Forum för anhöriga

Det är nu ett tag sen jag skrev något här, men det är tufft precis som ni skrev till mig. Jag har ännu inte fått nåt nytt boende då det är sån kö och självklart så mår vi inte bra. Min mans drickande är nu varje dag och han blir inte trevlig direkt. Ett rent ut sagt barnsligt beteende skulle jag vilja säga. Tvära kast från att jag är hans allt till att jag och min son ska ut NU. Trots att jag vet så väl så är det en del av mig som fortfarande vill. Nu är det han som kom hem med skilsmässopapper och sa att han inte orkade mer och att allt berodde på mig.

Hej jag vet inte om någon känner igen sig i detta eller har någon annan erfarenhet.

Jag lever med min kärlek. Vi har en tvååring och 2 barn på hans sida.

Jag behöver verkligen någons råd! Är det försent att rädda eller finns hopp? Efter ha läst ngr trådar och surfat runt inser jag att han inte dricker i samma utsträckning som många andra av er anger men varför jag blev orolig från början är att han blir obehaglig när han är full. Absolut inte våldsam men ofta väldigt otrevlig. Det syns och märks skillnad på bara en öl. (Därför tror jag inte han har druckit i smyg mkt mer än vad jag själv uppmärksammat)

Jag är gift med en man som är alkoholist... Min umgänges krets försvann i smma veva som jag flyttade in till honom... Den enda jag har kvar är min mamma.. O utan henne vet ja inte va ja skulle gjort. När allt e bajs... När orden som skär i min själ.. När tårarna o gråten bara sprutar... O klockan är sent.. O den enda man kan prata me är mamma.. O hon sover.. Då finns ingen... Absolut ingen.. I den man älskar däckar av alkoholen med sista ord som får en att totalt falla isär inombords.. Vem vänder man dig till just i den stunden..när man behöver nån..

Hej!
Jag är ny här.
Jag började med att läsa lite av era berättelse o det känns trösterikt att det finns hopp.
Min man har druckit i ca 10 års tid. Ett tag drack han varje dag, stängde in sig i vårt kontor o spelade poker. Nu har han slutat med pokern som väl är, men alkoholen finns kvar. Vi har 2 döttrar 13 o 15 år gamla, den äldsta har ångest o den yngsta är ledsen. Min man lider av depression pga en mycket svår barndom. Det är detta han flyr ifrån tror jag.

Min mamma började missbruka alkohol samma år som jag flyttade hemifrån (jag var då 18år). Jag har två yngre syskon, de var då endast 10 respektive 8 år gamla.

Min mamma genomgick en magsäcksoperation och efter det eskalerade allting väldigt fort. På mindre än ett år hade hon blivit av med jobbet för att hon kom dit berusad. Hon försökte ta livet av sig och blev tvångsinlagd på psykiatrin. Blev utkastad av min styvpappa och hemlös. Idag bor hon på en camping i en husvagn utan värme.

Min man har alltid varit glad i drickat,ända sedan vi träffades så kunde han dricka ca 10 öl på helgen på en dag.när ja var gravid med vårat första barn var det samma sak. Fast vi då satt o prata om de o ja sa att ja tycker att de blir lite väl många öl mm ibland o vore tacksam om han kunde minska ner på de till max 4 på en kväll,han gick med på det,men när dottern föddes så var de som bortglömt igen,o han lämna över allt ansvar på mig.o vissa kvällar drack är

Min särbo går på antabus sedan 2 januari och nu skickar han elaka sms till mig. Han klankar ner på min hygein att jag borde dursha fler gånger. Jag durshar 2 gånger per dag. Enligt honom så måste han tvätta säng kläderna 2 gånger efter att jag har sovit där. Jag får höra att jag är fet och borde sminka mig så skulle det vara lättare och vara nykter.
Det är kul och höra...

Hej, jag har en syster jag tror har alkoholproblem. Vi hittar ofta spritflaskor och vinboxar när vi har varit där, hon bor ensamen så antalet tomma flaskor bör hon inte ha. Hon går aldrig ut heller eller umgås med vänner, hon arbetar ganska mycket. Dock är hon ofta "sjuk" från jobbet och det börjar bli ett problem. Hon har tidigare fått äta antabus. Hon har även försökt ta livet av sig några gånger så jag vågar knappt säga något åt henne eftersom jag är rädd att hon blir ledsen och ska göra något dumt. Vad gör jag? Känner mig så hjälplös. Hur pratar jag med henne?

Min man & jag har varit tillsammans i 17 år. Fram tills för ca 5 år sedan drack han enbart på helgerna & då blev det ca 2 öl & några whiskey eller groggar.
För 10 år sedan fick vi vår första dotter genom IVF(provrörsbefruktning) & allt var tipp topp. Sen började vi diskutera barn nr 2. Han var inte helt övertygad men efter lite funderande så blev det en pojke 3 år senare.
Fortfarande var livet bra. Han drack endast på helger & kunde ta någon vit period ibland.