Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

God kväll!

Jag ligger i sängen och funderar över smågrejer. En mix av olika saker. Och några saker skapar lite stress. Men så känner jag mig ändå relativt lugn... för mitt i alla vardagens bestyr så slipper jag ju åtminstone försöka sluta dricka! Vilken lättnad det är att ha det stora bekymret ur världen.

Kände också idag att jag faktiskt mår ovanligt bra.... Alltså jag tjatar om hur jobbig hösten är för mig och bla bla. Men jag mår faktiskt rätt så bra. Törs knappt tro att det är på riktigt att jag mår såhär bra. Inom mig liksom. Brukade vara så vansinnigt låg och rastlös förut. Men det känns inte så nu. Och jag är HELT säker på att det är tack vare att jag aldrig dricker. Varken lite eller mycket.

Jag tycker fortfarande det mörka vinterhalvåret är jobbigt men det känns ändå annorlunda detta år... hittills.

Jag behöver hålla igång för att må bra dock. Vara utomhus mycket och hitta på saker när vi är lediga. Men jag har ju energin till det eftersom att jag är giftfri.

Snart har jag varit nykter lika länge som en graviditet är lång. Sedan är det bara tre månader kvar till min årsdag som nykterist. Det är ju inte klokt! Jag har klarat en del av en vinter, en hel vår, en hel sommar och nästan en hel höst. Och jag är så glad för det!!

Kram till er alla!!

PS. Miss lyckad tack för dina tips ? vitaminer äter jag och jag försöker äta bra i övrigt också. Badhuset åker vi till kanske en gång i månaden fast där fryser jag mest ? men det beror väl på att jag badar i äventyrsdelen bland alla barn ?

Sannah

Nu är du en förebild som hjälper! Tack för att du delar med dig och dit du är idag vill jag vara med! Jag ska dit! Tack för inspiration ❤️

Du skriver att du brukade känna dig låg och rastlös tidigare och tror att det berodde på alkoholen. Jag kan verkligen bekräfta det. Eftersom jag fortfarande medicinerar stress med alkohol, men rätt sällan så kan man vara lite uppmärksam på det som händer i kroppen. Och precis som du skriver så känner jag mig väldigt rastlös efter att ha druckit. Det ökar på den fysiska känslan av stress som är just det jag försöker få bort. Usch, vilket jäkla gift det är. Så stå fast vid ditt beslut att inte dricka, inget blir bättre av det. Du är så bra, Lim.

Jag hör och känner en starkare energi hos dig lim.. Härligt. Vi har ju alla vårt mående att jobba med. Jag är i en separationsfas som går upp och ner. På dig låter det som om du äntligen fått mycket harmoni i ditt mående. Så skönt! Kram?

Lim

Tack Sannah, Sisyfos och miss lyckad för era kommentarer!! Ni gjorde mig glad!!

Ja rastlösheten är nog faktiskt den känslan jag allra mest minns just nu. När jag drack var jag alltid rastlös. Förutom när jag drack. Tror nästan den känslan gjorde mig deprimerad för den var helt omöjlig att få bort nästan. Och den gjorde mig spänd, irriterad, ledsen, stressad och missnöjd. Alltså ger ju alkohol bara dåligheter. Visst, en timmes skön känsla i kroppen (eller? Det var också en stress att ha den känslan för man ville inte att den skulle ta slut). Men sedan kommer ju bara skit. Oj, alltså jag saknar det inte alls.

Bestämmer du dig någon gång för att sluta dricka helt Sisyfos? Du skulle slippa så mkt inre stress ?

Kram till er alla och glad Halloween! ?

Jadu Lim, nä, sanningen är väl den att jag fortfarande inte vill bestämma mig för att sluta helt. Fortfarande tror att jag kan dricka socialt ibland. Och det funkar, men sen börjar jag återigen medicinera stress med alkohol, ensam hemma ( eller i smyg hemma). Du har säkert rätt och att fortsätta dricka socialt och då och då återvända till ett osunt drickande det kanske inte är värt de kanske 2-3 glas vin då och då som ett socialtdrickande är för mig. Och just det som händer i kroppen..., att det ska vara så jäkla svårt. Känner mig lite som "träningstanten" just nu och fyller på med 0.or i loggan istället. Får se, det går i alla fall inte åt fel håll just nu, tvärtom.

Utom dom dåliga..Det är väl dom flestas önskan som fått a-problem att kunna dricka några glas och må gott på det. Så ser ju verkligheten inte ut för många. I mitt fall har jag kunnat det ända tills för 5 år sedan kanske mer.. Steg för steg tog jag mig över gränser.. Tex att dricka 2 kvällar i rad. Dribblade länge med olika sätt att minska ner på konsumtionen. Upptäckte efter samtal med en förstående chef att sluta helt var det enklaste och enda sättet för mig.. Har aldrig ångrat en nykter dag.. Kram

Lim

God kväller allihop.

Det är nog bra att man åtminstone erkänner sitt problem och försöker göra det bästa man känner att man kan för stunden. Jag förstår ditt sätt också Sisyfos och det har funkat sådär för mig också förut. Men plötsligt tog det fel vändning alltihop och när jag väl börjat medicinera med alkohol så mådde jag psykiskt dåligt av små mängder i socialt drickande också. För jag fick sån ångest.

Jag känner mig faktiskt så stolt över mig själv. Den känslan hade jag absolut inte förut. Typ nånsin. Kanske korta stunder över någon prestation av nåt slag (A på en tenta exempelvis). Men jag skämdes nästan jämt över mig själv för att jag visste vad jag gjorde i hemlighet efter tentan.....

Nu känns det som att jag inte har några lik i garderoben och jag behöver inte oroa mig för om det plingar oväntat på dörren (vart ska jag gömma vinet? Är jag berusad?). Jag kan vara lugn hela tiden istället för att vara rädd som en liten kanin innanför dörren.

Jag känner som du miss lyckad, jag har aldrig ångrat en nykter dag. Däremot många onyktra. De har jag i princip alltid ångrat.

Vad fint det känns ändå att vi är så många som går den här nyktra vägen tillsammans från olika håll i Sverige (och andra länder) och så möts vi här och reflekterar kring våra nya liv ihop.

Kramar till er alla!

Lim

Idag är det min fjärde förkylda dag. Jag jobbar ändå och det går bra men nu plötsligt blev jag helt slut. Var så dum att jag istället för att ta det lite lugnt ikväll började flytta möbler. Det tog flera timmar och nu när jag är klar så vet jag inte om det blev bra. Men jag orkar absolut inte återställa allt. Och jag har redan massa andra projekt att slutföra... men istället för att göra det så började jag med nåt helt annat. Nu känner jag mig irriterad på mig själv. Jag gör så att jag får så mycket extra jobb hela tiden. Och högen av ren tvätt jag måste vika är helt enorm!!! Och den viks inte om inte jag gör det för här hemma gör jag exakt allt i princip. Det är jag trött på. Ett liv har vi och mitt verkar handla till 80 procent om städning och att serva andra. Lite tråkigt att till och med slösa livstid på att städa åt en annan vuxen människa. Jag gör gärna allt och lite till för mina barns skull men att ta hand om en vuxen persons röra dag efter dag är inte kul tycker jag!!

Behövde klaga lite nu kände jag. Känner att livet rinner bort till så mycket skit. Tänker då på min mans drickande. I lördags sa jag (efter att han legat bakis hela dagen) att nu börjar jag tröttna. Han måste växa upp. Han sa att han ska ta en paus. Det trodde jag inte på förstås och sedan drack han på tisdagen och var bakis hela dagen igår. Han tog alltså paus i två dagar!!??

Nu börjar jag känna smått panik. Ska jag kasta bort mitt liv på det här? På nån som beter sig som en ungdom i en galen festperiod? Alltså jag måste säga det här till honom... att jag på allvar får panik över hur livet går och går och jag aldrig får känna ro. Pga honom!

Men samtidigt vet jag att jag inte kommer lämna honom. Jag kan inte. Inte om jag måste lämna barnen varannan vecka eller liknande. Jag måste lära mig att leva i det här till barnen är större. De far inte illa av hans drickande men om de gör det senare så ska jag såklart agera. Men just nu finns jag här 100 procent av tiden och när han ligger bakis så är jag med barnen och lever livet.

Han tycker han dricker ansvarsfullt eftersom att han inte blir tagen av polisen eller bråkar när han dricker längre, och visst, det är bättre än förr. Men det betyder inte att det är ansvarsfullt att vara full ibland flera gånger i veckan och sova bort hela dagar när man är förälder. Jag sover inte ens när jag är sjuk eller har feber. Jag sover aldrig längre än vad barnen gör utan kliver upp så fort den första vaknar. Tänk om jag gjorde som han? Han skulle lämnat mig för länge sedan och tagit barnen med sig. Han skulle inte stanna en månad ens.

Jag tror han kommer att ta en paus i drickandet förr eller senare. Men först kommer det nog ta många månader. Och han kommer försämra sin hälsa under tiden. Det gör mig ledsen. För jag vet att han kan vara motsatsen till det här. Innan sommaren var han ju det.

Häromdagen möttes vi oväntat på stan när han hade lunchrast. När jag såg honom tyckte jag att jag kunde se att han dricker ?? han ser bra ut min man egentligen men jag tycker han såg så grå ut i ansiktet. Nä nu rinner mina tårar. Jag blev så överrumplad av att jag faktiskt såg på honom att han förgiftar sin kropp.

Ibland tänker jag på honom och föreställer mig att han är en av mina söner och då vill jag bara gå sönder.

Hmm det är egentligen inte så konstigt att jag tycker det är lätt att vara nykter numera. Alkohol är ju det läskigaste och sorgligaste som finns ?

Nu har jag skrivit så personligt och funderar nästan på att radera allt. Men jag vet inte.... jag behöver få ut mig det också. Både glada och sorgsna saker pågår ju i våra liv dagligen. Det är ju som det är.

Känslor kan vara jobbiga och när man aldrig nånsin dövar dem så är de ibland överväldigande. Men när man känt klart hela känslan så kommer man ut på andra sidan lite starkare och lite klokare. Det är så här att vara människa. Obedövad och känslosam.
Man känner klart och kan vara glad efteråt. Med alkohol i blodet känner man inte klart och får istället dras med en jämn konstant låghet.

Nu postar jag detta och går och lägger mig. Godnatt alla fina där ute ?

Sannah

Det gamla talesättet att man kan inte ändra någon annan.. bara den personen kan ändra sig om den vill..
Du har ditt liv och bara du gör de val som du själv väljer med!
Kram!

Hur du vill leva ditt liv är ditt val..Det är underbart för dig och barnen att du är nykter.Separation innebär mycket förändringar för familjen.I mitt fall ville jag inte se supandet.Inte ha en svag partner som förebild för barnen.Jag vill visa dom styrka och handling.Nu slickar vi alla såren och försöker hitta balans i det nya.Min framtid känns ljus, trots en del uppförsbackar.Din framtid bestämmer du över..Bara du..Stor Kram❤

Lim

Sannah och miss lyckad, tack igen för era ord.

Idag har jag varit så himla trött och förkyld att jag mådde väldigt dåligt på jobbet. Borde gått hem men jag härdade ut. Helt slut när jag kom hem. Tog ett bad och skickade barnen på en halloweenfest.

Min man dricker öl. Jag vet inte om jag ska sätta mig bredvid eller hålla mig undan som jag gjort hittills. Fy vad jag hatar ljudet av burköl som öppnas.

Jag kollade nyss på en bild av mig från i maj och en annan från i somras. Alltså jag ser så tydligt att jag var nykter redan då. Jag ser på nåt sätt annorlunda ut i ansiktet än vad de bredvid mig gör på bilderna. Låter det helt självupptaget av mig? Jag menar inte att tycker att jag ser snygg ut men jag menar att jag tycker att det syns skillnad på nån som dricker och nån som inte gör det. Särskilt ser jag det på bilder av mig själv.

Jag tror att även de som dricker ett par glas i veckan förstör återhämtningen av kroppen och huden etc. Kroppen får ta hand om alkoholen när den egentligen behöver vila.

Nu känner jag mig visseligen risig och grå men det är ju pga ett virus. Och det viruset kan min kropp bekämpa snabbare tack vare att jag inte tillsätter gift. Men lite Ipren och nässpray ska jag ta som fredagsmys ?

Trevlig helg alla! Kram!

Lim

Wow tack instagram! Kollade igenom alla bilder som jag är med på flera år tillbaka och jag kan se EXAKT när jag hade nykter period vs drickperiod. Det syns så väl i mitt ansikte. Jag får ett hallelujamoment nu alltså! Jag är så glad att jag lämnat den där skiten. Aldrig igen ska jag se ut sådär (eller må sådär).

Jag ser direkt på folks utseende om dom dricker för mycket numera. Det kan hända att jag missar några men många syns det på. Jag själv såg också ut som en med a-problem. Mina arb.kamrater visste inte mer än vad jag talade om.. Idag så är min blick klarare och det finns ingen skam i min blick.. Vad bra vi är lim.. Krya på dig och ha en fin kväll..kram

Lim

Ja miss lyckad, jag håller med. Ibland tror jag nog att en del bara är slitna av andra orsaker men nu tänker jag att det kanske faktiskt är alkohol oftare än man tror, även i "måttliga" mängder. Bilderna på mig själv till exempel, jag ser inte alkoholiserad ut men pluffsig, grå, svullen.... Sedan när jag ser bilderna där jag vet att jag inte drack, då har jag lyster i huden och i ögonen och ser även finare ut i håret faktiskt.

Idag är jag lite orolig och ångestfylld. Men jag vet att det är pga att min man drack hemma igår. Känner liksom bakisångest nästan och så oroar jag mig för hur vintern ska bli om det är såhär det ska vara. På sommaren var det ändå lättare när han drack för då var han mindre deppig. Han säger inte att han är deppig men jag vet det för jag ser det på honom. Såg i hans ögon idag att han behöver dricka igen. Och jag mår dåligt av att se det där. Kanske för att jag minns känslan? Även om jag är helt säker på att jag aldrig varit så illa som han. Jag har aldrig druckit lika mycket och ofta som han kan göra. Jag hade ändå nån slags gräns.

Det är åtminstone skönt att jag för egen del mår bra. Vore det inte för min mans problem (som han inte ens anser sig ha) så vore livet väldigt bra just nu. Och det är väl en tröst ändå att känna att mitt eget beteende och leverne är bra för mig. Och samtidigt irriterande att nån annan förstör min inre ro.

Idag ska vi på roligheter i alla fall så min oro försvinner snart.

Ha en fin lördag.

Kram!

När man är mitt i något är det svårt att fokusera och se klart.Du lim har hjälpt mig många gånger att se klarare...❤Nu är jag fri från en aktiv beroendeperson i mitt hem..Hoppas jag är helt fri från honom så snart det går..Jag hoppas din partner också vill bli fri från alkoholen...Som du och jag..Varm kram❤

Lim

God morgon alla.

Ja miss lyckad, jag hoppas också han vill det. Å andra sidan orkar jag inte ens gå runt och önska det för det tar också massa energi. Jag har önskat förändring förr så mycket att jag nästan blivit galen och inte har det hjälpt. Jag hoppas men förväntar mig ingenting. Jag tror att om han fortsätter såhär för länge så kommer han ta kål på sin kropp. Han har fått andra hälsobekymmer som inte är kopplat till alkohol. Och de besvären blir knappast bättre av en förgiftad kropp, dålig kost på grund av det, rökningen som ökar när jag han dricker etc. Jag som rör på mig mycket, har bra sovrutiner och varken dricker eller röker kan själv känna mig trött och sliten så om jag levde som han.... då hade jag inte orkat leva. Så för min mans egen skull utöver för min och barnens så hoppas jag verkligen han slutar.

Han och alla som dricker har inget att förlora om de slutar. Det finns bara vinster. Det man tror man förlorar är bara falskt. För om man inte kan njuta av en fredagkväll eller god middag utan vin, så är nåt fel och det behöver ändras. Jag vet att jag själv tror ibland att jag vill ha vin på fredagkvällen men det är en falsk tro. Det är inte vin jag vill ha. Det är sinnesstämningförändring och det kan man få på andra nyttiga sätt. Nu när jag är helt nykter och är det helt frivilligt och har landat i det så kan jag njuta mycket mycket mer av både middagar och fredagskvällar. Jag bara ÄR och låter allt vara vad det är. Jag behöver inte tvinga fram nåt som inte finns. Med vinet ville jag ju göra om verkligheten på nåt sätt. Göra om min egen uppfattning av verkligheten genom att bli suddig och onykter. Istället för att vara i den sanna verkligheten. Och när jag accepterat det så älskar jag det. Älskar att vara klarsynt och klartänkt och att inte må smått illa hela tiden.

När jag behöver ändra sinnesstämning numera så lyssnar jag på musik, tittar på en bra film eller serie, äter nåt gott, dricker kaffe (det lugnar mig ofta), går ut och rör på mig, åker till stan med barnen eller nån annanstans. Men nu när jag är nykter behöver jag det inte på samma sätt. Jag behöver inte fly ur mig själv hela tiden.

Haha när jag skriver såhär känns det som att jag låter så självgod. Men det är absolut inte så jag menar. Jag vill bara skriva ner allt jag tänker om det här så att jag kan läsa det senare när jag kanske är på väg att falla. Jag vill aldrig nånsin förstöra det här för mig själv och då vill jag ha det på pränt.

Jag har ff dåliga dagar men de är så få om jag jämför med för ett år sedan bara.

Ha en fin nykter söndag allihop! Det är ni värda!

Kram!

Sannah

Dina kloka ord sätter fingret rätt i prick hur man vill leva och känna i ett bra liv!
Så som du beskriver det är lycka!
Jag vet även hur det känns att leva med en person nära som dricker för mycket! Klokt att du försöker släppa det! För jag gissar att du försökt på många olika vis få honom att minska sitt drickande.
Det gjorde jag och det höll på att ta kål på mig! Det slutade med att jag själv drack för mycket även när vi separerat.
Nu vill jag inte skylla på honom att jag drack det gjorde jag så bra själv men jag mådde så dåligt tillslut.
Hur tänker ni kring de personer som säger sig att de inte vill vara utan vin eller öl med procent i för att det är så gott?
Jag själv drack för att det förändrade min sinnesstämning och jag slappnade av på konstgjord väg.
Kram till dig Lim

Alla vill åt en förändrad sinnesstämning.Det är max 2 glas som ger bra effekt enligt undersökningar.Resten blir sinnet bara sämre av.Jag känner ingen som nöjer sig med 2 glas..Det har jag alltid hävdat.ingen tycker om vin första gången, utan man vänjer sig för att komma åt fyllan.Kram