av Mirabelle

Jag har hållt till i min tråd i forumet där man reder ut ifall man dricker för mycket eller inte, och det vet jag nu att jag har gjort. Igår kväll fick jag grepp om mängderna. Jag räknade ut att jag har druckit dubbelt så mycket som jag trodde under senaste tiden! De där boxarna är livsfarliga... Jag är iaf inne på min 14:e nyktra dag nu, och redo att hålla det här, på allvar! Kram

Mirabelle
sön, 2018-01-28 - 19:28

Det är välgörande för själen att träna :) Allt ter sig litet ljusare och vackrare när man gjort ett bra pass. Jag är inte heller överviktig, vare sig jag tränar eller leker soffpotatis. Låter inte BMI gå över 22, eftersom det blir så apjobbigt att få ordning på vikten sen. Låter inte BMI gå under 20 heller, eftersom jag led av ätstörningar i min ungdom. 20 år sedan nu, men onödigt att fresta gamla hjärnspöken.

Odette
sön, 2018-01-28 - 22:10

Du har SÅ rätt. När man tränar hårt försvinner suget upplever jag. Man vill vara sund. Jag ska ner 10 kilo! Jeansen hänger och väntar i min garderob;) jag ska lyda ditt råd! Imorgon är en nykter bra dag;) kram fina du!

Mirabelle
mån, 2018-01-29 - 17:45

Jag är tillbaka på jobb. Rivstart. Ingen ordning på allting ? mycket att reda upp. En kollega som är av den där sorten ”utan konturer” framförde kritik mot att jag VABat, på ett sådant där svåråtkomligt skämtsamt sätt. Nå. Jag surnade till ändå och fräste ifrån. Den snackar skit om allt och alla till den som vill lyssna ändå, så jag kan likväl göra mig förtjänt av det ? Försöker att inte älta det nu...

Hur är det med dig i din ände? Kram

Mirabelle
tis, 2018-01-30 - 18:39

Jag hinner inte skriva så mycket här nu, när jag är tillbaka på jobb, men resten av familjen är hemma sjuk :P Idag gick iallafall ett rätt stort ståhej av stapeln på jobbet, och vi rodde det i hamn trots att jag var borta i förra veckan och mycket av det vi hade planerat att göra blev liggande... *pustar ut*. Idag blev dessvärre en av mina närmsta kollegor sjuk. Så det blir krishantering resten av den här veckan. Och jag har återigen ont i alla leder och feberkänningar. Jävla bacillen har satt sig i lungorna, och jag har svår astma. Hoppla. Det här blir en rysare... Nå, än så länge står jag på benen iaf. Nu måste jag släpa mig till affären, för det är tomt i skåpen och sjuklingarna är väldigt infantila. Hmpf. Sist jag hade influensan var vi mitt i en flytt. Hela den veckan packade jag lådor och körde till nya boendet för att packa upp. En gång när jag hade vinterkräksjukan renoverade vi en lägenhet under tidspress. Så jag målade och målade väggar för glatta livet. Färg i en hink. Kräktes i en annan hink. Jag kan fortfarande inte se den färgen utan att må illa, men nog fan målade jag. Men det är visst skillnad på folk och folk. Plocka ur diskmaskinen är ju svårt för de döende. Baaah! Så, dagens miniutbrott avklarat. Jag är nykter! Over and out.

Mirabelle
ons, 2018-01-31 - 22:44

Här sitter jag och duger, på dag 31, med en jättepotta sockrat te i högsta hugg :) Livet känns rätt ljust och trevligt, även fast inget egentligen har förändrats. Inget annat än jag. Jag som slutat hantera stress med vin. Jag som börjat träna igen. Jag som börjat sätta gränser, eller iaf upprättat mentala barriärer mot överkrav. Inte pjåkigt alls faktiskt :) Vem hade väl kunnat tro att nyckeln till ett avstressat sätt att hantera det oförutsägbara kaos som är livet, var att släppa vinlullet - den slentrianmässiga stresshanteringen. Tänk så svårt det kan vara att avgöra vad som hjälper och vad som stjälper. Nu gäller det bara att minnas läxan... Kram till er alla. Ni som kämpar. Ni som har vunnit kampen. Ni som har vacklat. Ni som föll och försöker ta er upp igen. Ni som inte har hittat motivationen att ta kampen än. Jag önskar att ni alla ska få må så bra som jag gör just i denna stund.

MondayMorning
tors, 2018-02-01 - 11:29

"Sobriety is a journey not a destination" - det är en resa utan mål.
Kan kännas frustrerande att man aldrig kommer fram.
Men på vår oändliga resa mot vår icke exsterande mål så mår vi bra.

Varje nykter dag är en vinst.
Härlig läsning. När suget sätter in, spela hela filmen.
Konsekvenserna, förnimma bakfyllan, den psykiska hälsan.
(gaaah fy fan för det bakfyllan)

Kramar om dig

MM

Mirabelle
fre, 2018-02-02 - 17:45

Tack MM och Mary för positiva tillrop ? Det värmer precis där det behövs... Det svänger fort, känslolivet. Ikväll skulle jag ge min högra arm (njaaee, kanske inte, men halva lillfingret iaf... eller nej förresten, lilltån har jag mindre nytta av så den kan jag offra) för en flaska rödtjut. Veckans krishantering på jobbet och bristen på återhämtning tar ut sin rätt. Jag har återigen gett mycket mer av mig själv än jag har råd med. Det går liksom av bara farten, när nöden är som den är, och jag är som jag är. Andra runt mig slutar liksom fungera under omständigheterna, men jag lägger i ytterligare en växel (eller tre) och bara kör på. Men så sitter jag här på fredag kväll. Helt tom. Gråtmild. Utarmad. Och längtar efter min snuttefilt.

Fått nog
fre, 2018-02-02 - 19:48

Du verkar ha det oerhört jobbigt. Dels hemma men framförallt på jobbet om jag förstår saken rätt. Du har börjat säja nej. Det är bra! Vad kan du göra för att förbättra hemma situationen. Fördela ansvar på andra familjemedlemmar? På jobbet måste du sluta vara den där duktiga som alltid ska prestera bäst. Svårt? Jag vet! Är själv likadan. För mej handlar det om dålig självkänsla. Värdet i mej bestämms av vad jag presterar. Får jag då svårare att göra bra ifrån mej pga neddragningar osv mår jag sämre. Bäddat för att lindra med någon lömsk flytande vätska. Det här gäller mej. Vad vet jag?du kanske har en jättebra självkänsla. Jag skålar med vattenglaset och önskar en bra fredagskväll.

Mirabelle
fre, 2018-02-02 - 20:19

Du har helt rätt Fått nog. Jag har aldrig sett mig själv som någon med dålig självkänsla, eftersom självförtroendet är starkt, men naturligtvis handlar det i grund och botten om det när man gör våld på sig själv för att inte "misslyckas". Och dessa förbannade neddragningar... De sätter problematiken på sin spets. Sambanden blir väldigt tydliga när man berövar sig den lindrande vätskan. Ju tydligare jag ser mönstret av exploatering av de professionellas medmänsklighet och känsla av otillräcklighet, desto mer förbannad blir jag. Sakta gror allt detta i mitt medvetande. Snart hoppas jag ha en hållbar strategi för att hantera det... Att förbättra situationen hemmavid är svårt. De iblandade länkarna är liksom för svaga. Barnen har alla NPF-problematik och behöver mycket mer stöd än jämnåriga för att inte "slå i kravtaket" och utveckla psykisk ohälsa som följd (vilket redan hänt ett av barnen). Mannen lider sedan flera år tillbaka av depression och ångest. Allt är en balansgång för att han inte ska tippa över kanten igen. Jag har förvisso förändrat förhållningssätt mot skolor osv (som pga resursbrist gärna vill lägga hela ansvaret för barnens utbildning på hemmet). Nu säger jag helt enkelt nej. Utbildningen är skolans ansvar. Uppfostran är mitt ansvar. Det är jävligt svårt att hålla på gränsdragningarna, eftersom man vill att det ska gå bra för ens barn... Men skolan har faktiskt vaknat och gett mycket mer stöd sedan jag helt ärligt sa som det är. Jag klarar inte mer nu. Jag går sönder. Jag kommer att bli sjuk. Det samma säger jag till olika vårdinstanser. Jag fixar inte det här själv längre. Hjälp mig. Det har fått effekt. Vi har äntligen fått in foten på ställen som omgärdas av tusen och en grindvakter... Jag hoppas och ber att allt sammantaget ska lätta framöver...

Mirabelle
fre, 2018-02-02 - 21:55

Nu har jag klämt i mig 1/2 pizza och livet återvänder till själen. Det blev inte mycket i matväg idag. Stress har den inverkan på mig. Inga hungerkänslor. Tuggorna växer i munnen. Vad som behövs nu är sömn. Sedan ska jag nog repa mig. Möjligheten finns ju att nästa vecka blir bättre än den här. Och om den inte blir det får jag stålsätta mig och bita mig fast i mitt nya mantra... Good enough. På alla plan. Good enough. Skål alla fina. Jag höjer min kopp te i en eloge till er alla som kämpar vidare, var och en på sitt sätt.

Mirabelle
fre, 2018-02-02 - 23:03

Jag har svårt att se något positivt alls hos mig själv just nu. Känner mig bara enormt otillräcklig. Men jag vet att det är ologiskt tänk. Och jag vet att alla mörka känslor försvinner med vila. Ska bara lyckas varva ner. Din senaste uppdatering i tråden var härlig läsning ? Nu ljusnar det snart min vän ? Kram

Vinäger
lör, 2018-02-03 - 11:04

Vilken styrka du besitter, att vara nykter trots alla mörka känslor. Du är en av mina förebilder. Önskar att jag ägde delar av din beslutsamhet nu. Du fixar det här, det jag övertygad om. ? Sbart vänder det! Kram

Mirabelle
lör, 2018-02-03 - 11:18

Vad fint du skriver Vinäger <3 Ja, snart vänder det. Om inte annat så genom att jag förändrar det som går att förändra. Yrkeslivet är ju en sådan faktor. Jag har börjat genom att ringa i stora klockan gällande vissa omständigheter som är som upplagda för katastrof. Bara en tidsfråga innan det går åt helvete på riktigt. Jag har avsagt mig ansvaret där, eftersom jag inte fått gehör för de förändringar jag anser behövs. From nästa vecka är jag inte inblandad i de situationerna längre. Inte mitt problem när det barkar alltså. Och jag tänker stoiskt säga nej när jag utsätts för påtryckningar att ta i dem igen. Påtryckningar är tyvärr oundvikliga, och de kommer att vädja till mitt samvete och min duktighet. Men jag ska stå fast. Ingen förändring av situation - ingen Mirabelle i situation. Klart som korvspad. Och börjar det handla om tvång och att visa muskler... Ja då finns det andra jobb.

Mirabelle
lör, 2018-02-03 - 14:00

Min nya snuttefilt är otillgänglig. Fortfarande för krasslig. Influensan bröt aldrig ut på riktigt hos mig, men den gav sig heller aldrig av på riktigt. Halsont, feberkänsla och rossliga lungor. Hårda cardio pass på gymmet är uteslutet, enligt dem som vet och tjatar sig blå om hjärtmuskelinflammation och skit. Jahapp. Men en promenad i friska luften har väl ingen någonsin dött av. Det får bli dagens själavård. För nykter, det är jag och det ska jag förbli.

Vinäger
lör, 2018-02-03 - 15:19

Speciellt vad gäller jobbet. Säger vi inte ifrån, så fortsätter det, och fortsätter...

Heja oss, som bestämt oss för att säga stopp!

Mirabelle
lör, 2018-02-03 - 19:56

Nu vässar vi klorna och river ifrån. Vi backar upp varandra och sätter oss på fröken duktig tills hon håller truten och slutar lovar sånt vi inte vill utföra. Kram

Mirabelle
sön, 2018-02-04 - 11:21

En kär vän hörde av sig igår. Senast vi sågs var vi ute och drack vin. Hon såg fram emot en repris. Jag också. Men valde att säga som det är. Jag har slutat dricka alkohol på obestämd tid. Jag märkte att jag ville dricka mer och mer, och att jag drack av fel orsaker. Stresshantering. Vännen fattade direkt. Hon vet alldeles för mycket om stress. Vi träffades för 16 år sedan, när vi gick vår utbildning. Då när vi var stjärnögda satt vi ihop som ler och långhalm :) Men jag tror inte att vi någonsin drack alkohol ihop. Sedan har vi jobbat i samma bransch och försökt ses ibland. För två år sedan blev hon utbränd. Smällde rakt in i betongen och blev en gurka. Hon börjar just fungera igen. Inte som förut, men hon orkar umgås ibland. Det var ett enkelt sätt att umgås, att sitta på restaurang och bli serverad mat och alkohol... I fortsättningen får vi vara litet mer kreativa. Hon förstår iaf mitt beslut, och tycker det är klokt. Skönt.