Senaste kommentarerna i forumet

du behövs!
och du kommer vänja dig vid forumet!
om du tänker på vilka förändringar du klarat dig igenom de två sista åren,
så ska du väl klara en liten utseende- och användarmässig förändring här?
eller?!
och jag och många med mig skulle sakna dig mycket... =)

jag tänker så här när jag inte riktigt vet om jag ska fortsätta vara här eller inte;
utan di gamle rävarna och de som hade tagit steget själva mot ett bättre liv,
och lyckats eller varit på god väg att lyckats, hade jag kanske inte orkat... och
om jag nu kanske kan hjälpa en liten själ av alla som kämpar, så är det ju
det allra minsta jag kan göra för att ge tillbaka lite...
antar att det är mitt medberoende som talar igen, kanske... eller?
jaja, Berra, du ska veta att du är mer än hjärtligt välkommen tillbaka hit när som
helst, om du känner att du vill ta en paus.... =)
Stora kramar,
/kristin

..vad var det jag sa?, ni är supergulliga!!!

Nej Mange, det är inte ditt fel, jag blame'ar ingen, men det forum som fanns hade ju hunnit växa ín i en del rutiner som alla hade hunnit vänja sig vid.
Klart att man vill kunna hitta lika bra, eller helst bättre/snabbare...
Det är kanonsnyggt i sitt utförande, men inte speciellt enkelt att jobba med...
Jag vet att jag precis i början av nya forumet stöttade lite på andras trådar, men jag kan inte hitta tillbaka till dem..
Använder jag din länk som du nämnde ovan, så hamnar jag på trådens startruta 1, inte den sidan som som själva inlägget skedde på.
Så jag måste jaga mig nedåt för att hitta mitt lnlägg, och sedan leta på efterföljande inlägg OM någon har kommenterat det...
På förra forumet så sökte jag på enbart "Berra", och då fick jag en kronologisk lista på absolut allt där Berra hade omnämnts, mina och andras inlägg..
Det var helt enkelt "skitenkelt", och jag hann att ragga av forumet på någon minut bara, så..back to work...
Nu knorras det en del av att jag sitter "för mycket vid datorn" på jobbet, tror f*n det..

Och tack F'nixen, att du tycker jag är att jämföra med Obama....
Måste nog lägga mig några timmar till i solariet bara, haha!
Jorå, jag skulle nog kunna tänka mig att "sitta av" mandat-tiden i 2 år till...
Men då måste jag ha en "tråd-i-tråden", för just nu känns det som om jag har tappat tråden...
(Eller lite som om ungarna har tappat chips på vardagsrumsmattan, hoppas på att ingen har märkt det och lagt tillbaka dem i skålen,
och sedan är det fullt med hårstrån i munnen när farsan rensar skålen...!, någon som har haft samma erfarenhet med godiset t.ex??)

Jag har ju förändrats en hel del på dessa två år, gått ifrån en skakig abstinens-snubbe, till ett nervknippe som tvingats konfrontera alla
livets jävligheter på en och samma gång, men jag gick ju igenom det, och kommer att gå starkare ur det här...
Jag kan ju bara säga så här, minsta lilla feltänk och jag hade testat brännvinet igen, så hade jag ramlat hela vägen tillbaka...
Jag menar 200 meter upp i en tall, det kommer att göra j*vligt ont..(ja det är en STOR tall..)

Denial, Märta och Vana, jo jag ska kanske ta en paus i allt skrivande...
Samtidigt så är det en övertrycksventil att få kunna ventilera mig med mina "cybervänner", jag behöver verkligen er och forumet...
Jag är starkt beroende av forumet, jo jag erkänner, den utvecklar min mentala bit, och socialiserar mig...
Jag får berätta lite om mig själv, och jag får ofta gensvar från en som bara känner mig i skriftlig form, inte till utseende eller verbalt...
Det är en häftig känsla, ni känner mig nog lite mera än frugan, som känner mig på "det andra sättet"...
Därför fyller forumet en helt annan dimension av livet...

..och livet är viktigt för mig, ...har jag upptäckt nyligen...
Sedan den dag då livet inte längre kvävs av alkoholen...
Naturellt är lite häftigt faktiskt...

Mors Berra

Härligt, du blir kvar, det gillar jag :-) Idag är det onsdag, vi ser till att det blir en bra onsdag!

Kram Märta

Hej Magnus

Vad glad jag blir att du läser det vi skriver och att du svarar så snabbt. Jo, det var den artikeln jag letade efter, var ligger den nu? Jag brukar göra som du rekommenderar, går till sista inlägget och bläddrar bakåt. Men vad kan jag göra åt att det är så svårt att logga in? Ibland ploppar det upp en jättekonstig sida, jag får börja om och om flera gånger. Vet du om någon mer än jag har samma problem?

Märta

lunkar på och det är vanlig normala "störningar" och vanliga glädjeämnen så vaggas jag in i en känsla av harmoni och lugn. En säkerhet som kan vara bedräglig.

På kort tid nu har jag upplevt ett dödsfall och ett återfall på nära håll. En gammal bekant från tiden före min aktiva tid har dött i ren misär, dödsorsak okänd än så länge men historien som nu rullas upp ger alla signaler på ett beroende av något slag. Svaret från proverna vid obduktionen är inte klara än. Jag har inte haft tät kontakt med vännen, jag har inte sett henne på år, men jag kan bli smått irriterad över de människor hon har haft runt sig som inte slagit larm. När människor kan ligga och dö ensamma hemma tycker jag att det brister hos hennes närmsta jobbarkompisar och vänner.

En vännina till mig har tagit ett återfall efter flera års nykterhet. Jag fikade med henne dagen före och fick inga som helst vibbar av dåligt mående. Pang så satt hon där i skiten. En varningslampa var ju att hon nerprioriterade sitt deltagande på AA och det är förbluffande hur lika effekten är hos alla som gör så. När jag börjar glömma vem jag är så börjar jag också att förhandla med mig själv. Det har ingen som helst betydelse hur lång nykterhet jag har så är glaset bara en armslängd bort. Jag har exakt lika långt till flaskan som en nykomling har.

Jag får aldrig någonsin glömma det.

Hennes återfall ger mig en mycket otäck ihågkomst av hur det var för mig, hennes självömkan med en doft av alkohol sätter djupa spår i mitt sinne, får mig att verkligen minnas. Hennes återfall ger mig styrka att fortsätta att göra saker som är bra för mig och att se över hur mina rutiner har ändrats till slentrian, en slentrian som jag måste ändra tillbaka till en aktiv handling. Jag påminns om att sjukdomen är kronisk, progressiv och dödlig.

Jag behöver dessa påminnelser för att inte själv göra fel val.

Bara för idag har jag valt att inte dricka oavsett vad som än händer.

Inte bra att ni känner så här för det nya forumet. Jag förstår vad ni menar Berra och Märta, men tyvärr vet jag inte riktigt hur jag ska kunna ordna det.
Enda sättet att få alla länkar att gå till den sensta kommentaren är att vända på hela ordningen, dvs att de senaste kommentaren kommer överst på första sidan. Tyvärr är jag rädd att det bara skulle förvirra ännu mer.

Tror ni det skulle hjälpa om jag gjorde någon form av enkel användarguide?

När det gäller att ändra sina kommentarer, så ska håller jag på att undersöka om det går att lägga in en sådan knapp, men jag hittar ingen enkel lösning så jag behöver konsultera någon. Jag trodde inte att behovet var så stort för jag tycker oftast ni skriver kloka saker från början :)
Det finns ett någorlunda enkelt sätt att få en lista över sina egna kommentarer där man också kan redigera dom. Gå in på https://www.alkoholhjalpen.se/kommentarlista och skriv ditt namn i sökrutan. Där kan man också leta efter alla inlägg som någon annan användare har skrivit.

Är det den här artikeln du letar efter Märta? http://www.dn.se/debatt/bestraffa-supande-foraldrar-som-satter-barns-li…

Ja, nu känns det lite som jag försvarar mig och det är inte meningen. Det här forumet ska vara till för er och jag ber om ursäkt för att förändringarna har skapat problem.

En fördel med det nya systemet är att jag kan ordna ganska mycket själv. Så om ni har några idéer eller önskemål till förbättringar så är det bara skicka dom till mig så lovar jag att göra vad jag kan.

/magnus

Berra, för faan. Du är ju forumets Obama!
Hur skulle det se ut att Obama bara stack iväg?
Nä, du har din presidentperiod att fylla ut, och det är fyra år du är vald på. Så två år återstår, sedan kan du överväga om du vill ställa upp för en ny period, men först då!
/Fenix, som varit tyst som en mus ett tag och legat bakom råtthålet och kikat ut. Men jag har vilat färdigt och återkommer med nya friska tag, i går var jag hos en läkare och vi har gjort upp en plan ihop för mina vidare öden.

Tänk att jag fick en sån känsla precis i dag o tänkte:GUD SÅ GLAD JAG ÄR ATT JAG ÄR NYKTER.
Nästan som religiöst blev det i mitt huvud,när jag sladdade där i modden på Götgatan,i skymningen(som kommer vid 16-tiden)........
och glädjen som jag kände, o stolthet över mitt beslut som jag hållit,att det kom till en vändpunkt för mej.

Kan inte nog återupprepas.
Efter snart 1½ år nykter förundras jag fortfarande över min solida nykterhet.

Precis som Märta skriver
Jag kan tröttna på mej själv ibland,på mitt pladder,upprepningarna osv osv.
Jag har åxå svårt att anpassa mej till det nya upplägget här.Speciellt att man inte kan ändra eller ta bort något.
Men,
här,på forumet får jag vara.
Jag kan åxå ta en paus närhelst jag vill.Forumet finns kvar o jag kan återvända när jag vill.
Jag kan skriva varje dag,flera ggr om dagen om jag vill.
Det finns inga förpliktelser.det är så himla skönt.

När det gäller sidan som gjorts om kan jag bara hålla med dig. Jag har ibland såna problem att bara logga in på sidan att jag blir tokig emellanåt. Vidare, det är flera här som varit tvungna att byta inloggningsnamn för att det ska funka. Jag gillar inte heller layouten eller att man inte kan ändra/korrigera/ta bort ett inlägg man skrivit. Och jag har sökt med lykta och ljus för att hitta en artikel som jag länkade för ett tag sen, den är bara borta och jag skulle behöva den. När jag så kollar upp sidan så pågår det tydligen någon slags "städning" där olika inlägg flyttas runt till olika trådar. Rätt tröttsamt faktiskt, forumet är inte längre användarvänligt, det blir många klickanden och scrollanden innan man hamnar dit man vill.

Men du Berra, så är det också så med dig, mig, Adde, Fenix, lillablå, Mie och flera att vi behövs för andra och för varandra. Jag tror att vi blir väldigt viktiga för andra eftersom vi har tagit oss ur beroende och medberoende. Självklart ska det egna egot få stimulans, annars finns ingen anledning att finnas kvar här. Så känner jag också, blir så himla glad varje gång någon ger mig feed-back. Men du, du behövs, kan du vänta ett slag till, kan du fortsätta skriva, vi är faktiskt flera som läser din tråd varje dag även om du inte ser det. På något underligt sätt fäster man sig vid varandra fast vi bara finns där cyberrymden.

Dina inlägg är viktiga. Även om du känner att det går i cirklar, så för mig och många andra (är jag övertygad om) så ser man utveckling, man ser hur det går upp och ner, man ser vad det innebär att vara människa. Dessutom, glöm inte att det ständigt kommer in nya läsare på forumet. Jag ropar på Gunnar, Mie, lillablå när det blir för tyst. Jag kommer att ropa på dig också Berra.

Kram Märta

hej
du behöver väl inte besluta nåt med en gång
ta lite vila om det känns så
tråden försvinner inte
själv läser jag mycket böcker nu för att insperera mig
mörker o kyla kan knäcka vem som helst annars
du behövs berra
vänligen denial

..och tack för dina uppmuntrade ord, de är väldigt viktiga för mig just nu...

Jag står inför någon sorts vägskäl här på forumet, och har ännu inte tagit något beslut...

Jag ska vara ärlig och säga som det är, jag trivs inte på nya forumet...

Okej att jag är en gammal trähäst som har svårt att vänja mig vid det nya, jag har ju själv sagt att förändringar är bra,
men då helst till något som är bättre...

Men jag får ingen "effektivitet" i mitt avläsande av mina eller andras skriverier i trådarna...
Klickar jag på t.ex "1 nytt" så hamnar jag överst (äldst) i tråden, eller överst på senaste sidan, inte själv inlägget, suck!
Jag kan fortfarande inte hitta mina gamla kommentarer i andras trådar, i det sök som finns får jag bara Alzeimers-resultat...

Samtidigt så står jag inför andra doubts, jag rapar i stort sett samma gamla rappa-kalja i min egna tråd som jag har gjort det senaste året.
Det blir nog inget substansiellt kvar att läsa, utan att bara glorifiera nykterheten, och allt annat är skit...

I ryggen har jag andra saker som gör att jag hänger kvar, historiken..
Jag vill inte ge upp nu, okej jag har "vunnit" med mina drygt 45 000 !!! gånger lästa tråd, och 1534 gånger skrivna inlägg...
Men allt har sin tid, och man ska väl ge upp när man ser att det dalar...

Och det gör det nu, trots många inlägg, ...67 gånger lästa på ett dygn, inte något rekord precis...

..men jag älskar ju att skriva, och det har varit det som fått mig nog att allra mest hålla mig kvar...

Ja man är ju ett j*vla ego minsann...

Så jag vet inte, jag väntar nog mest på att något ska "hända", så att jag får en nytändning...

Ni är supergulliga hela bunten, men jag måste nog börja mata mitt stora ego med annat...

Sa jag det?, att en gång missbrukare, alltid missbrukare...
Så nu letar jag efter något annat att börja missbruka..

Förslag någon?

/Berra

Vilket fint inlägg om din helg, du ska veta att du är viktig för många här på forumet med dina erfarenheter. Härligt att du fick en så fin start på veckan, den blir liksom lite lättare då, eller hur? Ha en fortsatt bra tisdag också

Kram Märta

Botaniserar runt i denna nya djungel och ville säja hej.

klart att du fortfarande kan vara den som påverkar....

Föräldrar kommer för alltid vara just föräldrar...

Min pappa var helnykterist i alla år, när jag skulle gifta mig så stod vi inför ett litet problem...

-..jo du vet pappa, nu när vi ska gifta oss så är det en sak jag skulle vilja kolla med dig....?
-..jaha!
-..jo nu är det så här att vi kommer att servera alkohol till middagen och efteråt vid dansen,
och jag hade hoppas på att DU inte har något emot detta...?
-..nä'men vad andra dricker ....skiter jag i, det är mina barn jag är rädda om...

Så där kom svaret i en mening, och trots mina då 30 år så hade jag fortfarande ett bekräftelsebehov hos min pappa,
att få det kollat att det var OK med dricka på mitt egna bröllop...
Och han svarade att det enbart var hans barn han hade en viss oro inför, vilket gjorde att en tung sten släppte ifrån mitt hjärta,
jag behövde inte oroa mig inför gästerna, och samtidigt en liten "uppstramning" från farsan, att "...nu sköter du dig.."

Hård snubbe, men omtänksam i ett enda svep, saknar honom oerhört mycket faktiskt...

Så vad jag skulle vilja säga är,... du blir aldrig arbetslös som förälder!
Och dina barn kommer för alltid (även om de inte visar det alla gånger..) visa dig respekt för vad du tycker.
Handlingen i just detta skede kanske inte förändrats, men inför nästa möjliga val, så klingar mammas & pappas ordval någonstans där i huvudet...

Så sluta inte tjata, visa att du bryr dig i vått & torrt...
Men rannsaka dig lite, hon är ett VUXET barn nu, och vill antagligen bli behandlat efter lite nya premisser..
Så glöm inte att du måste respektera henne, och att dina möjligheter att "bestraffa" henne är i stort sett obefintliga...
Det enda du kan hota med är att du kräver att denna vuxna människa flyttar ut ur ditt hem...

Kanske ändra attityd från att styra till att råda, och också förstå, man gör inte alltid som alla andra säger, man vill ha egen erfarenhet också...
Hur var du själv som tonåring?, inte satt du på ditt rum och enbart pillade med frimärkssamlingen, eller?

Jag berättar om alla dumheter jag gjorde som tonåring för mina barn, så behöver de kanske inte uppleva exakt samma sak...
Jag gör fortfarande en massa ofrivilliga dumheter varje dag, och de berättar jag också om...

Ingen människa är felfri, och jag försöker inte göra mig till ett helgon...
Jag är den jag är, och genom att ha ett öppet sinnelag, så samlar jag på vänner, som just uppskattar ett sådant sinnelag...

Man kan inte bli älskad av alla, men jag vill bli älskad för att jag är den jag är, inte den jag låtsas vara..
Alkoholen var just en sådan, som utgav mig för att vara någon jag inte kunde stå för..

En nykter dag...ger mig större rättvisa..

Mors Berra

hej! jag blir så glad för dig och din tonåring. håll kvar din nykkterhet!!!!!!! Min dotter e på väg in i droger.......18 år kan inte göra mycket

ja idag är det en bra dag, hittils...
Tack för att du önskade mig det.

Helgen har varit helt suverän.., jag har trivts helt otroligt bra...
Helgerna har blivit ett allt större livsnjutarforum för mig, jag tar verkligen för mig av den, jag har ju ingen ångest längre...
Och varför har jag inte det....?
Alkoholen förståss, den finns i mitt liv, men nyttjas inte av mig, dvs jag umgås med den, men använder den inte...

Jag ska ta ett himla bra exempel ifrån helgen..
Vi hade julfest (ja just DEN julfesten, den som fick mig att vända för två år sedan) med herrföreningen i helgen.
Jag valde att ta bilen, trots att föreningen hade anordnat det med bussar och grejor (jag vill vara fri att komma som jag vill).
Jag drack redbull i ölglas och tog en Irish Coffee utan Irish, det var ju kallt ute (så in i norden..)
Ingen av de "ovetandes" såg något, inga frågor, inget försvar, skönt...
Till bartendern sade jag att jag inte tålde alkohol, att jag blev alldeles snurrig i huvudet och vinglig, hon skrattade högt...
Så jag ser det hela som ett "inteproblem", detta är mitt egna val, och det känns väldigt bra...

Senare på kvällen till middagen så hade jag tagit med mig 0-bira och lite läsk, vilket fick busschaffisen (Arne) att vilja tulla på mitt förråd.
TÄNK vad poppis man kan bli när man inte dricker det som alla andra dricker, alla vill testa...
Nästa gång ska jag släpa med mig en hel back tror jag...

Hursomhelst vid måltiden "började förhöret", ja ni vet vilket, eller hur..?
Gubbarna sitter som stora frågetecken, varför dricker inte du???

Tja svarade jag, hur länge brukar ni ha bakfylleågren frågade jag?, nå'n dag fick jag till svar...
Nå'n dag!, kom igen!, jag får veckor eller månader av en enda fylla, är det värt det?

Absolut nej, men varför?
Ja hur ska jag kunna veta hur min hjärna är skapad?, jag kan inte svara på det helt enkelt...

Men vad fan gör du då'rå?, fick jag till fråga...
Acceptera läget, svarade jag, jag har helt enkelt inga val...

E'ru alkis?, frågade Birger, och harklade sig lite förvånad över sin egna fråga...
Han som precis slängt in ett öra i konversationen, (tänk vad folk är rakt-på-sak när de har druckigt..)
Nej, svarade jag, är du? (visste att den motfrågan skulle hugga...)

Jag hade ett vanligt riskbruk som de flesta svenskar har med sitt drickande sade jag, helgsupandet...

Birger sitter fortfarande som en fågelholk, och verkar inte fatta ett dugg, pratar man så öppenhjärtligt om sån't här?
Han som dricker mycket, men aldrig verkar bli full...

Arne busschaffisen svarade med att han minsann varit helnykterist i AA i 1,5 år ett tag, när han såg sitt drickande som ett eskalerande problem.
Han drack mycket, men blev bara "för full" i sällskap, hemma kunde han dricka måttligt, även om det så var varje dag..

..men fortsatte han, "..det blev så jävla tråkigt, så jag slutade med det..."
Okey, det var hans val....

Nu berättade han... att när han hade kört buss klart, så låg det en billig whisky i köksskåpet som väntade på honom...
Festen skulle sluta vid midnatt, men chaffisen hade av någon anledning väldigt bråttom hem, så han avbröt partandet kl 22.
Och då var det bara för alla andra att följa med, om de skulle med hem...

Stackars honom, vilken stress han utsatte sig för, och alla andra festdeltagare...
För vad, att sätta sig och smälla i sig billig whisky kl 00:30 ensam i sin lägenhet framför en TV med en massa skitprogram...
Kändes sorgligt på något sätt...

Själv då, jo jag fick "full" bil med mig hem, det var stojjigt och för all del mycket underhållande...
Man blir väldigt populär när man kan dras nytta av, eller hur?

Jag kom hem till en glad fru och en sovandes 13-åring i soffan, och kunde fortsätta ha en familjekväll därhemma...
Somnade skönt, och vaknade upp till en helt otroligt fin söndag som jag tillbringade med min kära hustru...
Vi drog lite snabbt till centrum, och gottade till oss med varsin godis-latte och en sockerchock, efter ha skrotat lite i affärerna...

Min dag var min, hela helgen var min, och jag bara mår så där (..j*vla) underbart...
Det måste vara något fel, för det här är jag inte van vid...

Mors Berra

Hej Lillablå

Hur mår du i dag? Det är måndag, andra advent har passerat, och vi närmar oss jul. Jag tänker på dig, undrar hur du känner det inför jul nu när förutsättningarna är annorlunda. Mina två senaste jular var turbulenta med bråk, alkohol, ångest, silent treatment. Jag är så lättad över att allt är över. I år kan jag äntligen njuta av julefriden, känna glädje och lust att göra något fint av det.

Även min dotter ler, känner lust och vill pyssla. Hon ringde mig igår, hon och hennes bästa kompis vill komma hit någon kväll och ha en "julkväll" med sällskapsspel och mys tillsammans med mig. När x var med vägrade hon träffa mig. Vet du, jag känner mig äntligen fri. Jag önskar dig samma goa känsla, den är du värd

Kram Märta

Hej Berra

Tittar in och önskar dig en bra start på veckan. Det är ju måndag idag :-)

Kram Märta

ang att leva i morgondagens oro håller jag med dig, faller där då och då.
Men tankar kring morgondagen innebär ju också förväntan och förhoppning, om possitiva händelser. Inget fel i att planera och ha målsättningar inför det. För mig ÄR tillvaron mer komplex än att jag skulle bara kunna leva i nuet - endast. Det är inte en målsättning isig för mig, att bara vara här och nu. ´Så nyttigt och skönt för själ och kropp och knopp, men jag måste också känna att jag drivs framåt av nyfikenheten på morgondagen.
Kanske är jag otydlig nu, så svårt att få på pränt vad man menar ibland : )
Så intressant att diskutera med dig, tack för att du finns här Thea<3

Absolut, att människan mår gott av att försöka njuta av det lilla i nuet och vara närvarande är inte någon ny företeelse. Just nu är benämningen mindfulness.
Det är mycket vi inte vet om morgondagen, men jag ser det som viktigt att jag försöker ha balansen mellan kortsiktigt/nuet och långsiktiga mål och planering för att min framtida tillvaro ska ta den riktning jag önskar. Inte alltid lätt.
För att nå de mål jag satt upp måste jag fatta beslut i vissa avgörande frågor. För mig är ett sådant avgörande beslut att inte ägna mig åt att dricka alkohol (tex). Inte idag, inte i morgon och inte innom överskådlig framtid.
Egentligen skulle man ju isåfall inte heller kunna bestämma att man ska vara nykter just idag. Idag består ju av 24 timmar framåt, och nuet har ju passerat innan jag ens hinner avsluta meningen.
Hur vi väljer att tackla tillvaron utan alkoholen ÄR väldigt olika, jag tror att man bara inte får vara rädd för att byta tanke/tillvägagångssätt om man gång på gång kör huvudet i väggen.
Vi är exempel på det, du och jag. Det som stressar dig gör mig lugn, och vice versa. Ändå har vi många likheter i vårt alkoholbeteende. Funnes det en universallösning hade det varit så enkelt - typ, så här blir du garanterat frisk från alkoholism.

Hej Viktoria, jag tror att alla måste hitta sin egen väg.
Jag tror absolut det handlar om rädsla, massor av rädslor, tänk om jag inte klarar det, jag vill inte svika igen, mina barn, min familj, jobbet då.....................................Sen över rädslan finns massor av skuld o skam.

Det där med att bestämma sig för aldrig mer, tror jag inte ett dugg på. Vi vet ingenting om imorgon, inget om vad livet har att vänta,död, sorg,separationer, elände, e en del av livet, men jag tror att man kan rusta sig bättre om man lär känna sig själv, vad e mina svagheter? vilka situationer e jag "svag" i? vilka människor mår jag dåligt av? e jag stresskänslig?

Jag e inte heller rädd längre för att ha stängt dörren, e lugn nu, i böjan var jag skiträdd, men inte nu.
Du kan ju oxå slänga reservnycklarna för vill du låsa upp dörren går du ju bara till en låssmed, så e den saken fixad!

På 80-talet kom vågen med positivt tänkande o som svampar kom, coatchar, kurser, mm. Nu e det samma sak fast med annan förpackning. Mindfulness.

Tanken e urgammal, tusentals år sen, i olika kulturer, religioner,inget nytt under solen, mn tror du inte det finns en vishet i det? Här o nu e allt som finns? Allt vi vet. så lev i det.
För över 3000 år sen skrev en vis man "bekymra er inte om morgondagen, för den har nog av sin egen plåga"
Det köper jag, jag har levt i morgondagens oro, i alldels för många år, ont i magen, svårt att sova, ångest, det löste jag med alkohol,o det var ju en bra lösning va!
För mig skulle aldrig mer-tänket funka, då skulle jag bli helt sönderstressad, jag e nöjd med idag ska jag inte dricka, jag behöver inte bry mig om längre än så.
jag tycker det e roligt att se hur olika vi alla e, o det funkar ju för oss båda så här långt, o jag tror alla måste hitta sin egen väg, de leder ju iaf allihop till Rom!

fel fråga, varföer börja du ta antabus?? Tänk efter, ta beslut om att du inte täl alkohol---jämför med diabetes inget socker även om det e gott!

för din respons!
Vet du, jag funderade ett tag på det du skrivit, och jag tror inte heller att just det har med belöningssystmet att göra. Snarare rädsla, att inte våga bomma igen nödutgången som du skriver. Om det inte blir bra och livet stryker mig mothårs eller vad nu anledningen är, kan jag ju alltid springa tillbaka, det känns tryggt.
Hos mig skapar det inte längre panik med tanken på att låsa den dörren och kasta nycklarna. Snarare ger det mig ett lugn att inte ha alkohol som ett alternativ längre. MEN - hur vet man att dörren verkligen är låst för evigt? Tänk om det ändå ligger någon gammal reservnyckel och skräpar i gömmorna? När ger man sig själv tillåtelse att isåfall börja rota reda på den nyckeln? Känns som om detta kommer att vara något jag för evigt måste vara vaksam kring hur väl förankrat mitt beslut än är idag.
Knivigt är det, eller hur?
Tyvärr har ju en-dag-i-taget-tänket inte riktigt fallit mig i smaken. Jag känner mig lugnare med långsiktiga beslut, blir för stressad annars. Skönt att slippa fundera liksom. Kanske är det så att det kan vara ett alternativ att faktiskt bestämma sig för aldrig mer? Jag vet att det inte stämmer överens med AA tex, men det känns skönt för mig.

..precis som mina tidigare dagar...

Är det viktigt?, tja... för en människa med just kontrollbehov, så är det nog det...

Vad är det man då vill kontrollera?, sitt liv, sin sociala förmåga, sin allmänna funktion osv..

Tror nog att alla vill ha kontrollen, över sina alkoholintag, sin vikt, sina pengar osv...
Vissa saker håller vi stenkoll på, medans andra får slinka igenom sitt kontrollnät hur lätt som helst...
Andra på forumet talar om bakdörren, ett alldeles utmärkt ord tycker jag...
Reträttvägen ur det här läskiga framåtskriandet, typ så här..
"..nä nu vill jag inte vara med längre, nu smiter jag ut bakvägen.."
Kliver av bussen och ligger ohjälpligt efter, ..igen..!

Och så är man irriterad på det, att man har halkat efter igen, och givit med sig för det dära svåra onödiga dåliga...
Å så försöker man springa ikapp tiden, jäkta fram några dagar, och så är man där igen...
Nu har jag varit så duktigt, klart jag är värd........lite ångest, eller..?

För det är ju det de handlar om, se resultatet, inte visionen, visionen har jag lärt mig spricker ALLTID...
När var det jag hade en "skön" fylla sist, åratal...
Jag skulle kunna tänka mig att uppleva de där första 20 minuterna, och sedan ta ett motgift...
Älskar känslan när stressen "rinner av mig", men allt det andra skulle jag kunna vara utan...
Den andra stressen över att finna allt möjligt att hälla i mig, för att tro att det hela tiden bara blir bättre...
Det blir inte det, tvärsom....det har jag lärt mig...

Så för mig finns inga ursäkter i världen som kan göra att jag frivilligt skulle vilja må sämre, såg ni?
Jag hoppade över de där 20 minuterna som kunde ha lockat mig, och gick direkt i mål...

Idag ska jag leva efter mina normer, och jag sitter i den löplina jag själv har satt ut, och trivs!

Idag mitt liv, imorgon mitt liv..så länge jag har kontrollen, har jag taget om livet...

Berra

Viktoria, du skriver allid så klokt o fint, det där med bakdörren på glänt, e bra.
Funderar på varför vi människor e så? Ha en nödutgång, ifall att? När man vet så väl, hur det blir i slutändan. Kanske inte med en gång, men till slut iaf.
Jag tror inte det har med belöningssystemet att göra, tror det ligger på det mentala planet, jag vet inte, men undrar.
Nödugång e ju flyktväg, jag har druckit för att fly, in i dimman, inte orkat med känslorna, bommar man igen nödutgången, kan man ju inte fly, skapar det panik??
För mig handlar det om att ta itu med känslorna utan att få panik,få balans på skålarna.
Men om livet ger mig en ny snyting, vad händer då?
Vet inte.