Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era kommentarer - de hjälper verkligen. Det här med uppvaknandet är verkligen ingen höjdare... Man blir ju expert på att hitta förklaringar och försvar till att ta till vinet.
Det är så vansinnigt mycket skam och skuld inblandat. Parat med ett effektivt försvar - vaddå, jag dricker väl inte mer än någon annan?? Jag har gjort "miniuppvaknanden" tidigare men inte orkat ta tag i det. För jag är ju rätt oövervinnlig när jag druckit lite vin. Så istället för att ta tag i det så har jag - just det, tagit lite vin... Så var det klart för den gången.
Man kan ju bli helt galen på att man intellektuellt fattar att det är jäkligt klantigt att ta till vinet men ÄNDÅ tar lite och så försvinner alla nya löften och problem all världens väg. Men dagen efter - då minsann ska det bli ändring... Bara jag får dricka lite vin ikväll så ska jag ta tag i det imorgon!
För vilken dag i ordningen frågar jag mig själv???
Jag upplever skam. Är det därför jag dröjt med att vakna upp? Att man inte orkar med skammen? Jag är ju en "bra" människa, tänk om
folk upptäcker att jag bara är en vanlig simpel människa med alkoholproblem... Det får ju inte hända liksom.......
Inser att vägen framåt inte kommer vara spikrak.

Kul att höra.
Kämpa på mannen!

Jag hade socker beroende förut också, så alkoholen triggade väl igång den också och de blev ond cirkel av allting. Så ja du rätt Mammy Blue att de finns säkert par saker som triggar igång allt med små smygande steg.

På fredag är min första månad som nykter och de känns helt underbart =).
Jag har börjat sova bättre, och oron har släpps. Tankarna om alkohol och drömmarna har sakta börjat försvinna, men dem finns där ibland.
Suget får man leva med och de bara kämpa på som gäller. Har anmält mig till helt nya kurser och saker som jag aldrig har provat på på. Letar också efter nya föreningar gå med i och försöka faktiskt hitta nya vänner. Jag förstår att dem vänner jag har nu är egentligen bara vänner man dricker med. Därför har väl blivit lite ensamt nu i januari.
Kanske dags hitta någon leva med också hur nu de skall gå till med de här alkoholistiska sjukdomen. Jag skall inte stressa på någonting, jag skall först bli fri ifrån de här sen skall försöka hitta någon.

Ha de gött återseende efter 17; Mars.

Ta dig du en snus, ta en till! Det är vi värda! Jag fick croissanter till frukost i dag dessutom.

Någon slags farozon är jag nog i då jag trots allt får minnesluckor 7 av 10 fester jag går på. Bör tilläggas att jag vid vissa fall inte ens är prutt-full. Det är inte det dagliga bruket som är mitt problem, utan just festandet. Planen är att göra vinet och ölen till en "lyxvara igen". Att jag verkligen unnar mig några glas vid några tillfällen. och inte Unnar mig en fylla.
Jag tar liksom ett steg tillbaka i min alkoholutvecklingen. Svårt att förklara. men det är planen.

Hur har dina två veckor gått tycker du?
Jag tycker det svåraste har varit att vara på sin vakt. Att inte någonsin glömma varför man gör det och att hålla det i "framhjärnan", så man inte förminskar problemet eller helt enkelt inte längre tycker att man har problem.

Där har detta forum verkligen varit viktigt.

Kollar jag in någon gång varannan dag, minns jag också varför detta är viktigt för mig. Varje gång jag läser det första inlägg jag skrev här vänder det sig i magen, på ett nyttigt sätt.

Sida vid sida!

Har försökt att svara på massa inlägg men det funkar inte, provar igen då:)

Gör en test här genom att svara på ditt inlägg

Ja efter en hemsk natt så känns det lite bättre idag. Vill verkligen aldrig mer må så dåligt! Tack för din omtanke zapata

Ja, den första handlade ju lite om hur livet i nykterhet tuffar på. Så finns det där andra, livet i övrigt ni vet. Det är inte lika lätt och det känns ibland som om allt ställs på sin spets, ny i Ny-nykterheten. Man börjar omvärdera livet i stort och smått, och fundera på om det även kan vara så att saker som är osunda - till exempel i relationen - är anledningen till självmedicinering? Kan det var så att den oro som finns kring den, fått drickandet att eskalera genom åren? Eller är det egentligen så att drickandet utlöst alla problem?

Om det är så att drickandet är anledningen borde det ju rimligtvis bli bättre nu när jag inte dricker, eller hur? Så är det tyvärr inte, utan det verkar istället som det blir sämre...

Så då är det väl andra parametrar som gör att det inte fungerar? Ja ni hör, fram och tillbaka...
Har läst att det är vanligt att det knakar när ännu mer i dåliga relationer när nykterheten blir vardag, vet inte vad som ligger i det?

Detta i samband med en förälder som har blivit sjuk - på riktigt - ni vet det där med C, gör naturligtvis att det finns en del oro. Säkert är detta ett klassiskt tillfälle till återfall, och den finten ska jag inte gå på! No matter what!

Privata funderingar som inte direkt rör alkoholen, men idag känner jag att om jorden så skulle gå under, så ska jag vara nykter när det sker!

Hoppas ni andra har det lite roligare, rent privat så att säga. :-)

//PP

Och ni andra i tråden. Vill bara titta in och önska en god start här i din nya tråd.
Jag har ibland själv tänkt tanken att skapa en ny tråd, skaka av mig det gamla...

Du har ju visat att du klarat en lång väg tidigare. Vad som händer efter tre fyra
månader kan jag tyvärr inte uttala mig om. Aldrig varit där som du förstår...

Lycka till nu och styrka till oss alla!

//PP

Någon blir den första att svara på nya inlägg här inne. Ibland känner man att det är lätt, ibland svårare. När jag läser dina rader funderar jag på vad jag kan och bör svara, känner naturligtvis att din rädsla är befogad...

Först av allt ett varmt välkommen in hit! Du ska se att du kommer mötas med värme och förståelse. Tycker mig "läsa" din hopplöshet i beskrivningen av din situation, och säkert behöver du stöd, och hjälp från personer i din närhet, läkare och sociala myndigheter. Tror nog på något sätt att det aldrig är mörkare än innan det börjar ljusna. Kanske kan du inte lösa allt detta själv, men du kan göra en del. Tror du vet vad jag menar, och det är att göra en enda sak. Ge upp drickat! Det är ju så att Alkoholen försätter oss i elände. Om vi nu redan har hamnat i elände går det inte att komma upp utan att vara nykter.

Det är det enda råd jag kan ge dig just nu. Håll dig nykter, ta beslut dag för dag, eller timme för timme om så krävs. Gå tillbaka till läkaren och begär hjälp om det är det som krävs för att du ska hålla dig nykter. Snart kommer tankarna att skingras och det blir då möjligt att ta andra vettiga beslut. Även dialogen med dom sociala myndigheterna kommer nog då bli lättare.

Beslutet att välja nykterheten är ditt, och det kan ingen annan ta åt dig....

Fortsätt och läs och skriv här inne!

Stort lycka till, och massor av styrka!

//PP

God morgon vänner
Har inte skrivit på några dagar känt mig orolig och det är ju då
man skriva. Har i alla fall inte druckigt och det är ju bra. Har nu
kommit in i en fas med lugn och harmoni. Förra veckan var tankar på
alkohol frestande. Men jag stod över, faan ska man ha såna här perioder
livet ut. Jag blev irriterad, rädd, stressad och tänkte att det skulle
sitta fint med en flaska vin, det var den onde som talade. Den gode
lyckades knuffa bort den onde och sa till mig. Vill du verkligen ha
tillbaka ditt flummiga liv, med stor ångest, stress, alltid tänka på
bolaget och att det räcker till dagen efter. Vakna orolig vid 4-tiden
kolsvart ute och ångesten är maximal. Nej,nej det vill jag inte.
Varför får man såna hemska känslor. Det löser ju inget, kanske en liten
stund. Fick även kort stubin mot min man utan anledning, fick be om ursäkt
för snällare man finns inte.
Nu känns det bättre när jag skrivit av mig lite.
Ha det bra
Konstnären

... att stänga av känslorna, jag vet och förstår det! Men som sagt: du har ju gjort som jag gjorde: försökt vara snäll och omtänksam, kramat och hållit om, stöttat, försökt säga och göra rätt saker vid rätt tillfälle, försökt ta hand om hemmet och barnen osv, och som jag skrev innan - det vi gör när vi gör så, det är egentligen bara att underlätta för missbrukaren att riktigt gräva ner sig i sitt missbruk.

När jag en dag började inse att min exsambo "nog måste vara alkoholist, eller i alla fall ha lite problem med alkohol" så gick mitt första samtal till AA i Stockholm och jag var som en urvriden trasa som försökte få tag i en livlina. Jag fick prata med en sedan 25 år nyckter alkoholist och jag berättade hur min exsambo betedde sig, hur han hanterade alkohol och frågade tusen frågor om hur är en alkoholist, hur beter han sig osv och ville ju egentligen bara höra att "ja, han är på väg att bli alkoholist, men ta en ipren så går det över"... Men den mycket vänlige mannen i andra änden av luren lyssnade och svarade, hörde min förtvivlade, hulkande gråt, och sa om och om igen "Han är alkoholist, och det kommer bara bli värre så länge du inte visar att du inte accepterar". Jag försökte säga emot "Jag har ju visat det: jag har sagt så många gånger att vi inte kan ha det så här, att han inte kan dricka så mycket" osv, men till slut sa han rakt ut: "Det enda du kan göra är att lämna honom, som medberoende hotar man med att lämna, men så länge man inte gör det så vet alkoholisten att han kan fortsätta dricka, du måste lämna honom - det är hans enda räddning"...
Det gjorde så ont, åh, bara tanken på det får mig att gråta...

Sedan finns ett tillägg: alla jag pratat med har sagt att alkoholen förstärker beteenden, men det är inte alkoholen i sig som gör att någon blir arg. Och min exsambo har som sagt kvar sina aggressioner, trots att han är nykter sedan över ett år... Så- det kan finnas många saker at arbeta med...

Varm kram!

från er, både Tjalle och LP!

Botten upp, fast tvärtom kanske...

Kram på er båda!
/MB

Ryggsäcken blir mer och mer välfylld. Tur att kunskap och bättre vetande inte väger så mycket! :-)
Kram!

Har det lättat något?

Tack för svaren, det värmer! Känns lite bättre idag efter en helvetes kväll, natt men jag tog mig igenom den på egen hand vilket känns bra..ska verkligen skriva här så mycket jag bara kan, känns som en bra hjälp..nä nu ska jag göra mig redo för jobbet.. ha en bra dag alla!

kampen inom en själv är väl en del av medberoendets kärna... insikten har du - du skriver så tydligt "Jag måste ha en förändring!!" och "Det räcker nu känner jag men hur ska jag få kraften att gå?" - också för din dotters skull. Och så brukar frestelsen komma... frestelsen att låta det gå en dag till, i synnerhet när det är lugnt.

Gör en lista över vad som hindrar dig att gå - då ser du vad du har att övervinna som hör till dig, som är din kamp. (Inte vad han ska eller inte ska). Skriv om dig och dina hinder - både praktiska och känslomässiga saker. Först skriver du allt som kommer i dina tankar och sen sorterar du sätter i ordning från det lättaste till det största hindret. Och så börjar du skriva bredvid varje hinder VAD ska jag göra för att övervinna det och HUR det ska gå till. Var konkret och tydlig med hur du ska göra bestäm också NÄR du ska göra olika saker.

OM det är så väl att det egentligen inte finns hinder kan du skriva en lista över vad du måste göra och bestämma dig för i vilken ordning du ska göra sakerna. Hur det ska gå till och när.

När man är så där uttröttad kan det vara så att man "bara måste göra" när man väl bestämt sig. När du tänkt och skrivit så GÖR du. Ungefär som att tänka VAD ska jag laga till mat? Hur ska det gå till? Vad har jag hemma? Vad måste jag handla? Många matlagare vet att det där "vad ska jag laga" är den tyngsta delen av matlagningen, när man bestämt sig och plockat fram/köpt hem det som behövs kan själva matlagningen göras ganska mekaniskt. För att man måste... fast man inte skulle orka eller vill. Kraftkramar / mt

Jag måste ha en förändring!! Var till min kurator i dag och hon trodde att det inte hjälpte mig att bara gå till henne och prata att jag måste göra något så jag kommer framåt om jag förstod henne rätt. Pratade om att jag kunde ringa till en advokat och höra mig för om vad jag har för rättigheter vid en separation. Talade om att min dotter mår dåligt och ska till läkaren för huvudvärk, konsentrationsproblem m.m. Jag vill ju att hon ska till BUP men hon trodde att det viktigaste var att hon hade mig i nuläget och att jag visar henne att det inte är ok att vara kvar i en sån relation. Det räcker inte att jag med ord talar om att ingen ska behöva ha det så här, jag måste visa det också! För ofta gör inte barn som vi säger utan de gör som vi gör. Det finns stor risk att våra barn hamnar i liknande relationer för de har inte sett något annat och det vore så hemskt om det skulle bli så!! Det räcker nu känner jag men hur ska jag få kraften att gå?

Tjena Kija!
Vi körde igång samtidigt ser jag!

Känner igen mig i allt du skriver och garvade till åt din komentar om hur ofta man hamnar i situationer där det förväntas att man ska dricka!
När jag var i din ålder hade jag liknande frågeställningar om alkohol. Blev oftast lite för full eller sa något som skapade dagen-efter-ångest till folk jag knappt kände på grund av fylla.

Nu är jag 40 bast och allt började egentligen med att jag konstaterade att jag inte längre kunde ta bara ett par glas vin utan dricker tills jag är klar, trots att jag mindre än en kvart tidigare tänkte tanken att bara ta två-tre glas. Det var fyra år sedan dessa tankar dök upp och det som har känts safe och under kontroll har eskalerat snabbt sedan dess.

Du känner själv om du är i farosonen men jag tycker inte att det verkar som så i dina rader text. En varning bara från en riktig alkis är att det smyger sig på en och när det väl går upp för en att man sitter fast i skiten så kan man ha fått betala alldeles för mycket i pris till folk i din närhet.

Nu tar nog jag en snus innan jag går och lägger mig!

"Sida vid sida, tillsammans stryker de fram!"

//Bara_Adde

hallå hejsan!

Jag ska bara checka in och hälsa att allt går enligt planen. ingenting idag heller. Trots middagsgäster och anledning att fira.

Misstänker också att mitt beteende smittar av sig på min omgivning. de verkar uppskatta mitt orubbliga initiativ. det blir lättare för dem att också strunta i en onödig bakfylla. de säger att jag är smal? kan man verkligen bli det av två nyktra veckor?

Tack snälla Zapata för ditt svar. Som jag sagt förut känns det verkligen bra att det finns folk som tittar till en då och då. Det gör att jag inte glömmer varför jag gör detta, och jag uppskattar er verkligen.
Det känns som du förstår mig.
Jag gör detta för att kunna njuta ett (1) glas vin resten av livet. Jag vill inte sabba det för att få bli plakat då och då i min ungdom.
Som jag tidigare sagt, Kanske kommer jag till samma insikt som du, att jag inte kan, att det inte finns något "lagom mycket" i min kropp. Men jag försöker i alla fall ta reda på det nu. det är bättre än vad jag höll på med för 14 dagar sedan.
Jag klappar mig själv lite på axeln idag faktiskt. och firar två veckor med en snus.

kram

Sen läser jag här inne dagligen! Det är en stor hjälp!

Nu har jag klarat en del prövningar! Lördags: grabbkväll där alla drack öl o whisk o grogg, jag själv drack fanta! Idag polare o jag i spelhall han drack öl, jag drack kaffe o Ramlösa! Har gett mig fan på att inte trilla dit! Saker som har hjälpt mig än så länge var att slå ut/ slänga sprit/öl jag hade hemma. Att när suget tränger sig på ta sig en extra tankegång o komma ihåg vad mycket tid, kraft, pengar mm det kostar för mig att dricka! Jag kan inte dricka måttligt! Jag har inte funnit någon ro vid tanken att jag aldrig ska dricka igen...jag kanske ska dricka igen! Men jag vill inte dricka för att jag känner att jag måste eller för att alla andra dricker! Jag ska isf styra helt själv! Risken är bara att om jag dricker igen så kommer jag kanske hamna i samma sits igen! Jag ska inte dricka på ett tag i nu! När folk frågar om jag ska dricka så säger jag att jag har en vit period! Den är inte tidsbegränsad, det stör folk! Men för mig känns det bra! Jag går heller inte runt o pratar om att jag inte dricker utan det är om det kommer fram av ngn anledning tex om någon frågar om jag ska dricka till helgen. På så sätt känns det som jag distanserar mig från alkoholen ytterligare! Den har inte kontrollen över mig, den är inte en del av mig. Så som den länge varit!

Jag har inte varit alkoholfri i 14 dagar på flera år!

Det är en myt att man har roligare när man dricker!

Hejsan forumet!
Då lägger vi dag 14 till det förflutna och vänder upp en mardrömsdag!

Imorgon kl 13:40 så lyfter planet mot Finland och Lahti...och spriten!

Jag känner ett sting av nervositet men har märkt att det stärker mig att tacka nej till alkohol, eller ja, beställa något helt annat egentligen.
Ett eller två glas vin är helt uteslutet och jag kör på linjen med noll tolerans! Löpardojorna är nedpackade och det väntas bli -12 där imorgon när jag ska löpa 45 minuter i raskt tempo runt sjön Veesijärvi.

En grej jag har märkt är att man helt plötsligt har en massa tid över som jag inte riktigt vet var den kommer ifrån. Jag kan inte sitta på arselet och göra ingenting utan har precis satt mig in i hur Adobe Premiere Pro och After Effects CS 6.0 fungerar. Spelar in en massa sjuka filmer och redigerar dom så att ungarna skrattar tills dom kiknar när jag flyger runt gården som Hancoock eller halar upp ett lasersvärd i vardagsrummet!

Det känns riktigt skönt att vi har blivit mer av en familj igen och idag så fick jag skjutsa Emma både till och från träningen, känner mig lite stolt för den och våran öppna dialog.

En annan grej jag märkt är att jag blir som ett åskmoln på två röda sekunder. Det räcker med att tjejen insinuerar (eller åtminstonde låter som att hon gör det) så ifrågasätter jag det direkt! Likadant med kunder och då främst reklamationer. Har någon av er upplevt samma sak? Kortast stubin i stan.

Nu ska jag göra i ordning en presentation inför mötet imorgon innan jag kramar kudden!

"Bästa medlet mot dryckenskap är att nykter betrakta en drucken"
Kinesiskt ordspråk

min käre vän!
Vi känner så lika du och jag har jag upptäckt under resan. I dag var jag hos läkaren och ville ha antabus, jag står inte ut längre med att inte kunna sätta stopp.
Så i morgon får jag besked om hur illa min lever är skadad, kan jag börja med antabus. Alternativet är lika hemskt, den är så dålig att jag måste vänta. Jag är skiträdd faktiskt att det är värre än jag tror. Och vem är jag då att ha förstört min egen kropp.
Längtar så innerligt att få slippa detta fängelse. Hoppas antabus kan få bli min krycka till att börja med.
Kram
Fenix

Den längsta tiden jag varit nykter är förra året, 2013 då jag hade 4 månader på raken. Sprang Göteborgsvarvet och tyckte jag skulle fira det.
Hur man nu kan tycka att man firar genom att förstöra nåt man byggt upp?
Innan dess hade jag också skrapat ihop 3 månader på sommaren 2012.
Det är definitivt något som händer efter 3-4 månader.
Jag tror jag fixat det och kan börja smutta lite igen.
Låt oss kämpa tillsammans även om jag inte litar alls på mig själv eller mina intentioner just nu!
Fan för jävla skit varför jag inte kan vara starkare!

Imorgon kommer jag vakna gott i vilket fall som helst.

Vi hörs.
LP