Senaste kommentarerna i forumet

Så djävla starkt att gå till hotellet istället för att fortsätta festen. Att ta in alkoholfritt när du kunde...speciellt med tanke på kvällen innan. Hur lätt hade det inte varit att bara kunna glömma en liten stund. Jag kan "se" dig där på festen, i din vackra klänning (inget massproducerat skit för min kompis...jo, en del män ser också kläder), balanserad, nykter och fin :)

Att du inte alltid är snäll när du dricker? Vem fan är det? Och gubben din...läste på en annan tråd om din gravida kropp och saknaden han hade om höfter som slog mot varandra. Wacko! När min fru var gravid var hon stor...stor...hade säkert kunnat kväva mig. Men med tanke på hennes "last" så tyckte jag bara att hon var skitsnygg. Hur fan kom jag in på det? Haha

Önskar dig en bra dag. Ta itu med det du behöver...när du orkar... Att separera samtidigt som man försöker nyktra till kan vara ett helvete - been there, done that - , så kanske du ska fega lite just nu...eller tvärtom. Ja, det var inga goda råd. Det är därför jag tycker du ska ta din ensamma semester...innan sommaren och alla dess "måsten" kickar in igen. För efter sommaren följer bara en ny höst med all ny höststress...då hinner du inte tänka. Förstår du ett dugg av mitt svammel? /Dompa

det "ska vara" Dompa att du har en lessenstund... det är verkligen ett sorgearbete att lämna alkoholen (de goda stundena). Man kommer inte ifrån att möta sig själv. Du har en fantastisk förmåga att skriva rakt inifrån dig så att det går rakt in i hjärtat på oss andra. En gåva som du generöst delar med dig av. Tack! Kram / mt

Bara jag och nattvårdaren är vakna. Det är skönt. Oftast samma lugna kille som jobbar. Vi tassar omkring...jag med mitt kaffe, han med sitt örtte. Detta är dagens lugna stund. Jag vaknar ofta tidigt, somnar sent. Tänker på Pianoman som bara sov i början av sin vistelse. Helgmornarna här på hemmet har vi "sovmorgon". Frukost serveras fram till nio. Sen är det "gruppdelning", lite flum och dramat drar igång. Många här är väldigt utagerande. Det tar på krafterna... Men jag fattar...vi är alla olika. Iaf. så är jag tacksam för mina mornar med "nattis".

Du har så rätt kalla, jag ska se på det som ett sorgearbete. Allt stämmer in...tror jag. Känns som jag är inne i "förtvivlan" just nu. Men jag tror också att man kan hoppa ett, två steg tillbaka i processen när som helst. Att man kanske inte blev klar med en fas. Däremot har du nog fel om min styrka. Jag känner mig ofta som en mollusk...inte ett ben i hela kroppen.
Hoppas ni klarade fredagskvällen!!!/R

Stigsdotter - att du kunde bryta, gå över till alkoholfritt och gå hem till hotellet. Det var starkt! (Starkare än brännvin:) Hoppas du har en underbar morgon och stornjuter av frukosten. Och morgontidningen - kollegerna kanske inte ens vaknar och är sällskapliga. Nån kanske vaknar i fel säng?

Så dålig stil att hälla upp vin åt alla - medvetenheten noll. Såg tipset om Benny Haags bok här på forumet, visste inte att den fanns och ska genast beställa den.

Jag känner din styrka och målmedvetenhet nu, både i texten och mellan raderna, när du skriver.
Du håller på att ta makten över ditt liv! Kram / mt

Och ser allt fint ni skriver - tack för att ni finns! Ja lite ångest var det ju, särskilt som jag skulle upp tidigt för att hinna med ett flyg. Nu har jag varit på firmafest. När man slår sig ned vid bordet är förrättsvinet redan upphällt i glasen. Man har ju inte en chans att värja sig!! Jag bestämmer mig för att detta skall bli den sista firmafesten där jag dricker, ni vet lite som ett speciellt avsked.

Jag har på mig en 60-tals klänning som jag hittat i en 2:nd handaffär. Den är jättesnäv och på den tiden var där inget stretch i tyget. Både fram och bak har den tunna chiffongdraperingar. Ni tjejer förstår vad jag menar, vissa kläder får man helt enkelt inte riva i onykter. (Undras hur många strumpbyxor man rivit sönder i sitt fylleslarviga tillstånd. ) Drinken i solskenet på lilla torg innan festen beställde jag alkoholfri. Fördrinken med kollegorna blev för min del cider. Nå, när det röda vinet sedan kommer in efter det vita kan jag inte säga nej. Det blir två glas, nej nu ljuger jag, det röda fylldes på en gång. Men sedan stoppade jag där, beställde alkoholfria drinkar och gick hem till hotellet istället för att festa vidare på stan. Lite tråkig kände jag mig men kommer att må så mycket bättre än vissa av mina kollegor imorgon! På det hela taget känner jag mig nöjd med mig själv (sen att jag ligger och skriver här istället för att sova...)

Imorgon måste jag hem och tala med maken. Han är sur, arg och kanske ledsen. Jag är inte alltid så snäll när jag dricker... Jag har tänkt att jag måste få ordning på mitt drickande innan jag tar tag i en eventuell separationsfråga. Tänker att en separation är tuff och att jag inte vill riskera att deppa ihop i min ensamhet och då ta till flaskan. Men kanske är det så även för mig att jag måste lämna honom för att klara mig ur a-fällan.

Nå nu måste jag sova så jag orkar upp till smarrig hotellfrukost!

Godnatt mina vänner (eller snarare god morgon ;-)

Ingen är perfekt, jag klarade inte av att hålla mig nykter några dagar v. 9, sen har det gått, det är bara att fortsätta och se det som en erfarenhet, vad triggade dig till att ta första glaset? Kan du lära ngt av detta?
Storkram till dig och skriv här, det hjälper, men det vet du ju

Precis som Adde säger så är vi känsliga så här i början av nykterheten. En dag i taget, och vi måste ta hand om oss själva. Jobbigt med vinrösten, jag har sluppit den nu i helgen. Men den kom när vi åkte till fjällen, på vägen upp så föreslog jag för maken att jag skulle dricka lite vin när vi var där. -Är du inte riktigt klok? Var hans svar, så jag droppade det och sen gick det bra utan vin, hade det jättehärligt. Men varför kommer ens tanken? Jag ville ju inte egentligen dricka.
Kram på dig Kalla!

Ja, det har varit ett par goda dagar A! Jag har kännt lugn och ja...balans faktiskt, trots en helt annan känsla för några dagar sedan. Ikväll har vi spenderat ett par timmar hos vänner på kalas. Det bjöds kaffe och tårta och alkohol var inte ens ett alternativ för någon. Väldigt skönt och avspänt. Den stora skillnaden slog mig - alla fick tala till punkt och alla blev lyssnade till. Ingen misstolkade något och stämningen var välvillig och varm. En stor kontrast till det jag upplevt på sammankomster den senaste tiden. Känner tacksamhet.
Idag har jag spenderat min arbetsdag i en lokal granne med systembolaget i min stad (ett litet extrajobb jag ägnar mig åt ibland). Valborg måste vara en riktigt alkoholfylld helg slog det mig. Genom mitt fönster såg jag den strida strömmen av människor in och ut ur butiken som aldrig verkade ta slut. Folk bar ut lådvis. Fick mig att känna lite dubbla saker. Lättnaden över att jag inte längre ingår i strömmen, men samtidigt fick jag en släng av saknad efter den känslan jag tidigare kunde ha inför liknande helger. Inte saknad efter alkohol i sig, utan mer hela paketet. Förväntan av något slag, upprymdheten då jag gjort mitt inköp och var på väg hem. Känslan av att ha hela härligheten framför mig. Flera lediga dagar, fest och stoj och stim. Värmen i kroppen då jag tog de första munnarna rött vin. kanske göra sig snygg inför kvällens party. Ja, mycket av min eg njutning av alkoholen har handlat om timmarna, minutrarna, sekunderna innan. Egentligen en form av lustfylld förväntan precis innan jag börjat dricka. För sedan gick det ju raskt utför. drack för fort, var bladig redan innan jag hunnit till festen, och restn av kvällen ett enda långt maraton för att hitta den "rätta stämningen"- "om jag bara dricker ett gals vin till blir det nog lite roligare, lite gladare, lite festligare. Nej, så blev det sällan alls! Och nej, jag saknar det inte. Men den korta förnimmelsen, kanske kroppsminnet, tog mig på sängen kan man säga. Har inte haft något som liknat ett sug på länge. Men på ett sätt var nog detta ett kort sug. Endast ett ögonblick, men ändå. Nu är det godnatt för mig, imorgon blir det lite jobb, och sedan ledighet till onsdag. Är så tacksam för att ni alla finns här, att forumet finns och att jag hittade hit!

Vi måste få ha våra dagar det är så mycket som skall bearbetas, kroppen och knoppen skall läkas och vi får nog låta det ta sin tid. Så om vi skall tänka det som ett sorgearbeta kanske det är lättare att förstå sina känslor för det går ju 7 steg chock, förnekelse, bedjan (om att få tillbaka), rädsla, ilska/vrede, förtvivlan, erkännande.
vi får väl se om det stämmer, så nu går vi vidare på denna krokiga stig//Kramar, styrka Kalla

Jo det känns faktiskt riktigt bra och som skriver Adde 1 dag taget och skynda långsamt. Rösten i huvudet gav ju järnet inför långledigheten.Försökte lura den till om den höll käft så skulle jag handla på tisdag och då är det ju stängt så vi får väl se om den kan gå på det. Min morfar sa alltid när jag tjatade om något att jag skulle få det när det blev 2 torsdagar i samma vecka :-)får väl pröva det på rösten istället.
Hoppas att ni alla har det bra där ute// Kramar Kalla

Din känsla av uppgivenhet går rakt in i mitt hjärta! Vet inte annat vad jag kan säga än...KRAM!

Har bett syrran köpa boken och kolla upp den andra åt mig. Hinner ju fan inget själv. Min lilla telefontid går åt forum och barn. Fattar inte varför vi inte har mer sådant här på hemmet. Vi har ett litet bibliotek...men det består mest av skönlitteratur och mycket gammalt material. /R

Du är också grym, verkligen och jag tycker så mycket om ditt nick "lessenfrun"... Jag tycker att DET låter vackert. Fast det är ju sorgligt...namnet...som säger så mycket. Det låter ju också galet...att jag tycker så. Kan det vara våren som spelar oss ett spratt? /R

Känner jag dig rätt, har du en smula åmgest nu...Ha INTE det, här gör du aldrig bort dig. Du är bland vänner. Mentalt sitter vi i ditt rum, i ditt surträsk till soffa. Du är så djävla omtyckt!!! Sug på den! /Dompa

Belsut är bra! Det är när vi tvekar och försöker besluta oss som det är jobbigt. Ditt beslut kanske du kommer att ångra eller så blir du nöjd. Hur som helst är det över nu och du kan gå vidare med att lägga din energi mot att kämpa mot tjatskrället som tjattrar. Hon är hos mig med...viskar tokigheter i mitt öra...Vi fixar det, jag genom "inspärrning", du genom styrka. När det gäller jobberbjudanden kommer det att komma många fler. Kram/R

Det är ju galet att man sitter här och tycker ditt "kärleksbrev" är så vackert...
Men det är ju så. En kärlek, en skilsmässa.. Tungt och vemodigt.

Men våren kommer hur vi än väljer att tackla den.
Du är grym, kom ihåg det!

...känner mig helt känslokall, eller kanske är det tvärtom...helt hudlös eftersom för många känslor far omkring. Det är nu jag skulle behöva -jag skriver med flit behöva - den där whiskyn, eller en öl. En grogg kanske. Sitter i hammocken på gården, solen skiner, våren är här och jag längtar. Längtar efter det liv jag hade (ibland var det fatiskt bra), när jag själv fick bestämma, läs; När jag fick ta den där whiskyn. Det är som solen, hammocken och det andra inte "räcker till". Vill förhöja effekten. Inser med sorg att jag förmodligen aldrig mer kommer att kunna göra det. Tror visst att jag kan gå tillbaka till ett "normaldrickande" ett tag. Ngn öl en kväll med vänner. En drink på semestern. Ett glas vin till maten...och jag kommer att fixa det!!! Kanske ett år, kanske längre, men sedan kommer kvällarna med whiskyn efter jobbet att dyka upp som ett djävla brev på posten. Så nu sitter jag här och sörjer min bästa vän, hon som alltid fanns där (min personliga alkoholdjävul är en kvinna, en mor, en älskarinna eller en bästa tjejkompis men även en ho.., en häxa och den som får mig att offra alla andra) Jag saknar henne så. Jag saknar henne lika mycket som mina ongar. Fult? Sjukt? Yep! Jag kommer att sakna henne från gång till gång...länge...inte hela tiden, men jag tror inte jag kommer att glömma. Jag känner mig ENSAM, en ensamhet som ingen annan kan bota...inget annat kan bota. Ingen terapi i världen kan få mig att glömma min bästa vän. Jag är en trogen kille - på gott och ont. Dämpad är mitt namn idag. /D

komma ihåg vikten av forumet är en påminnelse för mig också... en påminnelse om hur farlig alkoholen är, hur förödande. Det är nog lätt hänt att glömma bort faran med att dricka "lite" eller "måttligt" när det dricks så förrädiskt vardagligt runtom. Risk att man glömmer att den här verkligheten som är levande här på forumet finns och att den är verklig. Den är så osynlig annars...
Bara några tankar... är eftermiddagssömning:) Hoppas du har det gott... Kram / A

Lev njut med alla sinnen! / mt

lika trevligt att läsa era kommentarer och diskussioner och småle åt hur bra man känner igen sig :) Och vad bra beskrivet av Lilja. Speciellt det att stå på systemet och göra allt för att verka nykterhade var ju tyvärr träffande.

Här har det gått sådär sista tiden. Både bra och dåligt egentligen.
En klar förbättring i alla fall fast jag inte kan säga att jag varit så duktig som många andra här som beslutat sig efter ett par inlägg här bara och hållit sig helt nyktra efteråt. Lyfter på hatten för er! Duktigt jobbat.

Till det positiva då.. Så är det riktigt roligt att gå till jobbet nu. Och känner att jag börjar få kontroll och självförtroende tillbaka. På samma gång är det lite skrämmande att tänka på hur länge sen det egentligen är sedan var sig själv senast.
Jag har också umgåtts en del med gamla vänner som jag nog försummat en hel del, läs: då jag var orkeslös och hellre ville vara hemma och dricka för mig själv :(

Dock som sagt tyvärr ett par dagar med alkohol. Men mest nyktra dagar på länge ändå. De gånger jag druckit har jag dock insett hur snabbt man faktiskt ändras till personligheten, samt också inte helt oväntat har suget nästa dag varit där som ett brev på posten. Hoppas ändå att jag är en bit på vägen och fortsätter min kamp.

En fin och nykter helg till er alla!

vad jag hoppades att du skulle ta det beslutet Kalla :-))

Stora beslut i början av nykteheten innan man hittar sin rätta identitet kan stjälpa allt. 4 år in i nykterheten trodde jag att jag skulle kunna återgå till ett liknande jobb med massor av järn i elden som jag haft tidigare men det höll på att gå åt helvete helt. Idag ser jag att jag drevs av penninghunger och bortsåg helt från mitt egna välbefinnade.

Ta hand om dig och fortsätt med en dag i taget och kom ihåg att du är den viktigaste som finns !

Nu tar vi nya tag, eller hur. Men jag håller med de andra, din surballe till karl verkar inte göra annat än stjälpa dig. Du kanske måste göra dig av med honom för att orka kämpa dig tillbaks.

Många, många styrkekramar, och tröstekramar för det tror jag du behöver idag!

Jag kanske håller på att ömsa skinn, för en förändring i mitt tanke sätt håller på att ske. Jag har bestämmt mig för att tacka nej till jobbet, det passar in dåligt just nu och jag vill inte chansa denna gången.
Så jag går till plan A igen, slåss mot rösten i skallen som varje helg vill ha vin (nu skall väl skrället tjata ända till 1 maj). Lära mig hantera livet dvs stress, ilska, glad och allt annat utan att rösten skriker nu blir det vin.
Kanske ta mig iväg och prata med någon KBTare om massa skit man släpar på, för lätt att sluta dricka är det, men jävligt svårt att inte börja igen.
Så kramar från Kalla med hundra tankar :-)

det låter mer och mer som att din karl inte är värd dig Stigsdotter. Du förtjänar så mycket bättre! En resa någonstans för dig själv låter som en alldeles ypperlig idé, där du kan bara vara och koncentrera dig på att må bra.

Nu ska jag klä av mig naken och ställa mig framför spegeln. Huuu, tror jag måste kisa först så jag inte får en för stor chock :-D

Det låter klokt att jobba med dig själv och ditt mående, stora förändringar kan vara omvälvande och stressande= lätt att trilla dit igen. Men det kan också vara så att ett nytt jobb får dig att växa och då kommer du samtidigt att må bättre.

Jag tror du känner dig själv bäst och att du innerst inne vet vad du bör göra. Vad du än bestämmer dig för så önskar jag dig lycka till med ditt välbefinnande.

Kram!