Hej!
Glad, överpresterande student som alltid tar på sig mer ansvar.
Har två jobb vid sidan av studierna och lever i 110.
På ytan är det så jävla bra men det är det ju inte. Inte egentligen.
Jag mår fördjävligt och jag dricker alldeles alldeles för mycket. Minns inte när jag var nykter en hel vecka längre.

Jag hatar det. Jag vill inte mer. Självförakt och studierna börjar ta stryk över mitt beteende/beroende nu. Relationen med mannen börjar ta stryk, jag isolerar mig mer från vänner. Har slutat att träna för jag är ju antingen full eller bakis. Gått upp mer än 10 kg sedan i somras och jag ser sliten ut.
Jag känner mig sliten.
Jag känner mig trasig och tom.

Så många relationer, beslut och vägval jag onyktert valt. Men det har inte bara varit skit. Väldigt många roliga minnen, härliga vänner och goda drinkar i diverse länder har jag hunnit med med åren. Ibland kan jag dricka "normalt" men oftast inte.
Jag tror man kan kalla mig för periodare, om man nu vill sätta stämpel på det.
Förälskad i alkohol vid första ögonkastet. För det är ju det där, oavsett hur dåligt och farligt och knäpp jag blir av alkoholen så förlåter jag alltid den och dricker igen. För att när jag är berusad så är allt så lätt. Men det är ju oxå en lögn nu när jag skriver det, "lätt". De värsta scenarierna och händelserna jag varit med om är just när jag varit full. När den gnutta självbevarelse och överlevnad försvunnit, när det svåra blir dubbel så svårt. De gånger jag känt att livet inte är min kopp te längre. Då har jag varit berusad. Så att allt blir lätt, det är en lögn. För mig själv.

Jag behöver bli nykter, jag vill vara nykter. Hur fan gör man det?
Vem är jag, när jag är nykter en längre period?
Här kommer jag skriva ut allt, naket och anonymt.
Min resa ur den farliga dansen.

Mvh
Studenten

And she rises from the dead...
Herregud vad sjuk jag har varit!!
Fy fan.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen, med förhoppningsvis ett asgarv i närheten vilja ;)
Jag mår sådär Ebba, men det är fysiskt. Psykist mår jag helt okej ändå. Tackar som frågar.
Hur mår ni?

Kram

Låter som en Hellström låt, aj lajk.

Det låter, tro det eller ej, väldigt hälsosamt vilja. Det är okej att vara glad och ledsen samtidigt. Inte skitkul, men det kommer bli bättre. Du vet när man kan skratta med hela sig själv och verkligen bara känna iiiiiiiiiih! Vad glad jag är! Det kommer. Gör mer av det som gör dig lugn och glad, fasten det tar imot i början.

Vette fasiken om jag har något imunförsvar, är fortfarande inte helt frisk. Men jag är iaf utan feber. ?
Undrar om man kan köpa ett imunförsvar på svarta marknaden... Någon som vet? Nej? Jaha.. Nene. Okej ?
Kram

Får man svära och skrika precis hur mycket man vill. Döden kan dra åt helvete, fanskaps helvetens skit fan! FAN!
Vill skriva att det kommer bli bättre vilja, men det vet du, och till vilken tröst? Livet suger nu, det är okej att vara förbannad på döden. Men jag skriver det ändå, det kommer bli bättre. Skickar en argsint och ömsint styrkekram till dig ?

Aeromagnus, det går helt okej. Hur går dagarna för dig? :)
Kram

Då svär och skriker jag lite här jag också...,
FAN ??? FAN
Tack för utrymmet!
Hoppas du mår bättre igen. Verkar vara segdraget för många om det är någon tröst.

Sisyfos, segdraget är verkligen vad det är. Men det börjar bli bättre nu tack och lov! Hur är det med dig, livet leker? Kram

Vilja, vad jag vill med min Vägskål är balans. Jag vill ha mindre av det destruktiva, det mörka och det elaka som endast jag kan försakra mig själv genom att just dricka alkohol i vissa situationer.
Jag håller på att försöka lokalisera när/var/hur och varför jag känner ett behova att inte längre vara nykter. Och jag försöker att älska mig själv. Mitt mål är att helt och hållet avdramatisera alkohol, att inte sätta den på en pedistal. Om detta är att jag är helt nykter i framtiden eller inte vet jag ännu inte, men jag vet att även jag trillar av vågen om jag dricker när jag (som du är nu) är ledsen.
Och det är så orättvist mot mig själv, att "knyta fötterna i ett snöre" och sedan trilla. Det gör så ont.

Så hoppa genast upp i din skål igen, jag har ställt upp den till dig. Du kommer hitta balansen igen.
Det är okej att trilla ibland, bara du reser dig upp. Det ser värre ut än vad det är, du är okej. Du har oss, men framför allt har du dig själv. Upp igen nu gumman.

Min himmel är vit som snö, men det gör inte så mycket. Det är fint det också ☀️
Kram!

Fortfarande förkyld. Känns som om jag gått upp i vikt, känner mig ful och trött. Röker igen, känner mig blaha. Längtar mig fortfarande bort till något annat, fortfarande osäker på vad. Orkar inte riktigt med vardagen, är fruktansvärt trött hela tiden men kämpar på ändå. Eller typ. Igår missade jag 2 föreläsningar för att jag sov hela dagen, vill bara vakna upp fit och pigg och typ 20 kg lättare. Men vovven mår ju bra, så det är iaf något. Hoppas ni mår bra där ute.
Kram

Jag kost är ju oerhört viktigt inte bara för vikten utan också för piggheten faktiskt

Helvetesjävlakukfansskapsfittfan!!
Vad jag hatar att jag blivit fet igen. FAN!!! Kuk kul kuk!!!
Faaaaaan alltså faaaaaaaan!!!!
Vet ni hur många kilon jag tappat? 35 kilo.
Vet nu hur många jag gått upp? 40. Fanskap.
Så arg på mig själv. Så arg!
Fan oxå.

Skitpissfittord och kuk-kul ord,
Egentligen är jag inte ens fet på bmi, men jag känner mig som ett jävla radhus.
Kommer aldrig acceptera detta. Jag förstår inte hur fan man kan pendla såhär mycket i vikt. Jag förstår inte? Hur?! Kan man pendla så fruktansvärt i vikt? Det är inte hälsosamt.
Jag hatar tid, mumlar jag bittert, men vet att du har rätt vilja.
Jag vet... Kram

Stress hjälper kanske till en del. Sömnbrist likaså och så alkohol förstås. Hade ju tänkt att jag skulle rasa i vikt när jag slutade dricka. Men jag står stadigt. Du mår bra för övrigt? Inga sköldkörtelproblem? Förstår att du inte trivs i din kropp och det är en besvärlig känsla. Har ingen riktig tröst, mer än att det inte syns så mycket på utsidan som du tror ändå. De ser din snygga häck i nya jeans. Du är en skön person härinne och det lyser nog igenom även irl, så jag är helt övertygad om att jag skulle tycka att du var vacker.

Idag har stormen gått över, är inte lika arg. Vet ni vad, jag har fått jobba på att kunna bli arg. Så det kanske är ett hälsosamt tecken att ventilera här på forumet iaf.
I övrigt är jag frisk, inget med sköldkörteln. Stressad, ja. Sömn? Sådär.. Träning, nada. Influensans efterdyningar är kvar.

Så nu lever jag vidare i denna kroppen med en välförpackad röv och tar en långpromenad med vovven.
Keep on swiming, keep on swiming...
Kram

när jag vaknar är jag ganska glad och lätt.
När jag 10 min senare vaknat ordentligt och hela vardagen tagit över hjärnan igen blir jag mest avtrubbad.
Tom i huvudet. Orkar ingenting.
Igår när jag tillslut orkade mig in i badet fick jag avbryta och lägga mig för att sova i en timme. sen fortsatte jag bada.
Det är sjukt. Vart är min energi? vart är min koncentration?

Sitter på tåget mot jobb #2 nu, försöker dra i alla trådar. Försöker organisera och strukturera upp.
Försöker vara glad. försöker vara pigg. Helst av allt vill jag sjukskriva mig från livet, ta ledigt från allt i en månad. Det är helt omöjligt.
Man får inte vara sjukskriven när man pluggar, tydligen. Och så landar det i pengar igen, hyra. Jag har inte råd eller skyddsnätet att inte orka.
Oh well... just nu är det såhär. Det kommer bli enklare. Det kommer bli bättre. Jag kommer klara detta. Jag kommer orka.

Kram

Det visste jag inte om. Intressant...

Låg och funderade lite igårkväll innan jag somnade. Det kanske är tråkigt att läsa om min trötthet, eller grubbleri. Men jag tror att jag skriver för framtiden. Att jag en dag kan se tillbaka här och bara andas ut och tänka att jag klarade det. Att kunna se svart på vitt att jag har utvecklats.
Jag ska må bättre!

Idag har det varit föreläsning och nu är det dags att göra sig i ordning för att åka på jobb #1.
Ska bli skönt att byta miljö en helg, ska bara försöka dra mig upp ur sängen först. Mellanlandade här. ?
Hoppas ni får en fin helg.
Kram

Ni kanske vet att jag är
Kvinna, som kvinna blöder man ibland. Detta har fått mig att fundera på hur mycket jag faktiskt påverkas av detta, psykiskt alltså. Börjar märka ett samband. De "återfall" och kedjerökande/ allmänt kasst mående kommer allt som oftast precis innan mensen. Kan det vara en pusselbit till tro?

Idag är det jobb Hela dagen på agendan. Mår som igår, fast mer svullen, finnig och mensig. Livet leker ?
Kram på er!

Leverjag

Vi är flera här som diskuterat det tidigare. Det påverkar helt klart och bra att tänka på. Lena Nyman har länkar i sin tråd. Finns mediciner som många blir hjälpta av. Ganska tröttsamt efter alla dessa år, tycker jag. Märker att regelbunden träning minskar det jobbiga ofta.

Keep up the good work! ?

Leverjag

Vet du vad jag ibland blir hjälpt av när jag får negativa tankar? Det är inte sant, det är bara mina tankar just nu. Tankar skapar känslor och så har vi hormoner och trötthet som kommer och går. Det är ingen sanning. Just nu känns det så här men vad ska jag göra för att må bättre just nu? Jag kan ju inte ändra på vikten tex just nu eller sjukdomar eller vad det nu är. Ofta när jag tänker efter så hänger humöret så väl ihop med hormonsvängningar, dålig sömn och kost.

Du kör ju rätt hårt hela tiden, verkar det som. Ger du dig klappar på axeln ibland och känner att du är bra också? Vet du, att jag de senaste 10 åren lärt mig att stress är största faktorn till viktuppgång. En person inom vården berättade att det är för vårt cortisol ökar. Har du sett hur människor på cortisonbehandling blåser upp som ballonger? Jag vet att det inte är lätt när man har så många krav på sig men försök att ge dig så mycket vila som det bara går. Riktig vila där tankarna stängs av och sömnen är läkande.

Tänker på dig S. Var rädd om dig!
Kram ❤️