Min trädgård har exploderat. För drygt en vecka sedan åkte jag till USA och då låg det fortfarande snö på marken men nu när jag är hemma igen går jag runt bland knoppande buskar och blommande blommor och förundras. Det är makalöst hur mycket som hinner förändras på bara en vecka. Eller kanske är det tack vare en veckas bortovaro som jag faktiskt ser hur stora förändringarna är; jag har genomlevt åskstormar, hällregn och hagelskurar, parat med temperaturer runt nollan den här veckan, så hemkomsten blev som den där första semesterdagen: jag går storögd som ett barn runt och tar in allt nytt. Där står häggen med små knoppar på alla sina grenar, där står en klase påskliljor som jag inte ens visste att jag hade, i ett hörn är marken vit av sippor. Den där läbbiga, slemmiga röda knölen som jag trodde var ett tydligt tecken på en nära förestående utomjordisk invasion och som jag snabbt grävde upp och slängde på komposthögen har skickat upp små blad och står nu att identifiera som rabarber. Inga små gröna män alltså.

Där, på komposten, kan den ligga bäst den vill. För mig representerar rabarber en fattig barndom. När jag växte upp skulle allt tas tillvara; inget ätbart fick gå till spillo, och eftersom rabarber växte överallt på vår tomt så åt jag rabarberkräm till efterrätt, bredde rabarbersylt på rostbrödet, drack rabarbersaft till maten och fann en klick rabarbergelé bredvid söndagssteken. Rabarber kräver en hel del socker för att bli ätbar tycker jag, men den åsikten delade inte mina föräldrar så ännu idag har jag muskler kvar i ansiktet som låter mig imitera ett torkat sviskon närhelst jag hör en politiker generöst dela ut vallöften. Till och med rönnbär tog vi tillvara; vem som ens kom på tanken att, efter att ha smakat på dessa små sura bär, försöka göra något ätligt av dem måste ha varit skapligt desperat. Som tur är har jag inga rönnbärsträd på tomten, min uppfostran sitter så djupt i mig att jag skulle ha dåligt samvete över att låta rönnbärsklasarna bara falla till marken och ruttna bort. Rabarbern däremot, den ska jag med nöje se förtvina där bland ruttna löv och förmultnande grenar.

Jag har haft en del sug den här veckan, det tillskriver jag två saker: en är det faktum att jag har tagit en paus från skrivandet härinne, den delen var jag beredd på. Det är som om jag har tagit två steg tillbaka i min nykterhet, jag får på sätt och vis börja om kan man kanske säga. Forumet har ju för mig blivit ett beroende i sig självt och den här reaktionen bekräftar min tanke att jag behöver begränsa mig lite för att minska min sårbarhet. Jag minns ju tydligt hur illa det kändes då när sidan låg nere vid ett par tillfällen tidigare i år. Forumet ska vara ett av flera viktiga verktyg i min verktyglåda; ett som jag behöver men inte är beroende av. Faktor nummer två var själva resan: jag åkte dit på lördagen men började inte jobba förrän på måndagen. Förr innebar det här att jag kunde börja hinka i mig redan på resan över, dra igång på allvar så fort jag kom till hotellet och sedan använda söndag eftermiddag och kväll till att försöka nyktra till igen. Det här beteendet verkar sitta kvar någonstans i ryggmärgen fortfarande, resan över blev lite kämpig, men det hela gick bra och jag kan räkna in ännu en seger för Heueh kontra demonen.

Ha en härlig dag allihop!

PP

Systembolaget bedriver ingen marknadsföring i försäljningsyfte. De har ett uppdrag att med ensamrätt tillhandahålla produkter, samt ge information. Detta för att även svenskar skasom kunna handla alkohol. Beskattningen är hög, vilket är bra. Och skatten flyter in i statskassan. Även jag har haft problem med drickandet, men att lägga ansvar på staten, systemet vore enbart löjligt. Vad är nästa steg? Utlandsresor på motbok? Nejdu, sånt provar stater som Östtyskland och Nordkorea, inget för mig. Egenansvar är det som gäller för mig, och det enda som garanterar min nykterhet. Allt annat är att ducka från ansvar. Ps. Detta är min personliga syn, naturligtvis ;-)
//PP

Min personliga syn... är naturligtvis inte att jag vill åberopa motboksinförande. En spärr är något individen i så fall själv kan begära att få införd. Att systemet skulle vara ointresserade av att få upp försäljningssiffrorna tvivlar jag på. Om det hela var seriöst i grunden skulle man bemöda sig att få kvalitét på dryckerna, gynna justa producenter, inte parasitera på sydafrikanska slavarbetare, sälja vin med vdn (informera om vad vinet eg innehåller!), etc. istället för att som nu prångla ut undermåliga, hälsofarliga men ack! så drickvänliga produkter.

Gunda

Inte så länge sen jag såg reklam på tv om att Systembolaget inte säljer för mängd utan som de sa gör de ingen reklam. Verkligen dubbelbottnat och förljuget. Vist vill de öka försäljningen allt annat är lögn.
Jag vill heller inte mot bok.

heueh

lite ironisk där, kanske uttryckte jag mig dunkelt. Även om jag gärna skulle se möjligheten att svartlista mig själv, det är ju faktiskt också ett sätt att ta eget ansvar för min nykterhet så vore det kanske lite drastiskt att börja registrera folks alkoholvanor i allmänhet på det sättet. Vad jag ville belysa var de ibland lite orimliga proportionerna i samhällets agerande. Jag antar, utan att ha faktiska kunskaper på området, att det här med att registrera dem som spelar på trav och dylikt kommer sig av någon slags önskan att kunna förebygga spelberoende. Ändå finns fortfarande inte spelmissbruk med i socialtjänstlagen och kommer inte med förrän nästa år. Jag undrar också om det finns, eller ens förs, någon statistik över hur många spelberoende som har blivit hjälpta på det här sättet, och hur man motiverar något så drastiskt som att registrera allas våra spelvanor.

Trafiken är ett annat område; vi har lagstiftat om hjälm på motorcykel och bälte i bil trots att det borde vara självklart för dem med en grundläggande självbevarelsedrift, vi lägger miljarder på att bygga om vägar och ställer enormt höga krav på biltillverkare. Förra året dog det 263 människor i trafiken. Bra tycker jag, det går åt rätt håll, men om man jämför den siffran med de nästan 2000 människor som dör av alkoholrelaterade diagnoser varje år, 4500 om man räknar in olyckor och våld i samband med alkoholkonsumtion, så blir resursfördelningen en gåta för mig. Visst fungerar Systembolaget bra, men inget är så bra att det inte kan bli bättre. Jag pratar nu inte om de som har missbruksproblem utan om den allt större skara människor som tycker det är ok att dricka två glas vin var och varannan kväll, om de barn som växer upp och ser vuxna dricka vin eller öl till maten nästintill varje dag och som lär sig att det är normalt. Kanske behöver inte Systembolaget informera om vilket vin som passar bäst till vilken mat, kanske skulle de media vi skattebetalare finansierar tona ner alkoholdelen i sina matprogram, kanske vi inte behöver vara så förbaskat kontinentala, det är dom ju inte ens nere på kontinenten...

Gunda

Tillika så har vi anammat medelhavsdrickandet och dessutom behållit vårt eget helgdrickande.
Inte konstigt att det barkar sta åt fel håll.
Monopolet är bra är min åsikt men reklamen inte ok.
Tillika alla dessa evinnerliga tv program med en massa alkohol.
Hur många gånger har jag inte suttit och skrivit ner nr på drycker som det blir gott att smaka på. Snacka om reklam.

heueh

så lade industrin närmare 1,4 miljarder (1 346 000 000:-) på alkoholreklam i Sverige år 2014. Inga små pengar direkt, och det lär väl inte ha minskat på sistone.

PP

Att statlig tv skulle avstå från att presentera vin , eller mat och vin i kombination, men ärligt talat, är det inte bara något som tyvärr möjligen bidrar till alkoholens acceptans i samhället?
Hur många här har blivit alkoholister som följer dryckestips på tv?
Nej, nu skojar ni nog skulke jag tro? ;-)
Hur det ser ut med alkoholkonsumtionen i medelhavsländerna, med deras dryckesmönster, finns det säkert statistik. Har dock inte koll på alkoholskador, social utsatthet i dessa länder. Men jag har stor utlandserfarenhet, och vill nog hävda att det är ungefär hugget som stucket. Däremot känns det som drickande i ensamhet är vanligt i Sverige, inte undra på det, när vi får två glas rödvin på krogen, och en hel box med skitvin på bolaget. Det är 10x billigare att supa hemma, och de flesta har inte råd att gå till krogen så ofta.
Jag tänjde på mängden och drack för mycket och för ofta. Om det var på grund av mitt skandinaviska arv, eller på grund av kontinentala dryckesvanor vet jag inte. Det var för ofta och för mycket. Och det var i berusningssyfte. Därför gäller nu avhållsamhet. Goda viner i samband med mat är något jag är klar med. För egen del måste jag finna mig till rätta i en värld där alkoholen finns runt mig. Ständigt, varje dag och timma. Så ser det ut för mig, och jag har bestämt mig att det ska gå bra. Lycka till alla!
//PP

PP

Har fö ettsuperstort utbud utöver det i butik. Förmodligen den dryckeshandel med störst utbud i hela Europa.boxar, skitviner och plåtöl är det som volymmässigt dominerar i butik. Därför att det är det som efterfrågas. Uppdraget är att sälja alkohol kontrollerat, ta in skatt försäljningen. Tillgängligheten är begränsad till butikerna, och dess öppettider. För vissa i landet tillkommer även långa avstånd till butik. Det är politiskt förankrat, och skatten är direkt riktad på alkoholhalten. Jag tror att vissa med mig har funderat på innehållet, och tittat på %en. Det är mycket skandinaviskt, och så tänker även en alkis...
När bolaget synns i media är det i första hand.för att belysa uppdraget. =sälja lite och gärna bättre. Vidare att ge råd till kunder, och förbättra en dålig dryckeskultur. Vi ska inte glömma att det bara är 50 år sedan herr och fru Svensson började smaka vin. Innan dess var det brännvin, och nästan en sak enbart för män. Kvinnorna drack inte, utan led mer i medberoende. Däremot tror jag förpackningsstorlek har haft stort inflytande på missbruk. Boxarna är ett otyg, (inte vanlig förpackning utomlands) typiskt svenskt storpack tänkande, här borde Systembolaget reagerat och tagit bort dessa för länge sen!!

Rosen

All reklam för alkohol borde förbjudas och all alkohol förses med varningstext och en dödskalle på etiketten. "Rökning dödar!", javisst! Det gör min själ alkohol också!
Föreställ er att man stod i TV och testade smaken på olika tobakssorter, eller varför inte marijuana? Ramaskri!

Bedrövadsambo

Och spelreklam borde förbjudas! Nu kan spelmissbrukare sitta hemma bakom datorn och spela bort allt man äger och lite till, så mycket misär i spelmissbrukets spår! Och det får man se tv-reklam för flera gånger varje kväll.

under andra halvan av 1700-talet och början på 1800-talet. Då höll halva befolkningen på att supa ihjäl sig.
Då fanns ingen reklam, men däremot var sprit mycket lättillgänglig. Man hade kommit på hur man enkelt framställde sprit ur potatis. Och potatis var enkel att odla.
Ja, de som hade jobb, kunde välja att ta ut lönen direkt i sprit. Ett väldigt snabbt och enkelt sätt att supa upp lönen på.
Genomsnittsförbrukningen var nära 50 liter/person och år. Då det inte var så vanligt att kvinnor drack på den tiden, och förmodligen inte barn, samt att medellivslängden var låg, så drack vuxna män i snitt kanske en halv liter sprit om dagen. Året om. År efter år.

Så illa är det inte i dag. Men det är illa nog för alla som fastnar i missbruk och beroenden.

heueh

att jag inte är politiker. Ju mer jag läser på, ju hopplösare verkar det.

Att helt förbjuda alkohol vore kanske optimalt för folkhälsan, men det finns otaliga exempel på att det inte fungerar, förbudstiden i USA är ett. I mellanöstern, där en religion som helt förbjuder alkohol har en mycket stark ställning i samhället, är konsumtionen ändå uppemot en liter per person och år.

Precis som PP skriver är boxarna ett otyg men... I Storbritannien, där nästan allt vin säljs på flaska, har det visat sig att folk har en tendens att efter två glas, när flaskans innehåll är strax under hälften, tycka att de lika gärna kan göra slut på den. Och så blir det en flaska per kväll i stället för två glas.

Seden att vid en måltid ha både ett litet glas vin och ett glas vatten framför sig vid en måltid, man dricker vinet för smaken och vattnet för att släcka törsten, förekommer visserligen fortfarande på restauranger men verkar inte ha hittat in i hemmen.

Reklamen har visserligen en liten (om än bristfälligt dokumenterad) effekt på konsumtionen, men syftar i första hand till att få folk att byta till just den produkt man gör reklam för. Det stora effekten får i stället den livsstilsreklam som konsumenterna själva står för på sociala media. Hur många bilder på glada människor med vinglas i näven ser vi inte varje dag på Facebook? Ett hav, en strand, ett par ben och en drink är standardbilden från semestern och vi som är kvar hemma vill ha det där. Stranden och havet kanske vi inte kan få, men drinken kan vi i alla fall släpa hem från bolaget.

Nej, jag är som sagt glad att jag slipper sitta och försöka besluta om hur vi ska bringa någon reda i den här röran.

Ha en skön helg!

PP

Efter det jag skrev i din tråd igår. Kanske framstår som jag tar alkoholpolitik och media med en klackspark. Så är det inte, men jag väljer att inte engagera mig politiskt, eller i organisationer som arbetar mot detta. Varför? För att jag helt enkelt tror det är att spendera energi, helt i onödan. Kanske kan jag med mina erfarenheter stötta en och annan, precis som ni stöttat mig, men jag tror inte på att få bort alkoholen ur samhället, och om jag ska vara ärlig är det missbruket som stör mig, inte alkoholen i sig. För de som hanterar den rätt, är det ju något som kan ge livet extra upplevelser. Kanske som skillnaden mellan sex - och att vara sex missbrukare, eller köpa dessa tjänster. Det ena är bra. Det andra inte. Missbruk är iv alla former fruktansvärt, men att någon gång lämna in en travkupong, eller spela på chokladhjulet borde fortsatt vara tillåtet.
Nu inhandling av kvällens middag. Blir indiskt, och till gästen ett urval av öl, rosé och vatten. Alkoholfritt alternativ är garanterat standard när jag har besök, och det jag själv dricker.
Trevlig helg!

Tofslan

Heueh, jag bor i USA... det är inte lätt med all tillgänglig alkohol. Önskar att det fungerade som i Sverige här, jag dricker ALLTID mycket mindre när jag är på besök hemma. Lätt med spontanköp här klockan 9/10/11 på kvällen.

heueh

tycker inte om katter. Det blev extra tydligt igår. Det började bli läggdags och jag satt på förstubron och rökte en cigarrett när jag hörde ett fasligt liv nere på den del av tomten jag brukar kalla naturtomt, det vill säga den del som jag är för lat för att göra något åt själv. Hunden vägrade komma när jag kallade och oväsendet fortsatte, så jag drog på mig ett par stövlar och trampade ut i växtligheten, som är såpass hög att jag inte kunde se hunden, allt jag såg var ett par öron som stack upp bland Lupiner och annat. När jag kom fram sprang hunden i cirklar och i svansen hans hängde en väldigt liten och väldigt gammal katt som en slägga i en släggkastares stadiga grepp. Jag försökte få fatt i katten, men det var som att försöka hoppa på en snurrande karusell; det tog ett tag innan jag lyckades.

Med katten i famnen och hunden förtvivlat argumenterande för att jag skulle låta honom ta hand om kattkräket försökte jag få dom att lära känna varandra och lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan, men det var en fåfäng förhoppning. Just den här katten bor i en familj med fyra hundar så han kände sig nog ganska trygg i en situation med bara en och min hund var lika orubblig i sin ståndpunkt. Så jag satte ner katten utanför staketet och trodde naturligtvis att han skulle ge sig iväg, men icke. Han satt kvar och försökte låta som ett lejon allt medan hunden frenetiskt försökte bita av ståltråden. Att få med sig hunden in var inte att tänka på, inte förrän jag slängde en spann kallt vatten över honom gav han med sig och lommade in. Jag då? Tja, jag kan intyga att t-shirt och mjukisbyxor är inte en ideal klädsel när man medlar i den här typen av konflikt.

Ha en bra dag!

heueh

Igen. Och den här gången är det illa. Riktigt illa. Hunden smet igår och jag var packad så grannarna fick ta hand om honom. Jag har just varit över och talat med dom och det var ingen rolig konversation, även om dom var väldigt förstående och erbjöd all hjälp jag kunde önska mig. Jag var helt ärlig om mina problem och dom tog det väldigt bra, tack och lov. Ändå är det lika plågsamt varje gång jag får sitta med hängande huvud och erkänna för någon jag inte vet hur dom kommer att ta det. Det är ett litet samhälle jag bor i så jag antar att alla vet inom en snar framtid. Kanske är det lika så gott. Mår som jag förtjänar just nu så jag slutar här och återkommer senare.

AlkoDHyperD

Det bekymrar mig att du skriver: "Den här gången är det illa" inte var, är...
Jag hoppas att du skrev nu för att du haft ett återfall och brutit det. Hoppas att du just nu skriver att du mår dåligt för att du är bakis. Att du använder skrivandet här som en livlina för att ta dig upp igen, ett sätt att få distans, koppla in förnuftet genom orden. Att responsen hjälper dig.
Jag tror inte du mår som du förtjänar, för ditt inlägg vittnar om att du mår dåligt. Du förtjänar inte att må dåligt, du förtjänar att må bra. Du förtjänar respekt och omtanke - från dig själv framför allt.
Dina grannar var förstående och erbjöd hjälp. Vad är det som säger att de är annorlunda än andra i det lilla samhälle där du bor? Kanske är det bra att du blivit sedd. Den ensamhet du lever i kan visserligen vara rogivande och jag tror mig komma ihåg att den förmodligen är självvald. Men ibland blir den en fälla, för lätt att börja tänka i cirklar och luras av beroendehjärnan. Inte vet jag, bara en tanke utifrån min egen ensamhet (som bara sitter på insidan visserligen).
Snälla, fortsätt skriv och låt inte skamtrollet frodas i mörkret. Och du, drick inte mer (om du inte redan slutat)
Kramar i massor

heueh

för dina vänliga ord AlkoDHyperD. Spriten tog slut igår och nu sitter jag här med bakfyllornas bakfylla. Det var länge sedan jag drack så som jag har druckit de här senaste dagarna. Magen värker och hjärtat bankar som om det vill ut ur bröstet. Jag borde nog in på avgiftning egentligen men törs inte köra, så det får nog bli att lida mig igenom det. Jag vandrar runt i huset som en osalig ande, vill inte stå, vill inte sitta, vill inte ligga. Jag svettas och fryser om vartannat, kräks fast magen är tom, törs knappt se mig i spegeln. Jag tror jag trillade i trappen igår, huvudet är ömt men jag vågar inte se efter. Vilket liv man lever, jag är så besviken på mig själv.