Jag har läst härinne flera veckor. Först nu vågar jag skriva själv. Jag har försökt låta bli vinet i flera år. Det blir 3-5 glas varje kväll. Nu får det vara nog. Jag mår inte bra av detta, och barnen börjar bli så stora att de snart kommer märka att något är fel. Min äldsta sa för nåt år sedan " mamma, du måste verkligen gilla vin, du dricker det varje dag". Då var hon 9 år. Jag har barnen varannan vecka och sedan skilsmässan för några år sedan behövde jag inte längre smyga. Så träffade jag en ny man för drygt ett år sedan, och jag förstod tidigt att han var som jag och att jag inte borde välja honom. Men det gjorde jag. Och plötsligt var jag den i relationen som drack " lite". Jag var den som sa "inte mer nu va", eller " hur mycket har du druckit egentligen". Och på nåt sätt började jag genom honom se mig själv utifrån. Han somnar vid tv. Jag vänder mig om i sängen för att slippa lukta på hans alkoholångor när han andas....
Jag har föreslagit flera ggr att vi inte ska ha alkohol på vardagarna. Det håller inte, kanske en dag eller två.
Så nu är jag både beroende och medberoende. Vi har av helt andra skäl bestämt oss för att bli särbos i sommar, jag flyttar ut. Det blir nog bra. Då får jag chansen att komma på fötter utan att behöva dras med i hans göranden. Tills dess ska jag vara stark och hela min kropp. Jag vill inte dricka mer, jag vill leva ett liv här och nu, finnas för mina barn och mig själv!

Varit för mycket att reda ut rent praktiskt senaste tiden, mycket oro. MEN, det kommer bli bättre! För dig också!!! Toda pasa, allt passerar, nuet är bara nu och ingen definition av framtiden!!!!

...upptäckte just att vi nog kommer vara kort med helgvin. Och det stör mig. Och det stör mig att det stör mig. Hur kan det vara viktigt? Räknar på dagarna tills det är vardag igen o det går att fylla på... Detta är så sjukt, så osunt.
Men nästa jul kommer vara annorlunda...

Så himla lätt att halka in fel, även om jag inte hade som föresats att avstå helt under julen. Mitt sikte är på 2016. Och jag SKA klara det, jag vet att jag kan!!!

Åh, vilket lugn som sänker sig. Det är helt knäpp tyst, barnen har somnat. Jag trivs hemma. Japp. Mer än hos särbon, där ju mitt hem ändå varit innan under ett år. På vägen hem från honom landade hos mamma och äntligen hemma igen. Mitt hem, min borg... Vet inte vad jag vill med nåt inkl särbon längre. Men, tagit beslutet att inga stora beslut under 2016, utan enbart känna efter vad JAG vill. Men kan konstatera att såhär skönt inombords har jag inte känt på hela julen. Inte läsa av annan, bara vara i mig själv....

Ja, Sattva! Tror att vi är många härinne som behöver ett lugn. Samla oss! Särkilt du som haft så oerhört stora förändringar under året. Skönt att du kan landa i hemma och i en lugn känsla inombords. Önskar dig ett underbart 2016.

Ja det ska bli ett år i självläkandets anda. Hjälpa mig själv i första hand. Bygga upp en värdighet och självkänsla från grunden. Självkärlek. Hela tiden fråga mig vad vill JAG, vad anser JAG om detta, vad är det bästa för MIG ( och barnen). Det låter så egofixerat men det är ju så att jag aldrig med gott samvete tillåtit mig ens tänka så.

Blir så besviken på mig själv. Det har inte varit helt vitt fastän det blev 2016. Jag hinner knappt börja känna den där härliga energin i kroppen och lättheten i hjärnan innan jag faller. Jag vet att det bara är mitt val, men en sak som gör det jättesvårt är att särbon inte vill sluta. Han vill dricka vin på helgerna precis som vanligt, och det är ju bara då vi ses. I fredags satt jag bredvid honom i soffan och vinångor verkligen omgav hela rummet. Och han dricker ju också för mycket, så han somnar efter ett tag. Trist. Men det jag lider mest av är den aggression lukten väcker i mig. Jag känner så starka negativa känslor och äckel, avsky. Och det har ju egentligen ingenting med honom att göra, utan med min uppväxt.
Jag blir alldeles förtvivlad och vet inte hur jag ska lösa det. På lördagen kände jag sån ångest över att behöva känna denna aggression att jag hellre drack vin så att jag skulle slippa känna lukten och slippa känslan. Låter jag då bli att titta i hans ögon och se den glashinna över blicken som visar berusning, klarar jag mig. Det märks inget i hans beteende förutom att han somnar.
Detta är ju totalt ohållbart. Ska jag behöva välja mellan honom och nykterhet? Jag frågade honom i lördags om inte han också kunde hålla upp med vinet men han skojade bara bort det. Jag vet ju att han inte vill, han är ju beroende men ser inget problem i det.
Kanske jag skulle prata på riktigt med honom om bakgrunden. Inte för att jag tror att det kommer göra någon skillnad, hans ingång brukar vara att man har ansvar för sitt egna och det ska inte gå ut över någon oskyldig. Vilket ju är sant.
Jag hittar nog ingen lösning på detta förutom i mig själv. Behöver bli stark i mitt beslut och bara stå ut med känslan några veckor så är nog det värsta över.

harrim

I mitt eget fall har inget fått mig att sluta dricka. Det skedde först när jag själv bestämde mig för det. Jag vet inte vad som skulle ha kunnat få mig att sluta tidigare. Tjat, information om alkoholens skadeverkningar, alkoholfria perioder,... Inget har fått mig att sluta. Jag önskar att jag hade ett bra råd att komma med. Ett råd som jag dessutom kan ge mig själv. Nu är julledigheten strax slut och jag ska återgå till sundare vanor men jag märker hur lätt det är att falla tillbaka till dagligt drickande. Även om det inte är några överdrivna mängder eller att jag beter mig galet så är det för mycket. Jag vet att det inte är bra för mig. Jag kan tyvärr inte ens skylla på stress eftersom jag är ledig. Vad som är bra är att mitt beslut fortfarande gäller - att dricka mindre. För ett år sedan hade jag inte ens tanken att dricka mindre när julledigheten var över. Din särbo måste nog själv komma på att han inte ska dricka (så mycket) men hur vi ska få honom att komma på det vet jag inte.

Tack för svar!
Han säger att han inte längre dricker i veckorna men jag vet ju inte om det är så. Ja suck, jag ska inte lägga energi på detta. Här kan sinnesrobönen komma till hands, att förändra det jag kan och acceptera det andra. Och inse vad som är vad...

Som alltid, har du en förmåga att liksom fånga kärnan. Jag vet nog innerst inne att jag har att göra med ytterligare en egoistisk man. Jag har många "bevis" för det här i min tråd och ännu fler irl. När det väl kommer till kritan, när det väl handlar om saker som i grunden rubbar hans invanda och valda väg, då är han inte beredd att offra...
Tack för att du finns Vilja❤❤❤

LenaNyman

Jag ryser inombords, förstår så väl din reaktion och hur du tänker och vänder och vrider allt inom dig. Jag tänker att du närmar dig allt mer vissheten om vad du behöver göra för att bli den du egentligen redan är. Jag är så väldigt säker på att du kommer dithän till slut, Sattva. Sant.

Kram. <3

Åh, det knyter sig i mig av sorg men jag är tacksam att ni sätter ord på det som gör så ont. Kanske är det vissheten om vad jag kommer behöva göra som gjort att jag har ett mantra " inga stora beslut och förändringar 2016". Ett sätt att köpa mig tid, jag inser det.
Jag vill, om jag måste, bryta detta förhållande i ett fullständigt långnyktert tillstånd. Veta vad jag gör och varför. Jag vill inte stå där senare och undra vad sjutton hände. Jag vet inte om detta är ett skydd eller rädsla eller vad det är. Jag bara vet att jag måste vara frisk innan jag går vidare. Så återstår frågan om jag kan bli frisk som det är nu... Svaret vet jag inte än.
❤❤❤

Förstår hur du tänker gällande ditt. Kloka fina Vilja! Exakt det du gör nu är det jag egentligen visste jag behövde göra när jag träffade min nuvarande. Jag såg det, jag kände igen det...och blundade. För jag ville också tvåsamheten och kärleken. Och den har jag, men inte som jag önskar i grunden. Och som du säger, kärleken till alkoholen i blodet ska inte överstiga kärleken i hjärtat...
Tänker på dig???

Leverjag

Som känner efter och luftar här. Man vill så gärna ha det där man längtar efter och då blundar man för det man vet. Det är jobbigt men väldigt klokt att inte blunda! Jag har provat. ;-)
Det kan vara lättare om man tänker att om man går in i relation som man anar inte kommer att funka i längden, missar man kanske den som verkligen skulle vara en hit!

Kram och låt dina drömmar vägleda dig!
?

Önskar dig lite sinnesro just nu. Tror att det är smart att ta det lugnt med stora förändringar ett tag när man gjort så stora förändringar som du. Men samtidigt så förstör ert förhållande också dina föresatser att hålla dig nykter. Min sambo dricker ff öl på helgerna. Ett par st fred/lör, så det är inga problem för honom och just det är inga problem för mig. Vin däremot DET hade jag inte kunnat motstå. Hade kommit på nåt sätt att övertyga honom om att det skulle funka för mig också att dricka. Förstår att du halkar dit av många anledningar. Och jag tror ju att även den där helgedomarna, även om den inte är särskilt stor bidrar till att hålla liv i beroendet och har en negativ inverkan.
Hur som helst sitter här och funderar över om min sambo hade slutat om jag bett honom. Tror det, ska kanske inte fråga ändå... å andra sidan hade jag nog behövt vara lite tydlig när jag bett honom. Typ, tvingat fram ett gemensamt beslut. Och han har inga problem med att hålla sig till 2 5 procentare så han har inget beroende. Din särbo vill inte lyssna.., kanske du skulle må bra sv att vara tydligare mot honom. Om man inte är beroende så kan och SKA man ju faktiskt ta hänsyn till en annan person som mår dåligt om man dricker. Det är klart att man kan köra "sköt dig själv och skit i andra", men jag har väldigt svårt att respektera den typen sv människor. Eller det kanske inte var så du menade med "man har ansvar för sitt egna och det ska inte gå ut över nån oskyldig". Världen blir mycket trevligare om vi faktiskt tar hand om varandra lite och visar förståelse för andra. Stå på dig Sattva! Du har all min respekt för allt du orkat, valt och gjort under 2015. Må 2016 bli ditt år!

Jag ska läsa igen och begrunda det ni skrivit ikväll.
Ni är så fina som lägger så mycket tankar och energi på mig. Jag känner att jag är urusel på att skriva i andras trådar. Jag läser men får inte ihop något vettigt svar bland alla långa kloka svar som redan finns. Så då blir det tyst istället. Kan säkert uppfattas som snorkligt, men det är bara tunghäfta det beror på...

Tack❤❤❤❤

farmor

Jag har läst tråden och grips av den erfarenhet som ni har! Äkta medkännande med en medkämpande människa!
Jag har inte samma erfarenheter men tänker att en paus i särbolivet kanske kan ge dej tid och andrum?

...och återkommer till mitt löfte mot MIF själv att inte göra stora förändringar detta året.
Jobbat o får andrum. Yogat o får andrum. Jag tror svaret ligger i att helt enkelt vara och göra det som är mig själv. Närmare den jag egentligen redan är, precis som Lena säger. Det kanske inte behöver vara så dramatiskt. Helt enkelt lämna soffan om jag far illa och gå o lägga mig, " köra mitt race", om man vill uttrycka det så. Be om hjälp från universum och jag vet att hjälpen kommer. Kanske inte i den form jag tror eller förväntar mig, men den kommer.