Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas du är ute på en lång fisketur. Tjatar lite på dig...men det är ju för att du är viktig för mig. Lämna gärna ett livstecken!!! Kram/Dompius

Hur går semestern? Hoppas du fixar det. Om inte så betänk att varje morgon är en ny djävla chans att börja om. Själv torskade jag rejält...men nu försöker jag borsta av mig skiten. Upp igen! Vinglig är bara förnamnet...inser att jag inte på långa vägar är klar som fyllo. Men jag ska kämpa emot. Läsa här varje dag igen...jag valde att glömma det under semestern. Big misstake.

Men nu vill jag veta hur du har det? Ok? Bra? Hör av dig när du vill/kan/orkar. Nyfiken /R

Ja du Maria! I fredags när jag umgicks på det normala sättet med folk....då var jag nog en vacker syn. Gapig, överego, luktade som den alkie jag är. Tjatade...berättade långa haranger för folk som ingen orkade höra på eftersom hela sällskapet var mer intresserade av nästa glas. Sen skulle det dansas. Jo, jo en 43-årig snubbe på ett diskotekgolv. Var säkert jättefint ;-). Rökte även lite cigg...en ovana jag hade i tjugoårsåldern. Feströka! Får en att må ännu sämre nästa dag. Stötte även på kvinnor. Efter 15 år med samma tjej var jag väl värd det? Undrar vad jag hade gjort om ngn nappat? Tagit med henne ner till stranden som den gentleman jag var?

Förstår att du/jag/vi alla blir livströtta ibland. Man ser på reklamen/filmer/tv/fejjan hur "mysigt" det är med en drink i den vita bostaden med örtkryddorna i fönstret. Jo,jo. Mysigt är ngt helt annat. Vi får bara lista ut exakt vad vårat mys är.
Tror dock inte du behöver sitta hemma. Ut i världen och upplev den nykter. Kanske blir det nya vänner...kanske upptäcker du en alldeles speciell vän? Den bästa? Maria på nykter kaluv?

Jag säger det Maria! Försök att förbli onormal!!!
Kramar/R

Maria: Du varnade ju mig för detta redan innan jag åkte...vin i utlandet! Du hade så rätt. Tyvärr ;-). Men du är stor nog att inte skriva; " Vad var det jag sa". Tack Bella! Tänkte mkt på din varning i lördags när jag satt och kurerade mig själv med några vinglas.

Villervalle: Förstår precis hur du tänker. På många sätt tänker jag exakt som du. Jag har iof. valt att tala om för alla att jag är en alkie...men samtidigt gjort klart för folk att ngn nykter alkoholist är jag INTE!!! Återfallen kan komma när som helst...och blir väl antagligen många :(. Det känns ok...inte att falla, men att låta bli att predika min nya "tro" och att vara rak. Ingen blir förvånad när jag faller...förutom jag själv.

Så där är jag nog på rätt väg: Jag må lura mig själv...men vill inte lura familj och vänner. Jag är och förblir sjuk...antagligen för resten av mitt liv. Brukade dock säga att jag fick ta återfallen när barnen blev vuxna. Nu blev det inte så. Men hjärnan är lurig, inser själv att jag "passade" på när syrran var nere. För inte lämnar man tre krävande ongar till en 80+farmor. Ska köra Sis och familjen hennes till flyget nu på morgonen...så mina "resor" får vara över för denna säsong.

Jag kan dock inte fatta att mt och Lelas kan finna i sina hjärtan...att förstå. Som anhörig måste man ruttna totalt. Som att leva med en landmina vid sin sida. När som helst...fy Fan!

Har jag lärt mig ngt? JA! Att vakna upp på stranden efter att ha festat med femton/tjugo år yngre främlingar...var ingen höjdare. Eller festat? Supit!!! Har tänkt mkt på det...i lördags med mitt ensamvin och ända sen dess. Hade jag kul? Kanske ett par timmar...men sen blev det bara ett jagande efter nästa glas och nästa, nästa, nästa.

En spark i baken Kalla. Tack! Fick även några örfilar av min syster. I Italien kallas det inte misshandel inom familjen utan temperament. Rätt åt mig.

Stigsdotter: Nu fick jag det verkligen bekräftat...igen. Jag fattar vad du menar. Bra att jag gick "all-in". Fulare än min resa kan det inte bli. Hoppas jag kan suga på den karamellen länge. Känna hur sur den är. Nu räcker det. Basta!

En smula ödmjukhet var nog vad som fattades. Inse att jag INTE KAN DRICKA!!! Sen om jag måste checka in här varje dag och läsa horrorstories trots mitt it-förbud. Ja, då får det bli så.

Nu lyder jag Kallas råd och tar ett steg till. Jag må vara som Bambi på hal is. Men is är vatten...inte vodka. Lärde mig förresten en ny sak: Jag har aldrig fattat tjusningen med vin. Men båda mina senaste återfall berodde på/började med vin...jag har alltid sett vinet som en "ofarlig" dryck. Nu vet jag bättre.

Kämpar på. Idag ska jag dricka vatten och juice. Sköt om er vänner. Tack för att ni finns! Drick med förstånd!
Dag 3/R

..kallas det hos mig, semester...

Ja det blir verkligen som bomull runt hela ens medvetande, MIN tid...
Jag blir inte fistad av livets all jävelskap längre, jag är...jag finns...

Hade verkligen behov av årets semester, fiolsträngen var spänd långt över sin förmåga.
En vecka med massor av fysiska jobb hemma, och likaledes vid stugan har fått min hjärna att slappna av, lämnat allt det där gråjolmiga på jobbet, och ser livet genom mina egna ögon...
Jag ser den gröna naturen, känner blåsten, det kalla havet, hur småkrypen kittlar min hud osv,
alla mina sinnen kommer till sin prövning och det kommer nya inputs och det kittlar mig...
Allt är väl inte positivt, kliande myggbett och svidande flagnade solbrända axlar,
men det är SOMMAR, svensk sommar....

Vi har fiskat strömming under ficklampssken, checkat av kantarellställena som är under tillväxt,
jagat iväg grävlingen som rotar i våra sopor under sina nattliga räder, lyssnat på fasantuppen som hade sin utmaning med den vanliga hönstuppen en morgon, svurit över svartmyrorna som byggt bo i torrfiggan och kliver runt på våra skinkor när vi nyttjar dess faciliteter...
Ungdomarna sitter och kollar filmer på mediaspearen tills det ljusnar, och är omöjliga att få att äta frukost före eftermiddagens inträdande...

Allt är precis som det ska, och frågan dök återigen upp senast idag om min alkoholförtäring,
grabben passade på att fråga i bilen så att hans kusse skulle få höra med min egna stämma VARFÖR jag har valt att inte dricka längre....

Det känns inte ens besvärligt längre, bara ett faktum...
Kul ett par timmar, ångest i dagar, och för den som inte har fått uppleva det, bara att testa...
För det kommer, var så säker, inte frågan OM det kommer, utan NÄR man i livet ska kunna göra en omvärdering över vad som är värt och viktigt för just mig, ingen annan...

Jag skiter i om alla av mina vänner dricker, eller inte, alltid eller aldrig, för mycket eller för litet, oansvarigt eller inte, mitt beslut är mitt beslut...jag dricker för tillfället INTE...
Och kommer att fortsätta med det så länge det känns bekvämt och jag inte behöver omvärdera det....
NÄR det kommer att ske spelar för tillfället ingen roll, jag välkommnar det lika mycket som ett benbrott, man vet aldrig om det kommer, eller kanske aldrig....
Men när det har kommit så är det ett faktum, den dagen, den sorgen, inget jag ska behöva oroa mig för just nu, eller sen...

Men är jag rädd för benbrott, så utsätter jag mig heller inte för några risker...
Jag förknippar inte livets härligheter med alkoholhaltiga samband längre,
och visst fanns det ett liv innan alkoholdebuten, eller hur...

Allt är inte detsamma, men jag har lärt mig en annan sak, sluta jämföra...

En nötallegiker försöker inte hänga upp&ner i ett snöre i ett träd efter att ha druckigt 2 liter sur grädde för att försöka lura sin allergi...kanske kanske det funkar den här gången...?
Men på något sätt försöker en alkoholallergiker göra det gång efter annan, och det är på något sätt socialt accepterat, döva spritsmaken, dämpa baksmällan osv..

Slutar aldrig förvånas över hur starkt alkoholen förvrider vårat normalt så logiska tänkande,
till något som verkar så absurt, både i nykter och i ett onyktert tillstånd...

Ibland och till och med ofta, så känner jag mig som..."the lonely walker"...

Berra

Alkodjävulen är lurig, slår till när man minst anar det. Håller med Kalla och Stigsdotter, gör om och gör rätt, jag tror på dig.
Stor kram!!

Är just nu i samma sits som du var i för två månader sedan. Efter en AW som spårat ur ordentligt. Har minnesluckor och vet inte ens hur jag tog mig hem. Insåg att detta går inte längre. Jag har problem. Sitter nu med världens ångest och väntar på att gå till jobbet. Vet inte vilka jag träffat eller vad jag kan ha sagt. Vill be hela världen om ursäkt känns som att alla hatar mig lika mycket som jag hatar mig själv. Men det är ju främst mig själv jag har gjort illa. Skulle lätt offra 5 år av mitt liv om jag bara slapp denna ångest och kunde spola fram tiden.. From nu är det jag som är nykter.

...och så får man inte glömma hur många det är som är hjälpta av SSRI-preparat.

Jag är också väldigt beroende av att få mina egna stunder då jag i princip inte gör någonting alls. Bilkörning är en sån sak som jag njuter av. Att få sitta själv och låta tankarna komma och gå som dom vill utan att något stör.

Får jag inte egentiden blir jag irriterad och småsur. Det är inga långa stunder som behövs. En halvtimma då och då räcker gott.
Så det är väl som du säger Adde, vi hittar vår meditation i vardagen utan att egentligen märka det själva. Eller kalla det någonting.

Jag tror att så länge du är nykter när du vänder och vrider på dina funderingar så kommer du komma fram till en lösning som funkar för dig. Förr eller senare.
Jag har också väldigt svårt att få in att jag inte ska dricka någon alkohol mer i livet. Inte få känna den där lätta berusningen. Men samtidigt har jag kommit fram till att jag inte behöver ha så lång framförhållning. Idag är jag nykter ochpga det så mår jag väldigt bra. Därför räknar jag med att vara det även i morgon. Varför skulle jag ändra på att jag mår bra liksom? Det funkar för mig. Därmed inte sagt att det funkar för andra.
Jag vet också att jag aldrig kommer stanna vid den milda berusningen. Jag kommer tappa greppet.

Devisen "ta det lugnt" tycker jag är väldigt bra. Det är inte bråttom. Alla svar och lösningar måste inte komma på stört, även om vi beroendepersoner gärna vill att allt ska hända på en gång, helst nyss.
"En sak i taget" och "det viktigaste först" är deviser som ofta hör ihop. Och den enda som vet vad som är viktigast just nu är du själv.

Kämpa på och ta dina tankar på allvar. Det finns ju en anledning att du letat dig hit.

Styrkekramar från mig.

finns rekommendationen att meditera och jag har/hade väldigt svårt för det. Just det där som jag trodde att man skulle göra, sitta på en stol, sluta ögon och tänka inget !

Jag levde i den tron tills det var en som lite stillsamt påpekade att jag var väldigt tyst när vi käkade och den person var också lite kunnig i meditationsteknik. Vi pratade lite om det där och vi kom gemensamt fram till att jag helt omedvetet stängde av omgivningen under min lunchpaus och lät tankarna bara fara omkring utan mål. Jag hade själv upptäckt tidigare att jag blev okoncentrerad och retlig om jag inte fick den stunden för mig själv så jag drog mig alltid undan så mycket jag kunde från andra när jag åt för att få ha min stund i fred.

Arbetskamraten påpekade att vad jag gjorde var just en lite meditationsstund på mitt sätt och det fungerade hur bra som helst. Så enkelt kan man göra det bra för sig själv :-) Numera kan jag även sjunka undan en stund sittandes i en stol med båda fötterna på golvet och rak i ryggen och ta mig en liten uppfriskande "tupplur" eller "powernap" eller "meditationsstund" ! Struntsamma vad det kallas, jag gör det på det sättet som passar mig bäst ! Krångla inte till det :-))

en härligt underbar helg med massor av skratt och kramar ! Vi hade ju bara en sak bestämd och det var att träffa vår vän men sen händer det andra bra saker bara sådär utan att jag behöver anstränga mig ! Snacka om att lämna över !!

Bara känslan av att mötas på en parkbänk på ett torg med goa vänner och en kopp kaffe och dessutom i en flödande förmiddagssol är helt underbar. 4 alkisar på en parkbänk !?!? Vad gör de ?? Skrattar och stojar och dricker förstås !! Vi syns och hörs där på parkbänken och vi är nog lite glada och stolta för det och vi TRIVS med stooooora bokstäver !!

Tänk att en kopp kaffe och några glada vänner kan få humöret att bara sprattla i skallen av glädje ?! Det var ju den effekten jag sökte när jag drack men aldrig lyckades uppnå. Nu gör jag det av bara farten och glädjen !

Jag lever länge på sådana här möten och jag är väldigt glad för att jag har den möjligheten idag !

Tiden går och jag märker hur chocken börjar lägga sig. Jag ser
folk som grillar & dricker öl. Jag går på middagar där dom andra
dricker öl o jag dricker vatten el läsk. Är inget sugen på att dricka
men det känns bara som ett sånt jäkla nederlag att bestämma mig
för att aldrig mer dricka. Försöker att inte tänka för långt fram, men
det är svårt. Märker hur jag börjar planera att 2 månader borde räcka
osv. Jag är inne på att försöka igen, samtidigt som jag vill prova att
känna att det inte är en del av livet längre. På riktigt !
Hur länge ska krävas. Kommer det fungera.. Det är nästan som att
man bestämt sig själv för att det kommer gå åt helvete. Jag vet att jag
inte kommer dricka hux flux, utan i så fall i samråd med min sambo.
Jag har faktiskt inga problem att säga nej, men kommer ändå inte utsätta
Mig för onödiga risker.
Jag vill så gärna bevisa att jag grejar det. Tänk er segern.
Så jäkla ensamt att sitta själv på balkongen idag. Men vissa har det
värre. Tänker på alla er idag. Sammanfattningsvis klassikern. Vet att
jag grejar att vara nykter längre perioder, men har en förhoppning
om att hitta ett system som funkar. Sköt om er vänner !

Hej Adde, vad roligt att du tittar in, det var ett tag sen!

Tänkaren, ja visst verkar vi lika! Tror tyvärr att vi är många fler tjejer som lider av duktighetssyndromet. Se på Blondinbella tex (följde hennes blogg förut) som verkar ha allt, superenergi och tusen bollar i luften. Vet att hon är mångas idol, jag kunde också bli impad förut. Vart får hon all ork ifrån? Sedan åker hon in och ut från sjukhuset med diverse krämpor och förstår inte varför. Nu tänker jag bara att det där, det går käpprätt åt skogen. Inget ont om henne personligen, men hon är en symbol för så många tjejer jag känner. Snygga, överpresterande supermänniskor som lyckas med allt och samtidigt inte begriper varför den där magkatarren bara blir värre och varför dom inte kan andas när dom ska sova. Jag har själv varit där, suttit på akuten mitt i natten och vägrat köpa läkarens förklaring om att jag skulle vara stressad. Trodde jag drabbats av fetma. Han bara skrattade åt mig, helt sjukt. Och jag förstod ingenting, vaddå jag var ju bara halvvägs mot mina mål och hur kunde inte jag orka med mitt lilla liv när aaalla andra kunde prestera dubbelt så bra som mig? Men vet du, nu hoppar jag av tåget, det där är inte ett fullvärdigt liv för mig. Det måste finnas mer! Jag har flera knutar att knyta upp i mitt liv. Att sluta med alkohol löser ju inte allt, men en hel del. Det där med prestationsångest är ju inte ett unikt problem och jag tror att många kan hantera alkohol ändå (såg iofs att Blondinbella av och till skriver att hon slutat dricka), men jag hanterar det fel. Om det är två parallella problem eller om dom sitter ihop vet jag inte, men jag vet att jag inte kan dricka på ett sätt som är "bra" för mig.

Prova att ge dig själv en paus, lite utrymme att andas. Tänk inte så mycket på hur det kommer bli, när du ska träffa nån osv. Låt själen vila från alkohol så att du kan tänka klart, och lyssna på vad din kropp har att säga. När man kör på i hundraåttio har man en tendens att stänga av och trycka undan signaler. Jag har fått träna mig i att bromsa upp tankar och känslor så fort jag börjar rusa iväg, tvingar mig att stanna. Ibland bokstavligen när jag är ute och går, tex. Tvingar mig att gå långsamt, se mig omkring, stanna och njuta av en rosenbuske. Som Ferdinand:-) Så fort den där jobbiga stresskänslan dyker upp i magen försöker jag ta reda på vad jag behöver, oftast är det att vara själv en stund. Blir jag irriterad på någon (oftast pojkvännen) gräver jag i känslan och inser att den ofta bottnar i mina krav på mig själv! Som jag ju ska sänka. Oftast går det över då, när jag kommit på det. Låter såklart enklare än vad det är, och det går inte alltid, mitt beteendemönster är ju invant under lång tid.

Jag har testat yoga innan men det funkar inte eftersom även det blir en prestation, man sneglar på alla som utan ansträngning bara kan slå knut på sig själva och själv kan man inte ens nå dom där jäkla tårna nån gång. För mig är det mini-yoga hela tiden som gäller. Min mamma är en sån där irriterande harmonisk människa som skulle njuta av att sitta ensam i skogen på en stubbe. Mig skrämmer det. Men det är mitt mål, tänk att ha ett sånt inre lugn att man skulle kunna sitta där på stubben och bara bedövas av naturen.

på nacken för ert kloka resonemang MissH och Tänkaren ! Ni är på helt rätt väg !

MissH, känns som vi är väldigt lika du o jag. Jag måste säga att det är urskönt att kunna relatera så starkt till det du skriver. Om än alla här inne och andra jag har träffat har problem med alkohol så är jag en tjej som tänker & analyserar väldigt mycket. Vet att många säger att kan man inte hantera spriten så lägg ner. Grejen är att det finns en anledning till mitt drickande och viljan att fly från mig själv. Fastnade mycket när du säger att du tog detta beslutet själv utan att blanda in andra. Det är tvärtemot vad jag har gjort. Som om jag på något sätt lägger över ansvaret på någon annan. Det är precis som du säger att det måste - måste! - komma från oss själva. Komma inifrån. Det är ju svårt att be någon om råd om har ingen insikt i probelmatiken.

Det här med att sätta gränser och lägga oförätter på hög som du nämner va som att slå huvudet på spiken. Man blir behandlad som man tillåter sig bli behandlad, eller hur? Respekterar du dig själv så kommer andra göra det. Jag har också haft stormiga förhållanden och har en tendens att provocera. Som om det måste finnas lite dramatik för att känna mig levande. De killar jag har valt har inte varit så omtänksamma mot mig alla gånger. Då de har gjort mig ledsen har jag inte alltid sagt ifrån utan lagt locket på tuffen it out så att säga. Jag kan själv och klarar mig själv! Det är svårt för mig att visa mig sårbar...

Jag har alltid varit hård mot mig själv, ännu hårdare när jag misslyckas och lyckas inte hålla en bra nivå på drickandet. Som jag inte kan vinna. Och är det vinna det handlar om? Ska jag behöva vinna hela tiden? Jag blir väldigt attraherad av tanken om att vara mer förlåtande mot mig själv och andra. Jag kan vara väldigt kritisk och det är inte så charmigt alla gånger.

Nä, nu blir det fokus på att tycka om mig själv! Att supa ner mig och inte komma ihåg vad jag gjort & sagt är inte att vara snäll mot mig själv. Jag måste släppa på det gamla för att släppa in det nya ;-)

Jag är lika gammal som du, 33. Måste vara nån slags milstolpe, vid 33 ifrågasätter man sitt drickande :-) Tog mitt beslut på min födelsedag, låg bakfull och insåg att jag inte kunde leva så längre. I början sa jag inget till någon, inte ens min pojkvän. Det handlade nog delvis om att inte göra någon besviken, eller känna mig som en idiot om jag inte skulle klara att sluta. Men framför allt ville jag att beslutet skulle vara mitt eget, ville inte blanda in andras tyckande och tänkande. Rädd att jag skulle göra tvärtom av all press (som vanligt, vara superduktig ena stunden för att sedan rasera något annat för att jämna ut). Grubblade jättemycket, kändes ganska ensamt men jag var tvungen att för en gångs skull bara lyssna på mig själv. Flera av mina vänner förstår nog inte att jag har problem, en verkar till och med bli provocerad av mitt beslut. Men jag vet.

Det viktigaste är inte vad andra tycker om dig eller du om dom, det viktigaste är vad du tycker om dig! Klyschigt så man nästan vill kräkas lite, men jag börjar förstå nu. Om jag accepterar mig själv fullt ut, gör det inget om jag blir kritiserad, det är bara någons åsikt. Ju lättare jag har att vara förlåtande mot mig själv, ju lättare kan jag acceptera andras brister. Det är en skön inställning jag strävar emot. Har alltid varit ganska långsint måste jag erkänna, accepterat skit till en viss gräns och sedan brutit när det gått för långt. Har på något sätt samlat på mig oförrätter i en relation, samlat på hög tills det hela blivit oförlåtligt. Svårt att förklara :-). Men jag börjar inse att människor med god självkänsla inte funkar så, man har lättare att förlåta om man samtidigt kan vara tydlig med sina gränser, se till att bli respekterad, men det funkar ju bara om man anser att man är värd att respekteras. Oj vad tungt det blev nu! Mycket som cirkulerar i huvudet...

Självklart kommer du inte vara singel hela ditt liv! Men du är kanske inte klar med dig själv än? Innan jag träffade min nuvarande pojkvän hade jag det ena stormiga förhållandet efter det andra (med en hel del alkohol inblandat, främst från min sida), det var av och på hela tiden, det skulle flyttas ihop och isär och till slut bara braka samman. Ser nu att jag inte var mogen, det var min barnsliga rädsla för att få tråkigt som förstörde och jag var tvungen att åka på en rejäl smäll innan jag fattade att det inte funkar så. Idag har jag en lugn stabil relation och det är långt ifrån tråkigt. Jag förstår att det känns skrämmande att inte kunna dricka sig till lite modighet, jag har också alltid tagit till alkohol i början (såklart), men det är nog bra mycket bättre att börja ett förhållande klar i huvudet. Du kommer dessutom dra till dig mer vettiga människor eftersom du kommer utstråla stabilitet och säkerhet. Modet kommer om du låter det komma fram, det är jag säker på.

har jag beslutat att för närvarande inte bli en nykter alkoholist. Jag vill inte förkunna för omgivningen att nu kommer jag inte att dricka mer i mitt liv och sedan få pinsamma återfall. För min egen del så vill jag i stället minimera vardags drickandet och för den delen även helg drickandet men vill samtidigt ha dörren öppen för att ta mig ett rus, för det är ju det som det handlar om.

Jag vill därför ha möjligheten att kunna planera in ett lämpligt tillfälle för att kunna ta mig en bläcka utan att få dåligt samvete, och detta har faktiskt gjort att jag i det stora hela skjuter upp dessa bläckor på grund av att jag har andra och viktigare saker att göra. För mig som inte klarar att dricka ett glas utan en till två buteljer är detta just nu den bästa lösningen.

Hej Nisse_1!

Du verkar vara på rätt väg. Vill bara ge dej en feedback från oss som är ner passiva forumläsare att det är uppmuntrande att läsa att det finns hopp för oss alla. Ha de bra det bra / Leo

till mig själv först. Därefter ska jag ta tag i allt. Men visst är det så att alla de där sakerna som ingår i ekvationen spelar in, men samtidigt, man har bara ett liv. Om man inte ärligt kan säga till sig själv att man har gjort sitt bästa för att skapa sig ett så bra liv som man bara kan, då är det något som inte står rätt till tror jag. Ja ja, en sak i taget som sagt!!

Det gör mig ont att läsa om ditt återfall. Men, på sätt och vis var det bra att det på något sätt blev "all-in", inte bara några småglas och lite halvfylla som kanske skulle lett till tankar om att "det går ju bra det här!" utan en präktig resa som du helst vill ha ogjord. Nu vet du. Kalla har redan sagt det: gör om, gör rätt!

Upp igen, du vet att du kommer att greja detta. Varma kramar XXX

Tack mt.

Det är så skönt att vara nykter.
Jag är fruktansvärt glad över att det har så bra denna gång.
Jag har provat förr men det har inte funkat.
Denna gången har jag varit på flera samtal på öppenvården vilket har stöttat och sporrat mig.
Ser fram mot semestern, inte behöva oroa mig över om vi har vin-boxar hemma så det räcker.
Önskar er andra lycka till med er nykterhet.

Skönt att byggnaden stod kvar...;-)
Lite nyfiken på hur gammal du är nu? Själv är jag 33. Har också erfarat att många uppfattar mig yngre än vad jag är som jag har tagit som en komplimang. Blir nästan besviken om folk inte tror jag är yngre. Har känt den senaste tiden att jag vill "växa upp & ta ansvar", sluta leva som jag fortfarande va student. Problemet är att även målet att sluta dricka blir en prestation. "Va duktig du är som inte dricker" har jag hört från nära vänner och familj ett antal ggr. Samtidigt som de blir jättebesvikna när jag klappar igenom. Därför känns det så skönt att prata med dig/er som har liknande erfarenheter och tankar.
Känner igen så väl det du skriver om rädslan att livet ska bli tråkigt - att det inte ska hända nånting. Det är ju där den stora utmaningen för mig ligger att jag måste hitta på andra saker och engagera mig mer i mitt eget privatliv. Lever som singel just nu och då blir det ganska ofta att jag och mina andra singellompisar går ut på helgerna. Det är så det blir i min ålder att de som har familj umgås med dem och vi som lever själva umgås tillsammans. Jag har haft ingående diskussioner med mina närmsta vänner som är medvetna om mitt problem men tycker inte att jag är "så farlig" när vi är ute. Jag har även frågat dem om det är obekvämt om jag är nykter vilket de inte har nåt problem med. Jag tror helt enkelt att jag får ge mig en tid utan fylla så jag får känna efter på riktigt vad som händer i kroppen när jag hamnar i mina problemsituationer. Kanske är det inte så farligt som jag tror utan att det tvärtom går bättre! Det är mycket sällan jag dricker själv, har sällan alkohol hemma utan det är när jag är ute & på fest - i sociala sammanhang alltså.
Ska göra som du MissH att slopa det där med präktigheten. Vara jag och tänka "take it or leave it". Det viktigaste är inte vad folk tycker om mig utan vad jag tycker om folk ;-)

Så skönt att varit nykter hela min första semestervecka, lugnt och behagligt. Det jag är mest orolig för efter ett längre samtal med min väninna är det här med relationer. De har alltid börjat med alkohol med i bilden (vilket är inte helt ovanligt) och nu kommer jag få ta tag i dessa osäkerhetskänslor som kommer i samband med möte med killar jag tycker om. Jag känner mog som en tveksam tonåring ibland och ofta undviker det helt och hållet för att slippa stressen och rädslan för att bli sårad och övergiven. På fyllan försvinner den känslan. Vill inte vara själv hela livet! Vet inte hur många gånger jag har hört "varför är du singel som är så söt, rolig & trevlig"? Som det vore nåt fel på mig...
Nu gäller det att anta nya utmaningar helt enkelt! Som de visa säger: "Gör du som du alltid gjort kommer du få samma resultat". Nu ska jag göra annorlunda och få nya resultat, ska bli spännande att se hur det går...;-)

Saknar dig så mycket, åk hem till farmor nu du är så mycket klokare efter detta. Draken får vi slåss med hela livet, men vi kommer klara det.Så många kramar till dig, men även en spark där bak.Gör om och gör rätt :-)Kramar, styrka och var stolt över de andra dagarna, Kalla

...det avgörande steget mot ett fräschare liv. Att läsa det ni andra skriver här ger mig styrkan att kliva ut ur träsket och i stället leva sunt. Jag har väl egentligen inga stora problem, har jag intalat mig, men jag inser att det inte är bra att dricka en till två flaskor vin varje dag. Nu är det slut med det för min del! Att vakna så gott som varje morgon med tungt huvud är inget liv. Hur blev det så här? Min sambo är omtänksam men vi måste bryta ovanan att han serverar mig ett glas vin varje kväll när jag kommer hem från jobbet. Då pratar vi om dagen innan vi lagar mat. Denna ovana ska jag bryta nu och det gagnar oss båda. Motion kommer att vara prio ett nu. Sommar12: Så fint att läsa det du skriver. Frihetskänslan och glädjen kommer jag att bära med mig. Kram!