Senaste kommentarerna i forumet

Ja, min startsträcka till att skriva här har varit lång och jag har många misslyckade försök med att begränsa/sluta smygdricka.i bagaget. Vad är då annorlunda denna gång? Jo, att jag sökt hjälp och börjat skriva här då jag insett att jag inte kommer klara en återgång till ett nyktert leverne på egen hand eller rättare sagt varför göra det svårare när det faktiskt finns hjälp och stöttning att få. Jag är dock medveten om att det är jag som måste vara beslutsam och hålla i och att aldrig ta första glaset/förankra mig själv i att ta en dag i taget. Tankar på alkohol upptar dessvärre mycket tid även om det minskat sedan de första dagarna, men jag är fast besluten av att det bara ska stanna vid tankar.

Vad glad man blir att höra att du är exalterad och känner dig stark som en krigare!
Heja Onkel F!
Tack Andrahalvlek för ditt boktips!
Skippade sega Eckhart Tolle och började lyssna på James Clear istället.
Ljudbok är ju bättre än sömnpiller så jag somnade efter 10 min, men hann ändå uppfatta att den verkar lovande.
Ha en fin onsdag!

Skippade sega Eckhart Tolle tillsvidare och började lyssna på James Clear igår istället. Ljudbok är ju bättre än sömnpiller så jag somnade efter typ 10 min, men hann i allafall uppfatta att den verkar lovande.
Tack för tipset AH.

Receptet för att etablera nya vanor enligt James Clear:

1) Tydligt mål: Bestående nykterhet.
2) Tydliga strategier. Vad behöver du göra varje dag för att stegvis nå ditt mål?
3) Identifiera dig med dina nya vanor.

Kram ?

Helt rätt, jubla på du. Banka ner alkoholdjävulen i underjorden där han hör hemma!

Kram ?

Jag bestämmer! Jag har makten! Jag avgör vilka medel jag skall använda för att nå mitt mål! Min fiendes (alkoholen) fiende (beroendemottagningen) är min vän. This is war! Jag kommer att nå min målsättning om ett nyktert liv.

Förlåt mig, men är helt exalterad efter min sista kontakt med beroendemottagningen.
Ibland rusar känslorna iväg.

???

Riktigt bra gjort! ????????

Kram ?

Jag har beställt tid på beroendemottagninen. Ungefär tre veckors väntetid. Det känns befriande att kunna se fram emot att få hjälp. Har man försökt sluta i flera månader utan att lyckas måste man inse att det är inte jag som bestämmer, det är alkoholen.
Det blir förmodligen Antabus till att börja med, då kan jag ju inte dricka. Jag får tid att försöka bygga ett jag som kan leva utan A.
Mina farhågor om körkort kan jag glömma så länge jag sköter behandlingen.

Jag känner mig jävligt nöjd med mig själv för att jag tagit steget!

Läst här flera år utan egen tråd? Respekt! Vi är många med lång startsträcka ser jag (genomsnitt 6 år läste jag). Så grattis till 17 dagar! ?? Känner likadant och nu på dag 33. Tycker jag även ser annorlunda ut. Inte bara känner. Varje dag blir bättre och bättre...
Frihet från A löser inte allt, men nu när jag har slutat flera gånger och tex varit nykter just 3 månader par gånger, så vet jag att livet är bara så mycket enklare utan A.
Så var stolt över dig och ditt beslut. Du kommer inte ångra dig ?????

Har läst på detta forum under flera år väl medveten om att jag har problem och att jag utvecklat dessa problem genom att hälla i mig alkohol för att döva ångesten. Gjort flera försök att begränsa och reglera intaget men i likhet med många här misslyckats. Har tagit hjälp av beroendevården och är nu på dag 17. Mina värden är tack och lov fortsatt bra vilket är helt otroligt. Jag har ännu inte tagit beslut om att aldrig mer dricka alkohol det får komma i ett senare skede, jag har bestämt mig för att inte dricka på åtminstone tre månader och därefter fattar jag ett nytt beslut. Nu har jag förvisso fått antabus vilket gör att jag inte kan dricka vilket är underbart. Jag mår så mycket bättre och känner tillförsikt. Jag har börjat jobba med mig själv och min ångest vilket kommer att vara min prio då jag är övertygad om att min ångest och låga självkänsla etc. är roten till mina missbruk och flyktbeteenden. Har även lidit av anorexia/bulimi vilket inte är ovanligt hos kvinnor med alkoholproblem. Genom att läsa här på forumet vet jag att jag inte är ensam och det är tack vara forumet jag vågat söka hjälp och fronta mina problem även om jag skäms över att jag dricker (ofta och mycket) i smyg för att döva/koppla ned/slippa tänka/få ro i själen. Har de senaste åren inte vågat gå på hälsokoll via jobbet då jag varit rädd att mina värden skulle vara förhöjda och därmed på så sätt avslöjas.... Jag har valt att backa tillbaka från stupet för annars hade avgrunden öppnat sig och jag behöver all hjälp jag få för att inte falla tillbaka.

De kan väl inte tro att alla alkisar kör rattfulla? Och dra in körkortet i förebyggande syfte? Låter otroligt märkligt. Däremot kanske det ska anmälas så att det direkt ryker om man skulle fastna i en rattonykterhetskontroll. Eller så kan man kanske åta sig att installera alkolås? Försök att släppa det nu, nu är nu och sen är sen. Meditera!

Kram ?

Ska prata med gubben i veckan, så vi förhoppningsvis är överens innan helgen! Tror egentligen inte att det kommer vara några problem, är säker på att han kommer förstå... men ändå känns det jobbigt. Det blir ju som att man blottar sig, sina svagheter... Det brukar vara jag som är den "starka" annars i vårt förhållande - men tror också att det kan ha bidragit till mitt ökade ah intag faktiskt... ett enkelt sätt att slappna av på..

Härligt att du verkar ha ett bra stöd av din fru! Ska läsa ikapp mig lite i din resa också ?

Kram ?

Hej igen! Jag har varit nykter i 5 månader.

För mig har det varit bra att det inte varit så många övningstillfällen i början. Då kan man bygga upp en egen trygghet i nykterheten. Slippa lockas och längta som man gör i början. Nu har jag inga problem med att säga nej. Men andra gånger jag har slutat har det inte fungerat för jag också ville vara med på det roliga.

Jag förstår vad du menar med att det är svårt att ta en dag i taget. Men det kan man också öva på. Slå bort tankarna om framtida fester och bara tänka på att idag är jag nykter v

men en viss osäkerhetskänsla finns där. Om det är ställt utom allt tvivel att jag skulle få det indraget så vete tusan om jag inte backar efter samtalet med sköterskan. Vi får se imorgon eller övermorgon. Men att göra det vore ett rejält bakslag. Jag vill och behöver det här. Och trots allt var det inga problem vid mina tidigare behandlingar `12 och `19. Det kanske märks att den här frågan tar upp ganska mycket av mina tankar just nu! :)

Solkatt, du verkar ju ha fått ner din konsumtion till en synnerligen rimlig nivå, så det borde inte vara något problem för dig att sluta helt. Hur har du planerat fortsättningen? Tänker du söka något slags stöd, eller kör du ditt eget race?
För mig har det sistnämnda inte varit så lyckat i längden, men vi är alla individer.
Allt gott och lycka till nästa vecka!

Hej! Jag såg att du hade skrivit i VaknaVackers tråd! Hon ligger någon vecka före mig och är alltså min förebild.? Det var hon som fick poletten att trilla ner hos mig med att att tänka positivt och inte älta sådant som inte går att göra något åt. Allt blev så mycket lättare då. Det är bra att ta rygg på henne!

Förresten, det här med att det är jobbigt att se när ens partner dricker. Det var likadant för mig i början, jag hade fullt stöd från min fru från första stund och jag bad henne att inte dricka när jag såg det+ att inte ha några flaskor synliga. Så hon ställde ev alkohol i ett låst skåp i källaren och drack bara så jag såg det, om det var ok för mig. Det var till stor hjälp i början, i ca 1 månad. Sedan var det inga problem för mig att se henne dricka sitt vin. Så tveka inte att berätta hur du känner, de som inte har några problem med alkoholen kan ha svårt att fatta hur svårt det är med sug osv.

Återigen, välkommen hit och skriv så mycket du orkar, det hjälper en mer än vad man tror.

Kram ?

Mer komplicerat det här än man först kan tro...hur allt hänger ihop med beroende..
Att lista sina positiva skäl att vara nykter låter som en bra idé! Att vakna utan att vara bakis eller ha dåligt samvete kommer helt klart stå högt på min lista!

Kram ?

Ja, det är bannemej bättre att ha ett liv än ett körkort! Men nu hoppas vi att det inte går så långt. Vi utgår helt enkelt från att det går bra. Allt annat får du hantera när det kommer dithän. Oro i förskott är både onödigt och skadligt för hälsan det också.

Kram ?

Det var så att en sjuksköterska på beroendeenheten rekommenderade mig att trappa ner om jag inte vill äta medicin som hjälp. Jag är livrädd för att utveckla delirium tremens och därför tog jag detta beslut. Jag har från att ha druckit 36 enheter i veckan har gått ner till 6-8 i veckan på 14 dagar och det har gått bra. Nu är tanken att efter denna vecka kunna sluta helt och undvika delirium. Håll alla tummar och tår för det.
Det som gör att jag är orolig är att jag druckit konstant i olika stora mängder under 20 års tid, vilket satt sina spår...

Men glädjande att du ändå har tagit steget! Det här kan nog bli riktigt bra. Det viktigaste är ju viljan till förändring och den tycks det ju inte råda någon brist på. Sen är det ju inte särskilt enkelt bara för det, men det känns absolut som att du har de rätta förutsättningarna nu. Du har ju forumet också, så glöm inte bort det. Det här ska nog bli bra!

Jag vet inte om jag är helt införstådd med vad jag gett mig in i, men jag har gjort en egenanmälan hos beroendemottagningen. Lite som att ta ett djupt andetag, blunda och bara hoppa!
I första läget blir det ett telefonsamtal från en behandlande sköterska, som förhoppningsvis kan reda ut begrepp och förutsättningar. Om jag väljer att inte gå vidare därifrån borde inte få några konsekvenser för körkortet (hoppas jag).

Jävelberg är rosenrasande och ryter VAFAAN HAR DU GJORT! BEGRIPER DU INTE VAD DET HÄR KAN FÅ FÖR KONSEKVENSER?! NU ÅKER DU OCH HANDLAR VIN OCH LUGNAR NER NERVERNA!!

Den andra sidan av mig är visserligen lite nervös, men samtidigt jävligt lättad. Jag har givit mig själv möjligheten att inleda en verklig förändring. Jag borde ha insett att jag inte klarar att sluta på egen hand för flera månader sedan. Jag behöver Antabus för att få ett stopp. När jag har kommit så långt är resten, en varaktig nykterhet, fortfarande upp till mig. Kanske med stöd av Naltrexon, det är ju några här som har positiv erfarenhet av det. Beroendemottagningen kommer ju naturligtvis vilja ha ett ord med i sammanhanget, men det skall nog gå bra. Jag har ju positiva erfarenheter av dem sedan tidigare.
Härifrån kan det bara bli bättre, åtminstone ur ett hälsoperspektiv. Trots allt kanske det är bättre att ha ett liv än ett körkort...
Jag tror att det här kan bli bra, en början på något nytt!

Han jobbade då inom kommunen och ville därför inte gå just till beroendemottagningen, eftersom skvallret färdas snabbt. Det var hans argument hos läkaren på vårdcentralen. Hemskt att det ska vara så, för kommunen är ju oftast kommunens största arbetsgivare och där måste finnas massor med folk som har alkoholproblem.

Kram ?

Min alkoholiserade ex-sambo fick antabus utskrivet av en vanlig läkare på vårdcentralen. Det tog han glatt i några månader, sen slutade han med det och då var återfallet ett faktum inom några få månader. Tyvärr.

Fortsätter hålla tummar och tår!

Kram ?

Anmäla eller inte är tydligen upp till behandlaren. Lite som rysk roulette med tre patroner i trumman på revolvern. Har jag tur och träffar "rätt" läkare är det inga problem, träffar jag någon som anmäler kommer mitt liv att skita sig fullständigt.Ingen drömsituation, direkt.
Nåväl, jag kommer att bli uppringd av en sköterska på beroendemottagningen i eftermiddag. Tyvärr kan man inte vara helt anonym, man måste uppge sitt telefonnummer, men man kan välja att låta bli att uppge personnummer.
Naturligtvis kommer samtalet inta att handla om mina alkoholproblem, jag ringer ju för någon annans räkning. Någon som tror att de har hört det förr? :)

Jag hoppas verkligen att jag får ett positivt besked. Jag skulle verkligen behöva Antabus under en period för att bryta mitt beteende. Helst utskrivet så att jag kan ta det själv. Då behöver jag bara vara beslutsam i fem minuter två dagar i veckan. Det skulle till och med jag klara.
Just nu är det en jäkligt nervös väntan på samtalet.

I början av nykterheten kan man vara som skörast..Därför jättebra om du inte behöver träna på olika sociala tillställningar, eller mannens drickande än..Hjärnan som är alkoholberoende hoppar gärna av projektet nykter..Men själva Mamsen vill sluta..Innan jag förstod sammanhanget så hann jag misslyckas många gånger..Det fanns ju tusen skäl till att dricka=förändra sin sinnesstämning..Men skälen att vara nykter bör man själv göra klart för sig..Skriv ner dina vinster om du inte redan gjort det..Det gav mig mycket styrka att avstå i början..Mitt största skäl var att vakna Nykter.???.Inte bakfull, med dåligt samvete..Därmed också vara en finare och mer stabil mamma..❤️