Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

Soff

Jag har faktiskt aldrig upplevt regelrätta minnesluckor, det kanske har blivit lite flytande och suddigt men inte helt tomt. Låter extremt obehagligt :( Skönt ayt du bestämt dej för att aldrig hamna där igen! :) Och tack för att du berättar, det motiverar mej att aldrig hamna där heller.

steglitsan

I morse bestämde jag mig för att min semester börjar redan imorgon istället för på måndag. Varför? För att jag kan! Ibland är det inte svårare än så. Jobbade undan det sista, briefade en kollega på vad som skulle göras i min frånvaro, satte igång autoreply och sköt in stolen. Semester! Så skönt och välbehövligt. Nu är jag i fullfärd med att packa min lilla väska. I helgen vankas bröllop en tågfärd härifrån och jag bestämde mig för att jag göra en weekend av det hela.

Men så kan jag ju inte sluta tänka på bröllopsfesten. Jag känner inte många på bröllopet. Otroligt få faktiskt - har inte ens träffat en av de som går ner för altargången. I vanliga fall så har man flera att luta sig mot, att mingla med på fördrinken,stå med vid uppsamligen vid bussen, mellan middag och dans, all den där dötiden som i sällskap bara flyter på. Nu kommer det krävas sjuhelvetes av min sociala förmåga. Hade inte varit särskilt orolig om det inte varit för att jag inte vill dricka. Lite fördrinksmysig hade det inte vara några konstigheter men utan alkohol så är det en annan femma. Jag kommer att ha vin i glasen, jag har inte anmält något alkoholfritt alternativ. Men jag kommer bara smutta. Min strategi? Fake it till you make it!

Stingo

...med extra semesterdag. Det är sånt där jag också märkt, efter att jag slutade. Man bryr sig mera om sig själv. På ett positivt sätt.

Du kommer att lysa på bröllopet! En viss social osäkerhet hör klart också till orsakerna bakom att många av oss tagit till flaskan. Åtminstone gäller det mig. Men håll kvar den där självsäkerheten och omtanken om dig själv, som du använde för att ta en extra ledig dag, så kommer du att märka att allt blir fint på festen också.

LenaNyman

Jag kommer att stå alldeles intill dig, osynlig men påtaglig, och i ditt öra viska vanvördiga iakttagelser om environgerna. Så till den grad, faktiskt, att du kommer att möta varje annan bröllopsgäst med ett brett å intagande leende. Kram, SL. Jag har full tilltro till dig. <3

steglitsan

Gullungar!Tusen tack för pepp både Sting och Lena! Tror ni på mig så kan jag ju inte göra annat själv. Jag kommer bli the crazy person efter att jag har pratat med min osynliga vän Lena på minglet imorgon. Men det är det värt, är så glad att du är med mig i morgon.

Nu är jag sen ett par timmar framme i la stada och har checkat in på hotellet och gått en liten shoppingrunda. Har unnat mig att boka in mig hos en frisör imorgon och jag har tagit med mig mina träningskläder för hotellet har ett grymt gym tydligen. Jag ska definitivt göra det mesta av helgen.

Soff

Jag blir så glad för din skull och också för min faktiskt. Varför för mej? För det är första gången på länge som jag läser om något och tycker det verkar kul och mysigt trots att det är alkoholfritt. Ha det toppen! :)

Platina

Vilken inspiration du är! Du har kommit dit jag strävar, dagarna har lagts till dagar och blivit till veckor och månader. Och du har verkligen åstadkommit en förändring OCH du mår bra!

Din resa mot ett nytt och bättre liv ger mig hopp!

FataMorgana

en rapport efter helgen :). Det kommer att gå galant. Vattna nån blomma med vinet när ingen ser eller fyll på grannens glas ;). Ha så kuuuul!! Kram <3

steglitsan

Nu har jag hunnit landa hemma ett par timmar efter en makalös helg som jag kommer att minnas länge länge. Här kommer en rapport:

Fredag:
Jag åkte som sagt i fredags och kom fram efter en tågfärd till staden där bröllopet skulle hållas. Efter att ha checkat in på hotellet tog jag en tur på stan för att luncha och införskaffa smått och gått inför den stora dagen på lördag. Efter lite vila och träning hörde bruden av sig och sa att de båda var på hotellets terrass så det var bara att dra igenom borsten i håret spraya på lite lukta gott och bege sig ner. Många (majoriteten) av gästerna var inresta från olika delar i Europa så de droppade in under kvällen. Den obligatoriska frågan kom omedelbart; vad vill du dricka? Först började jag stamma och sa att jag skulle gå till baren och köpa något (alkoholfritt) men NEJ "Vi har champagne och rosé här" - så "Vad vill du ha?". Det blev rosé. Ett glas som jag smuttade på hela minglet. Sen helt plötsligt vid 21 så var det dags för en middag (jag hade inte räknat med att det skulle vara någon aktivitet på fredagen) men då valde jag att inte dricka något vin utan höll mig till vattnet, gick utmärkt! Sen när vi var klara med det ja då skulle vi såklart till baren och så fort jag klev in så hade jag ett glas champagne i handen. Det här är extremt generösa människor som verkligen ser till sina gästers bästa och i deras kultur så är champagne svaret på det. Jag smuttade lite på det tills jag tyckte att jag fått nog och tog hissen upp till rummet (himla praktiskt!).

Lördag.
Den stora dagen! Förmiddagen fortlöpte lugnt med piff, frisörfix och långfrukost för att sen bege sig till den vackra vigseln. Efter det var det dags igen, och minglet var återigen igång. Tack och lov hade jag ju hunnit träffa flera under fredagens pre-party så minglet gick väldigt smidigt. Jag tror att jag kanske drack ett glas skumpa. Sen var det dags för middag och då drack jag nog inte mer än ett glas (men väldigt mycket vatten).Det enda dåliga med det är att jag är så sjukt mycket bättre på franska efter ett antal glas än om jag är nästintill nykter, eller så blir jag mindre medveten om mina språkliga brister oavsett så förenklar det. Efter middagen var det dags för dans och efter en ytterligare minglande så insåg jag att jag måste dricka lite mer för att våga mig ut på dansgolvet så det blev lite mer bubbel, kanske två glas. Och sen gick jag ut på dansgolvet och jag kände ändå att jag kunde dansa loss. Vid något tillfälle, kanske en halvtimme innan det skulle ta slut, fick jag impulsen att hämta ytterligare ett glas men reflekterade över det och valde att avstå (seger!). Jag åkte hem när bröllopsfesten var över. Kände mig inte onykter men ändå att alkoholen tagit udden av den värsta osäkerheten. - Jag var och är nöjd!

Söndag
Idag var det dags för brunch och för de som ville bjöds det på bloody mary, vin och öl. Men jag,och många med mig, tog apelsinjuice, smoothies och annat som hör brunch till. Sen var det dags att sätta sig på tåget hem.

Nu är jag hemma och är så otroligt tacksam över att få ha upplevt den här helgen. Osäkerheterna innan var många och den absolut största hade med alkoholen att göra. Jag kan nog med säkerhet säga att jag var medveten om varenda klunk jag tog. Om det var skillnad från Almedalsfyllan? Ja absolut, då gav jag mig hän på ett annat sätt. Jag var mer kontrollerad nu. På Gotland upplevde jag att jag var på väg att tappa kontrollen men dit kom jag inte denna gång. Dessutom blev jag inte bakfull idag, visst var jag trött men det fanns det fler än en anledning till. Ingen ångest heller!

Sen måste jag säga att om man behöver lite träningsinspo så ska man gå på fest med snygga fransyskor. Oh herregud vad de är chica. Alla ser ut som att de kommit från en Voguetidning. Grattis till dem :) Själv ska jag bara äta sparris framöver. Jag försökte till och med tjuvkika vad de hade på sina tallrikar på brunchen men inte fan åt de mindre än jag. aja, någon gång kanske man knäcker koden.

Slutligen, tack för era hejjarop innan festligheterna. Jag vet, att det inte hade gått så bra om det inte varit för att jag hade skrivit om de här och ventilerat dem med er. Ni var med i allra högsta grad. Puss på er alla!

HelenaN

Vilken underbar bröllopsfest det verkar ha varit! Kul att du delar med dig av upplevelsen.

LenaNyman

Magiskt.

Och, SL, begriper du vad stort det är, detta du precis gått i land med? Du är så jäkla, jädrans bra. Puss på dig, du kloka modiga!

Var också på bröllop för ett tag sedan med trådsmala, urtjusiga fransyskor. Det är något speciellt med just dem... Jag blev helt bedrövad när jag såg bilderna från festen sedan. Alla vackra fransyskor med långt svart hår, olivfärgad hy och små designklänningar och så ... jag. Vitblek med solskadade armar och näsa och panna i flodhäststorlek i jämförelse med små 34:or. Alltså: jag är med! Har också ett bra mål i november.

I övrig - BRA jobbat vännen - men var försiktig hörru! Stor kram

steglitsan

Muris: Jaaaaaa, jag ska vara försiktig (du är ju som en storasyster här därför får jag svara som en obstinat lillasyrra ;)

Jag är ju som ni säkert förstått väldigt nöjd med min helg. Tyvärr har inte alla bröllop slutat lika bra för min del. Några av mina skamfyllda ögonblick hör bröllopen till. Därför är lättnaden enorm.

Däremot vill jag understryka att jag på intet sätt tror att jag inte har några alkoholproblem längre. Jag är i allra högsta grad medveten om dem och att de finns där. Något som jag även fortsättningsvis måste arbeta aktivt med.Och hur ska jag göra det då? Genom att inte dricka. 98% av tillfällena kommer jag även fortsättningsvis tacka nej till A. Det kan dock komma större händelser då jag beslutar mig för att dricka och med det sagt så betyder det inte att jag vill bli onykter. Insåg på Gotland hur ovärdigt det är med bakfylla. Fy fan alltså.

Som jag skrivit tidigare i min tråd (låååångt tidigare) så har jag haft längre vita perioder och därefter har det gått åt fanders, kanske inte första, andra eller tredje gången men sen BOOM minneslucka. Jag kan inte garantera mig själv att det kommer bli så igen men jag känner mig redo att tillåta mig att trevande testa mig fram och jag tror faktiskt att jag kan klara det. Mitt löfte till mig ju som sagt att aldrig uppleva en minneslucka igen. Och jag tror att bästa sättet är att dricka så lite som möjligt. Genom att dricka i absoluta undantagsfall kommer jag även fortsättningsvis hålla fokus.

Nu tänker några att jag lika gärna kan sluta dricka helt och hållet- varför förstöra något som gått så bra?! Jag har ju ändå varit vit i typ 7 månader. Jo jag tycker att jag har lärt mig massvis, nu återstår att se om det bär. Jag tror det, och det måste ju vara det viktigaste. Jag ställer mig dock tveksam till om jag kommer att skriva här om tillfällena då jag väljer att ta ett glas. Trots att alla våra resor ser annorlunda ut kanske det uppfattas fel och det är inte min avsikt.

Soff

Förut, när det blev dumt, hade du ju inte den kunskap och erfarenhet som du har idag.
Men lova att du är rädd om dej! Du verkar vara en sån fin person som verkligen förtjänar att må BÄST! :)

Vändningen

Undrar om det som hände i Almedalen kanske rentav stärkte dig ännu mer inför bröllopet. Du uppvisade ju en medvetenhet och en kontroll här som var riktigt bra ju! Samtidigt får du ha Almedalen också i bagaget, som ändå var en rätt färsk erfarenhet. Var försiktig bara och var rädd om dig. Jag tror inte heller du behöver tänka på att inte skriva om du tagit något glas osv. Allas resor ser ju olika ut, men det kan samtidigt också vara vägledande och se hur det går för dig. Nu fick vi ju läsa om både vad som hände om Almedalen och nu bröllopet. Jag tycker det bara är nyttig läsning för oss andra, oavsett hur det går för dig "härnäst" och hur resan fortsätter.

Bra gjort att fixa bröllopet iaf, stor tumme upp för det!

Platina

... Det är vad jag känner när jag läser din berättelse. Att det faktiskt funkar! Vilken inspiration du är! Tack!

Stingo

Jag känner igen mig i ditt resonemang där. Själv skrev jag visst i vintras att jag inte kommer att "återgå till normaldrickande", eftersom jag inte har något normaldrickande att återgå till. Däremot försöker jag övergå till ett ansvarsfullt användande av alkohol.

Jag har förövrigt börjat fundera över om det överhuvudtaget är normalt att dricka normalt? Åtminstone vi som har bevisad tendens till missbruk behöver nog vara några snäpp försiktigare, än vad som ses som normalt.