Forum för anhöriga

Hej! För ett par år sedan märkte jag att min man drack i smyg, att han var påverkad utan att jag sett honom dricka. Jag konfronterade honom och sedan blev det bättre. Vi har en mycket ansträngd familjesituation med en 15-årig dotter med autism som mår psykiskt dåligt. Nu i helgen pratade min dotter med mig om att hon tror att pappa är alkoholist. Hon berättade att på kvällarna när hon lagt sig hör hon hur han vrider om nyckeln till barskåpet och häller något i ett glas. Detta händer flera gånger i veckan säger hon.

Efter lång kamp med min man sedan 13 år tillbaks. Han alkoholist sedan 3 år tillbaks. Vi har levt ihop vidare efter hans behandlingshem. Hjälp av öppenvård osv. Varit nykter för sympati. Fick höra av två barn att han har druckit i ett år i smyg. Fick ultimatum inte en droppe till då får han gå. Det gjorde han för tre mån sedan. Vi fortsatte på alla plan utom att sova över han har varit bra annars. Detta innebar att jag varit ute litefick med en ung man hem nyligen hemflyttad efter en 10 år i närvarande stad.

Måste ha hjälp av era erfarenheter hur man bäst göt en konfrontation.
Läs gärna igenom för att få en någorlunda bild av personen.

Hej. Jag har levt med en man i 22 år och vi har barn tillsammans. Min man har alltid druckit och alkoholen har varit en ovälkommen familjemedlem. Jag reser i tjänsten ibland och varje gång jag reser bort attackeras jag av 100-tals vidriga sms med påhopp och elakheter om mig som person och de som jag älskar. Pga den påfrestning detta innebär och oro för barnen de få dagar jag är borta har jag bytt jobb för att minska resandet.

Har en pappa som haft problem med alkohol i väldigt många år och har det än idag. Han började dricka när han var runt 20 år och idag är han 53 år och fortsätter.. Han blir en väldigt hemsk och elak människa när han dricker. Pga detta så har jag valt att säga upp kontakten med honom för han vägrar inse att han har ett problem. Han lever nu helt ensam och har ingen bra relation med familj eller vänner.

Hej!

För ett par timmar sen ringde läkaren från sjukhuset och undrade om jag visste att mamma låg inlagd igen? Nej sa jag, fast jag sett att jag hade (blockerade) samtal i samtalshistorieken från föräldrar och deras grannar redan igår. När läkare uppdaterat mig, ställde han frågor och pratade om ytterligare en vårdplanering, sa jag. -Vi väntar bara på att detta ska ta slut. Ni ger henne mat och näring, så hon kan åka hem och fortsätta dricka. För trots sin demens säger hon alltid att hon vill hem. Vi orkar inte mer och vi väntar bara på att det ska ta slut. Det blev tyst i luren...

Ja, så lyder mammas diagnos efter 2 veckor på sjukhus...nu väntar boende och rehab, men skadan som finns på hjärnan har ju redan skett så så mycket bättre kommer hon inte att bli.
Hon minns inte att min mormor dog för 1 månad sedan, hon minns inte heller att min pappa/ hennes sambo dog förra veckan, en man hon legat med sedan hon var typ 15 år.
Istället har hennes hjärna skapat en värld åt henne för hon fortfarande vårdar sin mamma och går hem och lagar mat, fast hon i verkligheten sitter på en avdelning.

Hej!
Har efter ett års berg-och dalbana äntligen blivit tillsammans med min kärlek igen (berg-och dalbanan har inget med alkohol att göra).

Min man är 61 år. Han har alltid drucket för mycket, men de sista många åren är det JÄTTEmycket.
Förr kunde han dricka mycket och ändå inte vara redlös. Tror inte, att familj och vänner förstod hur illa det egentligen var, är.
Nu blir han snabbt dinglande osv. Att han ljuger hör ju till. När jag går med hunden en timme mitt på dagen, så är det inte kul att komma hem. Vi har snart varit gifta i 40 år, och jag känner igen alla lögner, förnekelser, oskyldiga miner, osv.