Senaste kommentarerna i forumet

@Garjon Vad tror du om att köra programmet här på alkoholhjälpen och bli aktiv på forumet? Då ligger ju förvisso allt ansvar på dig själv, men det låter som att det kanske är lite det som du är ute efter också.

Jag tror att det hjälper för många att identifiera olika triggers och skriva av sig. Ofta agerar vi ju bara på impulser men när vi analyserar dem och är medvetna om när de dyker upp så är det lättare att bara identifiera dem och sedan bara släppa dem istället för att automatiskt agera på dem.

@Körsbärsblomman Stort grattis till 1 månad! Jag läste igenom hela din tråd nu, och tycker du jobbar på jättebra! 🤗

@Körsbärsblomman Stort grattis! :) Bra kämpat!

Hej. Nykter sen en tid men känner att jag behöver ett ökat stöd. Har testat AA men känner mig inte riktigt bekväm med det. Det blir så att säga mest ytterligare en stressfaktor med "jobba boken". Jag gillar mötena, jag skulle älska att ha en sponsor, men fattar ju självklart att en sponsor kommer vilja att jag gör jobbet. Men senast jag var där blev det för mycket. Jag är oerhört privilegierad, eftersom jag lyckats komma till insikt innan jag förlorat allt för mycket och känns som arbetssättet är lite uppbyggd kring att nykterheten är ens främsta sysselsättning vid sidan av jobbet.

Har någon mer känt så och har tips på alternativ?

Obs obs obs. Det här är ingen kritik mot AA, de är fantastiska och deras medlemmar har verkligen hjälpt mig men känner inte att det kanske är rätt för mig framöver

@Körsbärsblomman Härligt! Grattis!! Hur ser du framåt? Ser du några möjligheter eller hinder som kan dyka upp, eller nya vägar att utforska?

Woho!! Idag är det 1 månads nykterhet 🙏🏻

@Elisabeth100 jag känner igen mig i ditt sätt att dricka. Just att tappa minnet och kommunicera dumt under det upplever jag som mitt största problem.

@Sländan Bra idé, men man måste ringa på morgonen här för att få en akuttid på vårdcentralen, kan kan inte beställa tid i förväg, måste ske samma dag.

Ett syskon skickade meddelanden idag men de var så skoningslösa och fyllda med hat att jag fick lov att blockera hen. Jag förstår hen är sårad men när det börjar hagla falska påståenden om mig utan reson gav jag upp. Paradoxalt nog kan detta sporra mig att sluta dricka, som revansch. Normalt är jag inte en revanschsugen person. Mina syskon har sparat all min konversation med dem för att kunna ta fram vid tillfälle och använda emot mig. Jag ser det nu som att jag har bränt alla mina broar åt det hållet och att bygga upp dem igen kommer bara påminna mig om det som skett, inte minst genom dem, och jag behöver röra mig framåt, inte dväljas i det förflutna. Det finns mycket jag slipper med detta, inte minst deras forcerade sätt att vara riddare mot en ondskefull omvärld och att veta bäst jämt. Jag vill söka mig till mer ödmjuka miljöer. Där har jag tur med min mor och mina barn.

Hej Elisabeth100! Länge sedan du hördes av, hoppas att allt är bra och går som du önskar. Skriv gärna oavsett! Kram

Känner mig trött och nedstämd, stressad och lite ångestfylld, vilket iallafall gör att alkoholen känns långt borta. Jag har aldrig druckit på dåliga känslor, jag dricker när jag är glad, eller möjligen uttråkad eftersom jag vill förstärka eller få nåt spännande att hända. Just nu vill jag inte ha nåt spännande, vill stänga in mig i mitt rum och sura, sova och vara ensam. Men på måndag börjar min semester så det blir inget av med det. Försöker peppa mig själv, varva ner och sätta en intention för dagen men orkar inte. Sovit dåligt många nätter i rad och är verkligen inne på sista växeln, känner mig irriterad hela tiden. Måste ordna så att jag får sova en natt snart, jag vet ju det, men det är svårt att få till det just nu. Idag är det bara att bita ihop och hålla ut och notera att det i alla fall står 161 dagar i appen 💪🏼

@Arktos skrev:"Kanske jag behöver läkemedel mot alkohol för att lyckas."
Det tror jag är en bra idé. Då kan du inte dricka alkohol och det vore nog det bästa att börja med. Vanliga vårdcentralen och beroende mottagning kan skriva ut Antabus eller något annat. Säg att du behöver hjälp med medicin omgående.
Ring nu idag och skjut inte upp de.
💕sländan

@Arktos
För mig har det nog funkat lite så i perioder.
Och just också att lägga problemet utanför mig. JAG är den som måste stå emot. Men suget att dricka är inte jag, det definiera inte hela mig. Det är en ond liten jävel som försöka klippa mig i knävecken. Och det ska den fan inte få lyckas med.

Att försöka tänka så har också underlättat för mig att ta stöd av omgivning. Blir mer "nu är den här igen och jävlas" och mindre "nu är jag dålig igen"

Det riktigt tråkiga är den person jag är med hämningarna borttvättad med alkohol. Är det den jag egentligen är, under alla lager av social kompetens? Jag tycker verkligen inte om min alkoholperson, och tänk om det ligger någon sanning i den. Det känns verkligen tråkigt. Jag hatar den personen.

Här hittade jag en bra sida:

https://janusinfo.se/nyheter/tidningenevidens/nr32015temaberoende/3/alk…

Mina riskfaktorer är mitt handikapp, för mycket krav på att göra saker, och påstridiga personer med problem, t ex mina syskon. Jag är inte övertygad om det förträffliga för mig att träffa alkoholister i grupp, t ex. Min erfarenhet är att jag inte mår bra av att träffa andra med mitt handikapp. Också, att söka hjälp innebär en ökad arbetsbelastning som tar mig över tröskeln. Ofta är omvärlden kritisk och motsträvig och det ger väldigt mycket jobb för att få hjälp så till den milda grad att jag ofta inte orkar och försöken lämnar mig utan lösning och totalt utmattad. Det är lätt att säga att man ska söka hjälp, men det är en helt annan sak om man får vad som förväntas, och oftast har jag hittills blivit besviken. Smärtrehab var en bra grej för mig, men innebar ett väldigt jobb och mycket osäkerhet kring intyg och diagnoser.

Jag har haft mycket samtalsterapi men det hjälper inte fullt ut. Jag måste själv inse att jag måste sluta helt med alkohol. Nolltolerans är grejen för mig. Kanske jag behöver läkemedel mot alkohol för att lyckas. Men jag känner mig färdigpratad och att ha samtal med mina syskon om vår situation leder ingenstans, de har redan sin uppfattning klar och behöver inte ändra sin ståndpunkt, bara svartmåla mig, delvis med rätt, tyvärr, även om de överdriver min konsumtion och hur den drabbar min mor (hon märker den inte alls). En tråkig konsekvens är att kusinerna vill träffa varandra, men med rådande relation känns det som om det inte går.

Det jag fått veta är att köerna till psykologer är långa och att det inte är sannolikt att jag får träffa en psykolog. Det ska bli mycket allvarligt först. Jag har försökt tidigare. Även fått avslag på egenremiss. Jag är inte våldsam och då är det inte viktigt, verkar det som. Sjukvården är trög för mig. När mitt handikapp förvärrats i perioder har jag bland annat fått veta att jag inte tar min medicin för det brukar inte patienter göra, och därmed har åtgärder uteblivit eller kommit försent. Mitt förtroende för vården är tyvärr inte det bästa och att dra igång en segdragen kamp för att få hjälp kan i sig ge mig ångest och återfall. Jag tror jag förknippas med de vanliga hypokondrikerna och gnällspikarna som läkare vanligtvis möter, trots att jag är en samlad person. Just att jag är så korrekt kanske dessutom ligger mig i fatet. Då är det ju liksom ingen fara.

@Arktos skrev:"Hur ska man lyckas få gehör, och vart är bäst att vända sig?"
Jag vet inte vad som är bäst, men jag har själv mått dåligt med ångest. Jag gick till min vårdcentral där en läkare skickade en remiss till psykiatrin.
Där kan du få hjälp med din ångest och samtal för att må bättre.
Skjut inte upp det, utan ta tag i det redan idag om du kan.
💕 sländan

Finns andra som har bättre koll på detta men testa beroendecentrum är nog bara att googla fram det, jag tänker också att sjukvårdsupplysningen kanske kan hjälpa dig att hitta rätt ?

Just att ge sig själv utrymme att må bra är viktigt tror jag. Det är inte alltid lätt när man begränsas av handikapp och samtidigt har barn och en gammal mor att ta hand om. Oftast upplevs jag som kompetent och får därmed inte den hjälp jag behöver. Mitt fall upplevs inte som akut. Det gäller även mitt handikapp. Hur ska man lyckas få gehör, och vart är bäst att vända sig?

Kan det vara en bra mental bild mot drickande, att se alkoholen som ett monster? Kämpar med metoder att undvika att dricka.

Ja. Det jag upplever är en obearbetad rivalitet med mina syskon. Jag vill vara dem nära men mår inte bra av det. Det är för mycket i bagaget. Fick jag välja skulle jag inte ha kontakt med dem eftersom de får mig att må dåligt mer än bra och lägger till stressorer, som jag ändå har nog av. Jag är svarta fåret inom familjen, och än mer så efter mitt drickande. Men relationen till mina barn och min mor är bra. Trots att jag skrivit saker som misshagat mina syskon kommer jag göra något bra av denna katastrof och till slut överraska dem, även om jag bryter med dem nu. Helt klart behöver jag hjälp av psykolog i processen men vet inte om och hur jag kan träffa någon, när jag tidigare försökt har det varit svårt och köerna långa och det ansetts att jag inte har akut behov. Jag träffade en på utbildning via centralen för mitt handikapp, men det var liksom bara tur, och via Smärtrehab, men där är jag färdigbehandlad, de har gjort vad de kan.

Ja verkligen men nu är det lugnt iallafall:)

Dubbel post

@Arktos Hej har läst vad du skrivit under dagen. Det jag ser är en människa som uppenbart inte mår bra. Du behöver någon att prata med och bearbeta dina känslor och detta är lättare sagt än gjort men ibland måste man släppa saker och gå framåt och framförallt fokusera på det som är bra och får dig att må bra för det är du värd..!

Mitt råd sluta drick alkohol, ha inget hemma tänk dag till dag och undvik riskfaktorer fokusera på att må bra gör saker du tycker om. Men som sländan är inne på ta hjälp utifrån psykiatri, beroendecentrum för jag tror du behöver stöd och hjälp.

Ta hand om dig och fortsätt skriv här 😊

@Sländan Jag har gått på smärtrehab med ACT under ett halvår. Det känns som om det inte räcker. En del i supandet är att slippa smärtan för ett tag. Men om ångesten kan dämpas så kan man stå ut bättre med smärtan. Jag ska fundera på vart jag ska vända mig.

@Stefan41 Härligt! Jag har känningar efter gårdagens supande, men känner att jag kommer kunna sova inatt. Ser fram emot att hålla mg nykter framöver.