Senaste kommentarerna i forumet

Gick inte enligt plan, men känns bra ändå. 🙏🌺

Ja, så känns det. Med mitt ex hade jag tänkt en relation. Blev annat. Kaos, nästintill utbrändhet, ilska, oro,frustration, hopp. Ja, ni vet ... 🧐😔

Nu har vi en bra kontakt exet och jag, och jag känner att jag har en styrka i mig själv. Och en acceptans. Kommit långt i min "bort från medberoende"-process, men vägen dit har varit väldigt lång. Har t ex hängt här på forumet flera år ...

Därtill känner jag att det är vänskap jag gärna önskar, och känner mig också stark i att inte trilla dit igen att det blir något mera.

Jag är nöjd, och tillfreds liksom vad som ÄR just nu. Och det viktigaste att sätta gränser.

Som sagt. Det blev inte vad jag önskade från början, men jag - VI har det bra i en vänskapsrelation. Men, det krävs, tror jag mycket bearbetning.

Jag vill egentligen"bara" säga att det kan bli bra, fastän man tänkt annat från början och då man levt i ett kaos. 🌺

Kram,
Och sköt om er!
💜

Instämmer var väldigt försiktig med att ha kontakt

Jag hade inte heller velat umgås med exet. Även om han skulle varit nykter hade jag inte velat öppna den dörren, för då smyger han sig in igen och säger att han alltid kommer älska mig och saknar mig och är ensam bla bla bla, det är efter det som supandet drar igång igen. Var försiktig om dig!

Det är ju det här jag inte riktigt förstår. Men vi är ju mer kompisar än käraste, alltså bara kramas men pratar mycket och det är ju det jag saknat o vill ha.
Dock vet jag att alkoholen alltid är prio 1 😔❤️

Jo, har jobbat. Personligen skulle jag aldrig våga åka till mitt ex. Blir så känslomässigt misshandlad när han väljer bort mej. Kan inte leva så. Är du inte rädd för att bli ledsen igen och igen och igen eller kan du hålla dina känslor i shack? ❤️

@Sårad... jadu han bjöd hem mig över helgen. Nykter för han jobba natt o så klart åker jag dit!
Jag försöker förstå hur jag kan vara sp svag...men det går inte.

Hur har du det? ❤️

Hur har du det (i värmen ☀️)?

@Louise 73
Hej,
hur känns det inför idag?
🌺

jag vet att min kille också haft alkoholproblem förut. Det har han berättat och jag har då lyft min oro för att det kan eskalera igen. Hans svar var..jag förstår det , men det var längesen.
nu känner jag att jag måste lyfta frågan igen och kan som det ser ut ta det på sön.
ska göra en plan

Du har helt rätt - det är inte ditt ansvar. Det är inte din pappas ansvar heller. Bara din mamma kan sluta dricka. Och hon måste vilja sluta dricka. Mitt tips är att vid rätt tillfälle (dvs. när du mamma är nykter och verkar mottaglig) ta upp hur hennes drickande påverkar dig. Annars kan du prata med din pappa om att inte städa upp efter din mamma (tex sjukanmäla). Min partner ignorerade mina varningar under nästan två år men när hennes chef räknade ut hennes alkoholproblem och konfronterade henne då jävlar fick hon fart. Tyvärr är alkoholister duktiga på att skita totalt i vad deras närmsta tycker. Vi är med när gräns efter gräns efter gräns passeras och suddas ut och därför utvecklar de ofta försvarsmekanismer mot vår kritik/oro. Varje snedsteg blir bara ännu en liten gräns som de anhöriga ser alkolisten gå över. Och vi har ju funnits kvar efter att alla tidigare gränser passerats.
Annars måste du prioritera dig själv och dina egna behov. Finns det någonting du mår bra utav? Något gammalt intresse du skulle vilja ta upp? Du kan dessutom ringa Alkoholhjälpen här och få ventilera detta skamfyllda samtalsämne. Jag pratar med dom någon gång i månaden och varje gång känns det som att man punkterar en ballong som sitter i bröstet.
Ta hand om dig!

Ps
Som du så klokt säger - du ska veta att inget är ditt ansvar, det är du som blir sviken av de vuxna.
Fokusera på dig❤️

Låter oerhört tufft för dig att ha det så hemma.
Kan du tänka dig att ringa till alkoholhjä lpen? Du kan vara anonym.
I första hand tänker jag att DU måste få stöd för det du upplevt under din uppväxt.

Hej! Jag är en 19-årig tjej som fortfarande bor hemma med mina föräldrar- mamma och pappa. Min mamma har egentligen sedan flera år tillbaka riskkonsumerat alkohol, men den senaste tiden upplever jag att detta har eskalerat. Hon kan dricka två flaskor vin per kväll/eftermiddag, flera dagar i rad på vardagarna och en box vin på helgen. När man påpekar för henne att hon dricker för mycket och blir märkbart berusad blir hon bara arg, irriterad och går i försvarsläge. Dehär gör även att inte heller min pappa kan prata med henne om detta problem - han tycker det blir för jobbigt. Det känns som att hon själv inte förstår att det inte är bra för henne och att hon riskkonsumerar något enormt. Känns inte heller som att hon bryr sig om att jag upplever detta som något jobbigt och kan ha en klump i magen innan jag åker hem och undrar ifall hon är påverkad när jag kommer hem. Har ju också påpekat detta vad som känns som tusentals gånger, men hon lyssnar verkligen inte. Samtidigt känns det inte som mitt ansvar - utan mer min pappas och speciellt hennes eget. Men eftersom att papp inte heller orkar/vill diskutera detta med henne så fortsätter det bara. Vad finns det för hjälp man kan få? Finns det något jag och min papp kan göra för att få henne att inse att hon måste trappa ner/sluta helt?

Starkt gjort @majsan :) Hoppas lugnet infinner sig hos dig...

@Blomman_
Hur har du det?
💜

Hur går det för dig @ann74?

@Tröttiz jag vill tro jag börjar se lite mer ljus , men känner mig ny även på detta med vänner.

Anmält mig till två kurser i höst en i körsång o en i yoga.

Även jag är mån om min ensamhet, tar tid att lyssna på kroppen reflektera....Bara vara i tystnad ❤️ så skönt

@yajjan
Gör så - de är bra att prata med.
Var rädd om dig och barnen ❤️

@bella70 tack ❤️ jag tänkte jag ska ringa den här linjen när den öppnar kl 11. Måste ventilera.

Hej @Blomman! Låter tufft. Jag tror att det är lätt för oss anhöriga att fastna i detaljerna, hur många burkar/flaskor/centilitrar vilket gör det svårare för oss att lyfta blicken och se på helheten och hur situationen faktiskt påverkar oss själva och våra barn.

Håller med ovanstående att den som har alkoholproblem inte kan se sitt drickande på ett friskt sätt, utan beroendet kommer att göra allt för att vi som finns runtomkring inte ska märka hur illa det faktiskt är.

Så tillbaka till dig: vill du det här? Orkar du det här? Blir det här bra för dig?

När du skriver att han inte respekterar dina gränser så kommer tanken: gör du det?

Jag ber om ursäkt om det låter hårt, kommer från en plats av omtanke och igenkänning❤️

@yajjan
Ger det konsekvenser o oro så är det allvarligt.

Mängden är helt ointressant.

@yajjan
Ultimatum är meningslöst
Barnen kan inte välja själv - du måste säkra deras tillvaro o flytta direkt

@sliten61 Jag hoppar in här, jag tycker jag har satt ner foten och gett ultimatum till min sambo flera gånger. Min hjärna går på högvarv om vad jag ska göra. Ska jag bryta och flytta tillbaka till min lägenhet igen? Jag VET iaf att jag inte vill säga upp den. Utifall att.

Jag har pratat med vän flera helger att om något händer eller sambo och jag börjar tjafsa då han är påverkad så kommer jag med barnen till henne. Hur sjukt är det att man skapar sig en hemlig flyktplan …. nä jag måste prata med någon NU! Det går inte att skriva i ord, det finns för mycket att säga.

Men vad är då mycket? Ett 24 flak öl och ibland nästan En hel flaska whiskey på en helg? Finnns det kvar öl på söndagen så ska dom drickas upp också.

Min man är stolt över att han gått ner från 24 fullstora burkar till 24 småburkar. Båda sorterna innehåller 5,2%.

@Kärringen
Då du kommit en bit på väg ännu i ditt mående så är det kanske nära till hands att du orkar mera med vänner och vänskap?

Det är ju relationer det med, och jag tänker att man bör bygga upp relationen till och inom sig själv. Den har man ju tänker jag försakat då fokus legat på någon annan.
💜

När det gäller mig själv var jag mycket i behov av så kallad ensamtid och drog mig tillbaka i vissa situationer, såsom kallprat med speciellt "nya" människor då jag tyckte att det tog sådan energi.