu håller på att reda upp sedan 10 månader.

Mitt råd: sluta dricka med honom. Sluta försvara honom och hans beteende. Han kan inte dricka "lagom". Ställ krav och stå fast vid dem. Att han lät dig tro att han var sjuk efter hjärnskakning talar för hur långt han är villig att gå för att skydda sitt drickande. Vad som helst för att få behålla sin snuttefilt.

Jag hoppas att du inte tycker att jag är hård, elak & kantig. Varje ord jag skrivit kommer från hjärtat med omtanke av dig. 🩵

Så bra att du pratade med er chef! Jag har gjort samma sak. Mitt ex tog emot hjälp en tid men sen kraschade det ändå. Han har nu sagt upp sig och ingen vet hur det kommer sluta. Men det är hans liv, och hans beslut. Vill man inte ha hjälp så vill man inte...

Varför fortsätter han att ljuga?
Min man har alltid druckit för mycket på fest och även hemma i bland på helger. Vi har varit tillsammans i 15 år och festdrickandet har varit ett problem i vårt förhållande under senare halvan av vår tid. Det har bidragit till att jag inte längre alls tycker om honom så fort han dricker. Jag måste antingen se till att jag själv blir onykter före honom på fest eller så går jag hem så fort jag börjar störa mig på honom. Hans psykiska mående har de senaste året blivit allt sämre. (han har alltid haft svårt att prata och haft dåligt självförtroende som nykter). Han fick en rejäl hjärnskakning för ett år sedan och från i våras har jag varit så oerhört orolig för honom. Han blev väldigt trött på kvällarna och började visade personlighetsförändring som jag trodde kunde komma från hjärnskakningen. När han blev trött på kvällarna (kan vara redan vid 17.00) uppvisade (i diffusa nivåer) alla de olika små sakerna som stört mig på genom de senaste åren när han har druckit så som rörelsemönster, sluddra, avtrubbad, tjurig osv. Jag trodde att tröttheten påverkade hans hjärna ungefär på samma sätt som alkohol gjorde och bad honom om och om igen att kolla upp om det var sviter från hjärnskakningen. MIN JÄVLA KORKADE IDIOT! Jag trodde på allvar att han var sjuk tills jag i början av september tog honom på bar gärning med att dricka även på vardagarna. Han ljög mig såklart rätt upp i ansiktet först men erkände senare. Jag blev så chockad. Han har alltid druckit för mycket på fest men alltid skött veckorna och jobbet felfritt ( vad jag vet). Jag känner mig så oerhört sviken att han hellre lät mig tro att han hade allvarlig sviter efter hjärnskakning än att erkänna att han börjat? dricka i smyg under veckorna.

Det har nu gått några månader sen allt uppdagades. Jag har hunnit flytta ut och tillbaka igen. Han har sökt och fått medicin för sitt psykiska mående. Han säger att han självmedicinerade med alkohol under sommaren och att om han börjar må bättre nu så behöver han inte dricka på veckorna. Jag har litat på honom och han har ljugit igen. Jag har om och om igen förklarat att det viktigaste för mig är att han inte ljuger för mig utan att han i stället talar om för mig när suget kommer så att jag förstår i vilken omfattning det kommer. Vi har satt upp gemensamma ramar och mål och jag börjar hoppas att detta kan nog lösa sig. Han sköter sig en tid? men sen upptäcker jag att han druckit igen under helgen och ljuger om det ljuger igen! Varför kan han inte förstå att det som är värst är att han ljuger? Om han får återfall och dricker det kan jag hantera, men inte lögnerna. Jag vet inte hur jag ska nå fram till honom och jag vet inte längre hur många gånger jag orkar börja hoppas för att senare rasa igen. Han säger att han skäm för att han inte klarar av att inte dricka på helgen men han borde ju förstå nu att det är mer att skämmas för att han gör det i smyg och blir påkommen? Jag ser på honom direkt nu så fort han tagit en klunk eftersom jag nu vet att jag kan lita på vad jag ser/känner är alkoholpåverkan och inte sviter efter hjärnskakningen. Han är duktig och dricker i mycket mindre omfattning men varför fortsätter han att ljuga? Det betyder ju att jag egentligen inte har en aning om hur ofta han dricker.

Jag ber om ursäkt om detta blev långt och osammanhängande men jag har nyss kraschlandat efter senaste åkte i bergochdalbaneåket här hemma. Efter en bra nykter? vecka och en mysig fredagkväll och lördagmorgon ljög han mig rakt upp i ansiktet igen.
Nyktra dagar och förtroendet börjar därför återigen om att räkna från noll. Vad gör man? Hur får jag honom att sluta ljuga?

Tack för era tankar, det hjälper mig att känna mig mindre ensam.
Jag pratade med den gemensamma chefen igår em och försökte förklara situationen och att det inte är mina åsikter utan min särbo åsikter om kollegor o chefer. Jag frågade om hjälp till min särbo via företagshälsovården och chefen sa att det kommer att tas upp men att min särbo riskerar sitt jobb och att samtal kommer att hållas på måndag. Jag försöker att fokusera på mig och mitt liv, jag är glad att jag har min egen lägenhet o ekonomi, men älskar min särbo o blir så ledsen och trasig av att se honom förstöra för sig själv. Och snart är det jul...
Kramar till alla er som kämpar med liknande saker och vet hur det är. 💗

Min pappa har varit beroende i alkoholen i snart 25 år. Saknaden efter min pappa är stor. Det finns alltid en önskan om att han ska komma tillbaka. Jag fantiserar om hur han egentligen skulle beskydda mig från honom själv. Jag vill tro att han egentligen vill ta hand om mig. Men han kommer ju aldrig tillbaka. Det är som att ständigt sörja någon som lever. Jag greppar efter halmstrån när jag får se glimtar om vem han egentligen är. Jag känner mig extra maktlös nu till jul då jag vet att hans alkoholintag kommer eskalera. Och det har redan börjat. Kommer jag någon gång få glädjas över en jul. Inte ha ont i magen. Ringa polisen, sjukhuset eller socialen för att han ställer till det? Jag köpte en gran för första gången i år. Jag ville försöka skapa en fin jul. Men redan har han betett sig så illa att mitt psykiska mående vacklar. Jag kan inte kapa kontakten, rädd att han ska dö ensam. Jag måste hålla koll på om han lever. Dela gärna med er av era bästa tips för att bäst klara av julhelgen med en sjuk anhörig.

@sommar2023 hur mår du idag?

Majsan,jag skulle vilja påstå att det beror på dig inte på honom.
Vi medberoende skapar ofta osunda och starka band till den vi älskar.
Det rår vi inte för,och det är det vi ofta behöver få hjälp med av utomstående.

@Cylinda så jobbigt det verkar. Vad skulle hända om du pratade med er chef och satte dig först? Nu verkar du ha hamnat i en nästan kidnappad situation och det är inte särskilt kärleksfullt av en partner att göra så mot en.
Hoppas att du inte tycker mina ord är för hårda, jag blir bara så ledsen på oss som dricker och sätter andra bakom våra egna behov.
Stor kram💕