Dag 1 igen,
efter nästan 4 månader utan a så hade en snäll nära packat ned en flaska rött i väskan. I väskan låg ett påskägg i form av en låda. Där i låg massa gott och flaska vin. Var då i stugan själv och korkade upp flaskan på kvällen. Inte så farligt. Efter det blev det lite öl eller vin då&då. Nu blir det öl eller vin nästan varje dag. Larmklockan har ringt i några veckor. Fotboll/middagar/eller bara för att det är sol. Känner mig för passiv och lat. Tar hellre en öl på kvällen/helgen än gör något vettigt. Detta blir tredjegången sedan hösten 2014 jag ska ändra på vanorna. Målet är att minska mitt alkoholintag. Sen kanske sluta helt. Tidigare sluta försök har det varit noll alkohol. Ska på semsterresa snart så efter den ta ny ställning. Denna gång mår jag mycket bättre än tidigare gånger. Ingen ångest. Jobb fungerar. Har flickvän. Tränat ok. Så det finns inget djupt hål att krypa upp ifrån som förra gången. Det känns bra. Vill gå ned några kilon också. Skriver av mig här och om hur det går. Typ dagbok. Blir peppad av att läsa er andra. Kämpa på.

napalosrot

Dag 23 söndag, inga sug. Ibland blir det drama och nykter så är jag mer klartänkt. Har inte haft någon lust att försvinna in i dimman. Igår kände jag att jag att jag ville känna mer av allt.

napalosrot

Dag 25 tisdag, ännu en dag utan alkohol. Inga sug. Känns bra. På söndag blir det 30d = delmål. Sen 50d och sen 100d osv. Tänker ibland på när jag kommer att börja glömma och fundera på att bara ta en öl eller ett glas vin. Hoppas att denna gång förstå att det första glaset är början på en återgång till gamla mönster och destruktivt drickande. Jag kan inte ta ett glas vin ellet öl mer.

Anders 48

Grattis till din nyktra månad - lite i förskott...... Härligt att läsa att du "tågar på" i din nykterhet. Grattis till dig.....

napalosrot

Dag 27 torsdag, känns som jag har fullt upp. Tiden går snabbt. Snart helg igen och det ska bli sol. Så alla sensorer på. Dag 30 på söndag.

Liten stor

Så kul att läsa att du samlar dagar så "fort" i min värld.

Jag är på typ dag 1 men hakar på dina dagar nu och försöker komma ikapp :)

napalosrot

Dag 28 fredag och just nu känns det så bra. Har koll på kost, tränar några gånger per vecka, sover bra, gör mina måsten, vårdar relationerna, gör något åt arbetet genom att fundera/söka något nytt så jag har val. Vill ha alternativ i livet. Känna att jag är fri att välja om jag vill. Snart måndag och dag 31. Ska vara på min vakt idag och ihelgen.

Wicca

Va härligt, att du tänker på både kroppen å knoppen =) Keep up the hard work å ha en fin helg!

napalosrot

Dag 29 lördag, hade egen tid igår kväll. Ensam hemma. Trots det fanns inga starka tankar på att dricka alkohol. Lagade mat och drack vatten. Tänkte "börjar jag att bli frisk nu". Menar att jag kan stå emot suget bättre och på så sätt leva ett liv utan alkohol. Menar att jag kanske har lärt mig saker under mina försök att sluta med alkohol. Läste ett inlägg nyss där mannen frågat sin fru om han fick ta en öl efter varit nykter en tid. Lät galet. Klokt att avstå. Just nu förstår jag att jag inte kan dricka alkohol igen. Hur kommer det vara längre fram. Kommer jag att glömma igen eller har jag lärt mig min läxa. Återstår att se. Blir en solig dag idag.

AlkoDHyperD

Läser ett slags lugn i texten och tänker att det är så det känns att ha fattat ett beslut. Även om känslorna kan vara blandade, för visst kan det finnas sorg och rädsla samtidigt som man har tillförsikt och hopp. Just nu kan jag inte säga att jag saknar möjligheten att ta till alkohol. Just nu känner jag inte ens att tanken på livslång nykterhet är vare sig skrämmande eller sorglig.
Nu höll jag på att skriva "Grattis till din vita månad, napalosrot" - vilket kanske inte hade varit fel, men egentligen menar jag Grattis till dina "vita tankar". Inte - en vit månad för att vila kroppen för att sedan någon dag prova om jag kan ta en öl eller ett glas vin - tankar. Nyktra tankar. Jag kan inte dricka - tankar.
För mig tog det mer än en månad att bli vän med tanken på den där långa evigheten som är resten av livet. Jag är där nu. Kampen är över. Jag vet att det är provocerande att skriva så, eftersom vi uppmanas vara på vår vakt och aldrig släppa garden. Jag menar kampen i form av tvekandet och förhandlandet. Jag går inte in i den kampen, för det finns inget att förhandla om.
Satte ord på det när jag pratade med en vän. Sa ungefär så här:
Visst, jag kan inte förutspå framtiden eller veta vilka val jag kommer att göra, därför kan jag heller inte lova till 100% att aldrig mer dricka. Men om jag väljer att dricka kommer det vara med vetskapen om att jag då väljer alla konsekvenser det för med sig.
Jag kommer att behöva fråga mig själv om jag verkligen vill överge mina barn, dränka min självrespekt, ge upp det jag värdesätter, sänka min självkänsla. Jag kommer att behöva fråga mig själv om jag är trött på livet. Om jag når den punkten att jag svarar ja på dessa frågor, ja, då kommer jag förmodligen dricka igen. Och om det händer kanske jag lyfter mig själv igen, klättringen tillbaka mödosammare och tyngre än tidigare. När jag tänker på konsekvenserna blir jag trött. Kan just nu inte se någon anledning alls att lägga på mig den bördan, för jag vill lägga all kraft och energi på det som är viktigt.
Därför har jag inte garden uppe nu, det tar för mycket energi. Alkohol är inte ett alternativ, så om jag får tanken om att det skulle kännas skönt att hälla sprit över tankekaoset, högvarvskänslan i kroppen och klumpen i magen - noterar jag att tanken kom och konstaterar att det vore skönt, men precis lika orealistiskt som att få tag på en morfinspruta så fort jag känner smärta i någon kroppsdel. (vad jag nu fick den liknelsen ifrån ?)
Tror på dig, napalosrot, för dina inlägg andas insikt