Senaste kommentarerna i forumet

@ElleW Hej Elle 👋🏼 Jag har saknat dig och undrat var du tog vägen ❤️

Det är knepigt det där med känslor men det låter ju som att du haft alkoholen under kontroll i alla fall 🙏🏼

Nu kommer sjuksköterskan in och frågar: har du tagit blodtrycket kontinuerligt innan du slutade med tabletten? Vad är det du blir arg över? Ring remittenten och fråga efter undersökning/provtagning eller kräv att få den avklarad. Det är tre månaders vårdgaranti fortfarande.

Fortsätt LEV Elle 🎨 📕 Gör både vad du måste och vad du vill. Sluta aldrig att försöka balansera krav och rekreation. Prova att meditera om du inte gjort det. Bara sitta ner och andas och tömma hjärnan 🩵

Flarrans tråd ligger i Alkoholfri och heter ”Promillebikt”🌟

@Jeppot
https://alkoholhjalpen.se/comment/433624#comment-433624

@Jeppot Kolla i Kaffestugan under måttligt så hittar du Flarran där

Har du försökt jobba med dig själv mer? Alltså ditt inre mående? Tror man behöver finns kärnan till att man vill ta till A på ett destruktivt sätt. Jag vet dock inte jag tror bara jag funnit min kärna, min självkänsla som jag behöver jobba med 🌸

Under dessa perioder utan A, tränar du då?
Har du provat mindfullsness ? (Detta hör jag om och om igen att de ska va bra, har dock inte själv provat mer än någon enstaka gång)

Tack för svar. Jag lyckas inte hitta @flarrans tråd men söker vidare

Nu har man vilat sig och till och med sovit nån timme, visserligen på lite tokig tid om man ska gå efter klockan så att säga. Men huvudsaken är väl att man mår bra och är nykter tänker jag. Var ut på min balkong och torkade balkongbordet och stolarna torra. Det regnade ju så förskräckligt idag. Kanske därför man sov så gott på eftermiddagen. Det smattrade så mysigt på sovrumsfönstret.

Kom just på att man nog ska äta nåt igen, magen börjar knorra lite smått känner jag. Har inte nån plan över vad det ska bli för något. Men får väl öppna dörren till kyl och frys och gå på magkänsla. Nu är det tolv grader varmt ute säger termometern. Kanske skulle man då värma på köttsoppan som man har i en konservburk där i skafferiet. Det var inte en så dum ide'. Sådan och nån limpsmörgås med ost på och ett glas mjölk till kan ju bli en riktig fest alltså.

Ska kanske även se nån trevlig film man har på DVD, kan ju köra mina gamla filmer igen sen jag skaffade en billig DVD-spelare till tv:n. Här kom ju ett dilemma, för när jag ser på en kul film så gillar jag ju att äta nåt gott till. Ja, inte bara sånt som popcorn, och soppa funkar ju inte alls då, vilket annars var en fin ide', och kan vara trevligt det med ibland. Magkänslan sade mig nu, att det då nog passar lite bättre med nån god färdigrätt. Kanske en liten lasagne. Man tar nog inte världens största beslut här vid köksbordet kan jag tänka, men rätt viktiga sådana för välbefinnandet i stunden.

Ha en fin kväll!

Det finns verkligen inget enkelt svar på din fråga men i längden handlar det inte om att alkoholen ersätter någonting- alkoholen skapar obalans i hjärnan som får oss att tro att vi ”behöver” alkoholen för att må bra.
Men ett viktigt steg är ju att du skriver här!
Tipsar om @flarrans tråd, otroligt inspirerande och så mycket hopp.
Läs och skriv här. Tänk inte så långa perioder i taget, en dag, en timme.
Räcker fint i början! 🌸

@Detblirbättre så skönt att inte vara ensam i hur man känner och tänker. Det blir lite lättare när man vet att man inte är ensam. Vi fortsätter kämpa en dag i taget med en fot framför den andra 💛🙏

@vår2022 tack snälla för dina kloka ord. De tar jag med mig. Du har så rätt i att jag går omkring och känner att ”det står still” och ”blev det inte bättre än så här”.
Just precis så är det! Jag får påminna mig om att mitt tålamod behöver tränas i flera avseenden 😅 att göra upp en plan och sätta delmål är tips som jag tar med mig. Tack! 💛🙏

Hej, jag har försökt i många år att sluta dricka, men det är en självmedicinering då jag brottas med ångest, ev NPF problematik samt en dysfunktionell uppväxt. Det har blivit så svårt att jag förlora min lägenhet, håller på att förlora mitt jobb samt mina barn. Jag har lyckats vara nycker i perioder, som längst 5 månader men då har det blivit planerade återfall då jag inte klarar av tillvaron längre. Det enda som lindrar är alkoholen men tar man bort den så finns inte nån lindring.

Vad ska jag göra i stället? Jag har provat AA, skrivit in mig på beroendekliniker men inget funkar. Vad kan ersätta det som alkoholen gör?

Alkohol tar till slut bort all egentlig mening då det blir en dopaminobalans i hjärnan och det alkoholen "hjälpte" till med, dvs trigga dopamin tar slut och då finns inget kvar. Jag har läst att håller man upp tillräckligt länge så reglerar hjärnan tillbaka och man börjar hitta mening igen, men det tar tid.

@Blidenjagvillvara77 grattis till dryga tre månader nykter! Det är ju häftigt!
Gällande ditt mående har jag väl inga jättebra råd men jag känner igen mej en hel del. De senaste veckorna har jag faktiskt till och med njutit av nykterheten och tycker jag känner mej lugnare. MEN - detdär magiska som skulle ske efter x antal nyktra veckor/ månader har inte hänt. Det är precis det samma för mej med vikten. Hade trott att mina extrakilon (inte jättemånga men väldigt irriterande) skulle rasa av mej när jag slutade med vinet men det har inte hänt. Äter hälsosamt och tränar men inget magiskt har skett.
Sen kanske det är så att man känner mera när man är nykter. Och det blir jobbigt när detdär glasen med vin längre räddar en.
Vi kämpar vidare! Sköt om dej!

Skillnaden då från nu är att jag inte lagt in mig utan kör igenom det hela utan sjukvård.
Förra gången fick jag abstinensbehandling så vad jag minns mådde jag ganska okej dag 3.

Det jag tar med mig från sist är att jag klarade det då så då ska jag banne mig klara det nu

@Carisie Längesen nu, som jag var här. Igår gick jag in, hittade ” kaffestugan” och andra trådar. Läser om andras kamp och svåra situationer och önskar kunna hjälpa. Beundrar din kraft och generositet!
Inte ett dugg synd om mig, egentligen. Idag är sista dagen med mannen på växelboendet för den här gången och det har varit skönt. Har naturligtvis dåligt samvete för att jag känner så, men märkte hur jag reagerade med gråt och ilska när han började prata om att det kommit ett paket som fanns att hämta … Jag vägrade! Det får vänta!
Mellantiden, de tre veckorna hemma, var förfärliga, kände mig som en robot. Det blev inte så mycket dricka, men lite varje dag, medan jag undrade varför jag inte får kallelse till provtagning och röntgen som skulle bli av i slutet av maj. Oro över min yrsel och mina svettningar - och den förfärliga tröttheten. Nu: Har minimerat drickandet till en liten burk 2,2 öl. Struntat i den halva tabletten blodtrycksmedicin. Slutat svettas. Försöker låta bli att vara arg över vad som skrivits i min journal, vilar mig en stund på sängen när jag blir trött. Städar, när det är roligt, lyssnar på ljudböcker, Låter mina målargrejer ligga framme på köksbordet. Lever, kort sagt, i min egen takt. Skjuter upp det jag inte har lust att göra.
I morgon kommer min älskade make hem.

@Nettan40 Hej! Ser att du skrivit här för flera år sedan i samma situation. Hur lång tid tog det för dig då? Tror det lättade för mig vid dag 4 för att sedan bli bättre. Bra att du nu slutat, försök stå ut och kämpa på! Det blir bättre även om det känns tungt nu. Du gör det enda rätta!

Kämpa på, det blir bättre!💪

Jag tog ett återfall för tre veckor sedan.
Efter total nykterhet i nästan två år.
Trodde jag skulle kunna kontrollera det men ack så fel jag hade.
Började dygna med vinboxen för två veckor sedan.
Då började lögner med bl annat akut sjukfrånvaro på jobbet osv…
Jag skäms så utomordentligt mycket.
Min chef som litade på mig… FAN!
Jag har sådan ångest att de ska misstänka något på jobbet för då tror jag att jag blir uppsagd.

I alla fall… är nu inne på tredje dagen helt utan alkohol. Har sjukskrivit mig (såklart med en lögn) och startade upp en egen avgiftning i hemmet.
Valde det pga att de alltid skickar orosanmälningar vid inläggning på sjukhus. Jag orkar inte med den veckan igen.

Hade helt sjuk abstinens för fyra dagar sedan, då jag startade nedtrappningen.
Mådde dåligt dag 1, bättre dag 2 men nu, idag på dag 3 sämre igen.

Planen är att vara hemma imorgon också och därefter återgå till jobbet. Men… mår jag så här pissigt så vet jag inte.

Jag har ångest, är rödblossig och lätt skakig.

Hur var de första dagarna utan A för er och när vände det?

Jag behöver hopp och stöd!

Nu mår man som folk igen. Regnvädret har upphört, nykter är man fortfarande och inget alkoholsug har man heller. Det är då allt tur att man har limpa, god mjukost och mjölk till hands när man inte orkar laga egen mat, eller har tålamod att vänta i flera minuter på att mat i mikron ska bli färdig. Kort sagt nu är man i balans efter ett anfall av förvirring väl framkallad av hunger. Sitter och pustar ut och är nu mätt och tacksam för att man är alkoholfri och slipper sitta fast i ett skadligt drickande. Midsommar som kommer framöver ska man nog med skaparens hjälp nyktert också ta sig igenom. Se där, nu skiner ju solen igen också. Det är allt bra i bland att vara lite orkeslös så att man inte bara rusar rakt fram utan att tänka. Nu är det nog dags för en timmes vilopaus och sträckning på sängen känns det som.

Ha det gott!

@Blidenjagvillvara77 Tänker också att det kan ha med din uppsatta tremånadersgräns att göra. Att förväntningarna varit höga på att hur bra det ska bli då och med stora förändringar. Då blir det en besvikelse när det inte riktigt inträffar som man förväntat sig. Sen pratar många om att det kan komma en dipp vid tre månader, kanske pga förväntningar och som du skriver om vikten som inte rör på sig. Och sedan pålagan av sonens mående och att han blir lite ”påträngande” liksom att relationen ”står still”. Mycket som tar din energi. Förstår att du känner besvikelse och ”fan blev det inte mer än så här!”. Då poppar minnet av det gamla beteendet upp i hjärnan om hur du löst jobbiga situationer tidigare för att zooma ut och koppla av, dricka alkohol. Vad gäller beroende så tänker jag att om man behöver ta till alkohol för att lösa situationer och fly tankar så är man i zonen där det kan leda till ett beroende. Jag drack alkohol varje dag och tog återställare, helt klart alkoholberoende men det har gått relativt lätt även för mig att avstå och det beror på min starka övertygelse och motivation till att leva ett nyktert liv.

Tror också på att sätta delmål och utvärdera. Jag satte 3, 6, 9, 12…skriv ned en utvärdering nu och sedan en vid 6, eller hur du vill lägga upp det. Jämför och se om du kan se en skillnad av något slag. Sen kanske sätta upp fler planer för ditt liv, tex var du är i relationen idag på en skala 1-10, var du skulle vilja befinna dig på skalan och vad du behöver göra för att komma dit. Ni skulle även kunna göra det tillsammans. Kanske även med din son, att du ser till så att du får lite egentid/privat sfär och berättar det för honom på ett bra sätt. Det är en förpubertal ålder som kan vara slitig, men det går över.

Sen går det upp och ned, motgång och medgång. För mig var 3 månader att lägga grunden för nykterheten som sedan bara har byggts upp, blivit starkare och meningsfullare ju längre tid jag varit nykter. Nykterhetsprocessen är en parallell process med de flesta livsområdena, det går hand i hand och påverkar varandra. Sköt om dig!❤️

Fast man ett bra tag och nu i hela sju månader och tre veckor som medlem på detta forum verkligen har marinerat sig med ett nyktert tänkande för att få slippa ifrån självskadebeteendet att förgifta sig själv med alkohol. Så glimrade det en sekund till en tanke för en stund sen som nog försökte få mig att släppa taget om vikten att inte falla tillbaka i gamla dryckesmönster.

Började tänka lite smått som så att, det var nog inte så stora mängder ändå som jag drack genom åren och nog törs man väl ta sig en liten stärkande slurk av nåt alkoholhaltigt och fira midsommar som man gjorde förr innan man fick för sig att satsa på alkoholfrihet i höstas.

Min logiska del av hjärnan gick då igång och i tanken sade mig nåt att jag direkt skulle slå bort sådana korkade tankar och förstå att det är alkoholdjävulen så att säga, som vill få mig att nu gå tillbaka till ett gammalt feltänk kring drickande och då gå under i alkoholträsket. Kanske rent utav förlora min själ vilket inte är otroligt om man frivilligt kastar sig i fara och beter sig som man gjort tidigare.

För det var inte bara känslan av att vilja besöka bolaget som infann sig, utan det kunde även kännas inom mig ett slags ifrågasättande om gudstro verkligen var något att hålla fast vid när det gällde det andliga tänkandet. För det som inte syns kan väl inte ens finnas...

Tänkte då skingra mina splittrade tankar genom att städa lite på datorns hårddisk och kollade då igenom lite filer på datorn och hittade en mapp med gamla låtar som väl kristna morsan gillade och som väl har en liten nostalgisk känsla i sig för mig på nåt sätt. Brukar ju mest lyssna på svängig Rock n Roll med inte sällan rena nonsenstexter som mest bara går i takt med musiken.

Hur som helst fick jag för mig att kolla några hemkörda CD-skivor med andlig musik som jag nog spelade in för flera år sedan i nåt svagt ögonblick av andlig känsla. Hittade då en låt från en knastrig LP-skiva med den rätt kände kristne musikartisten Pelle Karlsson som väl var rätt stor på den andliga scenen när man var liten grabb och kristna föräldrarna ofta spelade sådan typ av musik. Körde faktiskt låten - Det lilla ljus jag har, och mindes att det var en favoritlåt i den genren för längesen.

Men det var även annan musik som man hittade på hårddisken, bland annat en mindre kristen låt som hette - Mera brännvin, med Eddie Meduza som väl inte direkt var nån pastor inom det vanliga profana musikområdet om man så säger när det begav sig. Det är många tankar som kan komma till en när man helt nykter sitter och funderar över ett alkoholsug som kan komma som en blixt från klar himmel.

Det är nästan som att det pågår en kamp på gott och ont inom en ibland, men nu ska man väl inte tänka för djupt, för nu kom man ju att även tänka på det här med förkortningen HALT. Som inom beroendeexperters budskap om återfallsprevention handlar om att stanna upp om ett alkoholsug liksom infinner sig plötsligt utan tillsynes någon specifik anledning.

Kom då på att det nog bara var bokstaven H som i hunger i ordet ”HALT” som nog spökade, för hade ju helt glömt bort att äta min frukost på varm mjölkchoklad och smörgåsar som blivit lite av en ny-nykter rutin alltså. Men då det i skrivande stund är lunchtid så får det nog faktiskt i stället bli en god fiskgratäng känns det som. Förresten, ett sånt åskväder det är utanför köksfönstret nu, med ösregn, hagel och allt. Vädret det är då lite som en själv, det svänger både hit och dit liksom.

Ha det fint!

Har nu återigen läst lite på detta eminenta forum och förundras över att det kan finnas så mycket visdom samlad på en och samma plats när det gäller livskunskap och konsten att vara nykter och alkoholfri vilket ju är en förutsättning för att inte minst andligt sett kunna komma lite närmare sanningen om meningen med allt som man kan fundera över ibland. Det är då synd och skam att man inte tänkt i dessa banor lite tidigare. Men det är ju rätt lätt att vara efterklok som det heter. Tror att det är som man läst då och då att det nog med tillit till den högste ordnar sig med det mesta bara man inte tar det första glaset med alkohol så att säga. Bläddrade just lite som av en slump i skriften och läste alltså följande tänkvärda ord: ”Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel? Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva tillblandade drycker” Det känns nästan som att skaparen Gud och Herren Jesus försöker säga mig något denna torsdag vid köksbordet...

Ha det gott!

@Andrahalvlek tack för pepp och tips! Att sätta upp delmål och utvärdera kanske inte är så dumt! Jag har från dag ett haft som mål aldrig mer även om jag aktat mig för att säga det högt. Jag ska prova med det! Och precis som du säger är ju alla svåra lägen och motgångar så mycket bättre att hantera nyktert! Men jag hävdar ändå att vi alla behöver kunna fly/ducka från våra tankar och känslor ibland men att göra det med gift är
Så klart inte vägen. Kan känna mig väldigt ansvarstrött ibland och föräldraskapet tär när man har en krävande, uppmärksamhetskrävande, negativ, gnällig och ängslig snart 11-åring som hör och ser allt, ska veta allt och tom vill veta vem jag skriver till/pratar med etc… självklart är han också underbar på alla sätt och gränslöst älskad. Men just nu är jag så trött. Jag och maken behöver en paus och få rå om varandra några dagar. Men vi har ingen som kan träda in och ta hand om honom. Det tär också på oss båda. Men återigen. Alkohol löser inte den biten heller. Tack för dina kloka ord och vägledning, det betyder så mycket! 💛🙏

@Blidenjagvillvara77 grattis till 3 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Omedvetet har du nog satt 3 månader som en skarp gräns. Efter det får du dricka har ditt undermedvetna tänkt. Så att suget kommer nu är helt naturligt.

Så länge vårt undermedvetna inte är med på tåget så uppstår så kallad dissonans då och då. Du behöver nog sätta ett nytt mål. Min upplevelse är att det hände massor efter 6 nyktra månader, efter 9 månader, 1 år. Och det andra nyktra året var magiskt häftigt - då slapp jag nästan helt suget.

Själv bestämde jag mig en månad i taget. Efter varje nykter månad gjorde jag en utvärdering, ”hmm, det känns bra, jag mår bra, jag kör en månad till”. På så sätt blev den bortre gränsen lite mer diffus. Efter något halvår bestämde jag istället varje månad att jag skulle vara nykter ”inom överskådlig framtid”.

Sakta men säkert förflyttade jag mig från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka” och slutligen till ”jag slipper dricka”. Sen fler år tillbaka vill jag dricka gift (som alkohol faktiskt är) lika lite som jag vill dricka bensin, urk.

Hoppas du får fler svar och att du landar i ett beslut, för det behöver du ta för att slippa suget. Suget i sig kommer sannolikt även från oron för sonen ❤️ Du får hantera den oron på ett nyktert sätt genom att försöka prata med sonen.

Kram 🐘

Det selektiva minnet som gör att man bara tycks komma ihåg första sekvenserna och de verkligt positiva glimtarna av en fest på safter spetsade med nervgiftet alkohol. Det är då en faktor som gjort att man gång efter gång fallit för berusningens lockelse. Detta kom i tanke just till mig vid köksbordet när jag tog en slurk vatten efter att ha sovit rätt gott för att vara jag.

Vem sjuttsingen behöver väl alkohol för att det ska vara en fest liksom. För om det behövs rusdrycker som bedövningsmedel för att man ska tycka eller tro sig ha skoj, då är det då inte så värst roligt alltså. Det verkar allt som att logiken även idag försöker få mig att lyssna till förnuftets röst och vara nykter kommande midsommar. Detta för att man väl inte tanklöst ska snubbla till och drunkna i alkoholträsket liksom.

Ha en fin dag!

107 dagar som alkoholfri och milstolpen 3 månader är passerad sedan 17 dagar. Alla skriver att man åtminstone ska avstå helt
I 3 månader så kropp och hjärna kan återhämta sig. Jag hade nog trott (och hoppats) att jag skulle skutta glatt över 3-månadersgränsen med en lättande känsla att bara ”på andra sidan” och att kämpandet var över. Jag har intalat mig att 3 månader skulle vara en magisk gräns… För mig var det inte det.
Resan så här långt har gått över förväntan enkelt. Inget fysiskt sug, ingen abstinens eller andra kroppsliga symtom. Jag var ju inte den som drack varje dag och har aldrig tagit en återställare eller ens tänkt tanken. Jag var en guldkantsdrickare som också drack för att zooma ut och koppla av. Drickandet hade en tendens att glida över i ett slentriandrickande även på vardagar. Konsekvenserna för mig förutom ångest när det hade blivit för mycket, var att sömnen var dålig, kroppen svarade inte på kost och träning,
Jag gick upp i vikt, hade en låg självkänsla och kände mig tom inombords. Jag upplevde att drickandet var lite som ett skenande tåg och ville stoppa det innan jag hunnit utveckla ett beroende.
Nu sitter jag här över 100 dagar senare utan att ha druckit en droppe eller ens tänkt tanken, men sedan flera dagar har jag haft ett sug (?) och tänkt på A varje dag. Inte fysiskt men ett mentalt sig. Eller vad är det? Varför kommer det nu? Min egen teori är att det blivit en skiftning från vår till sommar, alltså en ny period att gå igenom som alkoholfri där jag annars hade druckit. Sommar, sol, semester, midsommar etc. En period då jag normalt sett druckit mer än resten av året. Eller är det en dipp som ska komma nu? Hur länge håller den i sig? Det har den senare veckan också varit känslomässigt tungt pga yngsta sonen som varit ledsen och saknar sina gamla vänner som vi flyttade ifrån för ett par år sedan. Kan det vara orsaken? Att det är för mycket känslor och stress att hantera nu som gör att jag har ett behov av att få fly, stänga av en stund? Hur vet jag om jag hade/har ett beroende? Så många frågor och funderingar som jag känner att jag behöver dryfta mer er andra för jag har ingen att prata med om detta. Jag känner också stor frustration över att min kost och träning knappt ger några resultat… jag har några kg att droppa men trots alkoholstopp och bättre sömn händer nästan i n g e n t i n g! Visst, jag har bytt ut alkoholen till snacks på helgerna, men innan jag slutade både drack jag och åt snacks. Jag blir såååå frustrerad! Alla andra berättar att de
Rasat flera kg på några veckor men trots mitt slit på gymet flera ggr/vecka, dagliga promenader och ganska strikt kost rör vågen knappt på sig (jag har en coach som
Gjort kost och träningsschema). Sånt här får mig att tänka ”vad är det för mening”? Barnen verkar inte må bättre (de mådde inte dåligt innan) av mitt alkoholstopp och inte har relationen blivit bättre heller. Snarare sämre så det varit vårt mys då vi suttit och pratat om allt möjligt…. Nä jag vet inte… just nu känns det bara blaha….trots alla fördelar av alkoholstopp, vilka är många. Behövde skriva av mig lite frustration. Tack till dig som orkade läsa 💛