Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

LenaNyman

... du hittat några vinnarkoncept! Även fast det tar emot innan så är det nåt med att förbereda, alltså. Det ger pluspoäng till ens förmåga att planera och ta hand om sig själv och man känner sig inte så jädrans hattig.

Hoppas ni hade en go träff, du och kompisen. Sov gott sen, kära SL!

steglitsan

De senaste månaderna har tanken på att träna, promenera, RÖRA på mig fått mig att svimma av trötthet. Motståndet har varit så stort att tanken inte föresvävat mig sen september. Men nu leker jag med tanken att jag inom en inte allt för lång framtid kanske ta en promenad enkom i syfte att få upp flåset lite grann. Jag börjar orka. Det är först nu när jag börjar orka som jag förstår hur trött och nedbruten min kropp är. Ok det är lätt att tänka när jag sitter i soffan trygg med att snart väntar inget annat än en god natts sömn. Men även då har jag tidigare tänkt hur fan ska jag orka ens ta på mig ett par skor och träna? Nu är inte tanken lika främmande. I somras så sprang jag om än sporadiskt. Det försvann helt under hösten. Jag skulle genomföra ett lopp men efter knappt en km så var det som att det inte fanns något som motiverade mig att ta ett enda löpsteg till. Jag gav upp helt och bröt. Sen dess så förträngde jag allt vad träning hette och med det försvann ytterligare en motivation att inte gå ut och dricka vin.

Middag avslutad och det var så mysigt. Maten blev GOD och jag har en matlåda till imorgon. Vinet hade inte gjort till eller från. Jo förresten antagligen hade jag mig "unnat" mig ett glas till efter att hon gått. Då hade jag inte fått undan disken, förberett min frukostsmoothie och satt mig ner för att reflektera här på forumet. Jag hade inte heller börjat tänka på träningen.

Idag har jag inte druckit, det är jag själaglad över. Nu ser vi fram emot morgondagen.

God natt på er <3

steglitsan

Har blivit bjuden till en födelsedagsdrink om ett par veckor. Känner mig lite orolig för den i ärlighetens namn. Att vara nykter är inga bekymmer så länge jag inte har sociala åtaganden. Måste fundera på en strategi. Det blir säkert bra, men klurigt är det.

Ska själv ställa till med fest under våren vilket ger mig lite huvudbry mitt i allt detta. Hoppas jag kommit längre i min nykterhet så att jag kan känna mig stark och grundad mitt beslut, vad det nu är.

steglitsan

Jag fyller kalendrarna med middagar hemma hos mig. Det är ett nyårslöfte till mig själv att faktiskt ha mer människor hemma och umgås. Jag vet ju att jag stärks i relationerna till mina vänner och om jag har middagar tvingas jag att hålla mina rutiner såsom att hålla det städat, laga ordentlig mat och ta hand om mig själv. Eftersom jag är singel och självständi och har många olika vänkretsar så kan jag lätt flyta under radarn under en längre tid utan att särskilt många reagerar. Fan vad sorgligt egentligen eller hur?

Jag har familj och nära vänner men man har ju lärt sig sina knep för att hålla dem på en armlängds avstånd om så kärvs. Kanske är det just det jag har gjort när människor säger att det är svårt att komma mig in på livet. Muris mfl har skrivit massor om detta, om att öppna locket. Fan vad svårt det är att öppna det där jävla locket. Det var ju det här med skammen. Jag tror att resonerat som så att ju mindre jag berättar desto mindre frågar människor och då behöver vi inte prata om sånt som skaver. Men ibland gläntar man på locket och man vet ju att det känns bättre. Man blir sällan dömd utan människor tycker ju oftast att man växer i deras ögon. Att konturerna blir skarpare när man berättar det som är jobbigt.

Det är så många trådar, så många hönan och ägget. Var fan börjar man?

Idag är jag nöjd med att jag gick och la mig igår, gjorde en frukostsmoothie och kom till jobbet i bra tid idag. Jag känner mig mer som en människa dessa dagar inte lika ihålig som tidigare. Konturerna börjar återigen ta form.

steglitsan

Har klickat hem boken "För mycket för ofta : effektiva metoder" av ANDERS HAMMARBERG, KARIN ROMBERG. Någon som har erfarenhet av denna och kan ge ett utlåtande?

Återkommer när den dimper ner i ett upphämtningsställe nära mig.

steglitsan

Minns en tid då man fick ledtrådar om en kväll genom att se vilka barer som debiterats på kortet. Hur många ggr har jag inte sett "Bar X 157,00 kr" och tänkt vafan var jag DÄR?

Det är så sjukt så sjukt

...det där känner jag igen! Var jag där, med vem, vad pratade jag om, med vem, vad exakt hände?.... och så pusslar man ihop små minnesfragment och sen ångest i flera dar...

Har du varit med om att vakna med blåmärken här och var. Ha spridda bilder av att man kanske rasat ner för en trappa eller vält med cykeln och undrar hur många som såg... Fy fasicken, värt att vara nykter för att slippa tror jag!

steglitsan

Jo de där blåmärkena har jag man ju varit med om att upptäcka. Inte sällan någon eller några dagar senare. Som ytterligare ett slag i ansiktet när man påmins om hur fel det gått. Vad har man gjort mot sig själv?!

steglitsan

För ett par veckor sedan när jag kände fan, nu SL är det dags att rycka upp sig själv. Så tittade jag mig själv i spegeln och bara tänkte på allt pluffs jag såg. Nu två veckor sedan alkohol måste jag säga att det har lagt sig lite. Säkert i kombination med att jag slutat äta godis och dragit ner på restaurangbesöken r.e.j.ä.l.t. Men oavsett så känns det så förbaskat bra. Har en bit kvar till att komma i form men uppsvälldheten har lagt sig. Försöker få i mig varierad kost, frukt och grönt. Och nog har de mörka ringarna under ögonen dämpats något? Kändes som att kroppen inte fått något vettigt i sig på hundra år, och så var nog också fallet. Har gjort det till en sport att komma till bukt med matintaget och varierar det så gott det går och fantasin tillåter. Än så länge uppehåller det mig på en lagom nivå.

steglitsan

Allt fortlöper enligt plan. Ingen alkohol, men inte heller några situationer. Ikväll ska jag på en aw men jag tror inte att det blir så konstigt om jag dricker alkoholfritt. I helgen blir det dock en större utmaning när jag ska träffa en annan kompis. Har inte riktigt blivit klok på hur jag vill göra med detta. Saker är inte lika självklara denna gång. Men samtidigt känner jag att jag inte vill dricka, är inte det skäl nog att avstå? Inte tänka på hur någon annan kommer känna. Det kan ju inte vara mitt ansvar att hon kommer bli "besviken" om jag inte dricker. Det måste väl ligga på henne? Jag måste ju rå om mitt eget hus.

Här kommer det värsta. Hon har själv tidigare haft problem med okontrollerat drickande i sociala situationer. Det har lugnat sig och jag vet faktiskt inte hur det riktigt ser ut idag eftersom vi ses mer sällan. I alla fall så grundar sig mitt velande att hon inte ska känna sig dum och besviken eftersom hon har en skev relation vin. Hur sinnessjukt är inte det? Sen inser jag att det är en vän och ibland räcker det att vara ärlig. Vi får se hur som haver.

steglitsan

Har den senaste tiden känt mig ganska nedstämd och orolig. Anledningarna är säkert fler och en stor del handlar nog om att det är dags att se sig om efter ett nytt jobb. Jag har ett jobb som på pappret är bra men det börjar gå rundgång i mina uppgifter och jag märker att jag inte presterar efter min förmåga. Men det är så jobbigt att sätta igång nya processer.

Sen tror jag att min avhållsamhet gör att jag har en annan och längre kontakt med mina känslor. Annars har de ju avbrutits med att man avslutar kvällen med ett glas vin eller två och slappnar av och kopplar bort känslorna genom att beklaga sig med någon kompis. Beklagandet fortsätter men känslorna avbryts ju inte. På många sätt ett ärligare chans för mig att tyda mina signaler. Istället för att bearbeta återhämtning, alkoholångest etc så måste jag ju ta tag i allt det andra. Den där förbannade roten. Det många av oss brottas med. Det jag egentligen vet om. Tänkt att man kan få så många uppvaknanden om samma saker.

steglitsan

Serverade vin till en kompis i helgen hemma. Eftersom jag hällde upp "rött" till mig och vitt till henne märkte hon aldrig att jag drack någon typ av svartvinbärssaft egentligen.

I ärlighetens namn så mycket godare. Men så har jag ju aldrig druckit vin för smakens skull.

Sista gången

Hej Steglitsan, jag följde dig i tysthet under den tid du var här och det gick så strålande för dig (och så spektakulärt ostrålande för mig) och när du försvann var jag övertygad om att du levde livets glada dagar som det lyckade exemplar du var, till skillnad från mig - det misslyckade måndags exemplaret. Men du är ju en riktig människa så klart och går genom en process som leder dig framåt men det är sällan vägen går spikrakt i den riktningen.
Nu inser jag också att jag skriver som att jag redan känner dig lite grann, vilket jag till viss del gör, men du känner ju inte mig!
Jag älskar också Donna Tartt, jag har aldrig i hela mitt liv druckit vin för den fantastiska smaken av björnbär eller rabarberkompotten eller den friska doften av nektariner. Jag har alltid tyckt om att bli berusad. Låta axlarna få falla ner. Få tyst i huvudet och sluta känna krav på mig att prestera. Att slappna av helt enkelt. Usch blåmärkena ja. Jag hade nästan glömt bort dem. Jag var nämligen en sådan som fick blackouter hela tiden, det kärvdes inte några spektakulära brakfyllor för att de skulle slå till utan när som helst efter det andra glaset kunde mitt minne åka på semester och kvar fanns fragment om jag hade tur, annars var det bara svart. Läser du fortfarande mycket? Jag har så många bra boktips jag vill dela med mig av. Så många smarta kvinnor som gått genom det här.
Sköt om dig!
/SG

steglitsan

Tack för din kommentar. Ja det gick riktigt bra, men jag glömde bort det efter ett tag. Att jag skulle sköta mig. Men jag är ändå otroligt tacksam över att jag påbörjade den resan. Jag har lärt mig massor och fallet var inte så hårt som det hade varit om jag bara fortsatt i samma spår. Men tillräckligt för att stanna upp och fundera och AGERA. Jag märker ju att jag påverkas både i fysiskt och psykist av att drick alkohol.

Hur går det för dig? Har du någon tråd som man kan följa?

Jag läser absolut i perioder, men färdigställde en igårkväll. De polyglotta älskarna. Den vann Augustpriset och var verkligen speciell. Kan rekommenderas. Mer på ämnet alkohol hämtade jag just en bok som jag beställt som heter "För mycket för ofta
Effektiva metoder för måttligt drickande" av Ander Hammarberg och Karin Romberg. Den ska jag hugga tänderna i snarast. Vi får se vilka insikter som den kan uppbringa. I samma veva beställde jag även Curtis Sittenfelds "Sanning och skvaller" en uppdaterad Jane Austen som jag sett fram emot. Jag tar gärna emot boktips!

De där jäkla blackouterna ja, kan vi inte försöka lova oss att de aldrig mer ska drabba oss?

Kram
SL

steglitsan

Har börjat läsa boken som jag skrev om ovan, För mycket för ofta. Och jag måste säga att jag gillar den. Det står nog inget revolutionerande i den egentligen men det finns en hel del övningar och exempel som är bra att fundera kring och som får ens egen tankeverksamhet att gå igång. Mitt sätt att förhålla mig till alkohol är inte tvärnej för alltid. Vissa har säker synpunkter på hur jag väljer att tackla mina spöken. Men jag har börjat forma mitt ramverk för hur mitt februari ska se ut. Och skulle det inte funka, ja då måste jag revidera och göra om. Vi får se hur det går helt enkelt.

Jag känner mig inte mogen att skriva exakt hur jag tänkte att jag ska lägga upp min strategi. Men jag kommer behöva skriva här för jag har ju ändå en avsikt att förändra mitt drickande och alkoholhjälpen håller mig i schack.

Hur som haver så känns allt bra på A-fronten. I helgen vankas en tjejmiddag som jag planerar att ta med ett alkoholfritt alterantiv. Det kommer säkert bli en tidig kväll för min del och jag tror inte att det kommer att bli ett bekymmer. Känner egentligen bara värdinnan och i ärlighetens namn är jag inte överdrivet sugen på att gå men det kan vara bra att dyka upp.

Hoppas ni har det fint!
SL

steglitsan

I början av januari var jag så trött. Jag orkade ingenting. Köpte hämtmat gick och lade mig sent, sket i frukost. Känner att jag är på rätt köl. Fixar morgondagens frukost, försöker gå upp i tid. Jag ska inte försöka inbilla någon att jag blivit morgonpigg men jag inser att ju tidigare jag lägger mig desto enklare är det på morgonen (borde verkligen få ett nobelpris). Jag vill verkligen att detta ska hålla i sig. Jag tror på mig själv när jag har det såhär,

Min energinivå på jobbet har varit så mycket högre de senaste veckorna. Det gör att ångesten släppt. Jag tacklar motgångar mycket bättre. I helgen är det middag som sagt, jag har en strategi och plan.

Ska köpa en bok till värdinnan och en alkoholfrijävel till mig.

God natt ❤

steglitsan

Middagen som jag skulle till fick ställas för min del på grund av dubbelbokning. Blev således lugna kvällar både fredagen och lördagen utan alkohol. Däremot gick det sämre med sockermonstret som dök upp som ett brev på posten under helgen. Aja, nu är det vecka och då är det lite enklare att sköta sig i och med alla rutiner. Men fan att jag inte kan få en sammahängande vecka som sockerfri. Aja, nya tag antar jag.

Träffade en kompis som jag berättade för att jag dragit ner och tackar nej till alkohol pga att det blivit för mycket under hösten/vintern. Hon, precis som så många andra, tycker att det är vettigt.