Senaste kommentarerna i forumet

dig vara trött, precis som flera av dina vänner här skriver. Man kan inte orka hur
mycket som helst och det som händer nu är att DU vill en sak men din hjärna och
kropp säger ifrån. Det fungerar så. Ditt jag vill inte bli överkört mer, du är
alltför pressad och hela du skriker efter att få komma bort och hamna någon annanstans
och anledningen till att du är slut är allt du gått igenom. Det kommer efter, men det
kommer också andra tider. Jag har inte läst allt på din tråd Berra, och skriver kanske
något tokigt nu, men du skulle verkligen behöva byta miljö, kan du inte byta tjänst på
något sätt så att du får en ny chef och en ny arbetsmiljö? Kramar A

Tack Mulletanten, önskar alla fick hitta hit. Det är verkligen ett fantastiskt Forum.
Jag vill bara hem från jobbet och börja läsa och skriva. Äntligen människor som kan förstå,
vad jag saknat det. Jag har känt mig så oerhört ensam och faktiskt övergiven av så många.
Jag förstår inte hur kunskapen kan vara så extremt låg när problemet är så vanligt. Att det
dessutom även drabbar anhöriga så starkt psykiskt är ju helt obegripligt att inte fler känner
till, inte ens professionen. Tänk om jag var så inkompetent i mitt yrke...

Vad svårt det är när ens närmsta familj och vänner inte vill eller kan förstå. Jag orkar inte
förklara en gång till varför jag mår så dåligt. Jag orkar inte förklara mig. Jag tycker jag
har rätt att må dåligt,även om jag inte jobbar på att drunkna i min egen sorg, men det som
hänt är ju helt för djävligt. Det går uppenbarligen inte att sätta sig in situationen om man
inte upplevt det själv. Det är ju knappast en "normal" separation. Jag är så trött på att man
tycker att han får skylla sig själv som dricker och jag gjort rätt som lämnade honom, eller
att jag ju själv valt att gå och får stå för mitt val. Värst av allt tycker jag nog ändå är kommentaren "men ni hade ju i alla fall inte barn och det gör det ju mycket enklare". Jag
förstår att det är hemskt när barn blir drabbade, det måste vara det sista man önskar dem,
och nu är jag självisk, men det tar ju inte bort min sorg eller gör min ex-make frisk igen.
Snarare blir sorgen ännu större då jag återigen inser att jag troligen inte kommer att få
några barn heller eftersom den biologiska klockan farit iväg i avvaktan på att allt skulle
bli bra igen... Tacksam för läget? Känns inte så just nu.

Stort tack för din uppmuntran Mulletanten, jag behöver höra att det finns en annan tid ett
annat liv, det var inte meningen att svara med negativa tankar, men skönt att få ur det som
snurrar runt i huvudet. Många kramar tillbaka! //A

Din historia och det du berättar berör mig verkligen. Hoppas du får ett bra besked idag! Vi finns här för dig!

inlägg :

http://www.drugsmart.com/blog/annieellen/artikel/saknad-och-langtan-avu…

http://www.drugsmart.com/blog/ersta_vandpunkten/artikel/senaste-filmen-…

Hoppas på ett bra besked för dig. Vänligen/Mickey

...och hoppas såläkaren du träffar är en klok sådan, oavsett svaret du ska få. Hoppar givet på det bästa för dig, håller dig i mina tankar!
Berätta för oss sen hur det gick!
Bra att vinet smakade illa. Där i hittar du ingen hjälp och illa ska det smaka!
Kram!

... i eftermiddag ska jag få reda på resultat av senaste undersökningar. Är mycket orolig. Tänk om jag har cancer? Känns som om jag skall få en dom. Känner efter för mycket och tycker att det gör ont överallt (det sprider sig!). Usch. Hur ska man reagera? Hur berättar läkare en sådan sak?

Igår drog jag ur korken ur makens öppnade vinflaska, luktade och kunde inte motstå att smaka en klunk. Det smakade surt, strävt och äckligt. Konstigt vad? Jag som brukar älska vin. Bra så.

...använd kroppen för att bli mer närvarande. Ibland behöver man stänga av huvudet och bara vara.

Att låta de enda sinnesupplevelserna bli "fysiska saker", sådant som vinden i håret, doften av jord och löv eller vatten, hur det låter mot marken när man sätter ned fötterna. Stick ned näsan i en kaffeburk och känn doften, ta upp och pilla på en kotte, klappa ett djur!! Kanske har du ett barn i din närhet att snosa på, läsa en saga för eller göra en pilbåge åt.

Försök vara närvarande i dessa små ting istället för de stora planeringarna och grubblerierna - dessa kan vänta tills du vilat upp dig och återigen blivit stark nog att ta itu med dem.

!

"att i nykterhet övervinna sina hämningar" - måste vara en otrolig känsla!

Grattis till dina 11 månader, starkt jobbat!

Kommer du ihåg när barnen ritade sina första bilder, alla reduceras till huvudfotingar med ett enda huvud o små armar och ben. Det är så vi också reduceras när vi grubblar och fastnar i ältande o oro. Jag känner så väl igen mig. Du beskriver det så tydligt, du blir frånvarande i din närvaro o det är då du uppfattar dig som sämre som pappa.
Ibland kan man använda kroppen för att bli mer närvarande. Motionera, promenera, älska med frun...jag vet att jag själv känner mig som mest närvarande när vi är på sjön t ex. Då spelar ingenting annat än vattnet någon roll. Närvarande.
Det har ju blivit helt enkelt för mkt sista tiden. Inte konstigt ett dugg att det snurrar för dig! Kram Berra så tar vi denna dag också. Jag springer med jämte dig...

i helgen Berra och det var som en film... underhållande och dråplig med lyckligt slut. Du hade gjort dig förtjänt av en ledig och lättsam måndag - istället kämpar du på med ditt knasjobb (ursäkta, det är ju inte du som är knas) i motvind... Stå ut, stå ut och försök skruva ner ambitionen där det är möjligt. Idag är det torsdag / mt

det är arbetsamt och tungt att sörja. Och att dessutom bli ifrågasatt av både familj och professionella... det är mer än man egentligen orkar med. Men du kommer att ta dig igeom de här! Så bra att du hittat hit och får dela erfarenheter av dem som "vet"... från insidan. Här finns, som du märkt oceaner av klokhet som bygger på både kunskap och livserfarenhet. Jag är övertygad om att jag inte varit där jag är idag utan forumet. Det är en stark process att skriva, formulera sina tankar och sätta ord på sina känslor OCH att få respons från olika håll och få dela andras efarenheter. Så öppet och naket som jag mött människor här sker inte ofta irl. Kram till dig i novembermörkret, ljuset kommer tillbaka! / mt

"hemma hos" curry:) Klokt av dig att lämna direkt, det minsta man kan begära är väl att det känns rätt i början eller hur? Kanske dejten ändå hade ett stort värde - den påminde dig om hur lätt vi faller in och anpassar oss till andras mönster och hur mycket ansvar vi tar på oss. Och så fick du öva på att sätta punkt och stå upp för dig själv! Känns fint att du är här och delar med dig. Lev väl, mys och trivs i ditt eget hem. Adventskram / mt

Jo jag ser vilket stöd jag har härifrån, och det känns oerhört bra, tack för att ni finns, ni är mina riktiga vänner....

Men för att återknyta till mina känslor, så känner jag mig just nu helt tom....
Kan inte/ orkar inte ens förstå varför andra har för sorts erkännande att vilja få andra att må dåligt, bara förstår inte...

Orkar heller inte bry mig, för jag kan inte, det är stopp i mitt huvud och tid för eftertanke finns inte kvar hos mig, just nu...
Jo jag känner mig kränkt, ja det kan jag erkänna...

Lite zombievarning, jag finns men jag lever inte...
Försöker lägga upp morgondagens agenda i mitt huvud, men det är antingen överfullt, eller har ingen förmåga att ta emot något...

Slötittar lite på teven, ser människor prata men jag lyssnar inte, jag bara tittar men ser inget, egentligen...
Allting bara fuckar med mig just nu, datorerna vägrar fungera, saker går sönder, det verkar bara vara ett enda stort kaos i mitt liv.
Jag är en dålig pappa och tillika man som bara sitter och grubblar för mig själv, familjen som är mitt stora stöd får inte min uppmärksamhet.

Jag skulle göra vad som helst, bara jag fick tillbaka lite av min livsglädje och passion, men något dödar mig därute...

Tidigare var det alkoholen som tog livet ifrån mig, nu verkar det vara livet självt ...

..jag finns men jag lever inte...

/Berra

hoppas att du öppnar upp Forumet och kan se hur nmånga här som bryr sig
om dig och tänker på dig. Styrkekramar //Anonymt

en stor liten kram från Lilla Blå!!!
hoppas att du inte behöver den, att din svacka är long gone, och att allt känns bättre...
vi är många som tänker på dig nu!!!
<3<3

tack alla för delad glädje, det värmer så<3

Underbart att läsa. Kul för dig Fredde! Ha det gott/Mickey

bra och fantastiskt roligt att läsa hur du vänt dig bort från alkoholen och
tagit kommandot över ditt liv. Heja dig! Kramar //A

11 månader. Utan en droppe.

Jag var ute i nattlivet i fredags, dansade halva natten. Lördag, söndag var eufori! Jag har aldrig i hela mitt liv haft så kul ute på stan som i fredags, helt makalöst.

Om jag förut trodde alkohol var en drog som gjorde mig lycklig i stunden, så överträffar att i nykterhet övervinna sina hämningar tusenfaldigt. Vilken kick!!

Detta hade jag aldrig kunnat drömma om när jag la ned flaskan för snart ett år sedan. Vi har så mycket kraft i vårt sinne, som hålls tillbaks av alkohol och förutfattade meningar.

Jag älskar er.

Vilken glädje! Kram, kram / mt

Vilken härlig läsning
Grattis och Kram
Lisamari

Tjuvlyssnade också. Grattis till eran knodd som har börjat sin resa i magen! :)

Grattis Viktoria vilken nyhet, (tjuvlyssnade).

Kram
Lisamari