Senaste kommentarerna i forumet

@Åsa M tack ska försöka göra det!

Idag är en tung dag känner mig ensammast i världen dock inget sug efter alkisen bara deppig och allt känns hopplöst 😔

Jag skriver dagbok, det är billigare än terapi och man kan bearbeta en hel massa saker den vägen. Sen när dagböcker är fulla lägger jag dem åt sidan och efter ett antal år förstör jag dem.

@Niha58 ja, medberoende är det helt klart, men är det kärlek? Ta hand om DIG, jag säger det igen för vi som är fast i medberoende utplånar oss själva i ivern att förändra det som inte kan förändras. Vi sliter ut oss för att förmå någon, som inte alls vill sluta dricka, att sluta dricka. Vi tror på alla lögner för att det gör att vi känner oss trygga i kaoset. Och tiden går, och inget blir bättre...

Vilken fin tanke @ÅsaM! Gillar den - Då fortsätter vi träna vidare här😊

@Niha58 men du så kan du ju inte göra/ ha det..,
Blir han inte arg? Du blir ju som en barnvakt, kan du verkligen ha kvar känslor i kombination med detta…
Du kan aldrig, precis som jag inte kunde, ändra en annan person..

@Åsa M tack för att du svarar - blir så glad… sjuksköterska känner jag mig inte som snarar som polis vakt eller kontrollant och måste ha järnkoll hela tiden..smakar alltid på hans alkoholfria drink och kollar att det är 0 promille i ölen han dricker.. går också igenom hans väskor och även bil, garage med jämna mellanrum där brukade han gömma tidigare… så är den osminkade sanningen om jag skall vara ärlig…vill helst slippa men kaniner låta bli…det är väl det som är medberoendet…

Det är nog därför vi är här allihop? Här kan vi träna på att släppa in varandra och sedan, kanske, vara redo att släppa in fysiska personer..

@Niha58 kära, fina du. På din beskrivning låter det som att du är hans sjuksköterska och inte hans livspartner. Tänk efter om det är avsikten med er relation? Det låter som om han aldrig slutat dricka och ljuger och manipulerar hej vilt. Snälla, ta hand om DIG först!

@Niha58 jodu det är ju lika här, det går en tid så är det som man tror att nu har han skärpt till sig .
Sista gången jag såg min för en vecka sedan då hade det gått lång tid innan..... då tänkte jag att hjälp va fort det går utför nu 😔

@Kärringen lätt att glömma den smärtan och ångesten samt att alltid vara beredd på katastrof..ständigt en klump i magen av oro…

@bella70 jag tror ju att det emellanåt… Vi har båda vuxna barn och de har sina egna liv…jag såg en framtid med oss två som gamla tillsamman ..

@Carisie tack ! Så fint med bönen den är ju så.bra …skall läsa den flera gånger och låta den sjunka in..Känner mig bara så ledsen och ambivalent…han märker det och blir ännu mer uppmärksam och hjälpsam vilket tynger mig med skuldkänslor… nästa vecka skall han åka till sitt lantställe och han kommer att face-tajma med mig varje morgon när han tar antabus i min åsyn ..…hatar mig själv när jag är tveksam till om det verkligen är antabus eller bara Treo han dricker ..men att jag känner så är ganska talande för hur lite jag litar på honom och jag vet inte om jag orkar ha detta järngrepp om honom…och vara ett steg före allt han företar sig. Hela tiden känna misstänksamhet och ångest. Medberoende heter det..

Jag hör ju själv att det låter så utjatat men han har så många bra sidor. En fantastisk man som jag helade mina sår med efter ett 30 årigt äktenskap med psykisk misshandel. Jag trodde jag träffat min själsfrände.. det tråkiga är att jag inte längre känner mig attraherad av honom.. sexlivet fungerar inte men många andra sidor av ömhet och närhet…han hjälper mig mycket praktiskt eftersom jag inte är så händig själv..han har liksom gjort att jag känner mig beroende av honom ..skall jobba bara några år till innan jag går i pension och är rädd för ett liv i ensamhet när vi kunde ha det så bra…vi har inga gemensamma barn - mina har älskat honom och hade toppenrelation men de blev såååå besvikna när han åkte in för rattfylla…deras relation är inte lika nära som tidigare…han märker det men låtsas som inget …

Jag hör ju själv att det låter så utjatat men han har så många bra sidor. En fantastisk man som jag helade mina sår med efter ett 30 årigt äktenskap med psykisk misshandel. Jag trodde jag träffat min själsfrände.. det tråkiga är att jag inte längre känner mig attraherad av honom.. sexlivet fungerar inte men många andra sidor av ömhet och närhet…han hjälper mig mycket praktiskt eftersom jag inte är så händig själv..han har liksom gjort att jag känner mig beroende av honom ..skall jobba bara några år till och är rädd för ett liv i ensamhet när vi kunde ha det så bra…vi har inga gemensamma barn - mina har älskat honom och hade toppenrelation men de blev såååå besvikna när han åkte in för rattfylla…deras relation är inte lika nära som tidigare…han märker det men låtsas som inget …

@Niha58 är du säker på att detta verkligen är ett förhållande du vill vara i?
Inga barn inblandade ?

@Niha58 Hej 👋🏼 Ditt inlägg fladdrade förbi och det kunde varit skrivet av mig i en annan tid. Tankar som omedelbart väcks - han har aldrig slutat så han kan inte återfalla. Han blir arg för att du läser av honom korrekt. Du baxar mycket riktigt omkring på ett medberoende som tär på dig. Vill han inte förändras finns det inget du kan göra - mitt ex var iaf ärlig nog att säga att han valde alkoholen så jag kunde slänga ut honom efter att trampat runt länge nog i den kvicksand du beskriver. Jag är inte religös men sinnesrobönen hjälpte mig många gånger på väg ur mitt medberoende.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

🩵

Funderar inför augusti när han slipper sitt alkolås i bilen att köpa alkoholmätare som jag kan kräva att han blåser i när jag känner mig orolig om han druckit och han förnekar…funderar också kräva att han tar antabus varje dag men tänker också att det kan han trixa med. Han jobbar hemifrån och är aktiv med att beställa hem varor..tänker att det blir hur lätt som helst för honom att smyga och mörka för mig när jag är på jobbet och jag skall gå med ständig oro -misstänksamhet och ångesten. Det känns som något stort jag måste baxa runt och aldrig släppa kontrollen över. Känns svårt att tänka att det är en sådan relation jag vill leva i. Jag vill tro på honom men jag litar inte på honom.

Stå på dig!
Så dåligt som man blir att må.....det är inte värt det! ❤️

Jag är ju sjukpensionär o har alldeles för mycket tid att googla o greja.
Men jag tror att vi kvinnor framförallt behöver jobba på vår självmedkänsla!
Är det någon som vet hur man gör?

Det finns åtskilliga människor som säljer kurser i detta, men min ekonomi tillåter tyvärr inte sådan summor.

Bor sedan 4 år tillbaka med en person som är alkoholist. Han har mörkat sitt drickande och förnekat när jag konfronterat honom.Jag levde i konstant ångest och stress och hade alltid en klump i magen då jag kom hem efter jobbet i vilket skick han skulle vara i. Jag satte ultimatum - han fick välja mig eller alkoholen. Valde mig sa han och slutade dricka. I ett års tid drack han kontinuerligt i smyg vilket spädde på min ångest och oro. Förnekade när jag konfronterade honom. Allt sprack när han blev tagen för rattfylla Han fick alkolås och gick på samtal på soc. Sa det var för min skull. Själv var han säker på att han kommit över sitt beroende och aldrig mera skulle dricka alkohol. Har tagit antabus de gånger han varit hemifrån och gör det under FaceTime med mig. Han har lagt över sitt beroende av alkohol till alk-fri Nejgroni (0,5 ) dricker mycket av det - börjar redan kl 10.00 vardagar och fortsätter tills han går och lägger sig. Nu i augusti tar tiden slut med hans alkolås på bilen och min ångest är så stark att han skall återfalla. Han blir arg då jag uttrycker min oro och säger att jag inte lita på honom. Jag ser det som att hans beroende finns kvar och han har börjat ” förberedelser ” mot ett liv med alkohol igen genom att dricka mer alk fri öl samt alkoholfritt rött vin. Nu har jag bett honom boka tid hos sin kontakt på soc för ett gemensamt samtal så att jag får berätta för honom om detta så att han lyssnar och inte kan vifta bort min oro.Jag är så bestämd i att separera om han dricker bara ett glas alkohol för jag vill inte leva med en alkoholist och all den ångest och psykiska ohälsan det innebär för mig. Just nu är vår relation på paus..jag håller mig avvaktande - vill inte gå in i något som är ohållbart egentligen. Mitt liv vill jag leva i lugn och ro och inte bli polis/kontrollant i mitt eget hem. Bara för att han prioriterar alkoholen före mig.

@ÅsaM Känner igen det där med ansvar för allt och alla. Har länge försökt lära om där, lyckas bra rätt ofta och mindre bra ibland.

Det jag nu vill träna på är att låta någon annan stötta mig i mitt faktiska ansvar någon gång då och då. Våga tro att någon kan finnas där för mig, när jag inte orkar. Vet inte exakt vad jag menar själv, men det finns något där som känns vilsamt och rätt för mig att söka vidare efter.

Tror att en av anledningarna till att jag älskar att resa är just att jag känner att jag slipper så mycket ansvar. Känner mig fri!

Undrar om det här är en av anledningarna till att vi med den här typen av inlärningsmönster lätt hamnar i olika typer av relationer med personer där vi inte känner oss trygga med att de också finns där för oss, när vi behöver det.

Vi märker det helt enkelt inte då vi inte söker den typen av stöd (som vi egentligen längtar efter - men inte vet hur vi ska släppa in).

Så många lager det finns att avtäcka och upptäcka i oss själva.

@bella70 Hej! Ja den tanken har slagit mig. Men hotet om självmord var för över 20 år sedan och har inte hänt sedan dess, även om det fortf spökar för mig nu såklart... jag försöker tänka att jag och min familj är prio 1 nu. Det är svårt. Men någon dag kanske jag kommer dit då jag kan släppa allt och alla känslor.

@has känns igen, jag har också jobbat ihjäl mig med att ta ansvar för allt och alla och när jag insett att ingen gör det för mig så fick jag ta en lång paus (vi pratar år) för att omvärdera. Jag har analyserat varför jag har gjort det och jag har slutat med det nu, men oj vad det har tagit mycket energi under många år.

@wasgij ja du, hur gör man? Mitt ex höll på med kärleksförklaringar i närmare ett år efter att han valde att avsluta vår relation en natt när han var full och hade ångest. Jag sa åt honom att jag inte vill höra det. Hans missbruk sabbar så mycket men det är som att han själv inte förstår det.
Mitt råd är: håll lite avstånd, om det fungerar för dig. Det tar tid att läka och är han där och skaver och manipulerar tar det längre tid. Min erfarenhet är att en missbrukare ofta är livrädd för att vara ensam och gör nästan vad som helst för att hålla den medberoende i närheten. Då blir man invaggad i falsk säkerhet och börjar efter ett tag lita på de eldiga kärleksförklaringarna, och innan man vet ordet av är man fast igen - och missbrukaren har inte gjort ett dugg åt sin egen situation. Så var vaksam. Det är inte vad HAN känner som är viktigast nu, det är vad DU känner.

Jodå
Har ju varit med förut så det är precis det jag är.
Men det blir inte roligare för det.
Jag minns från förra svängen att pinar man ut en sån här dag utan att agera på känslan så har man ofta en bra dag dagen efter.