Detta är för mig dag 3 utan alkohol. Första gången på några år som jag hållit upp så länge... har läst flera gånger om dagen här i forumet sedan i måndags och det är en fantastisk känsla att inse att jag inte är ensam. Att min relation till alkohol inte är unik, att hur den får mig att känna och bli inte är min personlighet utan snarare alkoholens personlighet. A får mig att tro att livet är tråkigt utan den, att jag är tråkig utan den...
Jag har länge haft flyktiga tankar om att allt dåligt i mitt liv är förknippat med att jag druckit men jag har låtit de tankarna fladdra iväg för fort för att faktiskt förstå vad det betyder. Under dessa tre dagar, efter att jag börjat läsa här, har jag tvingat mig själv att gå igenom all skit jag gjort mot mig själv och andra och kommit fram till följande:
Inte ett enda katastrofalt beslut, fruktansvärd händelse eller dagar och nätter fyllda med ångest har förekommit utan att alkohol på något sätt varit inblandat. Jag har ibland bara haft en ren jävla tur att det inte slutat värre än det gjort....
Det har bara gått tre dagar, vilket inte är så mkt men det är tre dagar utan ångest och det betyder mkt för mig!
Men jag vet att det kommer bli en svår kamp och jag är inte säker på hur det kommer gå om inte min man vill sluta tillsammans med mig... Jag vet att det här kommer vara det svåraste jag någonsin gjort...
Men jag SKA lyckas, för mig och mina fantastiska barn och TACK till alla er som kämpar samma kamp som jag och som vågar berätta om det här så jag får ta del av det ni tänker och känner!!!! Jag är inte ensam och ingen av er heller!❤️

Ågrenskan

Tänkte på det du skrev om att vara trött på sina problem. Gamla mönster i förhållandet som aldrig ändras och detta ständiga dividerande om alkohol som aldrig ändras. Det är ju riktigt tjatigt. Du har ju åtminstone tagit kontroll över ditt eget drickande och det blir ju något ljust och fräscht istället för gammalt, mörkt och tjatigt. Jag längtar så mycket efter dom första pigga dagarna. Klarade mig hyfsat på semestern att hålla mig till mellanöl och cider men "rösten" sa till mig( det var en tragikomisk liknelse. Har träffat en del personer med psykos) att jag ju var värd lite några dagar innan jag började jobba. Så då blev det vin och whiskey de två sista dagarna och även när jag börjat jobba på fritiden. Blir aldrig jättefull(dricker aldrig så jag blir nöjd utan håller jämt tillbaka) eller jättebakfull men heller aldrig pigg och glad. Fullständigt meningslöst alltså.
Nu är all alkoholen inlåst förutom mellanölen som jag inte vågar släppa taget om som om det vore en napp! Märker att min man har svårt att ta till sig när jag vill prata om det allvarliga i vår alkoholkonsumtion och jag misstänker att jag kanske också curlar lite för jag har börjat prata mer om det som syns. Vikten och plufsigheten. Han kan säga att "det är framför allt för vikten som han bör hålla tillbaka" så blir det lättare att han också tycker att vi prövar att låsa in allt. (Vi har inte klarat många vita mån-tors på tre år)
Kanske kan fungera med det för din man med om vikten är något som stör honom..känns fånigt med sån taktik egentligen men jag tänker att man får tusan ta till allt för att vinna denna kampen.
Är ledig idag så jag är orolig för att jag ska börja dricka mellanöl så fort oron smyger sig på. Känner mig just nu stärkt av tråden så kanske det är bäst att hälla ut allt redan innan...
Kramar och hoppas din dag är bra.

Amanda..

Hej kära Ågrenskan! Ja du, denna röst... jag tänker ibland att jag har någon slags "kemisk schizofreni". För det ÄR ju verkligen en röst, iaf för mig, en röst som för monolog i mitt huvud, använder riktiga ord, formulerar meningar... men den börjar bli svagare, ibland helt tyst.
Jag är övertygad att din dag, när du helt enkelt får nog, kommer. Du är ju på väg, i tanken, du kommer överföra det till handling.
Vet du var oron kommer ifrån? Den som gör att du behöver dricka? Eller tror dig behöva dricka, för det är bara en illusion att vi "behöver" alkoholen.... har jag upptäckt de senaste veckorna. Jag har inbillat mig att jag behövde dricka för att må bra men det var ju tvärtom, vad jag behövde göra för att må bra var att ta tag i saker. Inga stora grejer men bara att röja upp i köket efter middagen och förbereda inför nästa morgon, vetskapen om att jag vaknar imorgon bitti och jag behöver inte bre mackor mellan smutsiga tallrikar ger mig en känsla av befrielse! Maten som blev över står i kylskåpet och inte framme på spisen så istället för att slänga den finns det lunchmat! Många småsaker men känslan av misär gav mig sån övermäktig ångest att jag var antingen tvungen att storstäda hela huset eller dricka för att häva den. De senaste åren har jag oftast valt det senare och den onda cirkeln är sluten...
Jag känner så igen mig i din situation med maken? Och ja, han hade mått bra av att lätta några kilon, han är iofs vältränad muskulärt sett men "ölmagen" börjar bli påtaglig och just plufsigheten i ansiktet finns där. Om man inte känner honom tror jag inte man tänker på det men jag ser. Jag oroar mig för hans rygg som värker, han är sliten då han har ett fysiskt krävande arbete där god fysik är avgörande. Men han har ofta ont i hela kroppen och jag läste någonstans här i forumet en väldigt klok sak: om man druckit och sedan sover ligger man för stilla vilket får musklerna att stelna och sedan får skelettet och lederna dra hela lasset. Det är exakt vad hans fysioterapeut sagt; musklerna är låsta så hans skelettet har tagit stryk... Tror inte han blir helt återställd av att sluta dricka men det skulle nog definitivt hjälpa! Jag vill varje dag prata med honom men jag får det bara inte ur mig... brukar inte ducka för känsliga ämnen men det går bara inte. Men snart, jag måste!!
Du skriver att det är egentligen meningslöst att dricka, du har ju helt rätt. Det är framförallt mitt mantra, det ÄR meningslöst för allt det där vi gillade med att dricka finns inte längre. Du håller igen och lider av att inte få dricka mer, om jag skulle dricka dricker jag blixtsnabbt upp allt som finns så jag går direkt från nykter till minnesluckefull... Helt meningslöst alltså. Varken du eller jag kommer ju njuta eller hur? Sen är det ju jävligt trist att det ska vara så?? Som Surkärring skrev: det är en sorg att inte kunna njuta av ett glas gott vin eller en god whisky, jag är sjukt avundsjuk på alla som kan dricka lagom och dessutom njuta av det. Det känns ibland förjävla orättvist. Men nu är det som det är. Och vet du vad, det finns ingen fånig taktik så länge den hjälper oss att inte dricka. Jag hejjar på dig och skickar all styrka till dig, dina pigga dagar kommer!! Nu blev det långt igen, blir lika förvånad varje gång nån orkar läsa allt?? Jag hoppas nåt av detta kan hjälpa dig och jag hoppas du haft en bra dag! Igår var för mig en skitdag men idag var en bra dag?Så verkar livet vara helt enkelt, med eller utan A.(dock tror jag skitdagarna minskar drastiskt i antal utan A....)
Kramar och styrka!??❤️??❤️??❤️

Ågrenskan

Oron nu kommer nog tyvärr bara från alkoholsug. När vi började för tre år sedan var det pga av saker som hänt men jag kan inte skylla på det längre och jag klarar ju mig när jag jobbar men när jag är ledig kommer vanan och suget. Tänkte på ditt mantra. När jag vaknade i morse så började jag fundera på hur man skulle kunna behålla den här bestämda känslan att INTE dricka som man har varje morgon men som flyger sin väg som en liten fågel på eftermiddagarna. Kanske genom att envist tänka saker som "va skönt det ska bli att inte dricka" eller som ditt "det är meningslöst att dricka" Kanske kan man överlista ens hjärntvättade hjärna som är så inställd på att det är så fantastiskt och romantiskt med alkohol. Tankarna kommer från en bok jag läste för länge sen om att sluta röka " äntligen ickerökare", där han pratar just om hjärntvätten med rökromantiseringen. Det är ju samma sak faktiskt.
Jag hällde ut mellanölen igår men lyckades hälla i mig fyra lättöl på två timmar på kvällen...knäppt knäppt. Men men idag är en ny dag och jag jobbar kväll för första gången på länge utan något hemma mer än två lättöl så idag kanske blir den första nyktra dagen på evigheter och jag ska försöka jobba på mina överlistande mantran till helgen för att se om jag kanske klarar den första nyktra helgen på evigheter. Börjar inse ju mer man läser här att har man väl nått överkonsumtion så är det ingen mening att sträva efter måttfullhet. Det verkar vara en omöjlighet. Och så fantastiskt skönt det låter som du har det. Att slippa dricka alkohol, orka städa och vara pigg!
Det blev visst långt härmed. Ha en underbar pigg och klar dag!

Amanda..

Det var en bra dag som blev en dålig dag. Det var en dag då jag pratade med min man, han kanske förstod, kanske verkligen förstod. Det kändes då bra att vi la korten på bordet så att säga...
Sen ringer telefonen och min mamma har fått en hjärtinfarkt.. VAD E SÅNT????
Min pappa är den med A-problem, hon är den som ätit sunt i hela sitt liv, varit stark i kroppen och alltid smal... jag fattar ingenting. Livet är fanimej jävligt sjukt ibland. Men ok, rökt har hon alltid gjort men min pappa också.
Hon mår ok, blev opererad snabbt tackolov, nu mest chockad och rädd. Även jag.
Men det fina i kråksången är väl att inte drack jag för det. Det fina är att jag känner en sak ännu starkare nu: det här är mitt liv, jag har bara denna enda chans på mig. Dö ska vi alla men jag tänker fanimej inte orsaka min egen död om jag kan undvika det.
Och det kan jag. Om jag inte dricker kan jag det.
Kram på er❤️??❤️??❤️

Bedrövadsambo

Du verkar väldigt stabil i din nykterhet. Tråkigt med din mamma, men så skönt att du vände motgången till en positiv insikt.

Amanda..

Tack Bedrövadsambo☺️ Ja, mitt i livets prövningar känns det bra, jag känner mig stark. Handlingskraftig. Och jag tycker inte synd om mig själv längre. Faktiskt kände jag nu helt plötsligt att: Jag tycker om mig själv! En ny och fin känsla.
Något jag önskar er alla❤️❤️❤️❤️

Självkänsla .. Den brukar naggas i kanten eller. försvinna helt med alkohol. Känslor som :jag är kass, ful, dålig, osv dyker upp ju mer man dricker.. När man slutar kommer ofta fina och bra känslor om sig själv tillbaka.. Jättefint att du tycker om dig själv❤️Då kan du på riktigt tycka om andra.. Skamfiltret är borta.. Hoppas det går bra med din mamma.. Kram..

Amanda..

Ja, min självkänsla har varit i botten i alldeles för många år.. har aldrig låtit det synas, vilket bara gjort saken värre. Känt mig som en hycklare. Men den känslan börjar avta, finns liksom ingen anledning att känna så längre?
Min mamma mår ok, pratade med henne igår. Och efter ett långt samtal med min älskade storebror i veckan berättade jag om min nykterhet. Det kändes självklart på något vis. Jag tror min mammas hjärtinfarkt till stor del beror på allt hon oroar sig för och kunde jag lätta hennes börda lite fanns ju ingen anledning att vänta. Hon blev så glad! Min pappa sa inte så mycket dock...
Lika mycket gjorde jag det ändå för min egen skull. Även när jag berättade för min bror. Det är befriande att stänga dörrar?
Jag hoppas ni alla har en fin söndag!!! Var starka, det ger mer än alkohol någonsin kommer ge er??❤️??❤️??❤️
Kram!

Och skönt att din mamma mår bättre. Fint med samtalet med din bror också. I svåra stunder är det ju viktigt att kunna stötta varandra. Och visst är det befriande att kunna berätta.. det kändes så för mej också (när jag "avslöjade" mina problem).
Jag blir glad över du mår bra också. Du är grym! ?
Fortsätt tro på dej själv. Kram ?

"Amanda igen..." är Amanda. Blev plötsligt utloggad och har varit inloggad så länge att jag glömt vilken email jag uppgav när jag skaffade kontot. Skapade ett nytt mailkonto bara för att jag inte ville att min man skulle veta...(vi har gemensam email..) skrev ner den gjorde jag tydligen inte och minns den gör jag heller inte....?? Men nu vet han ju och även om han mot förmodan skulle gå in här och hitta min tråd och känna igen sig så bryr jag mig inte. Just nu är jag lite irriterad över att han inte verkar förstå vidden av sitt eget drickande... Frågade honom häromdan om han reflekterat någonting över hur mycket han dricker. ATT han dricker fööör mycket. Svaret blev "nej, egentligen inte..." WHAT??? Han lever tydligen i total förnekelse eller så vill han bara inte prata om det...
Nåväl, den senaste tiden har han bara blivit liiite berusad vid ett fåtal tillfällen så just nu känns väl vardagen hyfsat ok trots att det inte är något jag tänker tolerera i all evighet. Av den enkla anledningen att jag älskar honom så mycket att jag helst ser att han lever även efter typ 55. Vi får se vad som händer känner jag nu... Mer eller mindre bestämt att vi flyttar hem till Sverige redan efter nyår. Det är så mkt på gång och så mkt jag hoppas på...
En trygghet har jag iaf: JAG är inte den som kommer strula till det pga alkohol iallafall!!?????
Kram till er ALLA cyberänglar(som någon här skrev en gång)!!❤️??❤️??❤️

Har just tittat igenom hela din tråd. Det är så inspirerande att höra om hur du utsätts för det ena och det andra, mycket händer dig, och att du lyckas stå emot a hela tiden! Du verkar väldigt stark och klok tycker jag! Heja dig!

Bedrövadsambo

Snart dags att byta forum till anhörigsidan då. Du kan ju ha en tråd där också, med fokus på din oro för hans drickande. Och du är grymt duktig! Och verkar stabil i ditt nyktra beslut ?????

Ågrenskan

Härligt att du kunde vara stark och inte dricka i en kris. Det måste vara skönt för självkänslan. Och skönt att ni har pratat och att det åtminstone är hyfsat. Om han inte reflekterat över sitt drickande så mycket innan så kanske han förhoppningsvis har börjat vakna lite nu. Nu när vi låst in alkoholen på vardagar så är min man duktigare än jag för jag kan fortfarande inte släppa mellanölen så den kan jag visst inte heller ha hemma. Tyvärr tycker tycks inte min man lida så mycket av drickandet på helgerna dock medans jag är så innerligt trött på att vara bakis jämt( blev ju då ingen nykter förra helg)..så min hjärna lägger fortfarande onödig energi på hur jag ska hantera helgen som kommer.
Ha det gott

Tack för det ni skriver❤️ Att ni ser mig som stark och stabil i min nykterhet hjälper mig att också se det. Och ja, det känns bra just nu även om det då och då viskar en liten röst i mitt huvud. Men det är ok, på något sätt hjälper det mig att inse allvaret. Att fortsätta vara vaksam. Har funderat mycket på vilken sorts situation som skulle få mig att falla igen men kan faktiskt inte komma på någon... Inte nu och jag hoppas innerligt att det förblir så.
Du har rätt Bedrövad S, det är nog dags att starta en tråd i anhörigsidan, för även om hans drickande minskat drastiskt sen jag frågade honom hur han tänker kring sitt eget drickande så sker det ju fortfarande dagligen. Han har sina rutiner precis som jag hade.. Dock bröt jag dem fast jag inte trodde att jag kunde. Men en dag i taget gick det ju. Vanor, rutiner is a bitch... Håller andan mest just nu och avvaktar. Begravning av svärfar på tisdag, återvänder till staden jag inte satt min fot i på 6 år. Kommer jag känna att jag kan rota mig där? Enda stället jag hittills haft mina rötter är mitt Norrland där jag växte upp men inte bott på 20 år. När jag mötte min man slog jag rot i honom. Och så har det varit sedan dess, jag behöver honom, men jag behöver inte honom full och fördärvad....
Nåväl, jag håller andan som sagt, ser inte runt kröken av den här vägen. Väntar och ser...
Ågrenskan, jag tycker det verkar som om du kommer närmre och närmre den punkt då du bestämmer dig för hur du vill ha det. Jag tror man måste veta vad man vill ha och vad man inte vill ha.
Min yngsta son hade en period när han älskade att spela in videos på min mobil. En dag när jag rensade bland mina bilder fick jag plötsligt höra min röst på en av dessa inspelningar... jag minns hur hela mitt inre liksom frös till is för att sedan överhettas av ångest. Jag mindes tillfället min son fångat i telefonen: jag hade druckit men tyckte jag var spiknykter och vi var ute med hunden, mötte då en kvinna som jobbar på kontoret på min arbetsplats och vi pratade en stund. När jag hörde hur min röst lät efter några glas vin... utan att jag ens kände mig berusad LÄT jag full!! Som jag skämdes!! Och fortfarande skäms... Detta inträffade för något år sedan och jag vet att jag upprepade gånger pratat med folk i tron att ingen skulle märka att jag druckit under de senaste åren. Inklusive min granne som är vår chefs flickvän... Jag tror väldigt många här förstår den ångest som härjat runt i mitt huvud.
Men när suget är extra jobbigt spelar jag den inspelningen för mig själv: om jag tycker att jag förtjänar några glas vin så vill jag först fråga mig om jag vill låta sådär när jag pratar? Och nej, det vill jag inte. Aldrig mer.
Man blir inte som man tror att man blir när man dricker. Man tror man blir roligare, smartare, sexigare kanske, men när man passerat en gräns (vilket jag gjorde för längesen) blir man bara motsatsen till allt det där. Och det läskiga är att man fattar det inte själv...
Tack för att ni finns, tack för att jag kan få ur mig mina tankar. Var skulle jag annars gjort av dem? Det vill jag inte tänka på.
Lycka till denna fredag och alla andra dagar!!! Tänker på er och undrar även hur det går för er alla som försvunnit härifrån... Hur går det?? Önskar att världen och livet är ljust för er även om jag vet att verkligheten inte alltid är ljus och god.. Men jag hoppas??❤️❤️❤️❤️
Kram!

PS. Jag vet varför jag plötsligt var utloggad härifrån. Jag vet att jag inte gjorde det själv. Min man hade tillgång till min mobil den dagen. Hur mycket han läste vet jag inte, för läste gjorde han. Det är jag säker på. Han har gjort sånt förr.
Han håller mycket för sig själv, så många tankar han tänker utan att det syns... undrar när det svämmar över? Den som lever får se.... DS.

Ågrenskan

Din man förstår nog av det han läser som vi andra förstår. Att du verkligen älskar honom och är orolig för hans hälsa och vill att han ska känna den friskheten du upplever nu..så läser han det är det nog bara bra. För det är äkta och det är med kärlek.

Ågrenskan

Och om du skulle få något sug idag så kan jag här ge en liten påminnelse om konsekvenserna. Igår flög A-jävulen i mig. Jag hade stressat mig till tårar på jobbet och hörde den destruktiva rösten igår när jag kom hem..lilla gumman nu har du väl ändå gjort dig förtjänt av att slappna av och min vanliga återhållsamhet var som bortblåst..kommer ihåg att min fyllehjärna igår sa till mig att ..om du mår dåligt imorgon så kom ihåg att det var väääärt det...underbar logik...så idag för första gången på mycket länge har jag dämpat min ångest med whiskey på förmiddagen..fast jag VET att det bara blir värre resten av dagen..och jag hoppas hoppas att denna dagen blir den dagen då jag hittar styrkan att aldrig dricka mer...så jag kan påminna om att det inte finns ett enda väldoftande romantiserat vinglas i världen som är värd den här förtvivlan...kram

Jag hoppas du har rätt. Vill inte att han ska känna sig förrådd, att jag pratar om honom bakom hans rygg. Men han är så oerhört privat av sig, nåde den som klampar på hans integritet! Så jag inbillar mig att han känner sig sårad, det hänger liksom i luften, eller är det svartsjuka? Att jag pratar med människor och håller honom utanför? Eller har han inte alls läst någonting här och tror att jag smsar med någon annan när jag skriver här? Jag försöker göra det öppet för att han inte ska få för sig något men igår kväll fick jag en obehaglig känsla. Det var sent när jag skrev här och han sov på soffan men han vaknade till och frågade surt om jag tittade på filmen eller suttit på mobilen hela tiden...
Jag vet inte vad han tänker och tror! Jag vet ingenting av vad som försiggår i hans huvud!!! Det finns en vägg emellan oss och så vill jag inte ha det. Det gör mig ledsen men vet inte vad jag ska göra. Orkar inte ta upp det, orkar inte mötas av hans tystnad...
Shit...

Bedrövadsambo

Verkar som er relation har fler problem än alkohol. Äktenskapsrådgivning?