Detta är för mig dag 3 utan alkohol. Första gången på några år som jag hållit upp så länge... har läst flera gånger om dagen här i forumet sedan i måndags och det är en fantastisk känsla att inse att jag inte är ensam. Att min relation till alkohol inte är unik, att hur den får mig att känna och bli inte är min personlighet utan snarare alkoholens personlighet. A får mig att tro att livet är tråkigt utan den, att jag är tråkig utan den...
Jag har länge haft flyktiga tankar om att allt dåligt i mitt liv är förknippat med att jag druckit men jag har låtit de tankarna fladdra iväg för fort för att faktiskt förstå vad det betyder. Under dessa tre dagar, efter att jag börjat läsa här, har jag tvingat mig själv att gå igenom all skit jag gjort mot mig själv och andra och kommit fram till följande:
Inte ett enda katastrofalt beslut, fruktansvärd händelse eller dagar och nätter fyllda med ångest har förekommit utan att alkohol på något sätt varit inblandat. Jag har ibland bara haft en ren jävla tur att det inte slutat värre än det gjort....
Det har bara gått tre dagar, vilket inte är så mkt men det är tre dagar utan ångest och det betyder mkt för mig!
Men jag vet att det kommer bli en svår kamp och jag är inte säker på hur det kommer gå om inte min man vill sluta tillsammans med mig... Jag vet att det här kommer vara det svåraste jag någonsin gjort...
Men jag SKA lyckas, för mig och mina fantastiska barn och TACK till alla er som kämpar samma kamp som jag och som vågar berätta om det här så jag får ta del av det ni tänker och känner!!!! Jag är inte ensam och ingen av er heller!❤️

Gunda

Jag tycker du är grym.
Du tar verkligen ansvar och att du kan låtabli fast du har alkoholen kring dig är verkligen bra gjort.
Att ta ansvar för dig och barnen är verkligen steg i rätt riktning.
Heja dig!!

Alina

Vilken skillnad det är att faktiskt kunna känna att det är en god morgon och inte en måndag där man känner att nu skall jag börja mitt nya liv:) Har varit så den sista tiden att på måndagen så är jag halvseg efter söndagens avslappning med vin. Idag känner jag mej pigg och faktiskt glad, ja lite morgontrött men det är jag ju alltid:)
Jag håller min plan, förutom att jag fick lite tristess igår och åkte och köpte en godispåse:) men vad gör väl det! Hade inget annat att ta till, vi har vin hemma men det går faktiskt bra att inte röra det. Jag har intalat mej detta nu, för någon månad sen hade inte det gått då hade jag tagit det och sagt att jag börjar om imorgon. Ibland så undrar jag hur det kunde blir så här.......hur det kunnat eskalera till den grad som det gjort. Jag tror att jag ofta känner mej nere och rastlös och lite deprimerad och då ser jag som en sort tjusning att ta till vinet. Mina barn börjar växa upp och blir mer självständiga och behöver inte mej lika mycket (eller det gör de, men de roar sig på egen hand mer nu!). Jag känner mej lite bunden och trivs väl sådär i min relation, men det är inte så att jag vill att vi går isär utan mer att vi hamnat i lite tristess. Under helgen nu har jag suttit och planerat hösten med aktiviteter så man har något att se fram emot.
Att läsa här ger så mycket, jag känner mej inte ensam och jag ser fram emot hur det går för er! nu är det en ny vecka och massor av möjligheter att ta vara på. Amanda, jag är imponerad av dig! Du kommer att klara detta galant, vi skall kämpa på! eller hur? Det är jätte intressant att följa din resa:)
Kramar till er alla och nu tar vi denna veckan också!!!
//Alina

Alina

Hoppas allt är bra med er? Själv så hade jag en sådär gårdag, men det gick bra tack vare att jag fick gäster! Dagen var fulltecknad och barn hit och dit, och framåt kvällen så satt lilla djävulen på axeln och tyckte att jag kunde nog få ta lite vin på kvällen och slappna av:( som tur kom det gäster så när de gick var det för sent, skönt idag! Vad knäpp man är, jag vet mycket väl att det blir inte lite vin, utan en hel del.....
I morse när jag gick upp så var jag tacksam att jag inte tagit något, man ångrar aldrig en nykter kväll, eller hur?
Idag får jag vara stark, skall försöka mej på träning ikväll för att komma på andra tankar. Jag känner mej konstig i kroppen, väldigt trött, vet inte om det beror på omställningen. Någon som har erfarenhet och kan berätta, eller ni som gjort er förändring samtidigt som mej, Amanda och Tigerlilja, hur mår ni?
Hoppas på en bra tisdag:)
Kram
Alina

Amanda..

Trött ja, på ett helt nytt sätt! Under den här nyktra veckan har jag försovit mig 2 ggr vilket ALDRIG händer i vanliga fall,konstigt nog eftersom jag innan denna vecka varit bakis eller forfarande full strax före kl 07.... herregud det låter ju bedrövligt men sant, hade jag aldrig kunnat haspla ur mig i något annat sammanhang.. (tack för att ni finns så jag kan vara ärlig för en gångs skull!❤️) Eftersom du beskriver en konstig trötthet tror jag vi har samma symptom. Fast jag är tyvärr inte trött på ett sätt att jag på kvällen så att jag somnar... Hur är det för dig?
Dag 8 idag, den längsta vecka i mitt liv känns det som men jag insåg just att det kanske beror på att jag är NÄRVARANDE från jag vaknar tills jag till slut somnar? Igår gjorde jag något som inte var likt mig direkt, jag halvtomhalvt berättade för en kollega. Iofs är hon den enda jag känner någorlunda förtroende för men jag har alltid försökt att hålla relationerna till mina arbetskamrater på ett väldigt ytligt plan, mest för att det alltid känts som om de skulle älska att hitta något som jag gör fel, för hur bakis jag än har varit har jag dolt det bakom smink och ordning å reda, en fungerande alkoholist om man så vill... Så att nämna för henne att jag slutat dricka var en ganska underlig sak att göra men jag är ändå glad att jag gjorde det. Visst, vi pratade om barn som växer upp och hur man ska tas med alla situationer som tonårstiden för med sig så för en "perfekt" mamma som jag själv(blir illamående av de orden...) vore det ett rimligt steg att sluta dricka men hon frågade mig ändå om jag tyckte jag drack för mkt. Ytan har nog inte varit så vattentät som jag ibland inbillat mig...Då svarade jag lite svävande att lite för mkt har det nog blivit när solen skiner.... Hursomhelst ångrar jag mig inte, även om hon sprider det vidare gör det ju bara att jag stängt den dörren: kan inte dricka om vi är ute med jobbet. Inte för att det händer ofta men ändå...
Det jag är räddast för är att tycka att det går för enkelt, att jag kommer inbilla mig att jag har kontroll. Men jag försöker se nykterheten som en del av min personlighet. Att jag ÄR jag som ÄR alkoholberoende. Inte säker på att ni förstår vad jag menar men eftersom jag är en dramaqueen (inte utåt sett men känslomässigt) är allt eller inget, aldrig strävat efter att enkelhet, tänker jag att om jag accepterar att jag varje dag måste utkämpa en strid, göra DET till en del av min identitet...
Gör det mig starkare? Eller stärker det bara min destruktiva sida? Känner mig fortfarande fram, det gör vi väl alla, vilka är vi utan alkoholen?
Först och främst vill jag vara en så bra mamma som jag bara kan trots eller tack vare mitt bagage och helst leva så pass länge att jag får se mina barn växa upp och bli trygga och älskade vuxna människor. Jag tänker iallafall inte dö av något jag hade kunnat förhindra...
Dag 8 och jag tänker inte dricka idag. ALL STYRKA till er och mig själv!
Skickar en stor kram till dig Alina, vi förtjänar att må bra, det är vår belöning, tids nog lär vi oss det och det är inte bara ord längre❤️❤️❤️????????

Amanda..

Dina ord gick rakt in, kände att ja, jag ÄR grym som gör det här! Vi har alla vårt eget sätt men så länge vi kämpar, oavsett hur länge vi kämpat, ÄR vi alla grymma? Jag hoppas du känner det också, Gunda!!!
Kram till dig!❤️❤️??

Bedrövadsambo

De första nyktra veckorna är trötthet väldigt vanligt. Min sambo sov varenda ledig stund typ. Kroppen och hjärnan läker sig, det går över. Lyssna på kroppen och ge den all vila den behöver, plus mycket motion som motverkar rastlösheten.

Nucleus

Har just läst hela tråden. Åh vad jag hoppas det ska gå bra för dej Amanda! Känns lite omvänt att vara nervös för att våga berätta att du vill bli nykter. Vanligen är man väl nervös för att någon ska märka att man är påverkad eller???

Jag ska ge min man samma besked som du, men bakgrunden är annorlunda. Han har gått ett tolvstegsprogram. Var nykter över ett år. Nu har det gått ett år till och han är nästan tillbaka på ruta ett. Jag var inte spiknykter då han var det men nu tänker jag ta första steget. Jag kan bara hoppas att han vill "hänga på". Han har gjort en rad tabbar i år. Gjort bort sig inför vänner barn och barnens sambor. Vi riskerar att inte få träffa barnbarnen om vi inte slutar dricka. Vi dricker alltså båda men i olika stor utsträckning. Jag har också ett missbruk även om jag dricker mindre.

Jag ser en rad fördelar för egen del med att sluta dricka. Piggare. Orkar ta tag i träningen. Minska i vikt. Umgänge med barn barnbarn o vänner.
Hoppas han också kan se fördelarna. Dock väntar en stor fest på lördag. Tror inte att han vill avstå A den kvällen.

Kommer att följa tråden.

Alina

Igår så drack jag!!
Vet inte egentligen varför, vet ju att jag inte klarar det. Vart full och gick och la mej, hur kul låter det. Gick först en promenad med min dotter, hoppas inget syntes på mej. Har så dåligt samvete att jag mår illa!
Bara att ta nya tag och minnas mitt dåliga samvete och illamående när nästa sug kommer, blä....
Ledsen.......!

//Alina

Amanda..

Jag förstår att du känner dig ledsen!! Men ge inte upp, ta nya tag som du själv säger!! Vad annat kan vi göra? Om vi vill leva och behålla de vi älskar i våra liv. Dra lärdom av det istället. Alla de gånger jag tänkt dra ner eller sluta har jag trillat dit efter 2 dagar med förklaringen för mig själv att jag inte MÅSTE dricka igen men eftersom jag "bevisat" för mig själv att jag inte MÅSTE dricka varje dag kan jag ju göra det.. den fria viljan du vet... den som är allt annat än fri!
Jag har tänkt igår och idag, så fort jag velat dricka, att den tiden när jag blev sådär härligt glad av A och kunde ha kul hela kvällen och minnas allt dagen efter... den tiden är förbi för mig. Den tiden kommer jag aldrig uppleva igen. Nu går jag från första klunken till dimman direkt, kanske är jag lycklig efter de första 3 glasen men vad spelar det för roll om jag ändå inte minns det dagen efter? Att tänka på det hjälper mig, har du något att tänka som du känner hjälper dig? Försök hitta det och fortsätt strida, det är inte omöjligt att vinna! Det måste vi tro på❤️❤️❤️❤️????????

Gunda

Så bra skrivet. Du har verkligen kommit en lång bit på vägen Amanda.
Att veta att det inte går stt dricka som när man var ung, innan man fick ett begär och suget är ett minne blott. Alkoholen är behäftat med problem så är det bara.

Alina till dig vill jag säga att felsteg gör vi alla innan vi kommer till insikt och kasta ditt felsteg över axeln och ta lärdom. Du kommer att fixa det och var stolt att du är här och har viljan att förändra.
Kram på er båda.

Amanda..

Tack fina Gunda för dina ord? Här får jag ett stöd jag inte trodde fanns! Om jag inte hittat hit skulle jag nog inte orkat mer än 2 dagar i vanlig ordning men nu... att bara få läsa om era öden och tankar, inse att jag inte är ensam, få hjälp och kanske också få ge hjälp betyder så mycket!!! ?❤️
Till dig Velig! Jag önskar så att din man vill haka på ditt initiativ, just som jag önskar att min man gör! Kommer de se allvaret? Kan vi hjälpa dem? SKA vi hjälpa dem är egentligen min fråga... jag tänker bara helt enkelt inte dricka, tror det är det enda sätt jag kan hjälpa honom just nu. Och all min kraft går ju till det nu, att INTE dricka, och för övrigt kan jag ju knappast tjata eller förebrå...vaddå kasta sten i glashus...
Men vet ni vad? Igår drack han inte en droppe! Är inte säker på vad det betyder men jag hoppas det betyder att han tänker.... idag var han på ett strålande humör vilket är ganska ovanligt tyvärr. För det mesta är han butter...
Det var igår och idag är en annan dag men jag tänker ändå vara glad just nu?
Ofta har jag undrat var och vilka vi skulle vara om A inte håller oss i ett järngrepp. Hade vi varit här, i ett land jag mer eller mindre föraktar och inte känner mig hemma i? Hade min man haft den karriär jag tror han bittert vet att han kunde haft? Hade jag tagit de beslut och sagt de saker som kostat oss en förmögenhet? Så många obegripliga misstag... Jag VET att de kunder/ sponsorer vi hade behövt för att lyckas gå hela vägen i vår bransch har kunnat "lukta" sig till vårt beroende, vi skulle ju såklart inte varit uppe hela natten och festat med dem. Vi skulle gått och lagt oss för att på morgonen efter kunnat lägga all vår energi på att förvalta deras investeringar, deras pengar... Men det gjorde vi inte.
Jag kan inte säga att jag är bitter över att ha gått miste om det livet men hade jag fått välja... Min man är däremot bitter, det är jag säker på, särskilt eftersom han är så otroligt bra på det han gör, har verklig talang men inte helt och hållet kommit till sin rätt. Och nu tycker han att det är försent..
Allt vi har idag ser tjusigt värre ut på ytan men det är trots allt inte det vi hade valt med hjärtat, det vi har är på något sätt "istället för" ett annat liv.
Känns som om jag bara svamlar men det är ord som jag inte kan uttala någonannanstans och de måste komma ut, jag måste formulera dem. Vågar inte andas om detta till min man för tänk OM jag har fel, han kanske inte alls är bitter? Men om mina tankar kommer ut i dagsljuset kanske de blir verkliga, även för honom? Kanske det skulle bli för tungt kors att bära...
Att ha ett förflutet fyllt av dåliga beslut som ger en ångest och ånger har nog de flesta, jag önskar bara att mitt inte var så fyllt av beslut eller gärningar som jag tog eller gjorde med A i systemet. Skulle önska att de var misstag jag gjort för att jag är människa, inget annat...
Ta hand om dig Velig och finns där för din man men vårda dig själv och din relation till dina barn och barnbarn!!! Det är så viktigt! Jag och alla andra finns här för dig och varandra❤️❤️ Jag hoppas att något jag skrivit kan vara till hjälp för någon men om inte har det iallafall varit till hjälp för mig själv? Många, många styrkekramar till er alla!!!!☀️❤️❤️????????

Amanda..

Fy fan vad jobbigt det var igår?? fredag och köpt god mat och såg till en början fram emot kvällen. Köpt ett gott alkofritt vin till mig själv och en fin flaska vin till mannen, "bara" en och inte en 1-liters flaska vilket annars är det vanliga. Vet att det låter sjukt att jag handlar det till honom men alternativet är att han själv åker och köper och då kommer han hem med minst 2 liter det vet jag...
Hursomhelst fick barnen pizza som de älskar och vi skulle sitta o mysa... Han var redan lite full när jag kom hem, druckit alla öl som fanns kvar, och han var så där lite fjantig och glad, känns hemskt att säga men jag hatar när han är sån... öser beröm över mig och fjäskar, jag mår bara illa... och då ville jag bara hälla upp ett stort glas vin och sjunka undan, inte höra eller se något. Men det gjorde jag inte utan lät bara mig själv vara sur o grinig, påpekade varje gång när han upprepade sig tills han faktiskt backade av.
Sen hände något, han berättade att han pratat med sin syster (som är i samma bransch som vi men bott i det här landet mkt längre o känner i stort sett allt å alla) om att vi kanske ser oss runt efter ett nytt jobb! Det var JAG som fört det på tal tidigare då jag är så sjukt uttråkad av mitt jobb och både arg o ledsen över att jag inte ser att vi kommer någon vart... Hon hade några idéer som verkar helt rätt och plötsligt kändes allt inte så hopplöst längre! Inte bara för att det hade varit så härligt o roligt med nya utmaningar utan för att jag tror att det kommer vara nödvändigt med miljöombyte för att även min man ska ändra sina A-vanor. Vårt arbete är så stor del av vilka vi är, vår identitet, och här ställer ingen några krav på oss men inte heller får vi någon som helst uppskattning när vi gör vårt jobb bra. Hela stället andas en känsla av uppgivenhet och livet har liksom bara sin gilla gång... Det är ju det som väcker min drake mest av allt...
Men idag vaknar jag med en känsla av styrka och bestämdhet! Jag SKA klara det här, det finns inget alternativ, livet kan ju bli i stort sett hur spännande som helst men det kräver min 100%-iga närvaro!!! Vad han måste besluta kommer bli tydligt så småningom om vi vill härifrån men han kommer behöva min hjälp tror jag, suck.... nåväl, jag hoppas bara att jag den dagen orkar..
Den här helgen kommer bli tuff, ikväll kommer hans bästa vän tillika whiskykompis. En underbar människa men ganska gravt alkoliserad tyvärr.. Hans unga flickvän är med så jag hoppas att det inte blir något fylleslag men kan inte vara säker... Jag hoppas o tror att jag bara kommer få avsmak och därför klara det men jag börjar ändå stålsätta mig redan nu! Imorgon ska vi till hans syster som fyller år och det ser jag fram emot! Hennes man dricker visserligen en hel del när det är fest men inte hon. Hon är en sån jag avundas: kan ta ett glas till maten men slutar sen... jag ska ju köra och hemma hos dem finns ingen vana för mig att dricka så det känns lugnt. Jag ser fram emot att prata med henne och kanske kan jag berätta om min påbörjade resa? Även prata om nya jobb osv, jag tror det kommer bli en bra kväll!!!
Ikväll däremot...????
Det som börjar störa mig rejält är att jag tror min man tror att detta är enkelt för mig, att inte dricka, att han tror det får nog hans A-djävul att inbilla honom att det skulle vara enkelt även för honom, att han inte har problem... Snart måste jag berätta om slagfältet inom mig, vilka hårda strider som utkämpas varje dag!!! Han måste få veta. Och min son måste jag prata med idag, hans gudfar kommer ikväll ju och han älskar och ser upp till honom...
Helvete vad jobbigt men det är dags att agera...
Kramar till er alla därute, ni finns i mina tankar!??❤️??❤️?

Beppis

Hej Amanda!
Har läst heladin tråd och är så imponerad av din styrka! Har bara kommit till dag tre och tvivlar redan...
Din berättelse får tårarna att rinna på mina kinder. Har två underbara killar på 8 och14 varannan vecka och jag undrar hur mycket de i tysthet har fått lida av mitt drickande. Jag har nästan aldrig druckit så jag blivit berusad men att åka till affären och handla godis efter kl 17 en lördag har aldrig varit något alternativ och det har de vetat om... du kommer fixa kvällen, den otroliga styrka du visat hittills kommer bära dig. Jag försöker varje eftermiddag (när jag normalt brukar börja dricka) ta en promenad och bestämma mig för vad jag vill uppnå före jag går och lägger mig. Det kan vara allt från att prata med någon, städa eller försöka bete mig på ett speciellt sätt. Lite som att gå igenom spelschemat för kvällen. Det kanske kan hjälpa dig att sätta upp några stolpar och delmål att hålla dig till om det skulle bli tufft.
Jag tror på dig och är imponerad över din styrka och vilja.
Kommer följa din tråd.

Amanda..

Tusen tack och välkommen❤️ Än en gång måste jag säga hur glad och tacksam jag är att jag hittat hit!
Bra jobbat med tre dagar??En dag i taget eller hur, sen är vi ju plötsligt där!
Tyvärr (eller tyvärr kanske är fel ord) måste jag säga att jag tror våra barn vet och tänker mer än vad vi vill se.. Senaste åren har jag tänkt att min äldste nog forfarande varit för liten för att förstå, än har han inte tagit skada så jag kan dricka ett tag till...Hur jävla sjuk i huvet är jag??!!
Vill bara kräkas på mig själv! För hur fel kan en människa ha?!
Har just pratat med honom, mannen jobbar och den lille lekte för sig själv så tillfället fanns där och jag är glad att jag tog steget även om ångesten stryper varenda molekyl i min kropp. Han visste och förstod så mycket mer än jag någonsin föreställt mig. De har pratat om alkohol i skolan naturligtvis, han visste att det är en sjukdom som aldrig går över, han visste att vårt sätt att dricka INTE är normalt, han har tillochmed ingått en pakt med sin bästa vän att de ska hjälpa varandra att stå emot att dricka...Gud hjälpe mig vad har jag utsatt honom för???? Alla de kvällar vi varit fulla, hur har han stått ut? Hur har han orkat älska oss? Han är så otroligt kärleksfull, har aldrig antytt att han tycker det är jobbigt och ändå förstår han så mycket av problematiken! Fy fan för oss vuxna som missbrukar våra barns kärlek och förtroende! För det är ju det vi gör...
Men jag känner mig ändå starkare nu, ett nyktert liv börjar bli mitt enda alternativ, de andra stigarna som inte leder någonstans börjar bli för övervuxna och snåriga för att ta sig fram på! Jag sa att jag inte kan lova honom någonting annat än att jag kommer slåss med näbbar och klor för att klara det här och min kloka pojke sa att han inte heller kan lova någonting men att han kommer försöka och att han vet att det kanske kommer vara svårt ibland att stå emot sina kompisar som vill. Hur han blivit så klok och insiktsfull vet jag inte men jag är tacksam, så innerligt tacksam❤️❤️❤️❤️ Har ibland i tunga perioder tänkt att en sån som jag kanske inte borde blivit mamma men det är ju det bästa som kunnat hända "en sån som jag"! Känner en så sjukt stor tacksamhet och spänning inför hur det här livet kommer kunna bli!!
Kom du bara A och viska i mitt öra om du vågar så ska jag dränka dig i ditt eget blod....
Slåss med mig Beppis, för dig och dina pojkar, det är ni värda!! Ni är värda allt gott❤️❤️❤️❤️????????

Beppis

Tack Amanda!
Nu rinner tårarna igen... gråter i smyg flera gånger varje dag. Alltför mycket som påminner om vad jag saknar runt mig just nu. Men jag är övertygad om att jag ska lyckas, finns inget annat alternativ just nu. Finns här och kämpar med dig!

Du skriver så klokt och rakt. Förstår varje ord och känsla. Jag är 38 år, har underbara barn som också förstår. Jag blir så ledsen och gråter av din tråd, du sätter ord på det som gör så ont. Jag har försökt sluta innan och höll upp i över 50 dagar. Sen skulle jag "bara skåla in semestern med ett glas bubbel". Det var 4 månader sen. Det gick rakt ner i a-helvetet! Det går INTE att bara ta ett glas igen. Det kommer aldrig att gå mer. Jag var så glad, lycklig och klar under min nyktra period. Min son var glad. Nu viskar han "mamma drick inte" när han ser att jag häller upp ett glas vin. Herregud, mitt barn ber mig att inte dricka och jag gör det i alla fall. Igår drack jag i smyg på kvällen. Är fortfarande bakis. Har inte druckit mer idag men har gömt en starköl i fall jag får ångest inatt. Hjälp jag är så ledsen för att jag är alkoholist ? Jag vet att livet som nykter är så mycket bättre på alla sätt för mig och mina barn. Ändå är jag rädd för att sluta igen. Rädd att bli sugen på A.
Tack vare din tråd och berättelse tänker jag göra mina barn och mig en tjänst! Jag ger nykterheten en ny chans nu!
Tack!?

Rebecka

Ja. Att för all livspress, rusa i il fart ner till centrum i Malmö för att köpa vin. Under september 2014 till slutet av 2016. För att gå hem ensamen och dricka det. Få dåligt beteende, snurra runt i sin lägenhet. Bli helt skruvad i huvudet för att man inte kan lösa sin jobbsituation. Jag måste ha problem så klart. Fått fort. Inte velat träffa folk, har jag. Tills en dag när jag är som sämst, träffa en människa jag tycker så oerhört mycket om. Just då. När jag är som mest skruvad i min livssituation, få kunna andas med någon man får glädje av.

Då, med lite stöd klarar jag att inte dricka vin, men gör det så klart när jag är ensam. Tills jag får höra, det var sista chansen.

Livet. Eller jag, som måste tro att jag ska sitta ensaken och dricka vin. Fy fan, vilket jävla val jag gjort. Jag har alltid varit självgående, men lutar mig på flaskan i stället på något bättre.

Jag är ledsen, men måste tro att jag kan ändra detta fort dom bara den. Vilken ångestinsikt.

Amanda..

Vi är lika gamla du och jag, JoYo. Jag blir så glad om mina ord kan hjälpa någon!? Jag känner så igen mig i det du skriver, det är ju obegripligt hur man kan ens vistas i samma rum som sina barn och ändå gå och hälla upp ett glas fast man vet hur det slutar... Att man trots att det skadar ändå gör det..Men det är ju så alkoholberoendet fungerar tyvärr, A slutar inte förrän den är det enda du bryr dig om, har ensamrätt på din kärlek. Kan ju inte tillåta det!!!
Gårdagen gick för min del över förväntan!!! Jag hade faktiskt jättekul! Mycket skratt och maten blev fantastisk, drack bara alko-fritt men de andra reflekterade nog inte över det, hade ju ett vinglas med nåt som såg ut som vin och var dessutom glad o pratsam? Fram emot kvällen var visserligen 1 liter whiskey slut (som vår vän i vanlig ordning tagit med sig) och min man och hans kompis aspackade.. men jag blev bara full i skratt, de var så patetiska där de satt o lät samtalet gå i cirklar?? jag la barnen o försökte underhålla den unga flickvännen som verkade nykter hon med. De började prata om hur hemskt det är med narkotika och hur dum i huvudet man är om man håller på med sånt, var liksom stolta över att bara hålla sig till alkohol, klappade sig själva på axeln och kände sig så rediga så... då höll jag på att flippa ur men lade band på mig, VET ju att det inte är någon idé att diskutera när de är i det tillståndet... Men tänkte att vilka blinda idioter de är? De bytte samtalsämne, vår vän älskar barn och vill så gärna bli pappa. Undrar om han förstår vilken hemsk uppväxt han kommer ge detta barn? Han erkänner sitt drickande( whiskey i varierande mängd varje dag samt alltid en öl t frukost för att fungera normalt...) men säger att han skiter i att han dricker?Det gör mig ledsen för han är egentligen en fin människa. Samtidigt är jag tacksam, han avskräcker mig nu när jag för en gångsskull får lyssna till hans retorik i nyktert tillstånd, ger mig kalla kårar. Kunde blivit sådan själv, kan fortfarande bli sån... än har jag inte fast mark under fötterna? Men för varje dag som går BLIR det lättare att inte dricka!! Både idag och igår har jag kunnat skratta på ett nytt sätt kände jag, skratta på riktigt! Och jag börjar faktiskt tro att jag fixar det här. På riktigt.
Idag i bilen på väg till min svägerska var jag bara tvungen att säga något till min man som förhoppningsvis kunde ge honom en tankeställare om sitt eget drickande. Jag frågade honom om han förstod hur hans vän tänker när han säger att han vill ha barn. Han undrade lite hur jag menar så jag svarade att; jo men om han inte slutar dricka kommer han ju inte leva länge nog för att se sitt barn växa upp och vad är det då för mening att skaffa barn? Nej, jag är inte alltid så snäll men jag ville ju att det skulle kännas...
Näää det är ju sant.... sa min man och såg allt annat än munter ut. Egentligen tycker jag inte att jag kan sätta mig på några höga hästar och hatar när andra gör det men jag var bara tvungen att säga NÅGONTING! Hos sin syster drack han några öl o två glas vin men jag antar att han var rejält bakis så det kan ju bero på det, att han drack så lite för att vara han vill säga... Det blev inte så mkt prat om nya jobb som jag önskat o inte fick jag berättat om min påbörjade kamp heller men det är ok. Jag är stolt och glad och kommer vakna med en bra känsla imorgon och mina barn likaså. Det är allt som räknas idag o alla andra dagar!
Fortsätt kämpa allihop, det kommer bli värt det, det är jag övertygad om!!!!!??❤️??❤️??❤️???

Du har en styrka som smittar av sig! Blir peppad av dina inlägg.
Jag drack ett par glas vin igår kväll för att kunna sova. Vaknade ändå med ångest flera gånger och är helt förstörd idag på jobbet.
Idag är min första dag!
Jag ser fram emot att bli nykter.
Berätta gärna om hur du gör för att lyckas! Jag vill så gärna vara nykter men är så rädd för suget.

Amanda..

Underbart att höra att det jag skriver peppar dig!!!??
Jag förstår din rädsla för suget, det skrämmer mig också fast lite mindre nu än tex för en vecka sedan. För varje dag jag INTE dricker förstår jag att det går att ta kontroll och ansvar för sina handlingar, vi har en fri vilja även om alkoholberoendet tagit den som gisslan. Men vi är inga marionetter!
Inte du heller!
Däremot tror jag att jag hade tur att jag nådde min botten när familjen inte var hemma några dagar. Jag kunde bryta min rutin de dagarna o vara ifred, läsa och skriva här. Det hjälpte mig otroligt mycket men framför allt insikten att allt det jag gillat med att dricka var borta och jag kommer aldrig få uppleva det igen. Den sköna känslan hinner aldrig infinna sig innan jag är för full. DET hjälper mig att tänka på för: varför dricka alls om jag inte får känna så? Då är ju bara suget en kemisk reaktion som du får till ingen nytta. Tänker ofta på mig själv som två personer varav den ena vill jag vara och den andra önskar jag livet ur...
Så när jag lagar mat har jag ett fint glas med alkoholfri öl eller alko-fritt vitt vin och det funkar bra och om jag så måste ha det resten av mitt liv så so be it även om jag hoppas jag slipper. Hade dåligt samvete över det i början, att jag fortsatte trigga beroendet men har bestämt att det enda som ger mig ångest är om jag dricker A igen. Jag försöker även att fokusera på mina barn såklart men har accepterat att jag är alkoholberoende och jag är ganska egotrippad. Jag har ju kunnat svika dem innan sååå många gånger så jag vågar faktiskt inte använda dem för mkt som motivering för hur sjukt det än låter så har det ju inte funkat förut. Min största motivering är att jag vill kunna vara stolt över mig själv och aldrig mer vakna med ångest över vad jag kan tänkas gjort och sagt.
Rent konkret snusar jag jättemkt, dricker mkt kaffe, äter god mat, dricker mina A-fria drycker och göra allt det till något att se fram emot, som jag gjorde med vinet.
Jag har ett arbete som kräver väldigt mkt fysiskt av mig så motionera är inget jag egentligen behöver men att ändå gå ut och gå eller springa, få vara i sin egen bubbla är väldigt skönt!!!
Detta är mina sätt, jag hoppas du får nytta av något av det! Men till sist vill jag också säga att ha respekt för suget, förstå att det är starkt men kom ihåg att det kommer försvagas, min största rädsla är att jag ska tappa respekten, tycka att detta var ju enkelt... lyssnar mkt på Timbuktu, även om man inte gillar den typen av musik säger han mkt klokt: "ingenting enkelt är vackert" och "ingen bär en krona utan törnarna i kransen"
Det vi har påbörjat här är allt annat en enkelt så varje minut vi klarar av ska vi vara stolta!!! Jag finns här, skriv hur mkt du vill, vad du vill, vi alla fattar vad det handlar om!!!??❤️??❤️??❤️