Trillat dit igen.............

541 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Pi31415
Du får damma av dina verktyg

och ta nya omtag. Att du fick ett återfall behöver inte bara ses som ett misslyckande, utan även som att du är en erfarenhet rikare.
Du har också tidigare använt detta forum, så du vet vad mycket det ger.
Nya motionsformer, t.ex. cykla som du skriver, kan du också finna. Nya fritidsaktiviteter är också bra. Man får mycket tid frigjord när man lägger ner drickandet.

Så gör ett nytt seriöst försök, och kämpa på!

Tjalle
Dag fyra snart till ända......

"Förr i tiden" kunde jag vara tämligen återställd efter fyra dygn. Icke så längre. Jag mår riktigt dåligt, både fysiskt och psykiskt. Idag var jag på behandling hos sjukgymnasten för min dåliga rygg. Blev mycket pinsamt när hon frågade vad det var för ett stort blåmärke jag hade högt upp på vänster skinka.........
Har alltså i min senaste fylletur druttat på ändan. Har ett svagt minne om att jag skulle lägga mig i sängen men hamnade bredvid istället. Med all säkerhet till följd av stora mängder alkohol och insomningstablett. Hur långt kan man sjunka??? Blåmärket kan jag leva med men fallet i sig förbättrar ju inte direkt konvalescensen för min rygg.

Jag har dock en underbar sjukgymnast. Hon gav mig akupunktur, tens (smärtbehandling) och lite ryggsträckning men också lite psykisk pep.

Förutom kämpandet mot A har också en hel del annat gått mig emot. Ordspråket om att en olycka kommer sällan ensam har aldrig känts mer sant.

Jag har inte sovit ordentligt på många nätter och känner mig lite disträ, minst sagt. Jag hoppas på en natt med åtminstone några timmars sömn.
Det enda jag känner med säkerhet är att denna jul och nyår ska bli "vit" för Tjalle. Trevlig kväll på er från en bedrövad Tjalle

Gunda
Kämpa Tjalle

Kroppen blir nog mer och mer förstörd av sprit och tabletter, så levern får nog jobba mer efter varje återfall.
Kämpa på och du fixar det. Skönt med vit jul och nyår, det ska även jag har.
Trevlig kväll och hoppas du får sova.

Tjalle
God natt....

Tack snälla Gunda för pep. Jag ska gå och knyta mig nu. Låt oss hjälpas åt att uppnå den vita julen.
Tjalle

Fenix
Hoppas

du haft en bättre natt Tjalle! Barmark ute, men en vit jul ska det bli för oss, eller hur?
För min del finns inget alternativ, mår kanonbra efter snart 3 veckors nykterhet. Allt verkar ha fallit på plats när det gäller att lämna
det destruktiva kretsloppet av alkohol och negativism. Har inte känt mig så här övertygad om jag nu ska slippa A. Trots fredag finns
inte en tanke på att dricka. Förra fredagen kom ett första sug, men efter en lugn rannsakan med mig själv försvann tankarna och
jag var så glad resten av kvällen. Ska snart berätta mer om vad som hände för tre veckor sedan. Håll utkik i min tråd.
/Fenix

Tjalle
Härligt Fenix..

Så kul att höra att du är på banan Fenix. Vi är ju några av de riktigt "gamla" här på nätet. Jag har just avslutat mitt femte dygn som nykter så du ligger 15-16 dagar före mig. Jag ska ta rygg, jag lovar....

Ser fram emot att höra vad som hände dig för tre veckor sedan. Sköt om dig.
Trevlig helg alla forumkämpar
Tjalle

santorini
Tjalle!

Så skönt att du inte gett upp. Fortsätt kämpa! Det blir ju lättare om du håller ut mot första suget, det vet du. Det går att sluta men det är nog det svåraste jag gjort, det tror jag. Kroppen har sina krämpor ändå. Stå emot!

Tjalle
Santorini......

Vad glad jag blev att höra från dig santorini. En av mina förebilder på detta forum. Jag har skämts inför många av er att jag, trots så många försök, inte lyckats helt och fullt. Även om jag haft längre nyktra perioder har jag ändå inte klarat det hela vägen.

Det som sist stjälpte mig var min enormt jobbiga ryggvärk. Jag har dock förstått att kombinationen värktabletter och alkohol är katastrofal. Så kort "lindring" och sådana jobbiga bakslag. Nu har jag en bra sjukgymnast, känner mig stärkt i själen och har bestämt mig för att klara detta. Ingenting ska hindra mig denna gång. Nu ska jag bli nykter alldeles bara för min egen skull.
Trevlig söndag på er/Tjalle

santorini
Skämmas behöver man inte här

I detta forum vet vi alla hur svårt det verkligen är att sluta. Man måste nå botten och det kan vara väldigt djupt dit. Jag önskar så att den som kämpar ska inse att det går. Börja om på nytt och på nytt men ge inte upp. Jag har nu fyra nyktra år bakom mej och fortfarande känner jag tacksamhet. Oftast tänker jag inte alls på det, nykterheten är självklar. Men ibland under svåra tider känner jag stolthet och tacksamhet. Jag gjorde det! Du kan också, det vet jag. Håll ut, hitta de hjälpmedel som behövs. Förstår att ryggvärken ställer till det. Förståelse får du här. Detta forum var min räddning. Att känna att här finns såna som jag som också blivit fast i missbruk. Bruket går över en gräns och blir "plötsligt" ett tvång där man inte själv längre kan bestämma. Men jag kände att jag kan själv ta mej ur det med den hjälp jag söker. Det behöver inte vara AA eller piller. Det går. Jag vet att du kan, jag tror på dej. Det är värt allt. Friheten.

Tjalle
Du inger mig hopp...

Om du visste hur mycket dina ord påverkar mig, Santorini. För första gången sedan min rygg "gick sönder" och jag straxt därefter bröt min nykterhet känner jag hopp. Ska bli så skönt att slippa planera för alkoholinköp, räkna på hur länge förråden räcker, planera vilka dagar man kan dricka etc etc. För att inte tala om att slippa den bottenlösa ångesten man får när man ännu en gång inte lyckats kontrollera sitt drickande.

Efter en hel dags eldande utomhus ska jag nu krypa in i min lilla bastu och bara försöka finna ro.
Tjalle

Hilding
Det låter bra

Med bastun o ro, Tjalle. Jag vet också vad du går igenom med ryggsmärtor som ständigt maler.
Jobbigt,.
Jag tar rygg på dig nu och ska ta en liten bit i taget. Inte önska dagarna var fler utan ta dag för dag så här i ensamhet och försöka finna ro jag också.
Kanske den kommer redan om ett par dagar, vem vet?
Ta hand om dig Tjalle.
LP/hilding

Tjalle
Slut på dag 12

12 dygns nykterhet nu ikväll. Det har jag inte haft sedan i mitten på juni, då jag å andra sidan hade en vit period på ca 4,5 månader. Jag har haft ett rent helvete med min rygg sedan senvåren men när jag nu senast var hos min sjukgymnast kände jag något som liknade hopp. Hon justerar, kommer med råd, sträcker och drar och banne mig om jag inte för första gången börjar känna att det är aningens bättre i ryggen. Var idag ute på en powerwalk ca en och en halv timme. Dammsög bilen och gjorde rent invändigt. Något som hade varit otänkbart bara för en vecka sedan. Vi får väl se om jag får "betala" för detta när jag vaknar imorgon. Jag har aldrig varit mycket för positivt tänkande men jag inser dock att kastar man yxan i sjön och bara intalar sig att det är kört och att ingenting blir bättre så är det näst intill omöjligt att komma tillbaks.

Fysiskt är jag nu helt återställd vad gäller drickandet. Som vanligt blir jag mer sansad och balanserad efter ett par veckors avhållsamhet. Ångesten försvinner så sakteliga och det är naturligtvis skönt. Samtidigt är det också farligt. För det är ju när fysiken har hämtat sig som den lilla A-djävulen vågar sig fram igen och börjar viska i örat. "Det var väl inte så farligt den här gången heller......" "Nog kan du ta dig ett glas några gånger till....."

Den här typen av argument har jag varit utsatt för i hela mitt vuxna liv och de är ju så svårt att värja sig mot emellanåt. Långa, långa stunder går det alldeles utmärkt. Problemet är ju bara att man måste vara på sin vakt 24 timmar om dygnet. Trots det är jag relativt hoppfull. Nykterheten ger ju så mycket tillbaks.
Bara att slippa ångest, rädsla och oro. Vakna upp och veta precis hur gårdagen förlöpte. Inte behöva få hjärtat i halsgropen om det ringer på dörren och någon hälsar på. Inte vakna upp och genast börja fundera på hur stort förrådet av A är. Om det finns tillräckligt kvar för att "behålla" ruset på en "acceptabel nivå".

Jag blir mörkrädd när jag tänker på hur stor del av mitt liv som gått till spillo pga A. Samtidigt vet jag att det inte lönar sig att grotta ner sig i det förflutna. Jag har inte alltför höga förväntningar på resten av mitt liv. Kan jag nå en bestående nykterhet, ha hälsan i behåll, njuta av god mat och kanske en resa då och då så är jag mer än nöjd.

Trevlig helg på er allihopa/Tjalle

Hilding
Hur är det med dig Tjalle?

Hej Tjalle, som du säkert redan vet gick det bra i 30 dagar sedan skit igen. Nu kör jag ny runda och önskar det håller denna gång. Börjar KBT när jag är hemma från denna långa resa jag just är ute på.
Hur går det med din rygg och ditt liv Tjalle?
Tänker ofta på dig.
Lillper

Tjalle
Länge sedan........

Hej Hilding (och ni andra). Länge sedan jag var aktiv på forumet även om jag, mer eller mindre, kikar in här varje dag. Jul och nyår var helt nyktra. Även större delen av januari. Jag gav mig sedan ut på en längre resa. Lyckades inte hålla mig helt vit. Jag har dock druckit på ett annat sätt. Det innefattar bla betydligt mindre mängder. Jag har inte haft minnesluckor, inte vaknat med ont i huvudet men kan samtidigt konstatera att det inte behövs så mycket att dricka för att jag ska få ångest i alla fall.

Ibland kan jag fråga mig själv vad jag gör på detta forum.......Kanske kan jag fungera som ett varnande exempel på en alkis som inte riktigt klarar av att ta det där sista lilla steget.....I vilket fall har forumet givit mig en hel del och jag är tacksam för att drickandet åtminstone inte eskalerat ytterligare. Intentionen är fortfarande att "begränsa skadorna" men helst sluta helt. På söndag åker jag iväg helt själv på en veckas vistelse långt hemifrån. Bara vegetarisk mat, inget starkare än källvatten serveras och dagarna tillbringas med lite träningspass, promenader, vattengympa, bastu etc, etc.

Med tanke på min besvärliga rygg måste jag ta det lite lugnt men jag försöker att se något positivt i det hela. Kanske tvingas jag pga detta att se lite mer relaxed på hela min livssituation och inte leva livet i 200 knyck hela tiden. Alltid ha kontroll, aldrig helt släppa taget, alltid tänka på vad man säger, tycker och tänker. Vi får se. Man kan inte annat än försöka.....

Ha det gott alla gamla och nya kämpar/Tjalle

Tjalle
Ännu en helvetesdag..

Efter en "idiothelg" då alla spärrar släppte och ingen nödbroms i världen hjälpte är jag nu på ruta ett igen. Tänk att man aldrig kan vara nog på sin vakt mot denna helvetes sjukdom. Det värker i hela kroppen och en molande värk uppe i magen. Sådana besvär hade jag inte riktigt för 10 år sedan men jag kan tala om att det blir inte lättare med åren att komma igen.

Trots en känsla av apati, meningslöshet, sorgsenhet, förtvivlan etc har jag tvingat mig till vissa lättare utomhussysslor idag. Jag vet ju att det endast är att lägga timme för timme bakom sig för att sakta, mycket sakta bygga upp någonting igen. Vet inte hur många av er som orkar höra mer från den "obotlige" alkoholisten som aldrig verkar kunna ta tag i sig själv. Jag tycker själv att jag har försökt med så mycket genom åren. Stundtals har det känts som jag är på rätt väg för att straxt därefter falla ner i det bottenlösa hålet igen. Jag har inget eller ingen att skylla på. Jag har väl helt enkelt en usel karaktär när det gäller A.

Trots allt skönt att få skriva av sig några rader och släppa sina malande egna tankar för ett ögonblick.
Tack för att ni finns./Tjalle

Sinnituss
Ett steg i taget

så tar du dig upp på banan igen.
Bra med lite utomhussysslor. Här har det varit fint väder idag så då är det skönt att vara ute. Bra att du skriver här.
Var snäll mot dej själv, bädda ner dej med en mysig filt så börjar vägen tillbaka igen från kanten av det bottenlösa hålet. Ett andetag i taget på väg mot bättre tider.
Kram

Tjalle
Ännu en dag...........

Hej på er bästa forumvännner. Är nu inne på min 9:e nyktra dag. Borde ha varit många fler men en semesterresa kom i vägen. Jag hade en bestämd åsikt att inte dricka denna vecka. Flygresan gick bra. Dock var den stökig och för oss icke stresståliga personer med A-problem blev det lite mycket. Väl framme vid hotellet skakade jag av stress. Låter larvigt men icke desto mindre sant. Hade ett omätbart sug efter några öl och det blev till sist en 4-5 stycken på ankomstkvällen. Det hade kunnat stannat med det men det gjorde det inte riktigt. Lite "gratisskumpa" vid frukosten på hotellet, ett par lunchöl och sedan ytterligare intag på kvällen. Det gick hyggligt (med mina mått mätt) ända tills på fredagen då det eskalerade. Jag kan inte (orkar inte) gå in på några detaljer men jag spårade ur. Jag skadade ingen, utåt sett ingen dramatik, men för mig var det fruktansvärt jobbigt.

Jag vaknade upp på lördagsmorgonen och bara insåg att detta går inte längre. Rörde inte en droppe resten av resan. Har nu varit hemma en vecka och inte en tanke på att dricka. Det är en av de få gångerna jag intuitivt känner att nu finns ingen återvändo. Jag måste sluta för gott. Inte bara stänga hjärnan och "hålla uppe" för att efter ett tag se vilket man beslut då fattar. Det är liksom dömt att misslyckas. Så fort den värsta ångesten har släppt kommer tankarna så sakteliga fram om att ta sig ett glas igen.

Jag vet att nio dagar är "nada". Det spelar dock ingen roll just nu. Jag kommer att kämpa tills sista andetaget. Jag vill inte att min ålderdom ska speglas av ohälsa, psykisk och fysisk, samt ett evigt jagande efter A. Jag tänker ta rygg på er alla, både de som bara har någon dags nykterhet till de mer erfarna.

Sköt om er/från kämpen Tjalle

Flinga
Stress

Känner så väl igen den där stressen du beskriver som så lätt kan utlösa ett återfall.
Har ännu inte hittat nåt bra motmedel.
Jogga är bra fast det kanske inte är det första alternativet på ett flygplan

miss lyckad
Att förstå sig själv genom andra...

Många har fallit massor av gånger när det gäller beroende. Det är ett livslångt val man får göra dagligen. Insikten att aldrig ta första glaset. Att vi som beroende är det resten av livet. Det finns inget annat botemedel än nykterhet. Du Tjalle vet allt detta precis som jag. Alkoholen är en listig djävul, som gärna förstör våra liv. river sönder familjer och relationer, förstör vår kropp och själ. Kostar oss allt som är viktigt. Ändå faller vi. Men vi kan resa oss igen.. Denna gång starkare, med ännu mer insikter om beroendet och oss själva. Kram..

Tjalle
Flinga, miss lyckad (och ni andra)....

Tack för era kommentarer. Det är så skönt att dela med sig av sina innersta tankar och känna att man dessutom får respons. Flinga, jogga är kanon. Tyvärr har jag efter joggande i hela mitt vuxna liv tvingats lägga av pga höftproblem. Dock kommer jag precis tillbaka efter en 16 km rask promenad. Kan nog medge att det kändes lite maniskt men ändå på något sätt "renande". Jag har alltid haft den tendensen att jag vill "straffa mig själv" efter ett felsteg med A. Det är nog inte rätt metod men det är så väldigt mycket bättre att ta ut sig i en fysisk aktivitet än att fly bort i alkoholdimmorna. Jag vet med mig att om jag fortsätter att "leka med elden" ytterligare ett tag går jag under. Det är ingen tvekan om det.

Miss lyckad; Du har helt rätt. Jag vet med mig att fullständig nykterhet är den enda vägen. Jag anser mig vara en något så när klok person i vanliga fall men när det gäller A-frågan har jag slingrat mig genom åren för att "vägra" ta till mig denna självklara sanning. Det måste bli ett slut på detta nu. Jag kommer att göra allt för att prioritera A-frågan i fortsättningen. Kan jag inte komma vidare där blir allt det andra meningslöst.

Sköt om er och ha en fin söndag önskar en tröttkörd Tjalle

pärlemor
Tjalle!!

Låt oss kämpa på nu! Jag känner precis som du att jag inte vill låta mitt liv förkortas eller min ålderdom förpestas av krämpor pga A. Jag väljer nu att kämpa för livslångt uppehåll. Är bara inne på blygsamma dag 5 men känner mig konstigt nog stark och j-ligt laddad att kämpa och gör det gärna tillsammans med er andra så vi kan peppa, stötta och lyfta varandra!! Kram

Bedrövadsambo
Bra insikter!

Din resa gav dig verkligen bra insikter! Nu är du mer övertygad och bestämd än någonsin. Och jag kan rekommendera andningsövningar mot den typen av stress. Enklaste varianten är att blunda och djupandas tio gg. Andas in (räkna till fyra), håll andan (räkna till fyra), andas ut (räkna till sex), håll andan (räkna till fyra), och upprepa allt tio gg. Känn hur luften fyller magen, och hur magen/lungor töms. Försök bara att tänka på andningen. Genom medveten andning signalerar man till hjärnan att "allt är lugnt". Men det kräver daglig träning, och det kan ta upp till två månader innan man märker påtaglig effekt.

Tjalle
Pärlemor, bedrövadsambo........

Pärlemor; klart vi ska kämpa tillsammans. Allting blir ju så mycket lättare när man är flera som peppar varandra. Låt oss hoppas på en framtid full av tillförsikt med mycket lugn och ro.

Bedrövad sambo; tack för tips om djupandning. Jag har delvis varit inne på det tidigare. Jag deltog för ett drygt år sedan i en kurs i medicinsk yoga och då var vi inne på djupandning bla. Tyvärr sammanträffade denna vistelse med när jag hade de absolut största problemen med mina diskar i ryggen så jag kunde inte riktigt tillgodogöra mig allting då. Tack för att du påminde mig. Jag ska pröva......

Godnattkram på er samtliga kämpar där ute för det är ni värda/Tjalle

Tjalle
10:e dagen till ända......

Så har då 10 dagar gått sedan senaste vändan. 10 riktigt ångestfyllda dagar kan jag säga. Var till läkare idag för mina magbesvär sedan ett par månader tillbaka. Jag var lite bedövad under undersökningen så jag uppfattade inte allt men i handen fick jag ett recept som jag tror är för magsår. Inte minst detta borde vara en varningsklocka. Jag tror inte bara att det är alkoholens "förtjänst" utan kombinationen med den stora ångest jag får efter en dryckesperiod. Det är förenat med så stor stress att det tär både på psyket och fysiken. Den här kuren är ca 4 veckor och jag vore en idiot om jag ens leker med tanken på att dricka......

Jag unnade mig ett par riktigt goda koppar kaffe på eftermiddagen men då sa magen ifrån. Måste nog hålla mig ifrån även kaffet tills magen "läkt ihop". Jag känner mig väldigt beslutsam och vacklar egentligen inte alls i mitt beslut. Men som Gunda, tex nämner, kan jag också känna en väldig frånvarandekänsla i vardagslivet. Jag känner mig inte delaktig, inte berörd, ingenting runt omkring känns för närvarande viktigt. Jag är helt uppe i mig själv och mina malande tankar om att inte dricka och att komma på rätt köl. Jag har ingen kortsiktig lösning men jag hoppas och tror att det kommer att gå lite lättare för varje dag som passerar. Jag har ju haft längre nyktra perioder och vet att jag då mått bättre. Den som lever får se.

Sköt om er mina vänner/Tjalle

Bedrövadsambo
Det blir bättre!

Ha tillit för att det kommer att bli bra! Lite bättre och bättre dag för dag. Bra att du fått medicin för magsåret och att du kom till läkare i tid, innan det blev riktigt akut. (Har själv hittat min alkoholiserade pappa näst intill badande i blod i badrummet två gånger pga blödande magsår.) Försök att röra på dig, frisk luft och rörelse gör underverk för humöret. Lyssna på en ljudbok! Då går man extra långt bara för att få lyssna mer 😊 Storytel kan jag rekommendera!

Tjalle
Läkarbesök mm.........

Hej på er mina vänner. Idag var det dags för ett återbesök till läkaren. Som jag skrivit tidigare uppfattade jag inte riktigt vad läkaren sa då man är mer eller mindre drogad vid en gastroskopi. I varje fall var det tydligen magsår, dock inte av den allra värsta sorten. Jag har tidigare aldrig haft något liknande så det är klart att man får sig en tankeställare. Orsaken är förmodligen mitt ätande av antiinflammatoriska vid ett antal tillfällen pga svåra ryggproblem, inre stress och även alkohol. Denna kombo är, kan man säga, bland det värsta man kan utsätta magen för. Jag ska i första hand äta medicin en månad men det kan naturligtvis ta betydligt längre tid. Mycket beror på mig också.

Jag har alltid känt mig spänd för att gå till läkare och när jag gick därifrån gick luften ur mig. Trots diskussionen med läkaren var den första tanken som slog mig att jag skulle gå och ta några öl, bara för att släppa på spänningarna.........Hur sjuk är inte hjärnan........( i alla fall min...)

Nåväl, jag besinnade mig och det blev en lugn eftermiddag. Tankarna går fram och tillbaka. Just nu är jag ensam hemma ett antal dagar och får än mer tid att fundera. Stundtals gräver jag ner mig i alla pinsamma och jobbiga situationer som jag försatt mig själv och mina närmaste i. Det avhåller mig å ena sidan från att dricka. Å andra sidan kan jag bli så deprimerad att jag tycker allt känns meningslöst och att jag inte orkar företa mig något över huvud taget.

Vid andra tillfällen tänker jag att jag bara ska försöka se framåt. Vara lite mer positiv. Försöker intala mig själv att jag inte kan göra något åt "historiken"....

Risken med detta tänkesätt är då förstås att jag "stänger igen" för allt elände jag ställt till med och därmed lättare kan försättas i "farliga" situationer....

Hur ska man tänka??? Inte lätt.....

I varje fall har jag två veckors nykterhet imorgon. Inte mycket att skryta med men jag är ändå tacksam för dessa fjorton dagar. Nu har jag mitt magsår att "sköta om" och doktorns rekommendation om att ta det lite lugnare i tillvaron. Inte alltid lätt att ta till sig för en sådan som jag, som har varit "på tå" i hela livet och försökt hålla kontroll på allt och alla. Går det att lära om på gamla dar månne?????

Kram på er gamla som nya kämpar
Tjalle

Gunda
Tjalle hej.

Bra att du kom iväg till läkaren och verkligen bra att du har 14 dagars nykterhet, det gör ju att magsåret får lite andrum från A-eländet.
Jag tror att vi ska ha våra pinsamheter med oss, för kastar vi dem helt över axeln så är det ju lätt att man gör om dem, så är det då för mig.
Jag har mina pinsamheter jag med som håller mig tillbaka och jag får ångest varenda gång jag tänker på det, men sen får man ju inte gräva ner sig och tappa orken, man måste ju ändå gå vidare, men man behöver lära sig av felstegen.
Tar vi till a igen så kommer det ju bara fler pinsamheter.
Ta hand om dig och ha en bra kväll!

anonyMu
Klart det går att lära om

Klart det går att lära om Tjalle. Den mänskliga hjärnan är anpassningsbar. (Å det kom ju verkligen från rätt person! Som fortfarande ... men ja ja... nu handlade det om dig!). Tänker att du kanske skulle kunna försöka se det här elaka magsåret som en vändpunkt. Ett gyllene tillfälle att faktiskt försöka förändra på riktigt. Vad säger du om att kontakta beroendeenheten där du bor? Det är ju inte så att man kan förlora något på det. Eller hur? Som det låter på dig, så skulle du nog vara gott behjälpt av lite samtalsstöd. Allt för att inte vilja döva de känslor som kommer upp och samtidigt som hjälp för att orka med det som kommer upp. Vad säger du om det?

Ha en fin fredag!

Tjalle
Hej muränan.....

Hej muränan och tack för kommentar. Vad roligt att höra från dig. Du har helt rätt i att jag måste se detta magsår som en vändpunkt. Jag har också insett att det är ingenting som har kommit från en dag till en annan utan har förmodligen byggts upp under lång, lång tid. Alkoholen är ju dock så finurlig att det hjälper (för stunden) både mot ångest och fysiska krämpor så till slut bortser man från alla varningssignaler. Jag vet inte om det är detta som får bägaren att rinna över och att jag därmed hittat "min botten" men jag både hoppas och tror det.

Visst skulle jag behöva samtalsstöd från tid till annan. Kan knappast terrorisera min partner eller andra närstående längre. Jag ska ge det en allvarlig funderare. Tack för tips.

Dagen har annars rullat på i ett ganska behagligt tempo. Jag tvingar mig själv att ta det lugnare, inte reta mig på andra människor, ta djupa andetag, acceptera och respektera att situationen är som den är. Det låter lättare än det är men ändå ganska utmanande att försöka förändra sig så på djupet. Istället för att slentrianmässigt titta på TV har jag (förutom att titta till er mina vänner) läst en bok och bara försökt gå in i mig själv (på ett förhoppningsvis bra sätt). Inget sug idag alls. Att jag över huvud taget tänkte tanken på att ta mig några öl igår efter läkarbesöket får det att vända sig i magen. Stundtals blir jag lite rädd för mig själv........

Jag börjar nu på min tredje nyktra vecka och jag ser fram emot varje nykter dag jag kan lägga bakom mig. Det gäller dock att inte hetsa. Det får ta den tid det tar.
Trevlig helg/Tjalle

Tjalle
Svårt att hitta tillbaka......

Hej på er forumvänner. Jag ser att det är länge sedan jag varit aktiv med inlägg på forumet även om jag följer er vareviga dag. Imorgon har jag varit nykter i fyra veckor. Visst låter det fjuttigt, speciellt för de som inte är alkoholister. Men för oss andra är det en väldigt lång tid. Man får det inte gratis, så att säga. Jag har klarat mig hyggligt hittills. En rejäl svacka de senaste två dagarna. Vi hade besök i dagarna två och det dracks en del. Jag kunde skylla på magsåret och ingen ifrågasatte varför jag inte drack. Att med nyktra ögon se på när folk sakta men säkert blev lite småberusade var dock en rejäl prövning. Speciellt efter så pass kort nykterhet. Jag kan verkligen medge att jag kämpat med vita knogar dessa två dagar.

I övrigt har jag svårt att hitta tillbaka till lite jävlar anamma. Senaste fyllan för fyra veckor sedan tog mig så hårt, ångesten så bottenlös att jag inte riktigt hämtat mig än. Jag har svårt att hitta energi, ser tyvärr allt lite i en gråsvart skala. Inga "rosa moln" över huvud taget i sikte. Nåväl, jag är i alla fall lite stolt över mina fyra veckor. Så lång period har jag inte haft sedan förra våren. Ni är alla här på forumet ett stort stöd, alldeles oavsett hur länge ni har varit nyktra, trillat dit etc. Alla har olika historier och erfarenheter. Det är också det som gör att man hela tiden har möjlighet att "lära sig något nytt".

Sköt om er/Tjalle

Sidor