Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Sluta leta flaskor

Sedan 24 december 2014 har jag inte letat efter flaskor, inte räknat ölburkar, inte frågat hur mycket han har druckit, inte försökt väcka honom på morgonen.
Jag har slutat gå i samtalsgrupp där kvinnor diskuterar sina alkoholiserade män som inte alls vill förändra sina liv.
Varför har jag gjort så ??
Jo, tidigare höll jag på att gå under av all kontroll !
Så det här är min livlina !
Visst är det frestande ibland att fråga vad han har druckit, men något ärligt svar skulle jag aldrig få.
Någon mer som har erfarenhet av det här ?

Son som dricker

Har en son på 24 år som har druckit stora mängder alkohol sedan flera år pga svåra sömnsvårigheter och som använder alkohol i medicinskt syfte. Han säger själv att att alkoholen hjälper honom, förutom med sömnen, att komma bort från verkligheten dvs en värld fylld av ondska och destruktivitet som han egentligen inte vill vara med i. Han träffar en terapeut för närvarande, men det verkar som han dricker ännu mer sedan han började hos henne. Han har varit på missbruksmottagningen några gånger, träffat drogterapeut, kbt-terapeut utan resultat. Vad gör man?

Förtvivlad mamma

Känner mig så dum - väljer fel män

Har precis lämnat ett mycket långt äktenskap som slutade pga kraftigt alkoholmissbruk hos min make. Har nu varit singel i ett år drygt. Trodde jag var fri mitt medberoende efter många år i terapi både själv och i par. Träffat en ny man som nu tyvärr visat ett alkoholistbeteende som jag mycket väl känner igen. Uppenbarligen har jag inte tillfrisknat.....är tyvärr förälskad i min nya man. Hur dum får man va?

Han vill bestämma själv och tycker att han går i koppel

Min make sedan knappt ett år har stora alkoholproblem men inser inte det själv.
Han åt antabus i 6 veckor slutade utan att berätta för mig, han känner att han blir tvingad av mig och att det känns som om han går i koppel.
Ända utvägen känns som skilsmässa eftersom jag inte kan lita på honom.
Har någon något tips på vad jag kan säga när han säger att han vill bestämma själv och inte inser problemet?

Står i ett vägskäl

Hej jag är i en kluven situation som många av oss just hamnar i med en beroende nära anhörig... börjar inse att det enda för att få ett lugn inombords förhoppningsvis och kanske för att han ska inse sanningen, så är det nog att flytta ifrån sambo/ familjefadern. Det gör såååå ont att gå med oron att barnen kommer få en far som går ner sig helt i träsket om jag skulle försvinna ur bilden och det gör sååå ont att se sin älskade inte verkar ha ngn förmåga kvar snart att styra upp sitt liv och börja umgås mer med sin familj och prata framtidsplaner.

att hela tiden ha tankarna på alkholisten som man har känslor för

Hur funkar ni som är medberoende, eller ni som kämpar ifrån alkholisten på tex arbetet? Eller om ni träffar nån på nån fest och kanske missar en bra man eller kvinna pga att no är känslomässigt kvar i elendet?

Jag tex har svårt att åka och arbeta, mycket går åt att tänka på mannen, förlust, rädd för att ta steget från han till 100%
rädda tankar som va händer om han träffar en annan tjej, tänk om det går bra då osv osv
vad gör han nu? Dricker han, vill ringa han o kolla honom osv

Mer för närstående kommer - var med och påverka

Hej alla användare och besökare på alkoholhjälpens forum. Under 2015 kommer vi att utveckla information och tjänster för närstående till personer som har problem med alkohol eller andra droger. Vad tycker ni att vi borde satsa på? Vad saknar ni? Lämna gärna en kommentar med dina önskemål.

/magnus
Alkoholhjälpen