Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

Ebba

Jag blir så glad av att läsa detta, Du förtjänar att må bra.

:)

Grattis Tjalle!
Och för mig var det verkligen dags att hurra efter 2 mån. Då upplevde jag väldigt positiva effekter.
Så skönt att sömnen sköter sig för dig och att du hanterar suget bra igen. Jag har varit i träsket och vänt igen. Där vill man ju verkligen inte vara.

Labradoren

Till Tjalle, vars tråd jag läser och som hjälper mig mycket; tre veckor för mig nu... den HÄR gången. Du skriver att du läser en hel del och jag ville tipsa dig om en bok som jag fick av en beroendeterapeut för många år sedan, Boken är "The addictive personality" av Craig Nakken.
Underrubriken är: "Roots, rituals, recovery". Ha, ha, den är så läsvärd att jag blev tvungen att skapa en användare! Passar på att verkligen tacka er alla som delar med er av er kamp. Tack!

Tjalle

Först och främst vill jag säga att jag följer er alla varje dag. Jag har själv varit usel på att skriva. Den rätta inspirationen har inte velat infinna sig och jag har dessutom varit aktiv med diverse projekt mest hela tiden, kanske också lite hyperaktiv. Antar att detta är något slags kompensation för A-

Jag har idag varit A-fri i tre månader. Otroligt vad tiden rulla på. Jag har tidigare i mitt vuxna liv kanske uppnått en sådan lång period 4-5 gånger om jag tar i. Just 3-månaders gränsen har för mig varit oerhört svår. Lite som en medeldistansare som ska försöka sig på att springa en mil. Jag har lyckats ta mig dit ibland men har ofta inte kunnat stå emot. Varför vet jag inte men något är det just med den gränsen för mig.

Hur har då dessa tre månader varit??
I stort sett bra. Visst har det stundtals varit ett djäkla räknande av dagar, mer i början än nu. Jag har tagit tag i en massa saker. I grunden väldigt bra men jag har inte kunnat sluta. Har tagit på mig alltför många projekt, arbetat alldeles för långa dagar. Nu har det varit mest fysiska aktiviteter så ryggen har "sagt ifrån" och jag har lite svårt att koppla av på sena kvällskvisten.

Det är så mycket positivt jag får när jag låter bli alkoholen. Jag blir mer balanserad, mer koncentrerad, mer stabil, bättre psyke, bättre hälsa mm, mm. Så är där då inget negativt?? Kanske inte negativt men jag kan med stor saknad längta efter den kalla ölen efter en ansträngande dag. I denna värmebölja vi också haft med allt vad det innebär av båtliv, grillning etc så visst hade det varit gott med några glas kallt rosé.

Jag vågar inte se för långt in i framtiden men min fulla intention är att fortsätta som jag nu gjort. Jag vet bara att jag måste vara extra vaksam just nu. Jag har ett antal tillställningar framför mig, det mentala att komma över 3-månadersgränsen och sommaren som står för dörren. Dock har jag en liten "hälsoresa" inbokad om ett par veckor där ingen alkohol förekommer. Jag hoppas att detta kan trigga mig att fortsätta stå emot och dessutom få lite inspiration till ett fortsatt gott liv.
Sköt om er alla kämpar, unga som gamla. Tjalle

Grattis Tjalle! Bra jobbat. Jag får en liten fundering när jag läser det du skriver. Brukar du köra på på det här sättet när du slutar? Om det är så, kanske det är därför det är så svårt att klara gränsen på tre månader. Kroppen och du längtar efter vila.
Kanske inte stämmer alls på dig, men jag märkte hos mig själv att det var när jag blev så trött som jag lätt föll dit igen. Både för att få vila och för att orka allt som måste orkas. Hoppas din hälsoresa ger dig lite möjlighet att vila och än en gång, bra jobbat!

Levande

Skönt att höra att du mår bra och att du ser faran och är på din vakt.
Önskar dig all styrka på din väg och grattis igen

träningstanten52

Jag läser dina rader och det känns så viktigt här på forumet att man skriver när man lyckas och det har funkat. Tror att en av orsakerna är att du sysselsatt dig så mycket och att du nu börjar titta och se hur bra man mår när man låter bli att bli berusad.
Jo hälsoresan tror jag kommer att vara ett ytterligare plus till för dig. Jag räknar mina plus!
Må gott och väl mött

PP

Hallo Tjalle
Viktig och klurig milstolpe du passerat. Njut av det, det har du verkligen förtjänat!
Om sen alkoholfria alternativ är så mycket mindre goda är jag numera tveksam till.
Men argumenten från "beroendet" att få sig lite snurr i skallen är oändligt många ;-)
Tre månader ökar chanserna till framgång. Njut av friheten Tjalle!
//PP

Tjalle

Tack sisyfos, levande, träningstanten52, PP, muränan (och alla ni andra förstås) för era värmande och motiverande kommentarer. Det är en del av det som gör att jag peppas att fortsätta. Ni som följt mig vet hur många år jag kämpat. Jag har haft viljan men inte verktygen för att orka någon längre tid. Ibland har jag varit nära att ge upp men någonstans långt där inne finns något som vägrar att ge sig för den värsta motståndaren jag har mött i mitt liv.

Sisyfos, du undrade om det är så jag är, dvs "kör på" till 100% när jag bestämmer mig att lägga av. Tyvärr är det nog sant. Jag har alltid varit en "på och av-människa" Dvs när jag inte dricker så blir jag väldigt aktiv, på gott och ont. När jag sedan, mer eller mindre, faller ihop av fysisk och psykisk trötthet har jag medicinerat med A. Nu har jag dock lyckats hålla A stången i tre månader och nästa stora uppgift för mig blir att hitta lugnet i nykterheten. Tillåta mig själv att ta en dag utan att göra någonting. Jag antar att det är fler än jag själv som ständigt lider av dåligt samvete för att det finns så mycket saker man inte kan, inte hinner eller orka göra. En nyckel till min vidare framgång tror jag ligger där. Att bara få vara utan att alltid prestera..........

Jag går i alla fall in i min fjärde månad med viss tillförsikt. Jag aktar mig noga för att bli för styv i korken och jag vet att vägen är allt annat än spikrak. Jag gläds dock åt alla härliga människor här på forumet och varje gång jag är inne och läser lär jag mig något och jag inser dessutom att jag inte är ensam. Alkoholismen slår blint mot ung som gammal, fattig som rik och är brutal, skoningslös och ger ingen pardon. Jag ser samtidigt att ni är flera som lyckas besegra vår gemensamme fiende och det inger tillförsikt.
Sköt om er/Tjalle

Fin inställning Tjalle. Bra med reflektion också. Jag har märkt att just 2,5-3 månader är något av en liten risk-gräns för min del. Då börjar den initiala glädjen över att ha slutat med något lägga sig och vardagen börjar pocka på. Tankar som "ska det alltid vara så här" börja komma. Men jag har också märkt att om jag tänker att det är beroendet som sparkar bakut och trilskas, så kan jag lugnt sätta mig ner och observera förloppet, utan att agera på det. Bara en lite tanke.

Kram på dig

Tjalle

Hej på er forumvänner,

Nykter på 103:e dagen. Jag är inte 100% i balans just nu. Har haft problem med ryggont i flera veckor och det ger sig inte. Jag har varit hos massör två gånger men tycker inte att det hjälper. Visserligen har jag jobbat som en tok med allt från grävning, bygge av stenmur, trallmålning etc men jag har varit van vid att jag återhämtat mig efter några dagar. Just värk, i alla former, tär på humöret och jag är i alla fall glad för att jag inte har ont när jag sover.

Ibland undrar jag om inte diverse krämpor kommer fram, än mer i dagsljuset, när kroppen inte får sin bedövning. Just nu ligger det väldigt nära till hands att tänka på att ta sig ett glas, bedöva kropp och knopp och få lite artificiellt lugn. Jag kan inte säga att jag har något kraftigt alkoholsug men känner saknaden "av något".......

Det blir dock inget glas i kväll. Imorgon bär det iväg på en veckas "hälsohem". Förutom en hel del aktiviteter blir det vegetarisk mat hela veckan och en hel del lugn och ro. Jag har prövat på det förut. Första gången var jag riktigt skeptisk men jag blev glatt överraskad. Jag visste inte att man kunde laga så goda maträtter av "bara grönsaker". Lite vattengympa och bastubad hoppas jag också bättrar på min fysiska status.

Jag var på 60-årskalas förra helgen. Mycket trevligt. God mat och "massor att dricka". De flesta klarade detta galant medan åter ett par av deltagarna fallerade. En somnade och en annan trillade omkull frampå nattkröken. Visst kändes det lite stelt vid matbordet när bordsdamer ska konverseras och man själv inte har något "smörjmedel". Men ack så skönt det kändes att ta bilen hem frampå småtimmarna och att sedan vakna upp på hotellrummet och vara sugen på frukost. Jag vet inte hur många gånger jag vaknat upp på hotell och haft fullt bestyr med hur jag ska genomlida dagen. För att inte tala om vilket räknande det har varit när jag kan sätta mig i bilen för att köra hemåt...........

I stora drag är jag dock relativt nöjd med min tillvaro. Jag går inte omkring på rosa moln men jag har mina små stunder av glädje och njutning som förgyller tillvaron. Man kan lugnt säga att jag är mer närvarande....

Sköt nu om er så hörs vi/Tjalle

träningstanten52

Visst är det så trist att se fylla och skönt när man inte är där själv.

Levande

En hälsovecka låter härligt och hämta nya krafter till kropp och själ.
Ha en fin vecka och bra jobbat

anonym13631

Hej,
Jag har läst igenom hela din tråd och beundrar dig för att du inte ger upp. För varje gång blir du klokare och jag hoppas att du får kraft och glädje på din hälsovecka. Jag har hållit upp flera gånger men trillat dit igen, ofta eter 3-4 månader när jag tyckt att jag varit duktig och börjar hitta skäl tillv arför jag kan "unna" mig ett glas vin och övertygar mig om att jag kan dricka måttligt.. Men det kan jag inte. Efter några månader är jag tillbaka på ruta ett och dricker vin varje kväll. Jag dricker inte som du som verkar ha perioder av intensivt drickande utan det har smugit sig på genom åren och idag tål jag mycket mer än förr. Jag tror att jag dricker 1 till 1,5 flaska vin per kväll. Hemskt. Jag tänkte på det du skrev tidigare om hur lite normala människor dricker. Det är något jag är fascinerad och avundsjuk på. Varför kan jag inte vara sådan? Jag är inne och läser på Forumet då och då och hade bestämt mig för att sluta dricka i måndags. Men det har jag inte hållit. Istället har jag druckit vin varenda kväll. Tror inte jag haft en nykter dag sedan i augusti förra året. Ska försöka gå in och skriva här varje dag för det blir tydligt för mig hur galet det är och din berättelse ger mig mod att gå in och skriva fast jag misslyckas gång på gång och skäms. Mönstren blir tydligare när man uttrycker vad som sker och hur man mår. Till sist kan det ge kraften att hålla emot hjärnans starka belöningssystem som bara vill ha A. Tack för att du skriver och jag önskar dig allt gott.

Tjalle

Jag kom tillbaks från en hälsovecka för ett par dagar sedan. Fokus var på lugn och ro (inga mobiltelefoner eller TV etc), vegetarisk mat och en hel del yoga. Det var ingen yoga som innebar att man behövde stå på huvudet utan mer av en medicinsk yoga som kunde utföras på stol. Det är något jag varmt kan rekommendera. Bra för oss drinkare som har svårt att koppla av och har mycket stela muskler. Vidare var det en hel del fyspass, promenader, lite föreläsningar etc. Således ingen traditionell semester men väldigt givande.

Under denna vecka hade jag inget som helst sug men så serverades ingen alkohol heller så det var liksom inget att fundera över. Psykiskt och fysiskt mår jag bra förutom den fruktansvärt stela ländryggen som inte riktigt vill ge med sig trots min vecka. Nåväl, lite bättre är den i alla fall och jag fick med mig hem en hel radda ryggövningar som jag kan praktisera hemmavid.

Jag har nu passerat tremånadersnykterheten med råge och har endast en dryg vecka kvar till fyra månaders nykterhet. Kanske att jag varit nykter så länge ca 2-3 gånger under hela mitt vuxna liv. Tre månader har stigmatiserats för mig och har alltid varit en kritisk period. Jag kan dock inte tala om varför det är så. Det enda jag kan intyga att det blir lite, lite lättare för varje dag. Eftersom jag alltid har varit en otroligt impulsiv människa så vet jag dock att den lilla djävulen kan hoppa fram och fresta mig från en sekund till en annan. Jag har full respekt för detta och har försökt förbereda mig så gott jag kan men vet att osvuret är bäst. Om jag varje morgon skulle kliva upp och tänka på att jag skulle vara nykter i resten av mitt liv skulle jag nog bli tokig. Jag fixar inte det. Det räcker alldeles utmärkt för mig att beta av dag för dag och förhoppningsvis bli lite, lite starkare för varje dag som går.

Livet går upp och ner även om man är nykter men helt klart blir problemen lite lättare att hantera när man inte har ångest av alkoholen. De där riktigt euforiska känslorna vet jag inte om jag någonsin kommer att uppleva igen men just nu nöjer jag mig med att jag känner mig lugnare, har en viss harmoni och kunna njuta av de små tingen, som tex läsa tidningen på morgonen i lugn och ro med några koppar kaffe.

Sköt om er/Tjalle

Fin läsning Tjalle! Det gläder mig att det går så bra för dig. Visst är det härligt när man lyckas spränga sina egna osynliga gränser?! Då vet man att allt är möjligt!

Kram på dig