Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran .Bra jobbat!

Kände bara för att skryta lite och det får man väl göra på sin egen sida när man känner att det är någorlunda befogat. För lyckades faktiskt ta mig utanför dörren fast det var extra motigt denna dag. Soppåsen kom iväg och det blev av bara farten även en spontan promenad efter lite färdigrätter och några pizzor. Vilket ju är bra att ha på lager då man väl inte vet när man lyckas ta sig utanför dörren nästa gång liksom Mjölk inhandlades också, så nu är chokladfester för ett bra tag framöver säkrade alltså. Man har även limpa i huset nu, så känner mig faktiskt rätt så nöjd med min prestation idag faktiskt.

Ha det gott allihopa!

@Molnet på pricken, så är det. Stressen, ångesten och det dåliga måendet har bara blivit värre av alkoholen. De där flyktiga timmarna som bäddas in i alkoholdimman är ju försvinnande få jämfört med alla andra timmar av oro, ångest, stress över vad man gjort, vad som hänt och hur man mår av alkoholen. Men det tokiga är ju att när man är mitt inne i karusellen av drickande så fattar man inte hur man ska lösa det utan alkohol. Rädslan över att bli avslöjad som en som har problem med alkohol gör också sitt till. Jag är så tacksam att jag börjat skriva här och för allt stöd ni ger. Har läst många trådar de senaste dagarna, gamla trådar där jag ser hur andra kämpat länge. Alla ups and downs som den här resan bjuder på. Det hjälper väldigt mycket att hålla kursen mot en ljusare tid framöver.

@Dan_Måne tack!

Nu har jag klarat 2 dagar iaf, får se hur sömnen blir..

Det var trevligt att du tittade in här @Himmelellerhelvette. Det går lite upp och ner här i humöret. För det svänger rätt fort, men det går att hålla det hela under kontroll i alla fall och är inget direkt livshotande och riktigt tungt mörkt i alla fall. Så där som det var när man drack utan att bry sig alls. Men det är inte så bra egentligen, förstår jag.

Detta då jag väl har förhandlat lite väl mycket med mig själv av och till ett tag med det här att kanske våga mig på ett besök till den där butiken man som tidigare överkonsument av alkohol inte ska gå i närheten av om man inte är helt i balans. Har tänkt att man så här medans det ännu är lite kvar av sommaren kanske skulle kunna våga sig på ett inköp av en flaska portvin eller nån finare likör som man väl saknat ett tag. Sommaren i år har varit en rejäl utmaning.

Men vet ju att det inte bara blir en flaska och fråga om nån måttlighet och följande av några riktlinjer om godtagbart antal standardglas när man väl sätter igång. Det blir precis som tidigare och man är snart inne i det där skadliga drickandet igen. Nu har då bolaget stängt för idag så det går då att pusta ut för den här gången.

Tankar på drickande vill inte riktigt ge med sig alltså. Stressen efter onyttiga drycker som legat på idag har då gett med sig i stunden alltså. Det är knepigt att vara så trött och ofokuserad också. För nu så skulle jag ju inte sitta och skriva som jag gör. Började ju göra mig i ordning för att försöka att gå ut på en sån där liten minipromenad. Men tappade helt plötsligt orken och fokus och gick ut här i köket och slog på datorn i stället.

Det fungerar väl lite som terapi och lugnande medicin när jag är orolig liksom. Har då tagit min utskrivna lugnande medicin och det känns väl aningen bättre nu. Ska försöka göra ett ryck till och samla ihop lite ork för att få ut den där soppåsen. Det är ju märkligt att man ska vara så splittrad och ofokuserad då det ju inte är nåt som ligger på. Har det ju så pass bra egentligen som alkoholfri så man borde ju må hur bra som helst alltså. Men det här sättet man känner sig på nu är ju ett normaltillstånd som jag hade innan man började dricka för en massa år sedan.

Men då var man ju ung och mer pigg i grunden liksom. Kunde lätt cykla flera mil utan att planera eller tänka, bara brukade liksom flyga iväg utan tanke alltså. Vet att jag behöver röra på mig mer då stillasittande ju skapar ångest då kroppen ju är byggd för rörelse. Det är jobbigt att vilja, men att inte orka. Skulle ju varit kul om man hade haft energi till en liten cykeltur och kanske ett snabbt dopp till i år i nån närbelägen badvik innan vattnet bli för kallt igen. Men det hinns väl kanske med förhoppningsvis. Kämpar då alkoholfritt vidare trots allt.

Ha en fin kväll kompis!

@Silvertärnan Heja heja!Bra kämpat.En sak som kan vara svårt att se själv är att man ” trott” att man kurerat stress,dåligt mående med A.Sedan blir man full,bakfull & får ännu värre.Det är så A funkar det är kemiskt.Sedan blir ju inte allt toppen för att man är nykter heller.Men då är man kapabel att börja jobba med stresshantering,gnag,skav osv. Som inte är möjligt annars

Välkommen hit!
Läs runt i " trådarna". Följ de du känner igen dig i. Fokuserar på små positiva framsteg. Ekonomi, mindre ångest, bättre hy, bättre sömn osv( den listan kan göras lång) Det tar några dagar att märka det lilla bra som händer men det händer.
Suget kan vara jobbigt men är inget farligt.
Läs på om alkohol, kolla insta o övrigt på nätet. Poddar, böcker.
Det hjälpte mig att lära mig så mycket som möjligt och försöka förstå hur just mitt " sug " funkade.

Varmt lycka till o kram!

@Silvertärnan

Heja dig! Vad grym du är och fint att du delar med dig.

Så tråkigt att läsa att du känner dig nere @Flarran ❤️ Har det känns så länge? Ibland kommer man ju bara inte iväg ens med soppåsen när man är riktigt nere men ibland kan det också vara så att man just efter att ha tvingat sig ut på en liten femminutare med några steg i den friska luften ändå kan känna sig snäppet bättre! Jag hoppas att du kan få upp lite styrka till en liten sväng ut❤️ Skriv här om du känner dig ensam, det tycker jag brukar hjälpa❤️Stor kram❤️

@2ansikten Förstår dig verkligen, känner med dig. Det gör vi! En dag i taget. Vi är inte ensamma. ❤️

Så kände man sig plötsligt tom och eländig igen. Det kemiska beroendet av alkohol har man lagt bakom sig sen länge och har nu ”bara” det psykologiska beroendet kopplat till knepiga tankar på att återuppta en förhoppnings måttlig konsumtion igen. För bara EN liten jäkel kan väl inte göra nån större skada. Det logiska tänkandet fungerar då som det ska. Så har nu gjort HALT och börjat läsa igenom en del tänkvärda texter om beroendeproblematik man samlat på sig, för att friska upp den nyktra tankegången. Ja, nöta, nöta, nöta och åter nöta in nyktra tankegångar alltså.

För vet ju nu att det är mina psykologiska utmaningar och inte minst dystymin som spökar och att det kunde ha varit värre alltså. För har det ju egentligen ganska bra. Men hade nyss ambitionen att försöka att ta på mig kläder för att gå ut med den där soppåsen som jag SKA få ut idag! Vilken är min starka målsättning. Det här låter så klart för vanligt normalt folk som nåt helt befängt och otroligt konstigt och rätt så fånigt. Men så har jag det för närvarande.

Det är väl bara att få ändan ur vagnen och göra vad som göras skall. Inte tänka så himla mycket utan bara agera och inte fundera så jäkla mycket tänker väl de flesta. Har nog liksom trillat ned i ett lite deppigare läge igen. För köpte ju en ny mobil för ett tag sedan för att den väl hade lite bättre kamera och var bra att ha i reserv också. Men har inte kommit mig för att orka prova den fast jag väl vill, bara man kunde fokusera på det hela. Brukar göra egen musik men har inte haft nån lust till det heller på ett par veckor alltså. Men har då idag lyssnat på lite gammaldags Rock n Roll och det var ju trevligt. Så det finns då hopp ännu. Så nåt åkande in till bolaget efter vin och sprit och diverse starköl blir det då inte idag heller.

Kämpar vidare alltså!

Hej allesammans! Tack för alla era snälla ord och insikter, det värmer att läsa.
Jag har fått bra hjälp av en psykolog tidigare (icke-kbt). Jag "skyller" inte på någon när det kommer till min uppväxt, men jag tycker det är viktigt att inse hur uppväxten har påverkat en, så man kan lägga pusslet om hur och varför man beter sig på vissa sätt (behöver inte heller vara rätt eller fel :)).

Som ni förstår har jag "slutat" dricka tidigare och det har inte gått, men denna gång har de (nu) 32 dagarna förflutit väldigt odramatiskt. Jag befinner mig i en väldigt jobbig situation just nu, då min sambo lämnade mig förra veckan efter 3 år. Nu är det jag och hunden. Men jag har inte haft någon tanke alls på alkohol eller att jag borde dricka, fast än jag är väldigt ledsen och sårad. Det känns skönt att få vara det för en gångs skull och inte gömma det bakom alkoholen.

Jag har återupptagit min stoiska litteratur och fastnat för ett stycke jag tänker på mycket just nu:
To lose someone you love is something you'll regard as the hardest of all blows to bear,
while all the time this will be as silly as crying because the leaves fall from the beautiful trees. But the falling of the leaves is not difficult to bear, since they grow again, and it is no more hard to bear the loss of those whom you love; for even if they do not grow again they are replaced. "But their successors will never be the same?" No, and neither will you.

Jag vet att det bara har gått 32 dagar, men jag vill något annat nu, jag vill inte dricka längre. Jag brukar tänka på när jag slutade snusa efter 8 år. Då vaknade jag upp (bakis såklart) utan snus, och var då tvungen att pallra mig iväg till Ica. Blev så sur och tänkte för mig själv aldrig i livet ska jag vara så här beroende av något (annat än mat och vatten kanske) och slutade på stående fot. Det var snart 7-8 år sedan. Jag får använda mig av min lathet och envishet!

Nu känner jag att jag har hunnit skriva ikapp om vart jag står just nu!
Önskar er allt väl!

Då kan andra vårdgivare INTE läsa din journal ska det vara.

@Dan_Måne Jag har provat Naltrexon men för mig fungerade det bara 1 vecka, sen hade kroppen vant sig. Jag vände mig till psykiatrin eftersom jag redan har kontakt med dem. Då kan andra vårdgivare läsa din journal.

@Bell84 jag är som en blöt pöl. Orkar ingenting. Ångern är som en skugga, känner din känsla. Jag har också gjort saker jag ångrar. Och det jag ångrar mest är att jag låtit alkoholen tagit över så stor del av mitt liv. Min vardag. Det är som om alkoholen har tagit rodret. Vi kan jobba tillsammans. 1:a dagen för mig idag.

Idag är första dagen på mitt liv utan alkohol. Skulle behöva allt stöd jag kan få, vill verkligen lyckas.

@Gizmo65 Jag kan bara tala för mig själv. Antabus är jäkligt bra om du vill sluta dricka, men det är ingen trolldryck. Det skapar en terrorbalans genom att du inte vågar dricka. Om man dricker när man tagit Antabus kommer man att må dåligt, väldigt dåligt. Det tar inte bort sug eller abstinens, men på sätt och vis blir det en slags lättnad eftersom alkohol inte längre är ett alternativ. I övrigt mår man precis som om man slutar utan Antabus.

@Dan_Måne Ja, det finns andra läkemedel. Naltrexon är tänkt att ta bort kicken du får av alkohol. Jag har provat, men det enda som hände var att jag fick dricka mer för att få önskad effekt. Campral är tänkt att minska suget efter alkohol. Där har jag ingen erfarenhet.

Alla dessa läkemedel är receptbelagda, så en kontakt med vården är ofrånkomlig.

Man kan bara gå sin egen väg när allting kommer omkring. Får se om jag tar mig iväg till sophuset som är min målsättning idag. Små steg, och varje rörelse räknas sägs det. Så då är man ju helt fantastisk som försöker röra sig en aning fast man egentligen inte har nån ork alls.

Dricker äppelcider, en alkoholfri sådan, och äter på några kvarvarande snacks som fanns i en påse ovanpå mikron på bänken. Det var inte många potatisskruvar i den påsen, men var inte så värst hungrig heller, så det var ett rätt så lagom tilltugg till cidern.

Det var trevligt att du @Andrahalvlek tittade in en sväng, har nog hört den där podden förr och har kanske sparat nåt avsnitt nånstans på datorn. Brukade ju göra så i början på min nyktra vandring om man hittade nåt intressant på nätet. Det är väl inte några längre stunder jag numera har tillräcklig kraft och energi för att orka koncentrera mig på videos eller poddar. Men det tuffar då alkoholfritt på och det får man väl vara tacksam för hur som helst.

Ha det gott kompis!

@2ansikten Du är inte ensam. I förrgår gjorde jag något jag ångrar bittert! Kommer inte va redo att prata om det på länge. Det va efter det jag kände att nu måste jag göra något åt detta. 2:a dagen nu. Hur går det för dig?

Lite bakgrund. Första gången jag tog hjälp för mitt alkoholmissbruk var redan runt 2003. Då var jag ute på krogen och blev troligtvis drogad, gjorde en anmälan och tog blodprov i samband med det. Visserligen var det otäckt att bli drogad men det som gjorde att jag ens befann mig där på krogen hade med mitt användande av alkohol som självmedicinering att göra. Jag mådde fruktansvärt dåligt av den erfarenheten och sökte upp kommunens öppna verksamhet, gick på stödsamtal 6 månader och tog tag i mitt drickande för en period. Men som för så många andra höll det i några år men sedan var jag tillbaka i överkonsumtion igen. Under de kommande åren har drickandet ökat och minskat, ibland mer ibland mindre. Under pandemin klev jag över tröskeln att dricka ensam och börja smussla med gömda flaskor. Jag har under de här åren gjort karriär, bildat familj, tränat, pluggat parallellt med jobb, uppfostrat barn. Kort sagt kämpat för att upprätthålla fasaden av ett normalt liv och sedan gått hem och supit mig stupfull för att inte gå under. Först på helgerna men under senare år har även ett par dagar i veckan behövts. Jag har med andra ord mått skit men dolt det för mig själv med att dränka in alla känslor i alkohol. Nu som nykter kommer känslorna som vågor, det är bra och jag ska ta hand om dem på bästa sätt. Det kommer att gå bättre och bättre känner jag. Jag är full av tillförsikt inför mitt nya liv.

@Amy83 Du beskrev precis det jag känner i ord, väldigt lika där. Det låter jättebra, det gör vi❤️ Hittills går min dag någorlunda iaf, fortfarande trött och lite ångest från i förrgår men kommer inte köpa A idag, vet att det är från imorgon det kommer bli tufft att låta bli!:( Men ska klara det! Hur går det för dig idag?❤️

@Amy83 så är det för mig med. Jag är som en bottenlös kropp när alkoholkonsumtionen går över en viss mängd. Slutar helt enkelt inte. Begriper inte varför det bara slår slint och det enda som är fokus är mer mer och mer. Hade en kväll där jag föll för trycket och jag skäms så mycket. Skammen är olidlig. Jag tror jag kommer förlora allt snart.

Undrar också. Det finns väl även fler läkemedel. Har läst att en av dom ska ta bort suget hur den nu ska kunna göra det?

Sen undrar jag också vad som händer om man söker hjälp för alkoholsuget efteråt.
Egentligen kanske man inte borde bry sig men jag vill inte att det ska stå i min journal och andra register att jag har problem med alkohol.

Hej!

Ni som tar Antabus. Känner ni en sorts lättnad när ni vet att det inte går att dricka?
Typ, att det inte är lönt att ödsla tid på att tänka på alkohol eller är ni bara irriterade?

Gizmo65