skrev eling i ?

@vår2022 ja jag har tänkt att jag borde prata med maken, det tar emot för jag skäms. Jag har tagit upp det en gång förut när jag försökte hålla upp. Men han förstår inte riktigt, vilket inte är så konstigt eftersom han inte vet om vad jag gjort i skymundan, så jag har ju inte pratat om allt med honom... Hur som helst var det skönt då eftersom jag fortsatte dricka och eftersom han inte visste allt så hade han ingen åsikt om det. Jag är rädd för hur han ska se på mig om jag berättar hur det är. Men jag behöver göra det.

Tack för alla dina ord, det hjälper ❤️


skrev vår2022 i ?

@eling Kanske prata med din man om hur du mår och varför? Det är tungt att bära det ensam❤️


skrev vår2022 i ?

@eling Bra att du tänker fortsätta att avstå även om du har det kämpigt. Har så många gånger tidigare haft känslorna och tankarna du beskriver och det visade mig hur alkoholberoende jag var. Det enda jag kunde tänka på var hur vinet skulle få mig lugn och fin. Men det var beroendet som talade och fejknews så det stänkte om det. Den onda cirkeln som skulle starta igen…efter att det första begäret stillats med ångest, skuld och skam.

Det kan vara svårt att hitta något positiv i läget du är i men du kan försöka att fokusera på något annat en stund. Gå ut och gå och få ur dig irritationen eller något annat aktivt. Andas med lång inandning och lång utandning en stund. Drick massor av vatten. Sätt på musik högt i lurar.

Kanske finns det något underliggande skav du behöver ta tag i? Stå ut, det blir bättre!❤️


skrev vår2022 i Är det bara jag som känner såhär?

@jjjttt97 Hej! Det jag kan utläsa av vad du skriver så verkar dina föräldrar vara din stora frustration i livet. Att du sitter fast med dem, de talar över sitt huvud om dig men inte med dig, kör över dig. Föräldrar har ju makt då de är föräldrar och det kan bli en stor obalans där om de fortsätter att behandla en som ett litet barn hela livet. När barn växer upp och blir stora, vuxna behöver den balansen jämnas ut för att man ska kunna få känna egenmakt över sig själv och sitt liv. Det som jag upplever att du inte har i det du beskriver. Förstår att du blir frustrerad.

Det skulle kunna vara något att få stöd och hjälp i, att hitta verktyg för att skapa egenmakt. Det kan så klart vara en stor utmaning då det kanske pågått länge och att det finns ett slags mönster i det. Man blir vingklippt om man inte får styra och ta sina egna beslut i sitt egna liv.

Jag hoppas du hittar verktyg och vägar som leder dig framåt och egenmakt. Sköt om dig❤️


skrev eling i ?

Jag har tyvärr ganska svårt att hitta det positiva med att inte dricka. Jag saknar alkohol och skulle vilja dricka flera glas nu. Så jag får känna lugn, energi och glädje. Jag är så irriterad och det spänner större delen av tiden. Är inte alls särskilt trevlig. Känner mig deppig. Jag hoppas det går över och känns bättre snart. Eller är det så här jag känner hela tiden egentligen. Jag planerar ta reda på det genom att fortsätta avstå.


skrev Amanda L i Spåren av mitt beroende

@mozzare95 Jag var väldigt blyg och hade låg självkänsla som ung. Ja, social fobi. När jag drack alkohol vågade jag ta plats och prata. Med tiden drack jag mer och mer. Bara för att våga.
Men såklart hade det varit mycket bättre stt gå en KBTbehandling och blivit kvitt fobin och skammen över att vara jag. Men då visste jag inte stt sådana fanns…
Istället blev jag beroende och fortsatte att dricka, ibland alldeles för mycket.
Tillslut, efter en massa försök att minska ner, insåg jag att jag inte klarar av att dricka alkohol. Och slutade helt. Det var mkt lättare.
Det är nu 1,5 år sedan. Under den tiden har min självkänsla växt istället. Jag vågar göra saker som jag aldrig gjort förut. Ångesten är borta och jag mår mycket bättre på det hela taget.
Man måste vilja detta själv, men det finns ju mycket stöd att få även om dina närmaste givit sig iväg, som du skriver.
Kanske har du sårat dem, eller rättare sagt alkoholen och du, vilket kan vara som en annan person än du är egentligen.
Alkoholen är ett gift som förvrider våra tankar och känslor.
Men jag tror det bästa du kan göra är att ta dig ur ditt beroende. Sedan kanske du kan ta kontakt och se om du kan få förlåtelse eller förståelse.
Men detta handlar om dig och ditt liv.
Du kanske kan ringa Alkohollinjen här, du kan vara anonym. Men där kan du berätta om allt som hänt.
Alkoholprogrammet är också bra. Fortsätt också och skriv här. Att berätta är också att klargöra problemen för sig själv!
Det har hjälpt många här!🤗
När det gäller nästa helg, så gör en plan för hela helgen. Bestäm i detalj vad din nyktra helg ska innehålla. Varenda timme. Gärna roliga saker eller något med rörelse.
Ge inte Ajäveln någon plats.
Det är mycket svårare om man bara har en vag ide om hur man ska göra…
Lycka till! ❤️🙏🏻❤️


skrev Carisie i Tillsvidare 2.0

@Ny dag Hej 👋🏼 Så produktivt av dig. Gjort ren en ugn av..nio?! 😅 Själv har jag målat en hall av våra fyra. True story. Vi har två entréer. Jag har även målat en fondvägg i köket och förberett målning av det ena gästrummet. Nu har jag precis gjort en röra av scharlottenlök, smör, dill, gräslök & habanero och fyllt en röding med som jag ska ugnsbaka till middag. Jag älskar fisk 🐟

Sen ska jag försöka sätta mig framför min dator 👩🏼‍💻 och formulera min närmaste framtid den till 24/1 iaf ☺️ Exakt så det förslår.

Hoppas du får en fin kväll
🩵


skrev Ny dag i Tillsvidare 2.0

Helt slut och ligger och vilar. Har städat och rensat skafferierna (2st) samt skåpet med kryddor. Rengjort en ugn samt rensat kylen medan långkoket puttrade. Därefter åkte jag och köpte som planerat till trädgården och som planerades. Detta hade jag inte kunnat gjort om jag druckit igår. Tankar på a har kommit och gått. Störande!!! Men är nöjd över att jag kommer somna nykter när det är dags.


skrev B.Å i Börjar det vända?

@livima Så kul att du fick fin tid med din vän. Jag har inte heller berättat för mina nära och kära att jag har håller på med mitt "bli nykter projekt". Har dock tackat nej till så många glas nu att de borde snart börja förstå :D

Jag har lyssnat väldigt mycket på "En beroendepodd" och sedan gillar jag iskall fakta, typ när läkare och forskare förklarar vad som händer när vi dricker alkohol. Podden "Är jag sjuk" har några avsnitt som berör ämnet, tex avsnitt 26 (Alkohol) 36 (Tre månader utan alkohol). "Dont wine about it" är också en bra podd tycker jag...jag brukar varva lättsamheter och iskall fakta. Sen lyssnade jag på Fredrik Eklund, han gjorde några avsnitt om sin resa (kommer inte ihåg vad han kallar podden). Tyckte han var väldigt bra och för mig blev det så svart på vitt att det spelar ingen roll att vi alla är olika, kampen är den samma....det går att tillfriskna - kan en så kan alla!

Blir så inspirerad när jag hör intervjuer med människor som tagit sig ur skiten och lever ett sunt liv och sen blir jag motiverad att fortsätta min resa när jag hör specialisterna förklara hur livsfarligt det är förgifta sin kropp med etanol.

Ha en fortsatt fin dag och bra jobbat, dag 18 idag!!


skrev B.Å i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

Dag 34

Ännu en dag i nykterhet. Att få vakna nykter om och om igen är så obeskrivligt underbart och jag har tänkt mig att så ska det förbli.

Var på en tillställning igår med massa människor som jag misstänker "dricker måttligt". Det bjöds på bubbel, öl och sprit. Själv drack jag läsk, det fanns alkoholfri öl och även bubbel men jag tycker det är godare med läsk. Jag har helt funnit mig i det faktumet att jag aldrig kommer kunna dricka måttligt och det är så skön känsla.

Som jag skrev för några dagar sedan känns det helt obegripligt att personen "jag" har varit en sån som suttit och hällt i mig alkohol....för inte alls många veckor sedan. Känns som det var en film, jag kan inte förstå att jag satt här hemma och självmant förgiftade min hjärna och kropp.

Ju mer jag tänkt på det har jag insett hur jag aldrig har velat vara en sån som "dricker måttligt". Jag har aldrig tyckt om själva drickandet eller att ta ett par glas...att jag under flera år lyckades övertala mig själv om att "visst vill jag och kan bli en sån!" var rent ut sagt idiotiskt, men jag gick på det gång på gång och återigen. Obegripligt på alla plan, som en skitdålig film!

Tänkte på det igår när jag lagt mig i sängen, hur mycket jag har att vara tacksam för. Små saker egentligen, som tex att jag tvättade ansiktet när jag kommit hem, tog bort mascaran och la på serum. Tänk att få gå och lägga sig tidigt och veta att man vaknar fräsch och utvilad. Utan gårdagens smink, den pyrande15 åriga ångesten och evigt nya lager av skam och skuldkänslor. Det är jag tacksam för.

Nu ska jag sätta igång med matlådor och planering av veckan.

Hoppas du som läser har en fin söndag. Vi gör det tillsammans, en dag i taget.

Kram


skrev livima i Börjar det vända?

@B.Å förresten - har du tips på poddar? Jag lyssnar på Sobermotivation och En beroendepoddjust nu men tar tacksamt emot tips ♥️


skrev livima i Börjar det vända?

@vår2022 tack snälla för pepp! Jag ska ta tag i det där med psykolog igen. Jag var naiv och trodde inte att det skulle hamna i min journal men såg till min förskräckelse att det ligger på 1177 precis hur mkt jag dricker eftersom jag för en gångs skull var brutalt ärlig i det avseendet. Hua.
Men som sagt känns det rätt bra med drickandet. Känner inget sug eller så men vet att jag har saker som behöver jobbas med. Det är svårt att låta det ta sin tid, man vill fixa allt på en gång, men jag försöker att notera och uppskatta alla små framsteg som det nyktra för med sig. För det känns ju bättre på många plan! Väldigt skönt 😊


skrev livima i Börjar det vända?

@B.Å tack snälla för pepp och svar! Hoppas din tillställning blev kul! Jag hade ett fint dygn med min vän. Det var lätt att hålla sig från vinet och mysigt att bara ses och prata. Lite dåligt samvete för att jag inte berättade allt om vad som upptar mina tankar just nu men det kändes som att hon behövde tid för att prata av sig och jag vet att om jag skulle berätta om detta skulle allt fokus ligga på det hela helgen och det ville jag inte. Men mysigt som sagt och så skönt att känna att det inte ens var svårt. Jag har inget sug och det är väldigt skönt. 👍 Hoppas du har en fin söndag!


skrev Carisie i Promillebikt

@Flarran Svårt att inte ta åt sig när det går till handgripligheter och fysisk såväl psykisk misshandel. Jag väljer dock att se det som att det givit mig styrka och empati - plus att jag är en jäkligt snäll tant 👵🏼😅

Jag blir lite nyfiken och du får absolut säga till mig att jag inte har med just den saken att göra. Men jag undrar hur gammal du är (mellan tummen och pekfingret). Hur länge du satt fast i träsket och om du har arbetat med något. Jag undrar lite för att mitt bonusbarn (som närmar sig 30) har dystemi och ett par andra neuropsykiatriska diagnoser men är högfungerande, vilket du också verkar vara, men hen är nästan helnykterist. Nån cider ibland men gillar inget annat. Så jag tror inte hen är i den omedelbara riskzonen. Men hen arbetar sedan 4 år tillbaka. Började arbeta sent i livet pga NPD.

Nå. Bara ett sidospår. Nu ska jag återvända till pensel & roller. Det blev inget utflykt till slottet pga sjukdom. Så här målas det hallar (vi har 4 st) och kök. Hinner jag ska jag förbereda inför målning av det ena gästrummet också ☺️

Ha en fin dag
🩵


skrev Flarran i Promillebikt

Hejsan! @Carisie, det var kul att du tittade in en sväng kompis. Det här med mobbing sätter då sina spår om man är en känslig själ. De så kallade skolkompisarna under uppväxten hade då en förmåga att förstöra mycket av livsglädjen man hade innan man sattes i lekskola som fyraåring då morsan väl inte hade så mycket ork att vara med en ute.

Detta då hon väl redan långt innan hon kraschade ihop totalt av den maniska depression som man fick lära sig vad det var redan före att man väl började i första klass. Trist nog behövde man ju sedan leva i otrygghet rätt länge. Men nog lärde man sig allt ett och annat om livet ändå. Men man ska väl inte klaga, då blir det väl ingen bra stämning liksom. Det var väl kanske även detta tankesätt om att inte snacka om hur man mådde och kände sig som liten och ung som väl blev en orsak till att man blev som man blev, och fastnade tidigt i alkoholträsket som man väl nu förhoppningsvis har lämnat bakom sig.

Har inte haft nån vidare inspiration och energi till att skapa musik på länge, men det kommer kanske tillbaka snart. Det mest kreativa som jag idag kanske lyckas med är att förhoppningsvis komma utanför dörren och handla det nödvändigaste för att kunna upprätthålla kommande veckas morgonrutin. Vilket som alkoholfri har blivit att fokusera på enkla och trevliga matminnen som att ta mig en kopp med varm mjölkchoklad och tre goda limpsmörgåsar var dag liksom.

Ha en fin dag!


skrev Carisie i Promillebikt

@Flarran Hej 👋🏼 så fint det låter! Jag har fina minnen från min tidiga barndom. Vi flyttade och jag utsattes för en fruktansvärd mobbning - så illa att vi fick lov att flytta igen. Där blev det bättre. Men mobbningen satte djupa spår och konsekvenser i min självbild och min självsäkerhet som jag nog aldrig blir av med helt. Jag har fått jobba med mig själv i många år och gör det till viss del fortfarande.

Hoppas du får en fin dag och hittar ork till att göra nåt kreativt och kunna sova gott inatt 🩵


skrev Flarran i Promillebikt

Man kan då nyktert förundras över rätt mycket. Var nyss lite hungrig och kände att det var dags att tanka på lite energi så att kroppen skulle bli nöjd och glad vilket behövs för att må grundbra. Det fick bli en klementin som följdes av en limpmacka med god mjukost. Slog mig även lös på en burk med tonfisk. Drycken fick bli vanligt vatten, då det aldrig är fel om mjölk saknas. Sedan så satt jag och mediterade och andades lugnt till rytmerna av en trevlig instrumental låt från väl nån CD man köpt för längesen på nån loppis.

Hade även i stunden låtit datorskärmen få visa den favoritbild som jag själv fotade med min enkla mobilkamera i början av sommaren. Tänkte lite på varför just det motivet fungerade så fint som harmonisk och positiv stämningshöjare. Bilden visade en grön sommaräng med en liten del av en gammal traktorväg och några gröna vackra träd på sidan. En liten bit längre bort i motivet vilket jag nyss kunde låta tankarna kretsa i och omkring gav rätt positiv känsla som kändes bra i stunden.

Bilden ifråga visade förresten även intressanta molnformationer på himlen med solens stålar som liksom gav liv och en inspirerande känsla till bilden. Mina tankar gick alltså på en stilla upptäcktsfärd och minnen av positiv natur från barndomen kom då till mig. Kom ihåg att jag och mina föräldrar brukade åka dit och fika i denna blombacke som vi kallade den för. Detta då det förr precis så som vid tiden för fototillfället även erbjöds på synen av vackra liljekonvaljer. Tacksam för denna oas är man då allt.

När jag mediterade och tänkte utanför boxen så att säga, och lät mina tankar vandra liksom utanför datorskärmens kanter. Så kom jag att tänka på hur man som liten var där och sprang över ängen och ibland gick ned till en liten bäck i närheten med farsan och då fantiserade man väl om att det kanske fanns guldsand på botten i den. Sedan kanske man åkte iväg i farsans och morsans gamla bil och ibland fick man sig då en god glasstrut på vägen hem om det fanns nån kiosk öppen som man passerade.

Ska man minnas och tänka på saker och tider som gått liksom och bygga upp sig från grunden till nyes om man har suttit fast allt för länge i felaktigt tänk, eller i tron att alkohol har nåt att av värde att ge, som väl kanske morsan skulle ha hållit med om. Då får man nog allt tänka till lite positivt. Minns att mormor väl även var inne på den grejen om att man väl inte har roligare än man gör sig. Nu har en favoritlåt fått snurra på ett tag i lurarna och nu är det väl dags att ta sig en sväng till fots till den närbelägna matbutiken sade en känsla inom mig.

Ha det gott mina vänner!


skrev Carisie i Spåren av mitt beroende

Hej & välkommen 🙏🏼
Här är du bland vänner - alla har sin historia om hur och vad alkohol förstört för oss. Skriv och läs här och skriv och läs igen. Det finns så många inspiratörer och stöttepelare. Någon beskrev det som att växeldra. Alla har vi mindre bra dagar.
Ta en dag i taget - ibland en timme - ibland en minut. Gör självhjälpsprogrammet och försök hitta dina triggers och få verktyg att hantera dem. Min trigger är frekvens och att dricka vin som om det var vatten - så jag har hittat en strategi för det.

Ge inte upp. Det är söndag idag = långt till nästa helg.
🩵


skrev Flarran i Promillebikt

God morgon! Det var bitvis en rätt svår natt på många sätt. Men nykter och alkoholfri, det är man då och det kan då ingen ta ifrån en äran för. Det verkar som att Gud fader skaparen denna söndag, vill att jag ska förstå att det andliga och det här med Jesus Kristus är en sak, och att det världsliga som kommer från förgängliga människohänder och deras ofta lite påhittiga ritualer väl är en annan. Detta fast det hela väl ibland kan tyckas att sitta ihop en del för människan på dess jordevandring.

Fyra timmars sömn blev det och nu verkar den biologiska datamaskinen på övre våningen i knoppen så att säga arbeta lite bättre. Förmåga till andlig närvaro och tro har man inte fått för att sitta och gräva ned sig med, utan mera som ett verktyg för konstruktiv uppbyggelse och andligt välbefinnande. Det tog jag mig allt en slurk vatten på, samt även en tugga av en god banan när jag stilla funderade över hur jag kunde tänka så galet tidigare.

Men det är väl som det står i skriften ungefär att, gårdagen den har varit, och morgondagen den har man inte sett, och i stunden så hjälper Herren och så vidare, eller nåt i den stilen. Det regnar lite nu, men det är väl inget att sitta nedstämd och hänga läpp över sade mig en positiv känsla. För när man tänker klart på saken, så det är ju bara att fälla upp ett paraply när man gå ut en sväng efter en limpa och en flaska mjölk som mitt fokus nu närmast är inställt på så att säga. Förresten @Andrahalvlek, det var kul att du tittade in här en sväng kompis, sånt är alltid uppskattat.

Ha en fin dag!


skrev urkis i När botten är nådd

@Se klart tack för pepp. Jag har regelbunden kontakt med psykiatrin och stöttning därifrån.

@Maskot82 Eller hur!


skrev mozzare95 i Spåren av mitt beroende

Mitt första inlägg här och jag hoppas den inte är allt för krånglig och jobbigt skrivet.

Man, 28 år

Jag bestämde mig för att sluta dricka drygt 8 månader sedan. Det har varit allt annat än en succé. Perioder av nykterhet har hamnat i skuggan utav andra perioder av totalt skamlig och ganska grovt drickande.

Jag introducerades till alkohol i ganska hög ålder,24. Innan det var jag en helt vanlig kille som spenderade sina vardagar med familjen, vänner och mina diverse hobbyn. Alkoholen visade mig nya dörrar och snart växte ett självförtroende som jag aldrig någonsin haft. Med självförtroendet växte även problemen i mitt liv. Svek, sorg, hjärtesorg och spår av lyckliga människor som äntligen ”kommit undan” mig och mina destruktiva vanor.

Hur dålig känner man inte sig att gång på gång så ser man hur dom människorna som vart med dig inuti allt detta, lyckats komma iväg från det men även leder lyckliga och produktiva liv. Var jag orsaken till misärer i deras liv? Var det jag som drog in dom i det och var det jag som motiverade dom omedvetet till dumma val?

Det känns verkligen så. Jag har tiotals exempel av människor som när jag inte längre är en del av deras liv, har dom funnit lycka. Varför är jag kvar? Jag vill inte vara kvar men jag har ingen som kan eller vill hjälpa mig. Jag vill vara alkoholfri och lycklig och inte längre vara rädd för att helgen är runt hörnet och med det, risken att dricka igen. Snälla hjälp mig


skrev jjjttt97 i Är det bara jag som känner såhär?

@vår2022 tack för orden!

Ja, alltså det är svårt att ge en bra bild då man har så mkt nyanser i livet mer än just alkoholen. Jag är bra på mycket, duktig på mitt jobb, charmig, clever och löser de flesta situationer. Passar in i de flesta sammanhang. Jag skriver, spelar piano, målar. Fixar o donar hemma. Tycker skönhet o mode är kul.

Och det har jag alltid gjort. Jag tycker också om att prova nya resturanger och barer, men nu ”kan” jag inte gå ut och mitt liv har blivit väldigt kraftigt begränsat. Jag saknar o ta en drink på en takbar med en vän, att ta den där ölen på spelningen. Jag saknar att vara FRI.

Mina föräldrar är väldigt överbeskyddande och definitiva i allt gällande det, vilket alltid gett motsatt effekt på mig. Jag har ett väldigt starkt behov av att få styra mitt liv själv, gällande små och stora beslut. Har förstått att alla har ett mindre eller större behov av det, normalt. Mitt är väldigt stort. Så att just nu bli tvingad att göra detta känns surt.
Tvång funkar inte på mig. Jag vill välja själv, jag vill ha kontrollen själv, inte bli bevakad som en brottsling. Och det jag menar med detta är inte att jag direkt hade sprungit ut till närmsta bar så fort jag ”fick”, för det hade jag inte. Jag har ett jobb och sköta, låtar att lära mig på pianot, katter att ta hand om, projekt hemma att beta av.

Jag funderar realistiskt. Jag vill gärna jobba med måttlighet istället. Men som tidigare nämnt, är mina föräldrar alltid väldigt definitiva. Att tvinga mig va nykter resten av mitt liv är inte någonting de kan göra, men det hade nog gärna varit så för dem. Så jag är bara frustrerad. Det gör mig arg inombords och irritationen mot dom växer, känner mig som en fågel i en bur, när jag inte får välja själv.

Jag har försökt prata med dom. Försökt förklara hur jag känner. Men blir nobbad direkt, de talar över mitt huvud och framställer mig igen som den dom ser mig som. Jag lyssnar när de pratar, låter de säga sitt. Men jag får inte samma sak tillbaks. Ett annat problem är att detta gör att jag viker mig. För det spelar ingen roll om jag säger nåt, de lyssnar inte. Så jag ”ger upp” fighten.

Jag har funderat på att flytta ifrån Stockholm på grund av detta, för att komma ifrån det här, tanken slog mig igår att bara ta ett flyg nånstans för att komma bort. Men så funkar inte verkligheten. Men samtidigt vill jag inte behöva göra det, flytta, för jag trivs här. Dock så HAR tanken funnits på o flytta tidigare, prova nåt nytt. Men jag klarar inte av o leva såhär, så tankarna har kommit närmre gällande det. :)

Vad gäller terapi har jag gått i det tidigare. Hjälpte enormt! Har bra koll på mig själv, vad som triggar och jag har inget större behov av det längre. Men håller med dig, att dyka in i sig själv är nyttigt, smärtsamt och befriande.

Det känns som jag sitter fast i ett läge jag inte kan ta mig ur. Jag är ofta glad, pga allt annat jag har i mitt liv. Sen kommer samtalen eller smsen från dom, och vips så blir jag ledsen och nedstämd igen.

Det känns som de inte känner mig, alls, egentligen.

Gråter när jag skriver detta, jag är så otroligt frustrerad.

Tack igen.


skrev Maskot82 i När botten är nådd

Hej!

För mig är det precis samma. Vet aldrig vilken gång det spårar ur totalt. Skammen är total efteråt 😕


skrev jjjttt97 i Är det bara jag som känner såhär?

@Flarran tack för din kommentar! Har läst lite om det du skrivit i trådar och du är mycket klok! Kämpa på!