av Studenten

Hej!
Glad, överpresterande student som alltid tar på sig mer ansvar.
Har två jobb vid sidan av studierna och lever i 110.
På ytan är det så jävla bra men det är det ju inte. Inte egentligen.
Jag mår fördjävligt och jag dricker alldeles alldeles för mycket. Minns inte när jag var nykter en hel vecka längre.

Jag hatar det. Jag vill inte mer. Självförakt och studierna börjar ta stryk över mitt beteende/beroende nu. Relationen med mannen börjar ta stryk, jag isolerar mig mer från vänner. Har slutat att träna för jag är ju antingen full eller bakis. Gått upp mer än 10 kg sedan i somras och jag ser sliten ut.
Jag känner mig sliten.
Jag känner mig trasig och tom.

Så många relationer, beslut och vägval jag onyktert valt. Men det har inte bara varit skit. Väldigt många roliga minnen, härliga vänner och goda drinkar i diverse länder har jag hunnit med med åren. Ibland kan jag dricka "normalt" men oftast inte.
Jag tror man kan kalla mig för periodare, om man nu vill sätta stämpel på det.
Förälskad i alkohol vid första ögonkastet. För det är ju det där, oavsett hur dåligt och farligt och knäpp jag blir av alkoholen så förlåter jag alltid den och dricker igen. För att när jag är berusad så är allt så lätt. Men det är ju oxå en lögn nu när jag skriver det, "lätt". De värsta scenarierna och händelserna jag varit med om är just när jag varit full. När den gnutta självbevarelse och överlevnad försvunnit, när det svåra blir dubbel så svårt. De gånger jag känt att livet inte är min kopp te längre. Då har jag varit berusad. Så att allt blir lätt, det är en lögn. För mig själv.

Jag behöver bli nykter, jag vill vara nykter. Hur fan gör man det?
Vem är jag, när jag är nykter en längre period?
Här kommer jag skriva ut allt, naket och anonymt.
Min resa ur den farliga dansen.

Mvh
Studenten

Studenten
lör, 2016-05-14 - 17:33

Några dagar till har gått. Med A går det sisådär, inte helt nykter.
Men inte överdrivna mängder och aldrig själv. I sommar tror jag det kommer bli torrare än vad det är nu, utan tvekan.
Förutom plugg har jag mycket att tänka på på det privata planet, lite därför texterna blivit mindre här. Tänkte mest bara komma in och checka av läget. Jag läser er allas trådar fortfarande. Kram på er <3

Lili77
lör, 2016-05-14 - 23:34

Jag har läst hela din tråd och det glädjer mig verkligen att det går i rätt riktning för dig :) Du är väldigt bra på att skriva! Jag är ny här och har också kämpat med ätstörningar i 10 år. Gick i terapi ett tag, men det hjälpte inte med ätstörningen. Men gissa vad som hjälpte? Graviditet!

Jag gick upp i vikt (det blev inget barn, lång historia) och har inte gått ned i vikt sedan dess. Jag hatade min kropp och var livrädd för att gå upp i vikt, men under graviditeten var jag tvungen att gå upp i vikt för barnets hälsa (och min), och häpnadsväckande nog kändes det som om min kropp blev "som den skulle vara". Kvinnlig, kurvig. Dessutom slutade jag se min kropp som något dekorativt och började tänka på min kropps hälsa och funktion istället. Vilka fantastiska saker kvinnokroppen kan åstadkomma. Ett nytt liv, mjölk! Efter att ha kämpat i så många år med ätstörning så försvann den nästan av sig själv på några månader. Go figure... :)

Men nu har jag gått upp i vikt av för mycket drickande+drunk binge eating+ingen motion, och bantar (försiktigt) nu. Jag är lite rädd att det ska gå överstyr och leda till ätstörning igen. Ätstörningen var en form av beroende, ett beroende av att vara smal och känslan av svält. Desto "bättre" jag lyckades, desto mer beroende blev jag. Drickandet uppstod ur ett behov av att dämpa min horribla utseende-ångest och att faktiskt kunna somna med en skrikande mage. Rödvin rådde bot på det, men självfallet spårade drickandet så småningom ur.

Jag hoppas att du får bukt med din utseende-ångest, Studenten. Det är så enormt energikrävande att ständigt tänka i de banorna, och så totalt onödigt. Du har ju en man som tycker att du är fin (antar jag?). Känner du att du behöver "tävla" mot andra kvinnor för att behålla honom? Det verkar inte så på det du skriver.

Mvh,

Patsy

Studenten
tis, 2016-05-17 - 16:05

Välkommen hit! Vad bra att du tar tag i alkoholen, det gör mig glad att läsa. Skönt att även ätstörningen givit med sig, men jag tror precis som du skriver att du får vara väldigt försiktig. Jag känner igen mig i att dricka sig snyggare, har läst någonstans att man ser sig som 30% snyggar när man är berusad (måttligt) och den "forskningen" har fått mig att ta både 2 och 4 glas extra. Men jag jobbar på det, ingen fuldag på ett tag nu. *tummen upp*

Nä jag känner inget större behov att tävla mot andra, (jag är väl vad andra säger vacker, egentligen) och för honom är jag vackrast i världen oavsett om jag går upp eller ner. Han älskar mig för mig, min humor, mina värderingar och mycket annat. Aldrig har han sagt något som skulle kunna ge mig komplex eller självtvivel. Han är en bra man min man. Problemet för mig är väl att jag aldrig blir nöjd med mig själv. Att jag oavsett kroppsform, med mer hull på höften eller med höftben som syns, ändå inte är nöjd. Vad han tycker om mig är inte det stora problemet, och skulle jag känna att jag skulle behöva tävla med andra brudar för att få hans uppmärksamhet så hade vi haft större problem i relationen.
Ta hand om dig!
Kram :)

Studenten
tis, 2016-05-17 - 16:12

Dagarna rullar på. Vissa dagar är tyngre än andra med ångest och stress, andra är enklare och glädjefyllda.
Idag stannade jag upp i nuet när vännerna från skolan stod i en ring och diskuterade lunchställe, då kände jag samhörighet och lycka. Tänk att dessa goa och intelligenta kvinnor finns i mitt liv, att jag har möjligheten att studera på högre nivå, att vi klarar detta tillsammans. Det var fint.
(det blev kycklingsallad till lunch btw ;) )

Att sätta sig själv en kväll/dag och dra en vinare känns avlägset nu, lika så att dricka för att minska ångesten. Däremot förstår jag att det kommer komma tillfällen som kommer pröva mig, men jag är redo. Står stabilt med fötterna. Har inte gått och pratat med min samtalsperson sedan i mars, men jag överlever ändå. Eller rättare sagt, jag lever.

I kväll ska jag gå på yoga med en annan vän, sakta men säkert börjar träning bli en del av vardagen oxå. Längtar till att känna mig fysiskt stark igen.
Hoppas ni mår bra där ute i cybervärlden. Tänker på er <3
Kram

Sisyfos
tis, 2016-05-17 - 23:19

Låter bra. Studenten. Att känna sig hemma i en grupp med Goa och intelligenta kvinnor är inte fy skam.

Studenten
fre, 2016-05-20 - 11:58

Hur förklarar man över text hur man känner när allt är bra men allt är tungt samtidigt?
Är inne i en ny utvecklingsfas i livet. Den direkta alkoholfokusen har skiftat och ligger kvar, men tar inte allt mitt fokus.Det är väldigt väldigt skönt.
Nu när jag börjat få igång träningen igen ser jag hur kroppen förändras med den. Självhatet minskar, visst är det vissa timmar/dagar/minuter tillfällen som minime kommer och hälsar på. Säger att jag är dum i huvudet och värdelös, men det är ju inte sant. Rationaliserar, omfokuserar, accepterar och går vidare. Igår befordrades jag upp i mitt ena jobb och anställde en människa under mig, vilket kommer underlätta nästa termin avsevärt. Det kommer ge mig mer tid att vara, att vila. Hela gårdagen var egentligen sjukt stressig, men utan att blotta för mycket på nätet, så klarade jag av den galant. Vid ett tillfälle, precis i lugnet före stormen kände jag mig så stolt över mig själv. Jag har gjort detta, detta är bara jag. Jag kan. Då log jag stort för mig själv och kände en fjäril i magen.

Hoppas ni får en fin helg!
Kram

Sisyfos
fre, 2016-05-20 - 14:19

???
Så skönt att du fattat att du är smart och betydelsefull :-).
Å så bra skrivet "allt är bra, men tungt samtidigt." Precis så är det idag för mig.

Studenten
fre, 2016-05-20 - 22:15

Jag tror att det är det som är livet lixom. Lite grått, inte svart eller vitt. Det kan vara bra och tungt samtidigt. Bara att njuta när det är ljusgrått ;)
Hoppas att din dag gick bra, tänker på dig.
Kram <3

Studenten
sön, 2016-05-22 - 18:43

Är denna jobbhelgen över. Känner mig helt matt, 2vevkorkvar2veckorkvar2veckorkvar. Hela vägen in i kaklet nu!
Kram! ?

Studenten
tis, 2016-05-24 - 17:50

Och värmen. Härliga ting!
Mår helt okej ändå, lite trött har lite ångest. Vet inte riktigt varför, kanske har det en koppling till förra veckans alkoholintag?
I kväll ska jag på yoga igen, ser fram i mot det. Har lite träningsvärk från gårdagens pass, känns skönt att röra på sig. Äter okej, kanske lite för lite (men äter iaf). Livet är som det mest är hos mig. Det är okej lixom.
Snart fyller jag år, det ska bli kul. Kommer inte bli något kalasande eller så. Har tenta och opponering dagen efter, salstentamen dagen efter det och hemtentainlämning dagen innan... Haha! Älskade utbildning, ty varför samla allt samtidigt?
Nu blir det strax en promenix med vovven igen. Kram på er! ☀️

Studenten
tors, 2016-05-26 - 23:59

Fick jag se min favoritfilm, brukar alltid missa slutet eller glömma att titta klart eftersom det allt som oftast slunkit ner en flaska rödvin och några öl till. Kändes lite udda att sätta igång filmen, eftersom den blivit inbetingad till ångest.

Icke idag, på med filmen och ett stort glas mango/hallon/ingefära smooty. Väldigt gott ❤️
Och filmen var om ännu bättre än vad jag mindes den.
Kram på er!

Leverjag
lör, 2016-05-28 - 16:38

Låter som du bara har massor att vara stolt över och vad kul du börjat m yoga! Tänker på dig och blir glad att se att du mår bra!

☀️???✨

Sisyfos
sön, 2016-05-29 - 13:30

Ja, det är underbart att vara vaken, särskilt när man tittar på film. Blir lite nyfiken på vilken film det var. Kramar

Studenten
sön, 2016-05-29 - 18:19

Det är 50 shades of grey, äntligen köpt den på DVD, så nu fick jag se den förlängda versionen. Jag förstår att den filmen inte riktigt är en oscarsnominerad film. Men jag läste böckerna och blev vansinnigt förälskad i allt. Även filmen. Den bokserien ändrade mitt liv, till det bättre, och har gjort i flera år nu ;)

Jag har funderat på en sak de senaste dagarna. Kroppsnöjdhet. Ni som läst min tråd ett tag eller följt med på just min resa, ni vet ju att jag ibland inte alltid är så snäll mot mig själv. Att jag (ibland) mobbar mig själv och att minime ibland gör sig påmind.
Lång historia kort, de senaste dagarna har jag lixom känt mig hemma. I min egna hydda. I min kropp.
Jag trivs. Visst har jag celluliter, skavanker, väck som inte borde finnas enligt dagens rådande sjänhetsideal.
Men jag har även muskler, styrka och är hel. Min kropp tar mig dit jag vill. Den orkar med.
Trotts att jag misshandlat mig själv, så är den där. Utvecklas, förändras.
Och så gör även jag.

Jag ska för första gången skriva här och faktiskt mena varenda ord, jag trivs med mig. Jag trivs med min kropp.
Jag har ingen aning om hur många kilon jag väger, jag är verkligen inte deffinerad, men jag är jag.
Lång, mjuk, hård och stolt. Så tack kroppen min, att du orkat med mig. Och tack för att du är frisk.
Tack för precis allt som du ger mig.

Kram på er!

träningstanten52
sön, 2016-05-29 - 18:39

Ska läsa 50 shades of grey, jag börjar äntligen tycka om mig själv och tro på mig själv! Bra jobbat säger jag till mig och dig!

träningstanten52
sön, 2016-05-29 - 21:31

Nu har jag läst recensioner av boken och tänkte på en gammal chef som sa att lust och våldscentrum sitter nära varandra i hjärnan!

Studenten
ons, 2016-06-01 - 09:03

För jag fyller år idag! :)

Igår var ett konstigt dygn men fick in en till tenta, idag blir det massor av plugg och tvättstuga. I morgon opponering och på fredag är det tenta.
Trött är jag, trött som tusan. Fick ingen sömn alls förra dygnet, noll nada. Länge sedan min kropp inte tilllät mig att sova. Men men, nästa vecka blir lättare. Nu är jag mitt i stormens öga. Det går över snart igen. Hipp hipp hurra! För jag fyller år idag ;)

Kram på er!