Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

mollypolly

Jag mår så fruktansvärt dåligt när jag dricker, har långa nyktra perioder och sedan kommer de, tankarna som säger att ett glas ska du väl klara. Och pang så sitter jag där med skammen och ångesten. Hur vinner jag denna kamp?? Hjälp!

Tjalle

Jag har haft några riktigt djävliga dagar. Förutom ett större elproblem som kommer att bli grymt kostsamt har jag mått skit. Magkatarr, som dock börjar ge med sig idag samt nack- och huvudvärk av det allvarligare slaget. Inga Ipren och Alvedon som hjälper. Även dessa symtom har dämpat sig något idag. Tänk att det ska behöva ta nästan en vecka för att komma ifrån abstinensen.......

Sitter fortfarande här med lite ångest. Imorgonkväll får vi besök över helgen. Det är inga stora "drickare" som kommer och jag är egentligen inte så orolig för att jag ska dricka själv. Mer för att bete sig som en vettig, normal, social, trevlig, mm person som dessutom ska vara nykter. Jag skulle så gärna vilja ta det med en klackspark men jag känner alltid en press att vara den "perfekta värden".

Nåväl, jag är tacksam för att jag (återigen) tagit mig i kragen, lyckats hålla mig nykter trots diverse problem och just nu har jag en 100 procentig vilja att fortsätta att vara nykter.
Trevlig kväll på er alla/Tjalle

Mick

Visst är det lättare att vara en bra värd och social med några järn i kroppen, men det är det inte värt, belöningen kommer dagen efter med att slippa vakna som ett vrak med ångest.

Stå på dig, Tjalle

Tjalle

Hej på er forumvänner. Nykter två veckor idag. Fysiskt är jag mer än återställd och huvudet fungerar även det skapligt. Idag spenderade jag dagen med frugan i diverse affärer, den för mig förhatliga julhandeln. Väl hemkommen, hungrig och trött, kom tankarna på att ta sig ett glas och "varva ner". Jag dividerade med mig själv fram och tillbaka. Tog beslutet att snabbt laga till någonting att äta och knäckte en halv liter mjölk istället. Efter måltiden lugnade tankarna ner sig igen och jag är åter "på banan".

Vi hade besök i helgen. Allting flöt väl på helt OK, men som jag tidigare skrivit, har jag svårt att känna mig naturlig och avkopplad när jag inte har någoting "i mig". Jag känner alldeles för stora förväntningar på mig som person. Dessa förväntningar kan jag inte leva upp till. Problemet är väl att det är jag själv som ställer dessa stora krav och ingen annan.

På det stora hela taget har jag ett ganska bra liv. Jag är i hygglig form, för min ålder och kan på många sätt och vis njuta av tillvaron långa stunder, även utan alkohol. Jag vill verkligen gärna försöka fortsätta att vara nykter. Jag har mycket hjälp av detta forum. Det stärker mig på många vis. Samtidigt vill jag inte bli en nykter alkoholist som hänger upp hela min tillvaro på att tänka på alkoholfrågor dag och natt. Jag vill inte bli "besatt". Jag vill fortsätta att vara en högst normal person men naturligtvis försöka lyssna till alla varningsklockor som ringer när suget kommer.

Jag är tacksam för mina "ynka" två veckor och oerhört nöjd att jag inte slank in på bolaget bara för att ha något hemma, utifall att..........

Sköt om er/Tjalle

Leverjag

Bra jobbat Tjalle!

Suget minskar efter ytterligare någon vecka eller två. Håll ut så hittar du dig själv till slut utan A-begäret.

Tobey

Bra jobbat Tjalle och välkommen tillbaka!
Själv har jag inte varit inne på det här forumet på en bra tid men började tänka på dig av någon anledning idag och blev glad när jag såg att du fortfarande kämpar!
Själv kämpar jag på här, "firar" två år nykter nu i januari. Kan jag klara det så kan du!
Ska strax iväg och leda ett AA-möte, det hade jag aldrig trott för två år sedan.

Tjalle

Jag sitter här med kraftig abstinens. I lördags var jag på ett större kalas och drack till jag somnade under middagen. Fortsatte att dricka när jag kom hem på söndagseftermiddagen. Det blev ca 80 cl stark gin och ca 50 cl whiskey. Sista glaset vill jag minnas att jag drack tidigt igår morse. Precis allt är åt helvete. Jag har haft en helvetes natt och dagen idag är precis lika jobbig. Jag vet inte om min fru stannar denna gång. Jag fick besök av en nära släkting som förstod att allt inte stod rätt till. Utan den människan vet jag inte vad som hade hänt. Jag försöker hanka mig fram och kan just nu inte ta mer än 10 minuter i taget.

Jag har försökt sluta så många gånger att jag tappat räkningen. Det blir bara värre för varje gång och kan man tala om jag nått någon slags rock-bottom är det denna gång. Jag är förtvivlad, skakig och har inte full koll på vad jag gjort mellan söndag och tisdagmorgon. Jag vill bara vakna upp ur denna mardröm...........Jag är en patetisk nolla utan karaktär. Orkar inte skriva mer just nu. Tjalle

Leverjag

Lider med dig. Den ångesten är hemsk. Du dricker den, ångesten... Kan du inte se detta som ett tecken att du nått DN botten ch nu kapitulerar på riktigt. Då kanske du kan ta hjälp av proffs, kontakta behandlingshem, få en plan, mediciner, terapi och allt det som du behöver för att verkligen vända skutan. Ta hjälp av proffs, är mitt råd. Hjälpen finns. Du är sjuk. Ingen nolla. Du är fast i ett drogberoende. Din hjärna är förändrad och alkoholen styr den. Ta all hjälp nu för att vrida dig ur greppet på kort och lång sikt. Det går. Kom igen. Du kommer tacka dig själv senare.

Styrkekramar och liten spark i baken. ??

Tjalle

Tack snälla lever jag.....Du har så rätt, så rätt. Jag klarar inte detta själv..
Kram/Tjalle

Tack för att du delar med dig Tjalle. Fint att du är här igen.

Men jag måste hålla med LeverJag. Du behöver söka hjälp. Jag scrollade igenom dina inlägg här i tråden och du har haft ett par hårda smällar senaste tiden. Jag kanske har fel, och förlåt att jag säger, men det känns som att fallet blir hårdare och hårdare för var gång... Du ska inte behöva ha det så här. Du är värd så mycket mer. Du har en sjukdom och du behöver få professionell hjälp, eller hur? Varför inte kontakta alkoholenheten i den stad du bor? Nu direkt! Det tjänar inget till att slå på sig själv och känna sig om en nolla. Du är en människa av kött och blod som behöver hjälp - inget annat. Sedan kanske du behöver hjälp med abstinensen nu så här i skarpt läge? Och Antabus.

Stort lass med styrkekramar

Tjalle

Hej Muränan, mfl. Jag kommer att återgå till min AA-grupp.Det har hjälpt mig mycket tidigare och jag har nått vägs ände. Abstinensen är mycket jobbig men jag vet ju att den avtar något för varje dag som går.

Tack för stöd/Kramar/Tjalle

Leverjag

Du ger inte upp. På det igen med nya tag. Använd hela arsenalen som du kan ta till för att klara dig nu! Skönt att du har en AA-grupp. Försök att reda ut vad som gör att du trillar dit nu.

Jag blir uppriktigt ledsen varje gång jag läser/hör om hur någon lider av helvetet. Kvalen, ångesten, skammen och allt de fysiska. Det allra värsta är de som gett upp. Det är som att titta på när någon plågas sakta ihjäl...

Du är inte där. Du är här!

Mera kramar ?

får du av mig Tjalle!! Du är ändå en fighter innerst inne, en svår motståndare har du men inte omöjlig. AA är bra att gå till, men ta gärna proffshjälp också, antabus ett tag för att slippa tänka på skiten. Jag går på antabus just nu och det ger hjärnan semester.

Ebba

Förbannade jävla alkohol alltså.
Stor kram till dig.

Jag saknar en jättefin människa i en av mina aa-grupper just nu.
Som har tagit återfall och som vi vet mår fruktansvärt, kan inte få stopp på det.
Man blir så ledsen.
Och så himla glad när nån man saknar dyker upp igen och inte tänker ge sig i sin kamp mot A.

Förstår att det är rejält jobbigt nu men jag är jag är iaf väldigt glad att DU har fått stopp på det hela igen och är tillbaka.
Förstår om det känns darrigt och tungt, men du vet, det blir faktiskt bättre, det blir det.
Kram till dig.

konstnären

Läste just ditt inlägg och jag känna hur du mår just nu. Ingen tröst att skriva det går över, för när ångesten bankar på i full speed då är man maktlös. Sista försöket jag gjorde är exakt en månad sedan och det var det värsta. Alltså blir det värre för varje gång man provar. Kanske ska du söka proffshjälp, det var på håret att jag klarade av avgiftningen själv. Jag borde ju varit skiträdd att ta ett till återfall med tanke på att jag har haft ett delerium. Starka kraft minst sagt. Men det finns ju egentligen inga alternativ du tar detta, och jag försöker inse att jag har nått min botten även om det är svårt ibland.
Styrkekram till dig
Konstnären

Tjalle

Alla ni fina, härliga forumvänner. Muränan, leverjag, fenix,ebba, konstnären bara för att nämna några. Ni är bäst och är en stor del till att jag har ambitioner på att ta mig ur det hittills värsta bottenträsket.

Tredje dagen börjar gå mot sin ände och jag mår bottenlöst dåligt. Kallsvettig, ont i magen, svår nackvärk och en ångest som är obeskrivbar. Jag vet inte riktigt hur jag har tagit mig igenom de här dagarna (timmarna, minuterna och sekunderna). I tisdags hade jag fortfarande en massa alkohol i kroppen så jag vet egentligen inte om man kan räkna denna dagen som dag 3.

Jag har tvingat mig att gå upp imorse, duscha, klä på mig. Lyckades också ta fram yxan och fixa en halv pappkasse med tändved men det var också ungefär allt jag klarade av.

Tankarna går i 200 knyck och det är omöjligt att få en lugn stund. På natten tar jag hjälp av insomningstabletter annars skulle jag inte få minsta blund. Tankarna går hela tiden tillbaka vad det är som gått fel i mitt liv. Jag var en toppstudent som hela tiden ställde orimliga krav på mig själv. Efter avslutad högskoleexamen vidare i den s.k. karriären. Jag är i grunden en enkel man och ville egentligen inte in i den svängen. Det bara blev så. Sedan rullade åren på. Högre och högre krav, framför allt från mig själv. Jag har i hela mitt liv kämpat för att söka ett inre lugn utan att lyckas. Det har alltid blivit med alkoholens hjälp. Jag har också slagits mot dåligt självförtroende, ett dåligt tålamod och en perfektionism som gjort livet mycket besvärligt. Jag ska inte trötta er med fler detaljer men om det nu är så att det finns en fortsättning har jag sååå mycket att ta tag i.

Jag har sårat mina närmaste så många gånger genom att så många gånger varit stupfull. Jag har full förståelse för att de inte tror på mig längre. Jag går nu tillbaks till AA. Jag har inget val. Det är det enda som fått mig att hålla mig nykter en längre tid. Att jag inte fortsatt att gå på möten har väl också med mitt dåliga tålamod att göra.

Jag kan ärligen säga att jag aldrig har känt en sådan uppgivenhet som denna gång. Det är som konstnären skriver, det blir bara värre för varje gång och jag känner att jag klarar inte en resa till. Kan det verkligen vara så att jag nått min botten efter sju sorger och åtta bedrövelser???

Kram på er alla/Tjalle

LenaNyman

Du är så jäkla bra, vet du det? Nu reser du dig igen. Nånting i dig tycker att du är värd det. Och det är bara sant, alltihop. Att inte ha nåt val, som du skriver, kan ibland vara det allra bästa som sker.

Stor kram till dig!

konstnären

Någonstans andas jag att du är på G, och du vet ju att det är enda utvägen hur jävligt det än kan se ut. Jag räknade framåt en halvtimme i taget med tankar som rusade som du skriver, svettningar darrningar och livrädd för ett till dilerium, visste ju att om jag skulle få det en gång till är risken stor för hjärnskador. När 72 timmar gått visste jag att jag var på den säkra sidan vad gäller det. Läkaren sa till mig att nu är det upp till dig. Kan inte förstå att jag gick in i det igen. Lagt det bakom mig nu jag kan helt enkelt inte dricka måttligt och vad har jag då för val, måste fatta det en gång för alla. Sist nu gick jag in i TV n och stod där och snurrade grep tag i den och fick den över ansiktet och glasögonen gick sönder själv fick jag en smäll över ögat. Så många gånger jag gjort mig. Tjalle första veckan ältar man allt man gjort och inte fått gjort, men det avtar och det vet du oxså. Det var väl bra att du har fixat lite tändved det räknas som ett stort steg framåt tycker jag. Jag går nu en behandling på ett år i en grupp där jag känner mig som hemma då vi alla är lika. Man får prata om allt en gång varje gång i början var jag jättenervös men det har lagt sig. Gå du tillbaka till AA det har ju varit bra för dig.
Många styrkekramar till Tjalle, och du jag skickar kraft genom universum
Konstnären

Leverjag

Hur mår du nu? Jodu, den där livsresan känns igen. Att gå mot sin natur och bara låta sig drivas in i och vidare i krav och karriärkarusellen. Ständigt förneka sina behov och inte jobba med att istället jobba med sin natur utan mot den. Det är för min del i alla fall, som min själ alltid har skrikit inombords och jag har vägrat ge rösten plats. Men den rösten, barnet, jaget, självkänslan, livsbehovet har ju tagit plats ändå, på ett destruktivt sätt som förlamat, förblindat och förminskat mig. Det låter som din själ måste få lite mer utrymme och plats, när du nu blir nykter. Och det låter som du vet och vill. Vändningen kan komma nu och ändra på ditt liv. Glöm allt bakåt-går inte att ändra på. Hjälp dig med att se framåt med tillförsikt och nyfikenhet, självsnällhet och förlåtelse. Krama om dig själv! Det är viktigt för att klara vägen framåt nu!

Fortsatt styrka och många kramar ?

Tjalle

Hej forumvänner. Tack för peppande kommentarer, konstnären och Leverjag.

Jag räknade just ut att jag tror det är ca 76 timmar sedan sista glaset men jag är inte säker. Det är i alla fall inte mindre. Jag är rörd av den värme och förståelse som finns här på forumet. Jag har träffat många människor genom åren men INGEN kan som andra alkoholister förstå en annan alkoholist så väl. De flesta av era kommentarer är på pricken.

Natten var skakig. Insomningstabletten varade dock till ca halv två. Med värkande rygg och nacke tog jag en ipren och kunde så småningom sova ett par timmar till. Jag har svår, svår ångest. Det är stört omöjligt att finna ro. Jag är ju inte heller helt säker på vad jag gjort, i fyllan och villan, mellan måndag förmiddag och tisdag förmiddag. Målar upp scenarier att telefonen ska ringa, att det ska komma något obehagligt med posten etc. Känslan är hemsk men jag vet ju att det inte finns något annat än att vänta ut helvetet.

Det som slagit mig är hur fel jag tänkt alla gånger jag fallit igenom. Först igenom den värsta abstinensen, sedan "stänga av" under ytterligare någon vecka för att sakta bygga upp kroppen och sedan gå tillbaka till något slags utgångsläge. Allt detta har jag gjort utan att någonsin fundera på hur mycket saker jag skulle kunna göra annorlunda.

Jag vet hur lätt det är att lova guld och gröna skogar för sig själv och andra när man är i abstinensfasen eller straxt därefter men jag vill verkligen ge detta en chans. Eftersom jag bor på en liten ort har vi inte haft något AA-möte än men jag ska ta kontakt per telefon med en man jag känner sedan tidigare och försöka träffas innan nästa möte.

Idag tittade solen fram ett par timmar. Jag satt mig ner i en skön stol med ett fårskinn om mig och försökte djupandas och bara gå ner i varv. Jag tror jag lyckades i sisådär 15 sekunder åt gången. Ett framsteg dock mot de senaste 3 dagarna.

Jag känner att jag fortfarande är bedövad i hjärnan av mängden sprit men också alla tusentals tankar som irrar runt i huvudet utan någon som helst struktur. Jag förvånas ibland över att jag har hamnat där jag gjort men försöker samtidigt finna tröst att en stor del i mig skriker på hjälp och inte vill stanna kvar i detta helvete. Nu tar jag mig ut på en mycket lugn promenad.

Var rädda om er alla ni kämpande medmänniskor/Kramar Tjalle