Senaste kommentarerna i forumet

tillbaka tekla och grattis till lilla barnbarnet. Det är bra att skriva här, det hjälper till att ha koll på sig själv och att reda i tankarna. God Jul! / mt

orden. God Jul till dig Eva-Kajsa och till andra som läser! / mt

helt ok med sån frossa. Följ med om du har hög feber och måste få meddusin. Men vi hoppas att du sover dig igenom och kroppen läker sig själv - VVV gäller: vila, värme, vätska - helst skulle det vara svart vinbärssaft:) Te med citron och honung är också bra - gärna med lite riven färsk ingefära. Och så får du en liten berättelse ur Trollvinter av Tove Jansson.

Mumintrollet hade varit vaken hela vintern medan familjen sov. Nu var han på hemväg efter att ha gett sig ut i islossningen för att rädda lilla My. Efter en vådlig färd, skumpande mellan isflaken mot land, hade Too-ticki hjälpt till att dra upp honom över iskanten och in till strandstenarna . Hon bjöd honom in i badhuset för att bli varm men Mumintrollet ville gå hem. Han frös så han skakade och benen var darriga. Han nös, för första gången i sitt liv var han ordentligt förkyld.
Värmepannan i källaren hade brunnit ut och det var mycket kallt i salongen.
Mumintrollet bredde med skakande tassar den ena mattan efter en andra över magen, men han blev inte varmare för det. Hans ben gjorde ont och det stack i halsen. Livet var plötsligt bara sorgligt och hans nos kändes främmande och enorm. Han försökte rulla in sin iskalla svans och så nös han igen.
Då vaknade hans mamma.
Hon hade inte hört islossningens kanonskott och snöstormen som tjöt i kakelugnen, hon hade haft huset fullt av oroliga gäster och väckarklockorna hade ringt igenom hela vintern utan att väcka henne.
Nu slog hon upp ögonen och stirrade klarvaken i taket. Så satte hon sig upp i sängen och sa: Nu har du gått och förkylt dig.
Mamma, sa Mumintrollet med skallrande tänder, om jag bara var säker på att det är samma ekorre och inte en ny.
Mamman gick rakt ut i köket för att koka varm saft. Det är odiskat, ropade Mumintrollet eländigt. Jaja, sa mamman, allt ordnar sig. Hon hittade några vedklabbar bakom slaskhinken. Hon plockade fram vinbärssaft ur sitt hemliga skåp, och ett pulver och en halsduk av flanell.
När vattnet hade kokat upp blandade hon ihop en stark förkylningsmedicin med socker och ingefära och en gamma citron, som brukade ligga bakom kaffepannsmössan på översta hyllan.
Nu fanns ingen kaffepannsmössa längre. Och ingen kaffepanna heller. Men det märkte inte muminmamman. Hon mumlade för säkerhets skull en liten trolldomsvers över förkylningsmedicinen. Den hade hon lärt sig av sin mormor. Sen gick hon in i salongen och sa: Du ska dricka det medan det är varmt.
Mumintrollet drack och mild värme flöt ner i hans kalla mage. Mamma, sa han, det finns så mycket att förklara...
Först ska du sova, sa mamman och lindade flanell om halsen på honom.
Bara en sak, sa Mumintrollet sömnigt. Lova att du inte eldar i kakelugnen, för där bor vår förfader.
Naturligtvis inte, sa mamman.
Han kände sig plötsligt alldeles varm och lugn och fri från ansvar. Han suckade lite och borrade nosen in i sin kudde. Sen somnade han från alltihop.

Tålamod, be patience!
Allt löser sig, sade käringen och sket i vasken!
Oj oj oj, läser alfa goda ord från underbara Maria.
Denna bittersweet woman.
Hur hon är mot sina änglar, ett föredöme.
Slås av insikten att forumet är beroendeframkallande. Fast det visste jag iochför sig.
Men skall nog försöka att hålla mig till min tråd vid kommunikation .
Blir nog bra, what so ever.
Sov sött vakna blött!
/A

Hej igen!
Känner att jag vill och behöver skriva här igen. Har läst emellanåt men inte skrivit nåt.

Mycket har hänt sen sist.
Jag har flyttat tillbaka till "min" alkoholist, känns bra för det mesta men även jobbigt ibland.
Han har lovat gång på gång att dra ner på drickandet och gjorde det i drygt en månad men nu närmar sej julen och då blir det tydligen för jobbigt så nu är han inne på fjärde dagen onykter.

Lärde mej av kontakten på socialen att jag inte kan göra nåt för att han ska dricka mindre, så när han sätter igång så kryper jag in i mej själv och låter honom vara. Jag gör det jag vill och går undan.

Om jag har gjort rätt eller fel genom att flytta tillbaka får tiden utvisa, men så länge det känns mer bra än dåligt så känns det rätt.

Jag har fått nöjet att bli mormor i höst och det känns toppen.

Ha det gott alla,
tekla

...en styrkekram och önskar du orkar tänka klart i ditt kaos. Jag kan känna hur du lider men, som Lelas säger, det är inte ditt fel! Den tanken har hjälpt mig i de mest förvirrade dagarna. Allt negativt jag fått höra gör ont men passerar inte hjärtat varje gång numer. Där har min hjärna blivit starkare.

Ta hand om dig och flickebarnet.

God Jul till alla på forumet!

Vi har alla så mycket att vara tacksamma för här i vårt land. Visst kämpar vi med våra egna problem, ekonomiska, känslomässiga, beroende problem mm. Men vi har fred, frihet och yttrandefrihet. Jag önskar er alla en God Jul!

Snällaste och omtänksammaste personer.
Vet inte om du får höra det tillräckligt ofta?
Men du är så genomgod och snäll!
Gillar att läsa dina råd och rön.
Kramar i natten!
/A

Bättre morsa kan du inte bli.
Närvarande bullmorsa som ibland kan bli djup.
Lyssnar och är NÄRVARANDE!
Tack, stärker mig ytterligare i mina tankar om att 2013 kommer bli vitt.
Det blir tufft men du visar att det går.
Även flera andra här inne snorDompa, Tilde, Stigsdotter, MulleTant, Trollis, Berra (smittspridaren), Adde och många fler.
Kan bara fylla i
- ALLTID OAVSETT!!!
INTE idag, då skall jag inte, idag vill jag inte!
/A

Äntligen kan du få SOVA,strutta runt i kallingar och göra max noll.
Ta hand om din lilla förkylning och gör noll.
För det är du värd, du är en hyvens kille som gjort för mycket, lite för snabbt.
Sov ikapp nu, julafton hos dig är på tisdag.
Ta seden dit du kommer, sov tills på tisdag!
/A
P.s. Jag har sakta blivit bättre, snart helt fit for fight. Gick och lade mig 21:00 hos svärisarna igår.
Nu har jag sovit mig iform. Vi åker efter frukost.
Skönt, D.s

Har lyssnat på råden och prioriterar mig själv just nu. Försöker verkligen släppa alla tankar på skuld. Jag kan inte ändra det som varit men jag finns här hemma varje kväll nykter och tillgänglig. Mer kan jag inte göra, att hon inte vill prata om hur dåligt hon mår är upp till henne nu. Jag är här om hon vill.
Just nu verkar hon förresten må bättre, idag har vi julpysslat hela dagen, gjort julgodis, knäck, 3:e satsen lussekatter, griljerat skinkan och lyssnat på julmusik samtidigt.
Det har varit lugnt, skönt och mysigt och de har varit glada.
Tror nog att de mår bättre när inte jag går omkring och är skuldfylld.
Sent ska syndaren vakna, fast tur att jag vaknat åtminstone.
Kram!

Om du vill byta rubrik på en diskussion som du har startat så kan du skicka mig ett meddelande så fixar jag.

/magnus

Att de körde hem bilen åt dig, hoppas du fått tillfälle att njuta av lugnet som lagt sig hemma eller känns det tomt?
Hoppas din förkylning vänder snart och du börjar känna dig bättre snart.
Kram!

Gumman, var inte så hård mot dig själv! Det är inte ditt fel att det har blivit så här! Tro inte på honom när han försöker lägga skulden på dig!

Du skriver att du tror att han kanske kommer tillbaka. Vad kan du göra för att hindra honom? Byta lås? Be någon komma och bo hos er så att ni inte är själva? Ringa polisen? Bo någon annanstans ett tag?

Jag tror att du behöver vara konkret i dina tankar kring det här, så att du inte står handfallen om han faktiskt kommer tillbaka.

Du finns i mina tankar, och jag hoppas att det kan ge dig den styrka du ber om.

Var rädd om dig.
/H.

Smärta, sorg, ilska, jaa...
Allt är kaos. Kaos och kris och ångest och katastrof.

Min sambo måste ha någon personlighetsstörning, det kan inte vara alkohol som gjort allt detta. Allt jag blivit kallad, hotad med, fått utstå, allt pga att jag inte stoppat det redan från början. Total förnedring och total känsla av misslyckande.

Vi kan inte ens kommunicera: han tycker fortfarande bara att allt är mitt fel, att det är jag som får honom att kalla mig saker, att det är mitt beteende som gör att han får säga vad som faller honom in, och han tar inte på sig någonting - det är alltid mitt beteende som gör att han gör som han gör... Nej, denna lkoholistne vet itne vad han gjort, det är den personlighetsstörde som förnekar allt.

Och nu har han lämnat mig och flickan igen, för alltid hoppas jag... Men det är väl en tidsfråga innnan han komemr itllbaka och säger att jag ska ut. Ge mig styrka, ge mig ork.

Med att vara social och spontan.
Skall bli kul att ses den andra.
Mitt problem är att när jag är så eller har
slå lätt för att prata och ta kontakt.
St folk tror man ÄR på lyset.
Men då är det inte jag som äger problemet.
Spännande med jul..........
Kramar i natten!
/A

Jag har lite dåligt samvete för att jag har fått så fina kommentarer och blivit stöttad av flera av er och... att jag inte har skrivit något tillbaka i er tråd. Får man vara lite egoistisk så här i början? När jag känner mig stadigare på benen ska jag "skärpa till mig"... Tack för all underbar hjälp och kram på er.

Det låter som en bra ide. Man behöver all hjälp som man kan få. Försöka pränta in i min skalle INTE DET FÖRSTA GLASET! Jag har ju haft en del längre (allt är relativt)vita perider och mår ju så gått då. Lever liksom hela tiden. Det här ska vi klara. Vi vill ju ha ett bra, värdigt och närvarande liv. Jag tror att jag ska införa någon slags morgonritual där jag påminner mig om vad jag inte ska dricka... Ja vi får kämpa på. Lycka till du med.

Är också tillbaka (på dag 4) efter senaste fyllan. Jag vet vilket helvete du har gått igenom. Även jag börjar komma tillbaka till verkligheten. Låt oss hjälpas åt.

Tjalle

tillbaka ! Och använd alla oss som är här som stöd och vägvisare på din nya väg, vi gillar att hjälpa :-))

Forumet byggs om just nu så det är inte säkert att du kan starta nytt annars kan du väl vänta tills den nya sidan är sjösatt ?

Ha en bra kväll och ta ett nytt beslut om nykterhet i morgon !

sa mannen
- Jag är så glad att jag har dig
- Jag är också glad, jag - och berättade vad jag tänkte och skrev igår kväll
- Du skulle haft det bra, sa han
- Tja, men också ensamt och trist... och det här som vi har nu vill jag aldrig byta bort
- Jag är så glad att jag är nykter... gladare för varje dag
- Jag också
- Jag förstår det

Han har frågat på AA om det är ok att fira ½ år med ½ tårta - det tyckte dom:)

I min värld har han varit nykter 24+53+15+173+60+179(- - -)+236 dagar. Sammanlagt 740 nyktra dagar - eller jag ska dra bort 3 som han sa att han druckit ("kanske tre") utan att bli upptäckt. Kanske något fler? Jag kan räkna 735 nyktra dagar och 10 där han druckit... under drygt 2 år. Jag gillar att göra den här matematiska tillbakablicken nu och då - första året var den ofta förknippad med viss oro. Men ramsan har varit bra för mig, den ger perspektiv.

Huset är fyllt av juldofter, skinka, kålrotslåda, nejlika-pomerans-saffran... Inte särskilt städat, inga julgardiner (imorgon kanske), många ljus. Choklad, äpplen, mandariner. Jag är lugn och lycklig. / mt

Det är dag fyra och jag börjar så sakta må bättre efter min kraschdykning. Jag tänker inte älta det som är gjort utan väljer att se det som en viktig del i det självklara val jag måste göra. Idag känns det skönt att jag inte behöver fundera på om jag ska dricka, jag vet att jag inte kan. Jag vill inte hamna där jag precis har varit... jag ha nog gråtit pga mitt misslyckande och pga av nu är det över... På riktigt. Och jag har ju varit en partypingla som gillat att festa och dansa på borden... Förmodligen kanske det är så för fler av oss här och att det är pga det som vi faktiskt är här. Känner ett otroligt stöd av att gå in här på forumet och läsa annars skulle jag nog tro att jag var helt värdelös och det känner jag att jag inte är. Jag inser ju att det kommer att komma många svåra dagar framöver och att jag kommer att behöva all hjälp när funderingarna börjar. Något viktigt som förändrats den här gången är ju att mina bästa vänner har fått veta hur det är och det underlättar ju otroligt, ja det är nog en förutsättning för att jag ska lyckas. Jag vet att det inte kommer att bli en dans på rosor, men idag känner jag mig redo att möta livet på riktigt. Jag vill gärna byta min rubrik eller ska jag starta en ny tråd, är det någon som kan hjälpa mig med hur jag ska göra det? Kan bara inte ha kvar det som det är som ni förstår. Kramar

Nej, det är inte lätt att veta hur...

Hur ser det ut nu? Har du någon samtalskontakt? Annars är det nog det första steget du behöver ta. Vänd dig till vårdcentralens kurator, till kommunens familje-/beroendeenhet, till kyrkan (till någon diakon, det kan finnas specialiserade sådana) eller någonstans där du känner dig trygg och välkommen.

Börja med att säga: Jag är anhörig till en alkoholist och jag har just sparkat ut honom ur mitt liv. Sedan kommer det att lösa sig. Mer än så behöver du inte förbereda dig, utan lämna resten till den du samtalar med.

Sedan tror jag också på att göra saker som får dig att slappna av. Umgås med vänner som ger dig lugn och trygghet. Boka in dig på en ansiktsbehandling eller en massage någonstans. Köp nya kläder. Tillåt dig själv att må bra och att satsa på dig själv.

Var rädd om dig!
/H.

Jag har ägnat mej åt det vanliga julstöket idag. Lagat kålrotslådor, senap, lagt in sill. Med mera. Det går så enkelt och bra i år. Inga problem fast jag vet hur jobbigt jag brukar tycka att det är med all disk som blir och sånt. Det slog mej att en orsak till skillnaden är att jag inte har baksmälla, som jag haft tidigare år när jag gått på julledigt. En annan orsak är att jag brukat dricka vin medan jag julstökar och det kanske gör det lättare först men ganska snart spårar det ju ur. Så skönt att slippa det!
Jag har vin hemma för jag har köpt till julbordet och till presenter men det frestar mej inte alls. Däremot har jag fallit ner i godisträsket och äter praliner och choklad, alldeles för mycket. Har faktiskt haft nån sorts sockerbaksmälla av det, huvudvärk på morron. Men det får väl vara ok med det, fram till jul. Sen ska jag avgifta mej igen.

Jag drack nog mer för att kunna prata lättare, sen gick det ju ibland överstyr.
Alkoholen fick min blyghet att blekna bort, kan vara en anledning till att jag gillade det så mycket i början.
Men jag trivs som jag är, har inget behov av att vara mer social. Maken vill att vi ska vara det, han har väldigt lätt för att vara social även där en stor olikhet.

Nu ska det handlas julmat, suck!!