skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

@Sisyfos Tack🥰 Jag skrev jag lite otydligt…Jag har egentligen inte ont av att vara ensam hemma utan kan tycka att det är skönt. Men nu när jag är sjukskriven så är det en utmaning för mig att vara ensam med mina tankar det gäller då att inte fastna i negativa tankar. Dessutom när jag är så trött som jag är då är det skönt att vara två om ens barn behöver mer stöd. Men jag ser inget problem i det egentligen.

Kram


skrev Amanda L i Mitt nya liv

@Inombords Grattis! Så skönt när det närmar sig tre månader. Nu vet du att du klara det och att allt bara kommer bli bättre!❤️🙏🏻❤️


skrev Sisyfos i Att välja livet …mitt liv!

Grattis till 1 år VaraFrisk och fint att du delar rondellhistorien. Den är så äkta på nåt sätt. Tråkigt att dottern mår sämre igen. Tänk vad olika vi är ändå, jag skulle verkligen älska att vara ensam hemma i några dagar. Ibland undrar jag varför vissa gillar (självvald, begränsad) ensamhet och andra inte. Det verkar vara ungefär 50/50 som känner som jag. Hur som helst, höga det så fint. Kramar


skrev Varafrisk i Tillsvidare

@Ny dag Tittar in och undrar hur det är? Hur mår du? Kram❤️❤️


skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

Jag har varit SÅ trött idag. Sover lite oroligt. Tänker att det beror dels på problem m torra ögon dels på stress/oro för att mycket är otydligt omkring mig.

Har fått förlängd sjukskrivning med 100% tom 18/2 och 50% fr 19/2 tom 20/3. Rehabkoordinatorn hade pratat in det på mitt mobilsvar. Jag kunde inte heller räkna med förlängd sjukskrivning efter det. Men hallå?? Vill inte läkaren träffa mig? Hur vet han/jag att jag orkar jobba 50% den 19/2 och 100%?
Jag får prata m en samordnare som är sjukgymnast samt kanske gått en kurs i vad man ska ge för råd/vilka frågor man ska ställa. Dessutom mår min dotter sämre igen, rädd för att gå in i en depression. Hon sa själv att hon fick kanske börja jobba för tidigt. Och ja så var det med all säkerhet. Det är tufft m psykisk ohälsa för jag måste orka driva mitt egna ärende men även min dotters.

Imorgon åker min man t Sälen kommer hem på söndag. Det är nog tre år senast som han var iväg. Det känns lite jobbigt att han åker iväg nu när jag inte mår bra och inte heller vår dotter. Jag gläds samtidigt med honom för han tycker verkligen om att åka skidor. Tror inte någon har varit borta över natten sedan han var iväg förra gången. Då arbetade jag ju. Det känns lite knepigt men jag ska rå mig själv och försöka så mycket jag kan vara här och nu.

Kramar ❤️


skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

@Inombords Tack❤️🤗

@Amanda L Ja…vilket förhandlande🙈 Tror på ett bra år två! Tack❤️🤗


skrev Flarran i Promillebikt

Har ätit en god fiskgratäng och fått i mig lite mjölk kollade lite på tv, men det var ingenting som var det minsta intressant eller sevärt idag heller. Så gick tillbaka till detta forum för att skriva, att trots att man väl inte gjort mycket annat än att bara fundera och skriva av sig idag mår helt okej och inte har nåt alkoholsug alls vilket man är tacksam för. Funderade just nu på om man skulle försöka att lägga sig i en vettig tid denna dag som är. Vore ju intressant att se om man kan ta sig utanför dörren i morgon för en promenad. Har ju en soppåse som ska ut ur huset.

Blev direkt lite stressad och fick en lättare släng av ångest när jag skrev orden om att gå ut och gå. Undrar vad detta kan bero på, har man blivit en sån stugsittare. Måste nog börja med att gå utanför dörren bara för att inte sitta still så att man rostar fast liksom. Så här tänkte man då inte för ett år sedan vid den här tiden såg jag när jag tittade i förra årets almanacka som jag först tänkte kasta bort, men nog inte gör då jag nog behöver påminna mig ibland om att det var en ren galenskap att som man då gjorde att hela tiden tillverka tioprocentig mäsk för dagligt vätskeintag. Precis som om det hade varit vanligt kranvatten som man dricker just nu.

När jag ser på saken med nyktra ögon idag så känns det hela ju inte riktigt klokt. Skrev till och med med blyertspenna tiden för när första pluppet från dunken hade hörts i jäsröret veckovis för att då kunna beräkna när brygden ifråga skulle vara klar. Mycket märkligt beteende som man då tydligen var stolt över. Nu har man har inte varit dålig i magen en dag på tre månader och två veckor drygt. Alkoholfrihet har allt sina fördelar har man börjat upptäcka. Dessutom spar man en massa pengar på att inte jämt kuta in på bolaget vilken är en lurig butik som jag dock ännu inte törs gå i närheten av så att man råkar trilla dit igen är känslan faktiskt.

Ha en fin kväll!


skrev Kennie i Tillslut

Fint att höra. Håller med, vad skönt det är med nykter semester och att verkligen få vila. Jag njuter fortfarande av varje nykter helg..


skrev Amanda L i Att välja livet …mitt liv!

@Varafrisk Jättegrattis och så fantastiskt du jobbat för detta. Älskade beskrivningen av de första dagarna när du besegrade suget i rondellen!
Hoppas att år nummer två blir ett riktigt fint år, på ännu fler sätt!❤️🙏🏻❤️


skrev Flarran i Promillebikt

Det kan ibland vara svårt att bestämma sig för det tillsynes enklaste som vilken frukost man kanske vill ha. Men då kan man ju dricka några glas vatten tills man har bestämt sig. Man måste lära sig att var lite lugn i stunden och verkligen tänka till logiskt innan man gör som jag har gjort så himla många gånger genom åren som helt tanklös missbrukare av alkohol.

Det är så ofta som man deppat och druckit sig dimmig och även mätt på starköl samt kanske gnagt i sig ett gäng salta jordnötter. Men så har man blivit fet, svag och rätt slö också. Men det ska man väl kunna ändra på om man ger sig sjutton på det var en tanke som sakta tog form i morse. Kunde dock inte på flera timmar först fokusera och bestämma mig för vad jag ville göra och om jag ens ville hålla fast vid nygamla rutinen att ha en kopp varm mjölkchoklad och tre limpsmörgåsar till frukost.

Det var nästan löjligt omöjligt att komma fram till ett vettigt beslut fast magen knorrade och sade till om påfyllning av bränsle snabbt liksom. Men till sist så sade en känsla inom mig till,om att det nog verkligen var dags för ett glas mjölk i alla fall. Sen vips liksom så satt man vid bordet och hade ordnat sig tre limpsmörgåsar med makrill i tomatsås som pålägg. Det är inte dumt att ha en hög med makrillburkar i skafferiet, man känner sig riktigt rik på något sätt när man tänker efter.

Men det var ändå något som fattades, var känslan man hade efter att ha ätit upp mackorna, och det gick inte riktigt att placera den känslan. Tog då och skalade ett grönt äpple och gjorde små klyftor och tuggade i mig. Jag som inte varit mycket för frukt tidigare utan ofta väl förutom vin och sånt väl levt mest på pilsner och skräpmat. Nu har man ätit årets första äpple och tagit sista slurken av mjölk som fanns i glaset. Tänk att man kan bli mätt på så pass enkla grejer liksom.

Ingen som helst längtan efter berusning i stunden heller. Men fick ett litet sockersug som nog ropade efter bullar, kakor och glass. Men den känslan kan jag då sätta mig då över. Tur att det inte var alkoholsug för sånt är inte att leka med. Men en extra klementin om en stund kan man väl kosta på sig sade den mer logiska delen av hjärnan som idag fick styra kostvalet. Har öppnat fönstret nyss och stått och andats lite frisk luft en stund och tänkt på det här med promenader, men då sade den otroligt slöa sidan av mig, men nu får vi väl allt ta och ge oss alltså.

Efter överläggning med mig själv så beslutades det om att det var dags för en minuts träning med handstärkaren på var hand. För man kan inte vara hur slö som helst sade någon känsla inom mig. Himlar vad drygt det var. Skämdes inför mig själv hur svag man har blivit då jag tänkte på mitt cykeldäck som står där nere i källaren och liksom ropar på mig om att fixa till hojen inför våren. Men vet ju att jag måste få upp lite muskelstyrka snart så tog och plockade fram min armstärkare. Har idag kört med denna fjäder 35 gånger och det var då inte det lättaste om man så säger.

Satte mig sedan ner på stolen här vid datorn och tänkte slölyssna på lite popmusik. Då fick jag en knasig känsla av att träna ännu mer genom att i rask följd resa mig upp och sedan sätta mig ned på stolen ett antal gånger som jag gjorde här om dagen. Måste väl idag ha drabbats av nån sorts märklig träningsmani jag som vanligtvis avskyr att anstränga mig mer än vad jag måste. Hur som helst så satte jag en timer på en minut och tränade på detta sätt.
Blev lite flåsig en stund, vem behöver gym när man kan träna med så enkla grejer som en köksstol...

Kämpa på vänner!


skrev Inombords i Att välja livet …mitt liv!

Enormt grattis fina Varafrisk! Vilken kämpe du är!


skrev Flarran i Promillebikt

Har funderat lite kring fenomenet om att grubbla och vela kring saker och ting vilket man har varit slav under rätt så länge faktiskt. Men som nyligen alkoholfri och förhoppningsvis kanske lite mer nyktert tänkande rent generellt har jag upptäckt att det lättaste sättet att veta vad man vill ha och behöver när det gäller saker och ting det är att lugnt och i stillhet tänka efter ordentligt före och skriva ned sina önskemål först innan man bara rusar iväg och kanske införskaffar olika prylar.

Något som i mitt fall tidigare år tyvärr ofta har handlat om ett spontant och rätt känslostyrt tvångsmässigt införskaffande av alkohol. Detta utan att man kanske ens egentligen visste varför man ville ha eller kände sig behöva sånt i stunden. Det handlade när man nyktert ser på det hela lite som i en backspegel, nog om en tro på att man kanske om en stund eller lite längre fram kanske kunde komma att behöva sånt som man egentligen inte alls behövde eller och hade nån nytta av.

När det handlar om inköp av prylar och kanske mat och dryck säger väl de lite mer psykologiskt vise även att man inte ska vara hungrig och trött utan i lite mer balans när man handlar så att säga. Har funderat på hur man har fungerat genom åren då man liksom bara stressat följde med en tanklös känsla i stunden utan att egentligen tänka det minsta logiskt.

Men om man sätter sig ned först och tänker igenom vad man verkligen vill uppnå, ha och behöver innan man kanske bara plötsligt finner sig ståendes i en knepig valsituation. Då blir det mycket lättare att veta vad man verkligen vill ha och kan då nyktert lättare hålla fast vid sånt som att åtminstone som av en tillsynes oförklarlig impuls inte rusa iväg och skaffa sig någon form av skadlig alkohol.

När det gäller mat och alkoholfri dryck är det dock inte fel att vara en vanemänniska om det handlar om att man köper mat och dryck som man vet att man gillar, är gott samt väl även helst lite nyttigt. Sen kan det ju vara kul att variera lite så att man kanske hittar nya favoritsmaker. När det gäller sånt som till exempel val av kläder och kanske skor är det då viktigast att man går på vad de vise kallar för magkänsla om vad man upplever vara bra kvalité, eller känns som bekvämt. När det gäller kläder och skor kan det väl även vara bra att inte bara fastna i ett onödigt och ofta kostsamt märkestänkande. Men när det gäller sånt som färgval och mönster har väl alla sina favoritstil.

Ha det gott!


skrev adhdgoogle i Tillslut

Tänkte hoppa in här för att skriva något reflekterande eller fyndigt. Men kommer icke på ngt. Semestern rullar på bra, jag kör alkoholfritt utan att anstränga mig. Känns skönt och trevligt. Aldrig sovit såhär bra på en semester någonsin och kommer inte komma tillbaka halvdöd med marinerad lever. Det känns fruktansvärt skönt. Nu ligger jag uppe i rummet i acn efter en heldag på stranden. Vi hittade en där det inte var så mycket turister, lite avsides med kristallklart vatten och vit sand. Drack en god fruksslush, livet är bra. Jag mår bra.

Ta hand om er 🏝️


skrev vår2022 i Var gick det fel?

@Smillans Tänker också att om dina katastroftankar är så jobbiga och blir ett stort hinder för dig i livet så är det bra att gå i samtal/terapi för att få stöd i att lära sig hantera sina katastroftankar och skapa nya sätt att tänka. Kanske finns det något i din ryggsäck som är ett ursprung till katastroftankar och som fått växa till sig i allt för stora proportioner och i alla möjliga situationer. Att det är något som triggas inom dig och då kommer automatiskt dessa katastroftankar, som inte går att hindra. Har en vän som arbetar med traumapterapi och med behandling får man oerhört goda resultat. Man får hjälp med att skapa nya banor/tankebanor i hjärnan och verktyg till att hantera katastroftankar.

Sköt om dig❤️


skrev vår2022 i Var gick det fel?

@Smillans Jag vet hur det är att vara i en affär och behöva välja, ska jag ta en svart eller en färgglad tröja? Ska jag ta den mönstrade kudden eller en enfärgad? När jag och min man går in i en affär så står han redan vid kassan när jag har kommit halvvägs i en butik😂. Så jag brukar heller gå själv för att inte behöva stressa. Jag går inte så ofta i affärer, förutom mataffärer, men då kan jag tycka att det är lite roligt att få gå omkring en längre stund och fundera hit och dit innan jag köper min tröja eller kudde. I matbutiken kan jag tänka tar denna ost idag och nästa gång den andra, för att förenkla valet. Vid andra typ av val, sover jag ofta på saken om det känns svårt. Tex hur jag ska säga en sak som skaver, hur jag ska lägga upp det. Försöka få det så genomtänkt som möjligt och känna om det landat rätt inom mig. Att det är min äkta känsla och känna mig trygg i det.

Dina punkter ser bra ut och bra med en utvärdering för att se hur det funkar. Ha grubbletid, gå om det blir för veligt, då kan man kanske också sova på saken och att tankar verkligen bara är tankar och inte sanningen.

Ha en fin onsdag!❤️


skrev Smillans i Var gick det fel?

@Andrahalvlek jomen mer eller mindre skulle jag vilja säga. Jag målar upp som katastroftankar som är helt orimliga. Jag önskar jag vore en person som tänker: det ordnar sig. Har alltid varit lite avundsjuk på det tankesättet. Jag är mer: hjälp, det går åt helvete!

Fnissade när jag fick synen hur du kånkar ut en 3-sits soffa på ryggen från affären😂


skrev Andrahalvlek i Var gick det fel?

@Smillans Brukar du alltid grubbla och vela? För mig är det ett symtom på att jag är på väg att bli utmattningsdeprimerad (sjukskriven för det fyra gg). Jag är normalt icke-grubblande och bestämmer mig på nolltid, men när jag mår dåligt är det som om omvärldens elände kryper under skinnet på mig och jag kan inte bestämma vad jag ska äta till middag ens. Jag känner verkligen inte igen mig själv.

Jag är annars en person som, säg att jag har 10.000 kr och ska köpa en soffa. Då går jag in i affären och kollar utbudet för den prisklassen, sen listar jag snabbt för- och nackdelar med de olika sofforna och sen bestämmer jag mig. Högst en kvart tar det. Helst vill jag bära med mig soffan på ryggen direkt.

Därför måste jag hia mig. Just nu går jag tex i flytta-tankar. Jag har inte på allvar påbörjat jakten, det måste passa med allt annat också - först hund, sen stabil på jobbet, därefter flytta. För jag vet att om jag påbörjar jakten på allvar så håller jag på tills jag hittat något och flyttat. Det tar inte lång tid, då kör jag järnet. Det är min normala inställning till allt. Bring it on! Att oroa sig och vela är ett sjuksymtom hos mig.

Kram 🐘


skrev Flarran i Promillebikt

Tänk, det var julafton för en månad sen. Funderar lite över det här med hur det fungerar med förväntningar på saker och ting. Som hur man hoppas, tänker och tror kring livet i stort och kanske framtiden i eventuellt en annan dimension om man tror på ett liv efter detta. Tro förresten, tänker här på vad någon väl lär ha sagt om saken kanske. Har man inte en tro på att man klarar av det allra enklaste som att andas, är det lätt hänt att man övertygar sig om detta och då slutar med den saken.

Man ska nog inte grubbla för djupt om sånt man inte har nytta av här och nu. För då är det lätt hänt att man tappar fotfästet i det som vi kanske kan kalla för realiteten. Vad det nu är för något om man tänker lite djupare på den saken. Vilket man nog inte ska göra om man inte vill riskera att tappa tron på varandet i nuet. Detta som kan vara det som håller hoppet uppe så pass att man orkar att ta sig ett steg i taget framåt mot ett mål som man kanske tror och hoppas kan finnas där bakom runt knuten. Målet vad det nu är, det kan ingen i dag levande säkert definiera, så där kommer tron in igen.

Det var julafton för en månad sedan i alla fall, och jag minns att jag några veckor innan den tiden inte hade någon större tro på att jag skulle kunna klara av att ta mig förbi förra årets jul och nyår som nykter helt utan någon alkohol i form av tidigare års favoritdrycker i den produktkategorin. Men det gjorde jag alltså, och det firar jag i denna stund med lite kvarvarande julmust. Men hur ska det gå med nykterheten i dag, i morgon, kommande helg och under sommaren liksom. Tänker här nyktert att det är nog ingen fara, om man inte gör sig bekymmer i förväg. Men att tänka på att inte dricka alkohol och dagligen fokusera på den tanken är då viktigt att hålla fast vid.

Kom just på att man inte kan sitta och dricka läsk så här på en onsdagsmorgon precis som om det vore dags för lördagsgodis eller något sånt. Nej, någon ordning på torpet får det allt vara som man väl brukar säga. Söta drycker är gott, men man blir ju så tjock av, åtminstone jag. Men nu känns det faktiskt som att det nog är dags för lite vettig frukost av något slag. Har ju försökt att använda mjölkchoklad som rutinskapare för att styra upp mitt nyktra tänkande om utformning av min dag. Men man behöver ju inte helt låsa sig vid någon viss slags måltid alltså.

Man kan ju börja dagen med ett glas mjölk och ett par skinkmackor, där skinkskivan på smörgåsen kanske vilar på en grund av en god mjukost av något slag. Det tar man sig allt en slurk julmust på. Men oj, har jag inte korkat igen den burken och satt in den i kylen än. Det är inte konstigt att man lätt kan dricka för mycket av saker och ting om man inte tänker sig för. Kom på att jag ju kan börja den här dagen med en god klementin. Upptäckte just nu att jag är fri att välja precis vad jag vill äta och dricka. Nog är det allt en lyx och en gåva som man inte tänkt så värst mycket på tidigare...

Hur som helst, när man nyktert tänker på gångna tiders jul och olika paket som man har öppnat genom åren. Drömmar man har haft, tankar som har funnits, önskningar och förhoppningar som har kommit och gått och givit lite olika resultat. Då ser man snart att man nog inte vet så värst mycket om kanske nånting egentligen, och då nog borde vara lite ödmjuk och väl kanske tacka sin skapare lite oftare än vad man nog gör. Det tror jag att jag tar mig en slurk gott vanligt vatten på liksom.

Ha en fin dag!


skrev Smillans i Var gick det fel?

@Andrahalvlek @Amanda L ❤️❤️
@Himmelellerhelvette Åh vad jag känner igen mig i katastroftänk, från 0 till 100 direkt. Hoppas du hittar nåt matnyttigt i boken❤️

Vecka 27. Bra vecka hittills. Har fortsatt fundera på mitt förra inlägg, grubbel och oro. Kan man verkligen råda bot på det? Det vore såå skönt. Jag kan verkligen börja oroa mig för exakt allting. Hjärnan liksom fastnar i oro och jag grubblar grubblar och grubblar. Det är så tröttsamt. En annan sak som är jobbigt är att jag velar väldigt mycket, kan vara om vilken skitsak som helst. Kan stå i 10 minuter i ostdisken för jag inte kan välja ost. Det är inte alltid så här men tillräckligt ofta för att jag ser det som ett bekymmer. Varför gör jag så?
Ibland har jag köpt 2 lika plagg för jag inte kunnat välja vilken färg🤯
Är jag på restaurang beställer jag alltid samma mat (om jag varit där tidigare). Jag tycker inte om förändringar och vill inte prova nytt. Risken att bli besviken blir för svår.
Man kan nu tro att jag beter mig som en ängslig person utåt men så är det inte. Jag anses som bestämd och handfast vilket gör det än mer rörigt för mig.
Jag låter väl inte klok haha men ja jag har lite att jobba med.
Läst till mig några handfasta råd som jag tänker försöka med.
1. Jag ska ha en bestämd grubbeltid. Börjar jag oroa och grubbla får jag skjuta det till grubbeltid. Tror det kommer bli tufft men värt att testa.
2. Vara mer bestämd och sluta vela. Kan jag inte bestämma ost inom 2 minuter går jag därifrån.
3. När jag får jobbiga tankar ska jag tänka: nu har jag en tanke om si eller så. Lite som att skjuta bort tanken från mig som person. Det är en tanke, det är inte jag.

Jag får göra en utvärdering om ett par veckor och se hur det går.

Önskar er en fin onsdag 🌼


skrev Himmelellerhelvette i Nykter morgon dag 10

@Helahea Riktigt starkt! Jag är så rädd att trampa på tårna men hoppas vi kan utbyta tankar utan att ta illa vid?❤️
Jag undrar om du läst eller lyssnat på sånt som handlar om beroende? Böcker som ”Beroendepersonligheten” finns på storytel eller poddar som ”en beroendepodd” eller ”alkispodden”.

Det har hjälpt många och mig att bli nykter utan kamp, utan sug, utan tanken att jag alltid kommer behöva vara sugen på vin resten av livet, utan att behöva utöva viljestyrka. Där beskrivs också skillnaden mellan att ”Ta sig fram på vita knogar” och ”När vi känner med hela vårt väsen att kampen är över och vi slipper att dricka”

Statistiskt sätt funkar inte sättet med ”vita knogar” i längden, det kan fungera i många år men tillslut orkar man inte på ren illvilja.

Har du hört om det jag försöker beskriva? Kram❤️


skrev Amanda L i Var gick det fel?

@Smillans Bra tips! Ska kolla den.❤️🙏🏻


skrev Skogen__ i Två veckor, men mår skit

Hej,
Jag är några år äldre och känner igen mig i det du skriver. Har nog haft liknande konsumtion också, dock med lite droger också. Fick ett återfall efter 43dagar vilket var helt meningslöst. Jag drack för att jag var uttråkad. Tyckte inte ens det var gott. Jag har slutat ett par ggr och brukar ligga 3 dagar och skapa av abstinens. Vad jag förstått så är det ju mkt socker i alkohol och det kan även vara det som får en att känna sådant enormt sug. Jag brukar äta någonting sött när det är som värst. Kroppen återhämtar sig men det kan ju ta lång tid. Jag känner att min hjärna har fått ta mkt stryk. Jag minns inte så mkt och glömmer lätt. Jag tränar, det hjälper mig. Det kan vara sjukt trist i början men efter ett tag blir det den nya abstinensen. Att börja dricka igen är iaf inte lösningen. Kroppen mår skit, psyket mår skit. Sedan så sparar man ju väldigt mkt pengar vilket för mig var en drivkraft då jag vill spara ihop till ett litet hus.
Lycka till


skrev Flarran i Promillebikt

Hej! @Se klart och @Kennie, Kul att ni tittade in min på min sida. Ja, nog är det mycket som pågår inom en nu när man är helt nykter och alkoholfri sen en tid fast man bara sitter själv vid ett köksbord dagen lång som jag gör. Men det känns inte som något direkt problem just nu. För ensamhet är inget som jag lider av då jag är van vid att alltid ha varit mest för mig själv varje dag i princip så länge jag kan minnas egentligen.

Blir även stressad av folksamlingar, restaurangbesök och åka att buss och liknande. Det har gjort att jag inte har besökt någon kvällsöppen bar eller krog heller vilket ju har varit bra i all fall. För det är som så att jag lätt får panikångest ute bland folk. En eller två människor åt gången i en lugn miljö det klarar jag liksom av att hantera och fokusera mig på rent socialt. Då kan jag vara öppen och språksam precis som de flesta. Men är det flera då får jag lätt stresskänsla, blir tyst och får ångest.

Min sociala begränsning har väl varit både en fördel men också en nackdel då jag inte har haft kraft och energi att nykter bekanta mig med folk i stökig miljö. Det har väl genom åren varit tillfällen då jag varit i princip någorlunda nykter, eller åtminstone känt mig vara så. Och en del velat bjuda in mig att hälsa på, men då har jag brukat få ångest och tackat nej och sagt att jag haft något annat för mig just då. Kanske någon inbyggd spärr på något sätt för rädsla av att bli för bekant på nåt sätt...

Sen har jag känt mig tom och ödslig inombords, då jag väl egentligen paradoxalt nog är rätt social om jag bara kunde bli grundlugn i mig själv liksom och hitta till ett sammanhang som passar mig fullt ut liksom. Vet ju att man måste våga för att vinna. Men har ju psykiatrisk problematik med social ångest som är rätt så handikappande om man som nu tänker nyktert på det hela.

Psykiatrin har ju försökt att få en till att gå på olika aktiviteter med andra som har diverse psykiatriska diagnoser, men jag har svårt för att orka vistas tillsammans med folk som inte är någorlunda balanserade. Det har väl att göra med mina erfarenheter av sånt slags folk då jag sett det mesta då jag växte upp med min mor som var bipolär, och jag då som liten såg en hel del människor med diverse problematik när jag besökte henne på sjukhus för psykos som hon kunde få ibland.

Men jag får även ångestattacker för mig själv också och då har jag ofta kastat mig över en flaska eller burk med alkoholhaltig dryck för att liksom snabbast möjligt få lugn snabbt och kunna pusta ut på något sätt. Men sedan så har jag inte kunnat sluta dricka utan jag har då bara fortsatt dag efter dag utan någon broms. Har då psykiskt sett känt lättnad först, men varit väldigt instängd i mig själv. Drickandet har alltid varit en balansgång på gränsen till det omöjliga. För över en viss nivå berusning så blir jag mycket självdestruktiv och mörkt deprimerad.

Ibland har jag ju varit tvungen att exempelvis ta mig till sjukvård för fysiska besvär och då kunnat styra drickandet ”logiskt” till kanske bara lite portvin under en natt inför kommande besök. Alltså ett mer ”kontrollerat” drickande till ett minimum om det har känts oerhört viktigt att göra något speciellt som att besöka specialistläkare för medicinsk kroppslig undersökning som i somras.

Ibland har drickandet varit en räddning från att hoppa framför ett tåg, men ibland har drickandet gått till överdrift så att det även varit triggande till samma slags känsla. Jag har varit rätt öppen med hur jag fungerar psykiskt till läkare och de har väl landat i att de inte kan se vad de väl har att erbjuda i form av mediciner och sånt liksom. Har nu sömnmedicin och lugnande jag får ta vid behov, men mår inte så bra av sånt där heller då jag lätt får mörkare nedstämdhet av sån medicin.

Den ständiga lågintensiva nedstämdheten som dystymin ger är även mycket energikrävande och gör att jag blir orkeslös och väldigt djupt mörk stundtals och får då inte sällan rätt så jobbiga tankar. Då har jag sökt mig till flaskan. Det hela är mycket krångligt alltså. Men ekonomiskt har jag inga problem numera. Så lyckas jag bara fortsätta att vara nykter så kan jag säkert trampa på ett tag till. Har då inget alkoholsug just nu och mår väl kroppsligt sett bättre än på länge, så om jag fortsätter att fokusera på att inte dricka alkohol så kanske det allmänt blir lite bättre längre fram får man väl hoppas. Men psykiskt sett så mår jag väl ungefär som innan jag började dricka för första gången. Har ju även övervikt och högt blodtryck som jag tar medicin mot och fått höra av allmänläkare att det bästa för hjärta och kärl väl är om jag går ned en 20 kilo ungefär och äter mera hälsosamt, råkost och sånt där. Får väl när jag orkar, även försöka att röra på mig lite mer som ju ska vara bra rent allmänt.

Men orkar inte göra måltider från grunden utan det blir i bästa fall färdigrätter, och det är ju bättre än chips i alla fall. Jag har tänkt att vara lite självsnäll om en stund och äta en pizza som jag värmer i hushållsugnen. Tar nog även faktiskt lite färdig burksallad och en cola. Helt nykter är jag i alla fall och kämpar vidare fast jag har svårt att just nu se någon mening i det hela då jag tydligen mår så här som helt nykter. Men nu går vi ju mot ljusare tider och det känns då i alla fall bra. Ha en fin kväll mina vänner!


skrev Helahea i Nykter morgon dag 10

@Himmelellerhelvette jag håller mig nykter för att jag tar aktiva val ALLTID. Jag har oftast inget ”sug” förutom när det är stora förändringar…. Yttre stress…. Andra människor som lägger sin stress på mig. Då kommer min inre frustration.
Suget på rödvin kommer jag ALDRIG att slippa.
Men här köpa inte hem något. Inte ens alkoholfritt. Har provat och svepte en flaska på ett kick. En riktig ögonöppnare,
Viljans makt ! Är mitt ledord


skrev Kennie i Promillebikt

Ja, tror också på vanans makt. Och vanor kan som tur är ändras, så snart är clementinbänken den första tanken. Låter trevligt! Ett ledord för mig i vardagen är nyfikenhet. Det ger mig lust att ta mig an dagen och se vad den har med sig. En snygg ackordföljd, kanske, en intressant tidningsartikel, en oväntad vy på promenaden. Idag mötte jag samma dam två gånger på min morgonpromenad där vi båda gick och parerade halkan. Vi bytte några ord om väglaget, och fortsatte åt varsitt håll. Jag gillar såna möten -ett vänligt ord bara, ett jag ser dig. Önskar dig en fin kväll och fortsättning på veckan.