Senaste kommentarerna i forumet

Fick en känsla av att jag skulle tipsa dig om de här titlarna: Vårt enda liv av Martin Hägglund, och Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeberg. Kanske hittar du något där, om inte så brukar filosofi som inte intresserar en vara effektivt mot sömnproblem...

Vet precis, som så många andra, hur det är att falla. Men vi vet också att vi kan vända återfallet och kravla oss tillbaka. Till nykterheten, där vi mår bäst och egentligen vill vara. Det krävs dock en kraftansträngning för att bryta, men jag hoppas att du fixar det i dag. Fortsätter du i mirgon är risken att det rullar på alldeles för länge.

Kom igen, jag tror på dig. ?

Kram

Ett gupp eller två eller tre på den nyktra resan är SÅ vanligt! All din nyktra tid är inte bortkastad. Upp på hojjen igen och cykla vidare mot målet! Du är så värd det ❤️

Kram ?

Det räcker bra, räcker långt! Kram ?

Så bra att du inte ger upp! ? En gång är den sista. Det gäller att tro på sig själv och gå all in för att bli nykter.

Jag kommer aldrig att ge mig. Jag ska bli fri från detta helvete. Nu satsar jag på nytt igen. Så innerligt trött på att vara trött och bara se livet passera. Vill ha mer. Jag ger mig själv så många försök som det krävs för att det sista försöket kommer bli varaktigt.
Kram ?

Precis som AH säger, vi finns här. Skriv i dag också. Ge INTE upp!

Kram!

????

Idag behöver du gruppen! Vi finns här ?

Styrkekramar i massor till dig ❤️

Kram ?

Har snart druckit en hel BIB vin, och är bara smålullig. Toleransen finns tydligen fortfarande kvar. Är bara seg och dåsig, ingen "må bra- känsla" har infunnit sig. Känns bara meningslöst att ha druckit. Har inte ens fått någon kick av berusning.

Bara för att du dricker i dag behöver du ju inte fortsätta i morgon. Det vore väldigt onödigt tycker jag. Om du inte dricker i morgon kan du bli ännu starkare. Se på Sommarbarnet, dagen efter champagnen åkte hela sjömanskistan full med alkohol ut i vasken. Håller med AH om att det är viktigt att skriva ofta här också.

Inte ge upp! ?

Häll ut resten, sov ruset av dig. Sen är det läge att reflektera och analysera, lära dig något av det men låt återfallet vara ett gupp och inget annat.

Och sen ska du vara mer aktiv på forumet, påminna dig ofta om vart du aldrig vill hamna igen. Det är så vanligt att man tappar styrfarten när man tappar kontakten med forumet. Man tror att man klarar sig själv, men man gör inte det. Vi behöver varandra. Vi behöver få hjälp och stöd, vi behöver ge hjälp och stöd. Ibland behöver du gruppen, ibland behöver gruppen dig.

Och sen ska du tillbaka till skolbänken. Fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Det var tråkigt att höra, eller kanske inte....vi har ju alla varit där, i återfall. Kan du möjligen hitta motivation till att fortsätta nykterheten. Se det som en erfarenhet, ta lärdom och gå vidare. Och SE INTE TILLBAKA. Gräm dig inte, sånt händer. Vet att det kan kännas motigt nu när adjävulen greppat dig, men om du tar över rodret igen, även om det känns meningslöst, så är jag ganska säker på att om nån vecka känns det bra igen. Bra början är nu Onkel, kom igen. Jullan

Det är ju många som misslyckas några dagar och sen tar sig vidare på vägen. Det vet du ju, och du väljer...Men välj att sluta igen, det vore så himla tråkigt att tappa dig här, och att veta att du mår dåligt när man vet att du har sån potential att leva och må gott... Häll ut allt i vasken nu, det har du klarat förut.

Mr Leitch faller i sömn
All den hunger som han känt är glömd
Bägar'n på hans bord är tömd
Som en förbrukad vän
Nu kan han äntligen sova lugnt
Hans huvud vilar tungt
Och han drömmer att hans liv är ungt
På nytt igen

Ryggmärgsreflexen gör att du dricker, eller inte! Du behöver nöta fler nyktra argument, tills de sitter stenhårt i ryggmärgen.

Du gör förstås som du vill, men du kan sluta nu. Ett litet gupp eller två eller tre på vägen är helt normalt. Gör inte guppet större än det behöver vara.

Styrkekramar i massor till dig!

Kram ?

Oroligt på jobbet i ett par veckor, och de 3 senaste dagarna har varit riktiga skitdagar. En smärre konflikt med min närmaste chef fredag förmiddag som "grädde på moset".
Klarade fredagen nykter, men åkte till bolaget idag.
Efter 2 glas vin kändes kroppen mjuk och avslappnad, och mina demoner verkade kämpa för att hålla näsan ovanför vinytan.

Tyvärr har jag fortsatt dricka, jag har köpt alkohol så att det räcker för söndagen också.
Det känns det som om jag börjar tappa skärpan, så det är bäst jag slutar skriva nu.

Jag tror du ha nyckeln där Blenda.
Vi måste klara alla känslor, bra och dåliga utan A.
Få självförtroende att vi fixar dessa mörka stunder själva.
Ibland får man ligga i soffan och må dåligt helt enkelt.

En nykter hjärna klarar också att förstå varför man har dessa tankar.
Jag tror på dig med hela mitt hjärta⚘⚘

Mina mörka stunder ska inte få mig att ta till glaset igen.
Det är absolut inte det som jag menar, tvärtom.
För att bibehålla nykterheten måste jag tillåta mig att vara ledsen.
Inte älta men sörja på riktigt. För då kommer ljuset tillbaka.

Som nykter har jag fortfarande alltför mycket skyddande skal, det gör det svårt att gråta.
Skydd som jag har tvingats bygga upp genom åren för att inte helt gå under.
Jag tycker egentligen om lättnaden i att gråta.
Kanske har fyllan och bakfyllan också varit en ventil för att få ut tårar och ilska.
Men jag tror er när ni säger att äkta känslor kommer tillbaka.

Blev mycket upprepning nu, men bra som självterapi.

Och igår hade jag en fantastisk dag, glad, fnittrig, nästan hög, hela dagen. Utan att behöva lura mig själv en enda sekund. Långpromenad med hund, konstutställning, fika med dottern ute i solen, second-hand-fynd, och start av favoritserie (The Sinner). Lite för mycket av det goda rent kalorimässigt, både kaka, godis och glass, så det balanserade präktigheten litegrann :)

Idag är det tyngre i hjärtat, men det är arbetsdag i kollektivstallet hela dagen, så jag måste jobba hårt med kroppen och det brukar vara bra för humöret.

Jag känner igen mig. Mina stråk - faktisk som svart men stundtals skimrande på vågorna.
Jag har mycket svårt med självhjälpsböcker och enkla lösningar på komplexa problem.
Men. Detta har nykterheten lärt mig, och jag ska försöka uttrycka mig så jag inte missförstås nu.
Det finns mer ljus i mig när jag drar undan gardinerna.
Jag har lika stor rätt som random människa att förundras över och känna glädje över att finnas till.
Jag har ingen sorgfågel tatuerad på ryggen som alltid syns. Jag trodde det. Men så är det inte.
Mina koffertar är stundtals tunga att bära men jag får lov att ställa ner dem och vila.
Jag ligger under täcket ibland.
Det hör till just mitt liv.
Jag väljer att inte dricka för det finns inget förutbestämt i mitt liv att det ska leda mot undergången, eller mörker och ensamhet.
Att VARA nykter gör att jag stundtals känner mig som en femkronors-maskin med små lyckokaka-lappar. Och det är helt okej ?
Kram Blenda, vi bara gör det, och bara fortsätter. ?

Vi som har varit nyktra ett tag må låta klämkäcka ibland, men nykterheten gör faktiskt tillvaron mer klämkäck. Faktiskt. Men nykterheten kräver också ärlighet, så det är inte påklistrat fusk.

Nykterheten gör oss också duktigare på att vara här och nu, i närvaro med andra eller på egen hand, och uppskatta småsaker.

Så du har verkligen mycket att se fram emot Blenda ❤️ Jag håller med dig om att acceptans är nyckeln till mycket, men att älta och grubbla har inte bidragit till att göra någon frisk.

Chill helgkram?

Tack Torn och Andrahalvlek för att ni bryr er.
Och jag menar inte att jag INTE ska lyfta det positiva. Men det krävs mycket mer för att det ska fungera.
Att tänka destruktivt, grubbla, känna skam & skuld, nej – det är så klart kontraproduktivt.
Men jag är tyvärr lite allergisk mot självhjälpsböcker och enkla lösningar.
Jag måste ner i mitt mörker, våga vara i det, våga ta emot alla negativa känslor och våga göra det nykter.
Inte låtsas och försöka lura mig själv.
Även om solen skiner den stund som jag mår dåligt så kommer det inte att hjälpa mig i längden att skyffla ångesten under mattan för att istället försöka tänka på allt som är bra och gå ut och sola.
Jag måste ligga under täcket, kanske gråta, kanske skrika (allt utom att dricka :)).
Då, först då, kommer jag hel ut på andra sidan.

Ungefär som en skadad katt som lägger sig under sängen och slickar sina sår, tills det är dags att möta livet igen.
Men ge upp? Aldrig. Har förhoppningsvis, precis om katten, nio liv. Minst :)

Kramar tillbaka, jag önskar er, och alla andra som läser, en fin fredagskväll!

I början krävs det nästan att man sitter på händerna i vissa lägen. Tillfället gör tjuven. Av samma anledning har jag inte choklad och bullar/kakor hemma.

Men skuld och skam gör ingen starkare. Stark blir du när du tar små, små beslut som sakta för dig längre och längre från alkoholen.

När man har det extra jobbigt i livet behöver man tillgång till alla sina förmågor. Det är min fasta övertygelse. Och alkoholen skadar både vår hjärnas kapacitet och förmågan att hantera humör och känslor. Alkoholen ger oss inte tillgång till alla våra förmågor, tvärtom.

Styrkekramar i massor till dig!

Kram ?

Det är bra att du inte ger upp Blenda.❤️ Jag tror ändå du var på rätt spår, det gäller att lyfta alla positiva saker
som nykterheten ger till skyarna och inte tänka destruktivt. Det är svinsvårt i början att inte dricka. Vet hur jag krampaktigt fick hålla i ratten så händerna inte styrde in till systembolaget. Men varje gång jag fixade det så gav jag mig en klapp på axeln och var jättestolt. Bara en sådan liten sak gör att självförtroende växer lite grann. Och många bäckar små... Ha ingen alkohol hemma och sky systembolaget som pesten är mitt tips. Du tror att ditt liv kommer vara tungt när du är nykter, men det är garanterat inte alls lika tungt som när du dricker. Det blir tvärt om mycket, mycket bättre än vad du någonsin kan tänka dig.

Kram ??

Ramlade precis över en dikt av årets Nobelpristagare Louise Glück.
Den heter Snödroppar. Tack för den slumpen (?), du märkliga liv.

"Vet du vad jag var, hur jag levde?
Du som varit förtvivlad, du förstår vad vintern innebär.

Jag trodde inte att jag skulle överleva, utan kvävas av jord.
Jag förväntade mig inte att vakna igen,
att märka att min kropp i den fuktiga jorden åter reagerade
och efter så lång tid ännu mindes hur man öppnar sig
i den tidigaste vårens kalla ljus –

rädd, ja, men bland er igen
gråtande, ja, riskera glädje

i den nya världens råa vind."