Senaste kommentarerna i forumet

..fasiken vad glad jag blir när ni svarar med små muntra tillrop då och då, TACK!

Har ju faktiskt glömt bort med lite reality dokumentären Berra's Liv...
Allt tugg är ju bara att missionera om alkoholen och dess djävulstyg..
Jag har ju ett liv också, man kanske har svårt för att tro det, dessemellanåt...

Jo igår ringde granngrabben, hans "mamma ville att jag skulle komma över"...
Nu kan ni ju tro vad ni vill, men till saken hör att vi har ett väldigt god samvaro med några av våra grannar, vi umgås och hjälper varandra i vårrt och torrt...
Och nu var ju inte hennes gubbe hemma, så det är ju klart att man "ställer upp"...höhö..
Märker ni hur jag försöker sätta små frön i era tankar, usch dej!
Jag hade ju inte riktigt "tid" för detta, så jag frågade vad saken gällde...

Mamma tror att Kristinas (en annan granne) marsvin håller på och dö!
Nu blev det ju fart på gamla Berra, är det något som berör honom så är det just djur...
Människor kan vara dumma, men djur drivs av sina instinkter, och dom förstår jag...
(Till saken var att detta marsvin skulle vi ta hand om, hade Kristina kommit överens med oss om, men glömt att fråga, ..hmmm)
Så Kristina drog till Thailand i 3 veckor, och förväntade sig att vi skulle hämta buren,
men hade inte tänkt på det där med nycklar och annat sånt där oviktigt...

Så den andra grannen (han/hon som ringde) skulle vattna blommorna efter några dagar, och hörde hur det prasslade och pep i ett av rummen, vad sjutton är du kvar här hemma alldeles ensam???
Så hon bar över buren till oss, min fruga nekade detta, vi hade "odjuret" under julen, och den förde oväsen på nätterna och buren luktade illa, tyckte hon...
Och ingen av mina ungar ville ha stinkburen i sitt rum, så hon fick vackert bära hem buren till sig.

Nu hade ju den däringa marsvinet fått mer kärlek och mat än någonsin, och nytt kutterspån i buren, så den stackarn var dåsig, andades kort och häftigt och var inte alls speciellt glad...
Hungrig var den inte, men gick emellanåt att få lite nyfiken, men allmänt hängig...
Vad kan man göra, bara låta se tiden an, veterinären är det ju inte frågan om,
det är ju billigare att skaffa sig en ny...

Skulle djuret kola så känner man ju sig lite skyldig, det var ju vi som skulle ta hand om det...
Så nu går vi i "väntans tider", och låter se om det fixar sig på natrlig väg..
kanske är förkyld, eller har förstoppning (men skiter gör han i alla fall)..jaja...

Jag försökte trösta grannhustrun med en historia jag hade hört...

Det skedde också mellan grannar, och den ena var bortrest..
Då kom den hemmavarandes grannens hund bärande på den andra grannens döda kanin i munnen, mannen blev förskräckt och kollade i utomhusburen, jojomän helt riktigt, den var tom.
Efter att ha skällt ut hundjäveln efter alla ramsor han kunde, så bar det iväg till vartenda djuraffär inom de närmaste milen för att hitta en exakt likadan färg på kaninen...

Efter mycket letande så fann han en, och stoppade in den i buren hos grannen...
Någon vecka efter så kom grannen hem, och han väntade nyfiken på om någon hade upptäckt hans lilla förändring i kaninburen???
En eftermiddag stod den nyss hemkomna mannen vid kaninburen och kliade sig i skallen...
Han kunde inte låta bli, utan gick fram till mannen och frågade om "allt var som det ska.."?
Mannen tittande frågande på honom och sa...

Nja, jag vet inte vad som har skett..sade han, men..
Dagen innan vi skulle åka iväg så dog kaninjävlen för ungarna, och skönt var väl det.
Och så vi grävde ner den på baksidan.
Men nu sitter den fan här i buren igen...!!!

Det var den lilla historian det, det är inte lätt att vara djurgranne...

Mors Berra

Jag tror det "dära" är du- ditt innersta väsen. Där sinnena är stillade och egot är tyst. Ditt liv som bara är och det känns helt självklart och underbart. Typ lycka?! ´Det som Buddha hittade under sitt träd och sedan ägnade resten av sitt liv åt att sprida vidare.

Jag förstår vad du menar med att man vill veta vad det är. Men det vet väl ingen än så länge...

just det Berra livskavalitet

Många kramar till dig Berra. Du förgyller min frukoststund! <3

Tjohopp!

Haha, lill-lördag idag, eller?
Självklart, men inte med alkoholen inräknad, för mig, allt annat räknas...
Begreppet har inte försvunnit bara för att jag har slutat dricka alkohol,
det finns och det har jag accepterat, bara modifierat det lite...
Det är väl så man får göra, ändra saker och ting så att det anpassas till för dagen...

Allt är inte svart, ELLER vitt, utan en ständig gråszon som växlar ifrån mörkgrå till ljusgrå..
Och det är min uppgift att justera och ändra den i den riktning jag så behagar...
Det är alltså JAG som står vid rodret, jag bestämmer vart jag vill...

Är jag i en mörkgrå zon och vill vara kvar där, då ändrar jag ingenting...
Men vill jag till en ljusare, så måste jag själv ändra rodret och styra mig dit...
Man måste sätta mål, för dagen, veckan, året eller hela livet...
Den som ger upp och låter fartyget gå vind för våg kommer att kapsejsa...

Jag har satt mina mål, en del ouppnåeliga (som högsta vinsten på lotto t.ex, men drömmen finns kvar, och jag ger mig en chans, varje vecka)..

Andra lättare, att som t.ex idag ska jag jobba för att må bra, kanske låter ouppnåeligt för vissa, men med små enkla milstolpar och delmål så jobbar jag mig framåt, och SÖKER saker som gör mig glad, vissa dagar går bättre än andra...
Jag vet bara bestämt att alkoholen INTE hjälper mig i det fallet, eller inte alls egentligen...

Sedan utsätter jag mig själv för en del nya saker och prövningar, för att våga öppna mina sinnen..
Som t.ex det här med Yogan, skulle aldrig ha gjort det för 2 år sedan, skitlöjligt!
Idag vet jag att det var en förutfattad mening, som var utan substans...

Jag ger den idag en chans, utan motarbetning...
Och den ger mig "något" som jag har svårt att sätta fingret på, stretchningar och andningsövningar, koncentrationer och vilan, det finns något där som tilltalar mig..
Nu snackar jag inte om att jag är tuppen i hönsgården, utan något annat...

Och det är just det "dära" som jag inte får kläm på, vad är det för något?
Jag mår bra av det, både fysiskt och psykiskt, men jag vill veta VAD..
Typiskt så där att man vill analysera sönder allt, varför inte låta det vara...?

Varje dag är en ny dag, och jag vet aldrig på morgonen vad den ska ge mig...
Jag har bestämt mig för att ge den en "chans", och försöka se fram emot den...
På kvällen försöker jag se kontentan av den, och då bestämma mig för att den var "bra", "duger"
osv, istället för att fokusera på alla skitdetaljer som gav den en dålig klang...

Jag väljer att må så bra som möjligt, och det är utan alkoholen, och då blir det möjligt...

Mors Berra

Hejhej!

..tillbaka till livet i vardagen igen...
Känns det hopplöst?... njaeä, egentligen inte...
Har i mitt inre börja acceptera att detta är mitt liv, det är varken roligare eller tråkigare...

Jag har kontrollen och KAN påverka utgången av dagen, jag bestämmer...
Vill jag bryta mönstret och få mig en obehövd ångest, så vet jag hur jag gör...
Vill jag det då, aldrig i h*lvete!!!, om såren håller på och läker, varför strö salt i dem då?
Jag behöver ingen mer smärta, jag behöver stillhet och värme, ljus och god lokalkännedom i mitt inre, jag vill kunna känna igen mina behov och bejaka dem, och sätta stopp för förlustelser som ligger utanför min egen hälsobudget...

Ja det är lite av det man pysslar med nu, allt har ett pris,
och jag har satt mina egna budgetramar.
En fylla "kostar" för mycket, inte i pengar utan i ångest och annat dåligtmående...
Jag kan kosta på mig annat i flertalet gånger istället, måste hushålla med resurserna...

Samtidigt måste jag öppna mig för andra "inkomster", sådant som ger mig en känsla av välbehag.
Det kan vara i stort sett vad som helst, men jag måste lära mig att ta in det, igen..
För många av alla grejor har man som vuxen lärt sig att förbise, det är inte värt något...

Något som de äldre har lärt sig att ta tillbaka, att bara sitta rakt upp och ner på en parkbänk,
njuta av solen, barnens lek, fåglarnas kvitter, löven som dansar i vinden...
Att komma ner på jorden igen och upptäcka det mest enkla, att det faktiskt spelar roll...
Inte väva in sig i en massa krusiduller, en massa taktiska känslor, hjärnan är en mästare att försvåra saker och ting för en själv, koppla loss tankarna och låt saker och ting vara...

Att våga stanna upp, koppla loss tankarna, dagdrömma sig bort lite...
Det är att "ta in" och ge lite till sig själv...

Vi står dagligen inför tusen olika sortes val...
När ska jag sluta idag, vilken buss ska jag ta, ska jag handla på vägen hem idag, vad ska vi ha för mat idag, om jag ska dricka ikväll, vad ska jag se på TV'n ikväll, ska jag lägga mig tidigt ikväll osv osv

Ett av dem sätter resterande val ur spel, och kanske med tiden så är det inget val...
Utan låter så här, VAD ska jag dricka ikväll...
Eller med förutsättningar, OM jag ska kunna dricka ikväll, så MÅSTE jag förbi bolaget..
Tänk tanken så här, OM jag ska äta idag, så MÅSTE jag handla först, är inget val...
Släpp tankarna fria, och gör dina frivilliga val mycket enklare, utan tvång...

Att "våga leva", är att inte leva under tvång, eller tankar under tvång...
Att ta ut svängarna, prova på något nytt, så länge inte alkoholen är med,
är det kanske minnesvärt också...

Mitt val att inte längre nyttja alkohol är inte längre ett val...
Det är en förutsättning för att jag ska "våga leva"...
och det är ingen begränsning, utan ett livsvillkor...

Mors Berra

Hej Berra

Härligt att det funkade för dig också med att önska dig själv god natt. Man är som lite snällare mot sig själv då. Jag tänker på din fru och hennes reaktioner som du beskriver. Kan det vara så att hon så att hon fortfarande känner stress när du inte är i närheten, fastän på ett omedvetet plan? För några år sedan försökte min dotter att ta livet av sig och vi gick i genom ett helvete hemma. I dag mår hon bra, lever med en pojkvän och fixar livet alldeles utmärkt. Men ibland kan jag höra nyanser i hennes röst, se hennes kroppsspråk etc och då reagerar min kropp direkt och får i full beredskap. Jag tog upp det med min kurator som pratade om kroppens minne. Även om hjärtat och hjärnan vet att allt är över så reagerar kroppen med ett eget minne. Jag har fått lära mig nu att jag funkar så, att acceptera att stressen drar i gång och att det handlar om en djupt rotad rädsla som alltid kommer att finnas där. Nu när jag vet vad det handlar om så har jag mycket lättare att hantera det. Det var en tanke..

I dag lyser solen och koltrasten sjunger. Kan det bli bättre?

Kram Märta

Hej Märta!

...vet du vad?, jag testade att säga go'natt till mig själv igår kväll...
Fick lite "barndomskänslor" när mamma sade sådant till mig när jag var liten...
Vilken minnesflash, snacka om att man kan hjälpa hjärnan att styra sina tankar...

Idag mår jag oförskämt bra, trots att det är en Måndag och allting..
Har haft en hektiskt helg med mycket åkande med bilen hit och dit...
MEN...inte låtit mig stressas upp av det, allt får ta sin tid...

Tog mig på Söndagen en liten tur bort och fönstershoppade alldeles ensam...
Det sög i leksakstarmen, men det är tunnsått på kontot...
Såg massor av "bra-att-ha-prylar", men inga "måste-ha-prylar"...
Kom hem med.....ingenting!, härligt!
Jag har lite kontroll över mitt ha-begär, det finns inte tröst i allt jag handlar...
90% kolla, jämföra, dregla, men bara 10% göra slag i saken...
Tiden för mig själv blev det viktiga, jag hade lite "egentid"...

Hemma satt frugan och var i upplösningstillstånd..!
Hon hade "slarvat" bort en hel dag, ingenting var planerat och hon bara satt rätt upp&ner...
Stackars henne, hon blir stressad av att göra ingenting, hon har en bit kvar i sitt tänk...
Jag hade frågat henne om hon ville följa med, men icke!

Bitsk var hon, och jag bara tittade på henne, och då blev det MITT fel...
Vad surar du om? fick jag frågan...
Jag svarade inte på den, utan gav henne blicken, ..."lägg av, vad håller du på med"-blicken..
Hon fattade inte vinken, utan gick muttrande därifrån, upp på övervåningen och skällde på ungarna
Hon låter sitt o-välmående gå ut över oss andra, hon borde se och höra sig själv...
Jag mår bra, och låter mig inte dras med i hennes utbrott, det kan hon ha för sig själv...
Då är jag en "oförstående" man, haha!

Jag har min "skyddszon" och där kommer inte ens min älskade in i...
Där kan hon inte styra mig, mitt tänk, mitt välmående...
Jag känner mig stark i mitt nya tänk, inget negativt får tillstånd att förändra mig...
Jag har egna strikta regler för hur jag ska behandla mig själv, inte tillåta mig förfalla..

Ett av dem är att inte falla för frestelsen med att alkoholen skall lösa något åt mig...
Nu har jag prövat denna i så många år, och har lärt mig att den bara förvärrar saker och ting..
Det kanske inte känns så i början, men man måste tillåta sig att se helheten...
Ska jag lura mig själv i fortsättningen, så kommer inte alkoholen att vara den som hjälper till...

Mina tankar är starka, och diciplinen stenhård, för att jag vet att jag ska må bättre...
Ibland får man vara sin egen förmyndare, och sätta emot hårt...

Genom små nyttiga tänk, så förändrar jag verkligheten till något bättre...
För att livet ska bli positivt, så måste jag plocka bort alla.....minus..

Mors Berra

Hej Berra

Tittade in i natten, skulle sova men har varit på "ensemblefest", jag spelar amatörteater och sjunger och vi hade hade en präktig fest i kväll. Älskar dina inlägg, reflekterar och tänker en massa. Att ge sig själv gåvor är underbart och vackert. En gång köpte jag en så vacker ring till mig själv, bara för att säga till mig själv att jag har ett värde. Jag ler varje gång jag trär den över mitt finger, det är sant!!!! Just nu strör jag tulpaner omkring mig, älskar dessa vackra blommor samt att jag njuter av koltrasten. Sen fick jag lära mig att det bästa sättet att somna in är att säga godnatt till sig själv :-). Värt ett försök, det funkar för mig/ sov gott alla vackra och värdefulla människor därute...

God morgon, Helgen!

Det är ett fantastiskt väder ute, solen formligen vräker ner sitt ljus över den kristallvita snön, inte ett moln på himlen, det droppar överallt ifrån takåsarna...
Inte utan att man får lite vårkänslor, och precis som solcellslampan på framsidan så kan även jag ladda mina battrier, och lysa upp lite till kvällen..

Alla borde gå ut och insupa lite livsglädje, det är det här det handlar om, ta in!
Låta ljuset få skina in ända in i själen, värma dig och få livskraft, vilja växa...

I morse så lekte jag med tanken, att jag skulle ge mig själv i present, till mig själv...
Inte slå in mig i en massa papper och snören,utan ge mig själv till mig själv, i gåva...
Och för att den ska vara fin och uppskattad så, visst nyduschad och välkammad...
Men inte allra minst att jag skulle vara "ren" i själen, fri från alla problem...
Jag måste skärpa mig så att jag (å andra sidan) uppskattar presenten...
Inga tunga jobbiga tankar, utan glatt och festligt...

Här har jag, grattis hörrödujag, Vad fint!, Tack!
Den ska jag ta hand om och vara försiktig med, så att han håller länge...

Tokigt va?
Men en kittlande tanke...

Nu ska jag åka och titta på dottern, som är inlånad till damernas U-lagsmatch, ute!
Jag kommer att vara så stolt så jag kommer vara minst 3 meter lång...
Det här är min dotter, det är jag som har skapat henne, hon bär på mina gener och värderingar...
Ingenting är vackrare, än att få se en bit av mig gå i en ny generation...

Ibland FÅR man vara lycklig, allra helst en vacker dag som denna...

Mors Berra

O du.. tänd lampan när du ska ta dina kapsar! :) Inte bra att blanda ihop sånt. Sjuksköterskan i mig ryser.

Hej, ja jag är ingen mästare på att meditera jag heller... jag brukar efter en stund komma på mig själv med att vara i full gång med att dagdrömma eller tänka på praktiska saker. Men som du säger, jag är ändå lugnare efteråt. :)

På tal om din dröm så var den väl bara urgullig! Du är trygg med och älskar din fru (verkar så i alla fall när man läser dina tankar här :) ) och då kan du väl bara njuta av en sån dröm? Man slutar inte att attraheras av andra människor bara för att man älskar sin partner... Biologiskt är det helt naturligt. Som din kloka shrink säger... en enda liten impuls som du knappt tar notis om bearbetas under drömmen och din hjärna passade på att njuta fullt ut. :) Se det som ett friskhetsteckan!

I vilket fall som helst så ler jag ofta när jag läser dina inlägg, tom skrattar högt. Du har en humoristisk självdistans när du skriver av dig här, det är uppfriskande.

Kram

Hej Pavan, och alla andra...

Idag känns det lite bättre...

Dels för att det är Fredag, och dels för att jag föll för min frestelse igår och åkte till en elektronikfirma och köpte mig lite kort glädjerus...

Jag vet!, dumt...men härligt, det var inte roligt att se saldot på kvittot ur bankomaten sedan...
Men vad sjutton, jag var ledsen och behövde en kick...

Jag har "tvångstankar" nu...
Jag tvingar mig att tänka på mig själv, tvingar mig att tänka på allt som känns bra...
"Förminskar" tankar som inte känns lika bra...

Ja det är lite jobbigt, känns lite löjligt och falskt...
tvingar mig att må bra, men jag vet själva innebörden...
Inte tillåta mig gå ner i någon negativ spiral, tänk positivt, tänk på mig själv...

Har svårt att få tid att vända tankarna inåt, den där lilla "meditationsstunden" som man behöver ibland, inte för att jag kan meditera, men "sluta tänka" och tänka på...ingenting...

Det är svårt, har ni testat någon gång....
Sitt som en skräddare med rak rygg, slut ögonen och tänk på det "tredje ögat"..
Det sitter som i en triangel i pannan mellan dina riktiga ögon.
Dra djupa långsamma andetag, och låt händerna vila på knäna...
Och nu bara sitt, tänk ingenting, försök se innanför pannbenet, lyssna kanske på bakgrundsljud.
och tänk på absolut ingenting, det är skitsvårt, och till slut går all energi åt till att just tänka på
att tänka på ingenting...

Man lossar sladdarna till hjärnan, och trots att man har jobbat med att tänka på just ingenting,
så blir den lilla stunden (så länge man orkar) en stund av avkoppling...
Men som sagt, det är fasiken inte lätt, mina tankar går åt till att lyssna och känna på kroppen..
Det knorrar i magen, kliar i hårbotten, röven, mellan tårna, ja överallt...

Men jag jobbar på det, och vill kunna komma ner i varv...

Mors Berra

Berra!

Tack för att du fortsatt skriver. Du går före i din nykterhet, jag följer efter dig.

Min fru sa en bra grej till mig, när jag ringde och klagade på att livet blivit grått och trist efter att jag lagt ner spriten. Hon sa ... "men livet kan vara ganska bra i alla fall". Ganska bra? Har jag aldrig gillat förut. Men då ... kunde jag känna ett sånt lugn när jag accepterade läget. Jag förstår att du går i terapi, vilket jag också provat. Min shrink var mycket inne på att just ställa sig utanför sig själv och titta och se att ja ... ibland är du glad Pavan, ibland ledsen. Och ja ... det är så livet är (och det kan vara ganska bra i alla fall). Ungefär så.

Mors Pavan.

Hua!

Idag är den ingen bra dag, vet inte varför...

Kanske för att jag under några dagar tagit fel antidepp-mediciner...
Frugan hade rotat runt i kökskåpet där jag har mina piller, råkat ut för att kartorna ramlat ur
och lagt tillbaka dem, men i fel ordning...
Så i mörkret innan jag går och lägger mig så har jag inte sett skillnaden...
De gamla var gul/blå, de nya röda, och de gamla funkade inte...
Jag ville ha dem kvar som reservare för det brukar ta tid innan läkaren hinner skriva ut nya..

Så det finns risk för att jag "går ner mig" om jag inte har fått upp produktionen av egna
seratoniner/nanodopaminer, men hur lång tid det tar har jag ingen aning om...

Jag försöker se framåt, tänka goda tankar, och ställa enkla och självklara krav på mig själv...
Som att inte alkoholen är någon lösning på lång sikt, tex.

..men jag känner mig bara ledsen, så där tröstlöst, och utan anledning...
Ingenting är kul, men har för tillfället inget problem att "fokusera" på...
Det händer en massa saker runtomkring mig, både bra och dåliga,
men inget som jag inte kan hantera..

Just nu så skulle jag bara vilja åka iväg till någon elektronikfirma och trösthandla något...
Men jag vet att det inte funkar i längden, en kort euforisk romans, och sedan så känner man sig bara fattig, och man hatar prylen för den inte gav mig mera lyckorus än vad jag hade hoppas på..

Ja jag vet att jag måste "ta tag i mig själv", jag brukar vara bra att tala om det för andra...
Men jag glömmer ofta bort mig själv, jag tömmer det på annat,
och sedan har jag inget kvar för mig själv, det är liksom tomt...

För många tankar som upptar min energi, som gör mig orkeslös...

Jag måste vända tankarna inåt, och se framåt, och glädjas åt något...

...jag har glömt det viktigaste, mig själv....igen....

Mors Berra

Hej Berra

Läste ditt inlägg till lillablå och oss andra och tyckte att det var bra, gillar att du är rättfram. Det tror jag de flesta gör. Alla sanningar är inte behagliga med dock viktiga. Jag tror som du att man som kvinna har ett helhetsperspektiv, framförallt för att medberoendet ofta kopplat till fler faktorer. Och vi lär ju oss tidigt att sätta oss själva i sista rummet. För mig är de här sidorna min räddning just nu, när jag läser påminns jag om och om igen vad det är som jag har lämnat. För vet du, hjärnan och känslorna påverkar tankarna, glömmer bort tråkigheterna (90%) när de fina minnena (10%) tränger fram. Men som du skriver, är det värt detta när det fina tar mer och mer stryk av allt drickande?

Stå på dig Berra/Kram Märta

Usch!

Gjort en massa inlägg idag, och det verkar vara det som tog död på dem...
Känner att jag sabbar den fortlöpande kontinuiteten på trådarna...
Dead end?
Känns inget vidare..

Måste skärpa mig, kanske är lite vass i tonen...
Vad tror ni?

Berra

Låter kanon Berra, vi är värda att leva i lycka, men vi måste tillåta oss det också. Göra det som behöver göras, bearbeta det som behöver bearbetas. Det är vi skyldiga livet.

God Morgon Livet!

..alla andra skriver om hur de läser böcker på forumet...
Det måste vara bokrean som sätter fart på inköpen...

Själv är jag ingen bokläsartyp, har kanske läst 10 böcker i hela mitt liv...
Men igår när jag var på Rusta så fastnade jag för en bok som hette 10 steg till bättre självförtroende, ja vi killar gillar väl mest faktaböcker antar jag...

Jag behöver alla inputs till ett bättre liv, så jag tänkte, va f*n, det är väl bara att testa...
Man blir ju inte ruinerad på 49 spänn...

Satt och sträckläste den i bilen när jag satt och väntade på ungarnas träningar...
Och gisses vad bra den var, den hittade direkt ömmande punkter...
Läste och läste och läste, till slut var min minnesbank fullknökad av all information,
och det gick inte att få in mera, för då skulle annan information trilla ur...
Var tvungen att släppa den för att låta allt sjunka in, bearbetas i hjärnan...

Idag känner jag mig helt tilt'ad, helt blockerad i pallet, typ system error...
Det blev en reset och hjärnan håller på och bootar upp igen...

Jag fann så mycket i mig själv...
hur jag indirekt sätter mig som ett offer...
Föräldrarnas inverkan på uppfostran...
Inte våga säga NEJ...
Arbetsplatsen sätt att inte ge uppskattning
osv osv

Det finns mycket mer att plocka ur den, har bara kommit en fjärdedel av boken...

Men det känns helt rätt, att jag har fel, om man säger så...

Jag behöver lite draghjälp att få fast mark under fötterna igen...
Eller att få citera Idas sommarvisa...

"..du ska inte tro det blir någon sooooommar, om ingen hjälper till..."

Jag måste hjälpa till lite, allt serveras inte på silverfat...

I fredags skrek en kille i publiken på Let's Dance..."rädda Willy"...
Jag vill säga detsamma, men "...rädda Berra"...

och det är det jag håller på med nu...
Jag ska f*n få ordning på mitt "nya" liv förutan alkoholen..

Ni ska få se...!

Mors Berra

Hej Berra

Intressant, jag drömmer också väldigt mycket. Jag drömmer ofta att jag måste försöka få tag i min dotter men lyckas aldrig slå hela numret till henne, eller så är det något fel på mobilen. Sen vaknar jag stressad och med en fruktansvärd obehagskänsla. I natt drömde jag att jag ringde till mitt ex men han svarade inte. När jag vaknade så tänkte jag att "VAD HAR JAG GJORT" innan jag fattade att det bara var en mardröm. Jag har aldrig tänkt på att analysera drömmarna men det är intressant att det hela tiden handlar om att jag försöker. Kanske lever jag med någon inre känsla av hot. Jag vet inte. Jag ska kolla om det finns någon litteratur om drömtydning.

Ha det bäst/ Märta

Go'morgon livet..!

..min fortsatta nyktra dagbok, en tisdagsmorgon...

Allt är inte guld med mitt liv, jag har andra "grejor" som spökar...
Jag har ju kontroll på mitt drickande, och tänker på bra grejor under dagarna...
Så jag mår ju rätt OK, på dagarna ja...

Det är mycket värre med nätterna, där har jag inte kontrollen....
Jag har sådana otroligt konstiga drömmar, och dom rår jag inte på...
De är helt enkelt skitknäppa och sätter enorma känslor i svallning...
De måste gå under kategorin "mardrömmar" för de är verkligen obehagliga...
Eller så är de behagliga men när jag vaknar upp så blir de obehagliga...

Jag har surrat om dessa med shrinken, och hon säger att det är hjärnans sätt att
bearbeta det som har hänt under dagen, de tar inte alltid "rätt spår" men är en behandling
som gör att saker och ting hamnar i sina minnesfack...
Då säger jag så här, fack them!

Där har vi nog själva anledningen till att jag har det svårt att komma i säng,
jag vill inte in till de obehagliga drömmarnas land...
Jag blir helt utmattat av dessa drömmar, och vaknar upp oftast mycket tröttare än vad jag var när jag gick och lade mig...

Jag kan ta ett litet exempel...
Jag befann mig på en lyxyacht med en massa plastkassar med mat som jag hade inhandlat, dess innehåll var utspridd på bryggan runt omkring soffan..
Jag var omåttlig kär i en tjej som i det närmaste måste ha varit ett gammalt ex till utseendet,
men så vacker var hon aldrig i verkligheten, jag kunde aldrig sluta kyssa hennes vackra mun.
Behagligt ja kanske, det var mycket känslor i svallning i alla fall...
Och jag kan inte sätta ord på alla händelser och känslor som fanns där..

Men när jag vaknade upp så var jag ju så enormt "kär", och hela kroppen var ju i någon form av lyckorus, och se där blev jag ju helt avsnoppad av verkligheten, suck!
Dessutom så fick jag en sådan ångest att jag hade varit "själsligt" otrogen mot min hustru,
och jag vågar aldrig berätta dessa drömmar för henne, hon skulle kanske kanalisera sin svartsjuka på mina gamla ex, men dessa har ju blivit "gamla & fula" ...
Shrinken har sagt att vi ska berätta om våra drömmar, och låta den andra få tyda den till verkliga händelser, men här vågar jag helt enkelt inte...

Det enda jag kan få till en verklighetskoppling är att jag under lunchen samma dag fick en lååång blick från en mycket vacker kvinna bordet bortom vårat...
Kanske satte den igång något i min skalle, men att tyda själva innehållet, det går inte...

Så här sitter jag, helt utmattad redan på morgonen, inte undra på att man känner sig sliten...

Nu kallar jobbet...

Mors Berra

Hej Märta!

det DÄR var huvudet på spiken, precis så är det...
Men jag blir/blev inte aggresiv, även om testesteronet måste har varit skyhögt...
Allt annat stämmer bra, tycker jag...

Tack! Berra

Hej Berra

Underbart med dina raka och öppna reflektioner. Jag läste en intressant artikel i DN i dag om män och depressioner. Jag bifogar länken nederst. Jag tror att det finns så många "därute" som är i din situation och som är i min situation men att vi inte får kvalificerad hjälp när det behövs. Jag kommer att fortsätta att läsa dina inlägg, de ger mig styrka.

När det gäller mindfulness så är det en kurs som jag fått via min vårdcentral och som hjälper mig att få kontroll över mina känslor när ångesten och den inre stressen slår till.

Nu ska jag iväg på samtal med min kurator, det händer mycket från dag till dag. Ha det gott därute i snökaoset/ Kram Märta

http://www.dn.se/insidan/varden-missar-deprimerade-man-1.1053804

Hallå!

Tillbaka på ruta ett igen, om man ser det på veckan så att säga...

Helgen har varit hektisk men konstruktiv, har fått massor gjort...
Jag är nöjd med den och tycker att jag har varit "duktig" med allt arbete...
Jag klappar mig själv på ryggen, och fyller på mitt självkänsloförråd...
Jag har ingenting att "fira" så här behövs ingen alkohol...
Utan jag sitter här förnöjd och har ett litet smil på läpparna...

Jag ÄR bra, jag ÄR duktig, mitt liv gör skillnad...
Så tänker jag, och det hjälper mig att tänka positiva tankar...
Och är det inte tillräckligt bra, så brukar jag tänka "..det duger..."
Jag "tankar upp" mig själv, mitt välmående SKA må bra...
Man får inte glömma att berömma sig själv, det är inte självgod...

Stanna upp och betrakta sig själv, det är viktigt...
Varför gör jag det här, känns det bra???

Om det inte gör det, hur kunde jag ha gjort på ett annat sätt???

Om det inte kunde ha gjorts på något annat sätt, så låt det passera, lägg inga mera tankar där.
Låt det rinna av mig, och gå vidare...

Vi finns inte till för att må dåligt, vi gör det vi måste göra om det känns dåligt...
Men låt det gå fort, så att vi snabbare kan komma till det som känns bättre....

Spring där det känns jobbigt, och stanna upp där det känns bra...
Inte bara fortsätta springa igenom där det känns bra, för att vi har ångan uppe...

Vi måste lära oss att hinna njuta, och hinna ikapp oss själva...
Ta hand om våra känslor inför oss själva...
Lyssna på dom, låt de få tala till mig, tillåta de att få komma upp till ytan...

Låt magkänslan vara den som bestämmer, om inte huvudet kan ta besluten...

Jag lever, jag finns, och jag är viktig är ett "mantra" som jag säger inombords...
Jag har en funktion, en livsuppgift som jag måste ta hand om...
Jag tar hand om mig själv, ingenting är viktigare, sköter om mig...

Jag är min egna skötare, som ser till att jag mår bra, pysslar om mig...
Ställer naturligtvis krav på att jag ska sköta mig, och inte hamnar i "dåligheter"

Jag har en "hård" sida och en "mjuk" sida...
Den mjuka sidan är jag ödmjuk inför mig själv...
Den hårda sidan är den som ställer kraven på den mjuka sidan, sätter livsreglerna...
Gör si eller gör så, låt inte den mjuka sidan ge efter för de svåra frestelserna...

Jag har ett liv och är mig värdig, tillåt mig inte att förutmjuka mig med mera ångest...
Därför ställer jag krav på mitt egna jag, tillåt mig inte att tortera mig med alkoholen mera...

det är inte enkelt, men en självklarhet, men jag är för "fin" för att mata mig med ångesten..

Därför står jag tillbaka för alkoholen...

Mors Berra

Hej Märtha, blev lite intresserad vad är det för kurs i Mindfulness?