Druckit mycket hela livet . Men senaste två åren har det urartat. Kan bara hålla mig nykter 4--5 dar, sen dags igen att dricka 3-4 dar. Är alltså full eller abstinent. Varje vecka 3 abstinenta helvetes dagar. Vill sluta...men lyckas inte... Vad göra?

idag, Berra?! Det ingår. Och du lever ut det i din tråd. Tja, det rör ju om i grytan... Visst är det så att det finns en benägenhet att skylla ifrån sig. Eller försöka hitta orsaken? Det finns faktiskt en orsak till att man går ned sig i självdestruktivitetens träsk! Något har definitivt gått snett. Jag behöver bara gå till mig själv.... Att styra upp det tar tid, kraft och tillförsikt. Och lagom smisk....

AlkoDHyperD

Och på sätt och vis förstår jag din reaktion. I något av mina inlägg nämnde jag tveksamheten inför att skriva om hur jag valt att dricka trots allt det för med sig. Hur det skulle verka oseriöst att först skriva om hur allvarligt beroende man är och att aldrig kunna dricka utan att riskera katastrof, för att sedan ändå göra tvärt emot. Och även min oro för att kanske verka demoraliserande på er andra som kämpar på och håller er nyktra.
Men det är ju precis det som beroendet handlar om!
Det är ju precis det som gör att det är så in i helvete svårt att komma ur det.
Därför har jag valt att skriva allt. Hela den fula jävla nakna sanningen om hur det är, hur jag resonerar, hur jag tvärvänder mitt i ett klokt resonemang, hur jag medvetet går in i självdestruktiviteten med öppna ögon.
Förhoppningsvis för att själv vakna. Förhoppningsvis väcka någon annan.
Jag är inte stolt över mina handlingar. Jag är rädd och ledsen. Men mer skam behöver vi inte.

Berra58

... kanske, mitt inlägg. Min mening var inte att hänga ut dig. Jag skrev inte ditt nick, jag nämnde diagnosen adhd. Tycker det kan bli fel om man liksom skyller på sin diagnos, kan drabba andra med diagnos (har en själv) samt försvåra ens eget tillfrisknande. De jag ref till är ju inte bara från dig...att man va fin etc...kan man läsa o i många trådar (dock inte din) de där med "skäms" ångrar jag.
Tänkte kanske på min egen son och om jag skulle gjort så...
Ha d så bra du kan A*H* ! (Sorry ?)

AlkoDHyperD

När jag fick min diagnos tänkte jag faktiskt precis den tanken. Balansgången mellan använda diagnosen i syfte att förstå och öka sin självmedkänsla, men utan att för den skull skylla på diagnosen för att slippa jobba med sina svårigheter. Adhd medför vissa svårigheter, annars hade ju diagnosen inte varit nödvädig. När känslorna svänger fort och är överväldigande, eller när hjärnan är i kaos och rastlösheten härjar i kroppen, är diagnosen en hjälp att förstå. Förstå är en förutsättning för att kunna förebygga och hitta strategier. Jag har sedan jag fick diagnos och medicin i maj förra året varit helt nykter i ett år, samt senast i drygt sju månader.
Alkoholberoende är också en av mina diagnoser. Även om jag inte lyckats hålla mig nykter under två (och en halv) helger denna månaden har diagnosen bidragit till insikt om att jag riskerar hälsa och framtid om jag dricker.
Insikt räcker inte om den inte följs av handling. Men är en förutsättning för handling. Precis som symptomen på adhd kräver eget arbete för att hanteras kräver symptomen på alkoholberoende en egen insats. Och båda diagnoserna är kroniska och svåra att hantera, för de hänger ihop och adderar på varandra. Adhdsymptomen förvärras av missbruk och missbruk förvärras av adhd.
Jag försöker undvika att skylla på omständigheterna, det hoppas jag har varit tydligt i mina inlägg. Men för att orka och för att inte gå under av självanklagelser behöver vi alla som lider av sjukdomen alkoholism öka vår självmedkänsla. Vi kan avsky våra handlingar, men börjar vi avsky oss själva - mer än vi redan gör - är vi förlorade!
När jag dricker är det inte för att fira eller unna mig eller för att jag tycker att jag är värd en belöning. När jag dricker är det för att komma bort ifrån mig själv. Ju mer jag kan acceptera mig själv och känna att jag vill ge mig själv omsorg, desto mindre behov av att fly från mig själv...
Många uppfattade nog ditt inlägg som provocerande. Jag fick mig en tankeställare. Jag behöver tankeställare, så därför tackar jag dig även för den!
Kram

Tess45

Jag har också den diagnosen.
Problemet för mig är känslor som svänger snabbt plus en otroligt svag impulskontroll.
Det kombinerat med ett alkoholberoende skapar problem.
Speciellt i samband med flykt beteende.
Jag söp inte pga min ADHD.
Jag söp för att fly.
Poängen är att ADHD inte underlättat på något sätt.

Tycker det är lite trist att läsa hur du rackar ner på de som har "fina" jobb, att dricka för mycket kan drabba ALLA. Detta forum är för alla och att läsa mellan raderna att du gottar dig åt att "fina jobb" personer har problem med alkohol är ledsamt. Skärp dig.

anonym11208

vare sig om man har fint jobb, har adhd, lever svenssonliv med volvo och vovve, singel, gammal, ung. Det är väl det som är det luriga och ändå kanske visar att man inte ska behöva skämmas för att man är alkolist eller alkoholberoende.

Tess45

A skiter högaktningsfullt i vilken lön, villa, kläder eller gräsmatta man har.
Däremot så har en del människor en viss syn på att fyllon ska sitta på en parkbänk och gapa.
Det är kanske lättare att vara ett fyllo med pengar (tills man super bort jobbet)
A skiter i vilket.
Det för ont oavsett vem det handlar om.

Tess45

Där försvann texten jag skulle kopiera. ?
A skiter högaktningsfullt i status.
Det spelar ingen roll vilket jobb du har, hur stor villan är osv.
Däremot så är det kanske enklare att bete sig som ett svin i kostym istället för på parkbänken?
Jag låter det vara osagt men A är lika ful oavsett bankkonto.

Odysseus

Förstår henne efter 6år med mitt drickande. Dom åkte i söndags och har inte druckit sedan dess men jag har sån fruktansvärd ångest. Har inte kunnat äta sedan dess gråter hela tiden. Jag har ingen att prata med. Vad ska jag göra?

Ellan

Hej Berra,
Hur har du det? Har uppstått lite diskussioner i din tråd läser jag. Men jag förstår faktiskt vad du menar. Jag tror någonstans att när vi befinner oss i ett uppvaknande och insikten om vårt beroende börjar komma så är det vanligt att vi vill htta förklaringar till våra beteenden. Hur kunde det bli så här? Det måste vara något i det yttre jag ska ändra på. Det är helt ok tycker jag men visst kan det trigga igång andra läsare. Att "skylla" sitt beroende på ex stress är ganska vanligt. Men jag känner oxå att det är en sak som kommer med tiden. Dvs att jag dricker för att jag är beroende, alkoholist, eller vad vi väljer att kalla det. Inte för att jag är stressad, uppväxt i en dysfunktionell familj, utbränd osv. Våra erfarenheter, bagage och historier kan ge oss förklaringar på våra beteenden och att vi gärna flyr från våra känslor men likt förbannat dricker jag för att jag är alkoholist. Detsamma gällande andra diagnoser. Det förklarar och hjälper oss att förstå men ansvaret för tillfrisknad ligger hos oss själva. Jag kan oxå bli frustrerad när människor inte kan eller vill se det hos sig själva. Där kan vi inget göra. Insikten behöver komma hos dem själva. Sedan tycker jag att vi ska våga vara raka mot varandra här på forumet. Raka och uppriktiga svar hjälper. Men givetvis finns oxå medkänslan med i det.
Urtypen av alkoholisten och den bild många har ut av den är endast några få procent av hur det egentligen ser ut. I mitt fall har jag tack o lov både arbete och hus kvar men likt förbannat är jag alkoholist. Det får jag aldrig glömma.
Och du, när jag läste ditt inlägg så tolkade jag det som att du var förbannad på sjukdomen. Ta hand om dig.
Kram
Ellan

Saga45

Du skulle garanterat ge dig på mig också, då jag är skattebetalare av rang med ansvar för att många andra skattebetalare fortsätter vara skattebetalare. Jag har varit på föräldramöte full. Och du har rätt i sak. Jag SKÄMS. Och så är jag RÄDD. Men framför allt är jag oförstående till varför jag dricker. Bra inlägg Ellan, du är inne och pratar om saker jag börjar landa i. Det är väldigt förvirrande att ha ett fint liv, och samtidigt vilja dricka vin dagligen. Varför liksom?

Hej på dig och välkommen hit till forumet! Vad bra att du har hittat hit, det är ju ett sätt att börja "prata" om problemen som alkoholkonsumtionen har orsakat för dig.

Jag kan tänka mig att just nu är du mitt inne i en kris och att du skulle må bättre av att kunna bolla detta med någon annan. Finns det någon vän eller släkting du har förtroende för som du kan prata med?

Om inte så finns det flera olika stödlinjer som kan vara en väg framåt för att få bolla med någon annan om svårigheter i livet. Exempelvis Alkohollinjen (dit kan du ringa anonymt), tel nr: 020-84 44 48 eller mellan 13-22 kan du ringa Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar. /www.1177.se/hjalplinjen/

Hoppas du vill fortsätta skriva här! Ett tips är då att du skapar en egen tråd så personer svarar direkt till dig!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigforumet

Anders 48

Hoppas det går bra för dig! Ser att du inte har skrivit något på ett tag - hoppas det beror på att du mår bättre och att du har lyckats hålla dig nykter!! Om inte, så är det inget nederlag.....man kan "falla" - och då gäller det bara att ta nya tag. De nyktra dagarna har du ju med dig ändå, i ryggsäcken.......