av Rövarkulan2

Nu är jag här igen efter att ha lyckats med att spärra mitt andra konto. Jag är fortfarande nykter efter gårdagen som var ganska tuff. Följeslagaren var hack i häl hela tiden och det var nära att jag körde av vägen, men lyckades hålla mig kvar. Nu är jag riktigt arg på mig själv att jag lyckades klanta till det så att allt spärrades. Fråga mig inte hur, men nu kom suget igen.

Attack mot något för att skingra tankarna igen

Pi31415
sön, 2017-05-07 - 08:20

om du klantat till det och sabbat nykterheten.
Du kan se det som att du nu går in i fas 2 i nykterheten, i.o.m. nick och tråd nr 2. Du har klarat av flera svåra sug, och vet därmed att du fixar dem. Då är du tryggare och behöver inte vara orolig för kommande sug.
För mig är det en oerhörd skillnad på om jag vet att jag klarar av sugen i förväg, då går det bra, mot om jag är orolig och hoppas att jag ska klara av dem. Då funkar det inte.

Önskar dig en fin söndag Rövarkulan2!

AlkoDHyperD
sön, 2017-05-07 - 08:27

Kan du se det? Vad göra då?
Får du göra misstag, klanta till det, precis som alla andra människor? Det får du. Ge dig själv en inre kram till tröst, det behöver du. Nu kanske spärrning av ett konto här inte tillhör någon av dödssynderna, men gäller inte detta allt vi grämer oss över och anklagar oss själva för? Inre skuldsanering är bra för att kunna hålla sig på den nyktra vägen.
1. Vad känner jag skuld för?
2. Vilket behov var det jag försökte tillgodose genom att göra så?
3. Vad säger jag till mig själv att jag borde eller inte borde?
4. Vilka behov blev inte tillgodosedda av det jag gjorde?
5. Vad känner jag när jag kommer i kontakt med att dessa behov inte blev tillgodosedda?
6. Vilka Observationer, Känslor, Behov och Önskemål har jag just nu?
Om jag fortfarande känner skuld, gå igenom listan igen

Rövarkulan2
sön, 2017-05-07 - 11:57

Skönt att vara tillbaka här hos er igen. Tack för era tankar ni skriver till mig och för att ni peppar och ger mig stöd.

Ja, gårdagen var tuff. Framför allt första delen av dagen tills det blev dags att förbereda grillen med familjen. Efter det var det inga problem, så jag vaknade nykter dag 36 och det känns härligt.

Jag skriver inte att det är fem veckor sedan idag som jag bestämde mig för att göra mitt första ärliga försök att nyktra till och ge min förgiftade kropp och själ en chans att få läka. Känns bättre att räkna dagarna av någon anledning. Vill inte verka kaxig.

Mycket har hänt med min kropp under denna tiden. Den hemska smärtan jag hade i hela kroppen de första tio dagarna har försvunnit, och då menar jag hela installaget från topp till tå. Minst två iprensa dagligen för att jag skulle fungera. Sömnen är fortfarande upp och ner, mest ner faktiskt. Magen mår mycket bättre, hjärnan fungerar bättre, mycket mer ork till att göra saker, mer uthållighet, rastlös, jagande någonting att göra för att skingra tankarna. Det mesta har blivit otroligt mycket bättre. Tjoho!

Det där med rastlösheten gör att jag far runt ut och in här hemma på min lediga tid vilket kanske har bidragit till att jag förlorat sex kilo, och det är toppen.

Jag mår riktigt bra just nu. Vi har varit på en riktig skånsk lantmarknad med försäljning av både djur, tillbehör, lite mat och dryck. När jag gick där med mitt flak med riktiga hönsägg fick jag ett litet lyckorus över hur skönt det är att vara nykter och inte bakfull. Skratta med familjen och må bra betyder så mycket mer än alkohol.

Hoppas på bra fortsättning av en bra dag utan alkohol.

Njut av livet och just nu är det inte svårt att tänka possitivt

Rövarkulan2
tis, 2017-05-09 - 15:13

Jag undrar hur länge jag ska tänka på alkohol under nästan alla mina vakna timmar? Det första jag gör på morgonen är att börja planera hur och vad jag ska dricka och vilken tid som passar bäst efter jobbet. Så därför nu när jag har kommit hem är det bara till att sluka en kopp kaffe och sen full fart igen.

Älskade maken tog hem husbilen idag och det blir nog ett problem det oxå. Precis som med suphuset/växthuset så är den också förknippad med glädje och alkohol. Alkohol igen, alkohol hit och dit! Fan, vad är trött på skitet!!!

Attack mot fortsatt fight mot skitet.

Rövarkulan2
tis, 2017-05-09 - 20:37

Rätt! Mycket nytt och possitivt har verkligen hänt med min kropp och mitt liv. Egentligen har jag ingenting att gnälla över utan tvärt om. Jag längtar tills jag kommer så långt att det kan gå en dag utan något sug och längtan till det där lulliga och mysiga.

Det gäller att jag tar varje dag som den kommer. Se bakåt på vad jag har lyckats med hittills, vilket är personligt rekord. Det är som en tröskel jag måste över när suget och planerandet börjar och kommer jag bara över den så är det ok.

Som skrivit tidigare är den bästa medicinen för mig att hålla igång tills jag stupar i säng och det känns så skönt. Det verkar som alkoholen gjorde min kropp så trött och öm i alla leder och det är så härligt att slippa. Känner mig yngre i kroppen.

Jag undrar hur mina organ har det nu? Kanske har de blivit spänstigare och mer fasta, inte sladdriga som jag fick för mig att de var innan. Trötta på allt renande av det skitet jag hällde i mig varje dag.

Flaggeländet var på vift i går igen och jag lät den vara kvar i buskarna tills idag då den åkte upp igen under en del fula ord från mig. Älskade maken tycker jag ska skruva fast den ordentligt vilket inte jag tycker. Det har på något vis blivit en kamp mellan mig och flaggan. Till på köpet börjar den bli trasig efter alla flyktförsök undan mitt växthus och mig.

De senaste dagarna med familjen har gjort mig stark och glad, men också oerhört ledsen långt in i själ och hjärta. Tanken på vad de har fått vara med om vid de tillfällena då deras mamma och maka har spårat ur i alkoholens rus. Hur har jag kunnat utsätta familjen för detta bara för att jag skulle må "bra"? Har jag över huvud tagit tänkt på hur familjen mådde? Alla dessa gångerna som de har bett mig att sluta eller åtminstone dra ner på konsumtionen? De gångerna jag har besökt AA utan resultat? Nej, det som är gjort går inte att få ogjort.

Jag är så tacksam för att älskade familjen finns kvar vid min sida och fortfarande tror på mig. Utan dessa underbara människor hade jag nog varit på soptippen nu eller på god väg dit. Jag är otroligt glad över att detta inte hände när barnen var små för då hade de sin mamma utan alkohol.

På marknaden i söndags så köpte jag bl.a tre flaskor äpplemust. Utan alkohol. Nu är det så att jag inte vågar öppna en av dem. Varför? Jag är rädd för att åka tillbaka till alkoholen. Hur det ska gå till utan sådant i musten vet jag inte utan det är nog bara känslan, så flaskorna får stå kvar på kylning till midsommar.

Jag önskar er alla i alla trådar där ute en skön kväll och en god natts sömn. Vakna fulla av kraft och possitivt tänkande.

Gunda
tors, 2017-05-11 - 09:16

...en kämpe tycker jag.
Får tårar i ögonen då jag läser och känner så väl igen mig, känner din sorg som även är min, att jag tillåtit mig att gå så här långt,
låtit mig förnedra mig inför andra och mig själv.
Livet utan alkohol är nog det enda livet som finns framför mig, hur nu det ska gå till. Jag har också sug varenda kväll, det blir som en mara
som rider en.
Tack för att du är så öppen och delar med dig, det stärker mig och säkert många andra också.
kram och ha en bra kväll och natt.

Rövarkulan2
ons, 2017-05-10 - 20:49

Då var denna dagen också i hamn. Som vanligt så började mina tankar snurra i alkoholbanor direkt när jag vaknade i morse. Naturligtvis var jag inte ensam i duschen i morse heller eftersom följeslagaren ville hålla mig sällskap. Var så trött så det var obehagligt att köra bil när det fortfarande var mörk och givetvis regnade det också.

Eftersom jag försöker vara en rökfri rökare så måste jag smyga lite då och då, det börjar bli mer då och då igen nu när alkoholen och jag försöker ta ut skilsmässa.

Älskade sonen som använder sig av e-cigg så måste även jag prova, allt för att försöka sluta med den skiten också. Efter många försök med olika apparater och sörja eller sås eller vad det nu heter så träffade jag rätt. En enkel liten sak där jag kan sänka styrkan så jag inte storknar och får total syrebrist. Så i morse tänkte jag att ett litet smygbloss i bilen med rutan nere och en mugg kaffe kunde inte skada. Lite mysigt i gryningen. Något hände med den där e ciggen som inte var mysigt alls. På någon vänster hade styrkan ändrats i kalabaliken i min sk väska, enl familjen påminner den mer om en sjunkbomb. När jag tar ett bloss blir det tvärstopp i andningsorganen och jag börjar hosta och kippa efter luft. Tappar lite koll på var jag har bilen någonstans eftersom ögonen tårades och en aning panik utbröt. Så nu har jag lärt mig ytterligare sak som jag inte ska göra fler gånger.

När jag körde hem så hoppade även följeslagaren in i bilen och tankarna började snurra igen. Kunde förnimma den där känslan igen som hela min kropp stundtals skriker efter. Eftersom man inte ska prata i telefon när man kör bil om det inte är viktigt så ringde jag älskade maken och berättade att jag var så sugen på en rejäl whisky när jag kom hem, men bad honom dra igång en balja kaffe om han kom hem innan mig. Det tyckte jag var ett viktigt samtal och hade polisen tagit mig för den saken så hade jag talat om för dom att det var ett viktigt samtal. Viktigt för mitt och min familjs liv. Punkt! Följeslagaren åkte ut och det blev kaffe för hela slanten i stället. Skönt!

Suget i kväll har varit lite mildare och lättare att ta itu med, men den finns där hela tiden lurandes runt hörnet. Skulle vara bra att veta vilket hörn så jag kunde ta en annan väg.

Häromdagen gick jag en runda runt i huset och i trädgården för att se efter om det fanns några gamla gömmor som jag hade glömt att städa bort. Det verkar som att allt är borta och muggarna börjar trängas i sitt köksskåp. Det är även skönt att slippa köra iväg med tomma flaskor och försöka göra bib lådorna så små som möjligt. Så även där är en klar förbättring.

Stundtals har jag en lite kort stubin och känner mig irriterad och rastlös och i nästa lugn och fin och glad.

Älskade maken har frågat ett par gånger vad jag är ute efter? Helnykterist? Bara lite alkohol då och då? På fester? Hemma? Slå nytt personligt rekord, vilket jag faktiskt har gjort nu eller bara fara runt som ett torrt skinn tills jag går i väggen? Hm! Ingen aning om vad jag hittar på i framtiden men nu vill jag bara bli av med alkoholen och det förbannade suget som smyger sig på när jag minst anar det.

Jag aktar mig noga för att bli kaxig och självsäker utan försöker känna efter lite vad kroppen vill. Jag vet vad den vill, men det får den inte utan en fight. Det ska bli skönt om eller när den dagen kommer och jag bara kan blåsa bort tanken på alkoholen lätt som en plätt. Den dagen kommer kanske inte och då kommer det att bli en kamp så länge jag orkar. Än så länge är jag kvar på vägen, men kurvorna är många och vissa koller snabbt och är riktigt snäva.

Possitivt tänkande för oss framåt i kriget mot alkoholhelvetet och förhoppningsvis det fria livet.

Lev väl därute

Malta
ons, 2017-05-10 - 22:41

att jag får ta del av din färd. Önskar att jag haft en mer stöttande partner. Att ringa sponsorn gör varken till eller från just nu. Jag ska ge det en ny chans... Om hen orkar förstås...

Liten stor
tors, 2017-05-11 - 06:16

Bra jobbat, låter verkligen som du vänt nu. Fortsätt så!

Sisyfos
tors, 2017-05-11 - 07:35

Och om jag får gissa utifrån mina egna erfarenheter, så kommer dagen när du inte tänker på a inom en rimlig framtid. Tror det tog ca 2 mån för mig. Då är det inte långt kvar. Sen gläntade jag visserligen på dörren igen efter 10 mån nästan utan a, men det var oerhört skönt när tankarna inte upptogs av alkohol. Ibland kunde jag reflektera över just det, att det var så skönt att slippa stressen över a, att det skulle finnas tilllräckligt mycket. Nykter nu sen ett par veckor igen. Inte utan tankar dock.

Gunda
tors, 2017-05-11 - 10:01

...du har verkligen kommit en bit på väg, en lång bit.
Så roligt att läsa din berättelse och dina framsteg.
Tack och kram för det.

Rövarkulan2
tors, 2017-05-11 - 19:59

Först och främst vill jag tacka er där ute som stöttar mig och hejar på. Det betyder så otroligt mycket och jag hoppas kunna ge tillbaka när jag har fått ordning på torpet. Tack!

Otroligt! Trodde inte att jag skulle klara så här många dagar utan alkoholen. Själv tippade jag på max en vecka.

Jag kommer med all säkerhet att få återfall någon gång, kanske redan i morgon. Jag har lärt mig att följeslagaren är jävligt envis och är som ett klistermärke. Den har tryckt ner mig många gånger under denna tiden och jag har varit så nära att dyka ner i en flaska eller två igen. Någonting har stoppat mig i sista sekunden, men jag vet inte vad? Det kan vara kärleken till familjen, att inte såra igen om det kan undvikas, envishet, tanken på personligt rekord, kriget med flaggeländet, kort sagt, ingen aning?

Jag låter tiden utvisa vad som komma skall och ska försöka hålla mig på vägen så länge jag kan.

Det är mycket som far genom mitt huvud nu när hjärnan har varit nykter en tid. Undran över vad som egentligen hände när jag blev alkoholist och började dricka nästan varje dag? Det som hände var att jag upptäckte att med lite vin i kroppen så blev jag Stålmannen med bh. En supermamma som pluggade med barnen, lagade mat, lekte och höll igång med hus, hem och jobb. Det fungerade jäkligt bra enl mig själv de första åren. Tog inget glas förrän barnen var ordentligt omstoppade i sina sängar. Milde tid! Där skulle jag satt stopp, men i stället var det inkörsporten till det jag krigar mot nu. Av skadan blir man vis, eller vad det heter? Den visheten skiter jag i för jag vet att allt jag har gjort inte har varit fel utan även mycket bra också, men det är lätt att känna och tänka så när alkoholsuget kommer som ett bombnedslag. Att känna sig liten och maktlös mot alkoholen har gjort och gör mig arg och förbannad. Trillat ner i suget och bett om hjälp för att komma upp igen utan alkoholens hjälp. Det har varit tufft och är tufft och kommer att bli tufft, så därför tänker jag fortsätta så länge det går. Ni ska veta att jag beundrar alla dessa människor som slåss mot alkoholen på alla vis. Heder åt er!!!

Så är det det här med rökningen och e ciggs historien. Det funkar sådär. Det hade nog fungerat ännu bättre om jag inte hade pillat och prova mig fram, utan lyssnat på de som förstår sådant bättre än jag. Ett par gånger idag har jag verkligen minskat på mitt luftintag. Hostat mig fördärvad och kippat efter luft. Ska jag hålla på så här måste jag nog skaffa vattenfast mascara. Det blev ingen mysstund i bilen i morse med ett bloss, det kan jag lova. En bar kopp kaffe fungerade också.

En ny fälla har dykt upp! Bilen, på väg hem. Snyggt och fint så dyker följeslagaren upp vid min sida och diskussionen med mig själv börjar igen. Ska, ska inte, ska, ska inte! Idiotiskt, men sant. När jag kommer hem så gäller det verkligen att dra igång kaffet och byta om inför matlagning, bakning, ut och in tills det är dax för sängen och en önskan om att få sova.

Jag fick insomnings tabletter av min läkare i början av året när jag skulle sluta röka. Det gick definitivt inte att sova. Alkoholen hjälpte inte heller som den brukade. Usch! Jag tar en halv varje kväll, men jag undrar om jag inte fick i mig lite mer igår för jag var helt väck när jag vaknade i morse. Kände mig ordentligt bakis och såg ut som en vampyr i ögonen igen. Kall dusch, ögondroppar och en resorb igen, precis som innan dessa 40 dagarna. Fast jag vet inte om det hjälpte. Har varit trött och seg hela dagen. Jaja, man kan inte få allt här i världen.

Flaggeländet sitter faktiskt kvar, lite intrasslad i sig själv och på sned precis som jag. Haha!

Lev väl och tänk possitivt där ute

Gunda
tors, 2017-05-11 - 21:56

Grattis till dig och 40 dagar, jäklar sån bedrift. Du har verkligen kämpat det har jag läst i din tråd.
Sen att suget blir mindre och mindre kan man ju hoppas på, men det återstår ju att se, eller om man måste
hålla garden uppe hela tiden.
Härligt gläds verkligen med dig.

Sinnituss
fre, 2017-05-12 - 06:49

är vad du är!
Härligt att läsa hur du beslutsamt yr fram och verkligen fixar det här. Ler när du beskriver din växthusflagga och hur kärleken till din familj lyser igenom det du skriver. Att läsa din tråd får mig att kämpa vidare i mitt spår och får mig att känna att jag inte är den enda som har en följeslagare som är med mig lite då och då på dagarna...

Rövarkulan2
fre, 2017-05-12 - 15:18

Fredag eftermiddag, slutat tidigare, fint väder, fanskapet till följeslagare satt och väntade i bilen när jag kom ner i garaget. Diskussionen startade igen plus min irritation. Blinkers säkringen hade av någon anledning gått sönder så det blev lite rörigt när jag skulle ta mig ut ur stan med livet och skärmarna på bilen i behåll och ett par fingrar fick jag upp i rutorna åt andra bilister med fungerande blinkers. Resten av vägen hem blev det rockmusik för hela slanten och tinnitus på köpet.

Nu känns det mindre lustigt igen. Suget är helt otroligt. Jag undrar när eller om det ska ge med sig? Usch! Just nu känns det inte så roligt. Känner inte för att attackera något heller.

Vad gnäller jag för egentligen? Är detta ett sätt att tycka synd om sig själv? Åt skogen med alkoholen, men det hade suttit jäkligt fint just nu. Jag tror jag ska ut och ta ett bloss med den där elektriska ciggen utan att få andningssvårigheter.

Rövarkulan2
fre, 2017-05-12 - 21:21

men fy vilken eftermiddag. Örk!

Nu börjar jag bli irriterad över att suget inte verkar ge med sig, utan tvärt om. Självklart tar det tid efter dessa senaste årens intagande av alkoholhaltiga drycker, men ändå. Ok! Vissa dagar går lättare att få ordning på begäret men efter en sådan skön dag så kommer det igen med förnyad kraft. Det är väl bara att ge sig fan på att klara det så länge som möjligt.

Alkohol har ju funnits i alla tider mot både det ena och det andra. Det berättas i gamla fiskeläge här i Skåne att många fiskare förr i världen startade dagen med lite alkohol för att mjuka upp kroppen och få bukt med den värsta värken. På den tiden sågs kanske alkohol i mindre mängder som någon sorts medicinering. Det gör den ju även idag, om jag förstår det rätt. Ett glas rött vin varje dag är tydligen bra för kroppen på något vis? Ha, det är ju lätt som en plätt att sluta efter ett glas rött. No way! Här hade det blivit en flaska och kanske lite till på en ny.

I morgon blir det ingen alkohol även om jag skulle vilja eftersom jag ska vara chaufför åt maken min som för en gångs skull planerar att inta lite alkohol i goda vänners lag. Det får han mer än gärna göra och just nu känner jag inget sug efter skitet. Antagligen kommer det krypande senare i kväll eller i morgon bitti.

Tack vare en händig make så har jag nu blinkers på bilen igen och kan ge mig ut i trafiken igen.

Trevlig possitiv fredags kväll där ute och njut av livet

Rosen
fre, 2017-05-12 - 21:45

Helt rätt inställning har du!
Själv håller jag på att försöka hitta tillbaka till mig själv. Går sådär.
Är inte så glad för mig själv just nu å andra sidan men vad ska man göra?
Jag skickar en stor kram till dig i alla fall

Gunda
lör, 2017-05-13 - 08:34

...säger många och det går säkert för dem som kan dricka 15 cl men ingen av oss här inne klarar det skulle jag tro.
Läste någonstans att samma mängd svartvinbärsdryck, eller saft har samma effekt. Man kan säkert äta några råa svarta vinbär
och få samma effekt.
Tur med händig gubbe det blir billigare så också, slippa lämna in på verkstad, jag har också en händig en som sköter sånt där.

Du berättar om ditt växthus och den där envisa flaggan :-) jag vill också ha ett växthus, låter så himla mysigt. Du kommer alldeles
säkert att njuta av den i sommar då du sitter där med lite gott te eller svartvinbärsdryck :-) det skulle jag också vilja göra i min
om jag nu får en förstås ;-)
Ha en skön lördag!

Rövarkulan2
lör, 2017-05-13 - 21:47

Är på en stor fest där spriten flödar och jag är nykter. Det kom ett sug tidigare i kväll, men det försvann faktiskt ganska snabbt. Just nu har jag tagit en paus från allt skrålande och tjoande och tagit min tillflykt ut i bilen. Skönt!

Som sagt så är jag mycket förvånad över att suget försvann så fort.

Många har frågat mig varför jag är nykter och inte dricker som vanligt? Fanns det ingen som maken och jag kunde åka med? Varför tog ni inte husbilen så jag också kan dricka i stället för att köra? Jag har svarat ärligt och talat om att jag är fruktansvärt trött på att vara marinerad. Trött som fan på alkohol och alt vad det innebär för min egen del.

Älskade maken har varit orolig över hur jag skulle hantera denna kvällen. Han har haft dåligt samvete för att han har intagit alkohol. Jag har talat om för honom flera gånger att han gärna får dricka i goda och glada vänners lag utan att vara orolig för mig. Detr så skönt att han inte har problem med alkoholen som jag har.

Jag kan faktiskt skratta och dansa utan alkohol i kväll och mår bra. Antagligen kommmer fanskapet till följeslagare i morgon med förnyad kraft, men idag är jag på dag 42 och det blir fem veckor i morgon.

Skör om er och ha en trevlig kväll där ute