Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Kul att du känner dig inspirerad och får en viss igenkänning av min tråd. Tror dock att du har läst första inlägget och missat några emellan. Skrev det första i oktober, slutade dricka, men trillade dit igen. Från mitten av november har jag hållit mig så gott som nykter. I fredags var det kört, svepte minst 30-40 cl starksprit, men har nu återigen försökt ge mig på det nyktra livet. Följ gärna hela min tråd. Lycka till! ♡

Jag har, som ni som följt mig märkt, fått kämpa rejält mot alkoholen den senaste tiden. Det behövde jag - tvärtemot många andra - inte alls i början av nykterheten. Var så övertygad att det mest flöt på av sig själv.

Efter mitt återfall i helgen känns det som att kampen är över för den här gången. Behövde jag gå igenom detta? Farliga tankar, tror egentligen inte på att det är så. Eller - tankar är en sak, handling en annan.

I dag är jag nykter, helt klart! Tror att jag kommer att orka vara mera naturligt närvarande i vardagen ett tag framöver. Förhoppningsvis länge. Nu håller vi i! ♡

Mirabelle

Jag tänker på den där korta sekvensen där Bart petar på nåt som ger honom en elstöt... massvis med gånger. För han lär sig inte, utan är direkt på och petar igen. Bzzzzt-ouch bzzzzt-ouch bzzzzt-ouch bzzzt-ouch... Jag tänker mig att det är ett komiskt porträtt av ett rätt allmän-mänskligt beteende. Vi fortsätter peta. Länge. Innan vi litar på att konsekvensen blir den samma varje gång. Du petade. Kanske för sista gången. Det beror på hur länge du är säker.

Ja du, Mirabelle, bara det inte är starkström där en dag! Jag menar att jag hoppas att jag låter bli att testa för att jag inser att jag inte vill peta och inte för att jag inte längre kan.

Nu blev det galghumor av det hela, men den brukar funka. Lite tragikomiskt, eller hur, vår skeunevän?

Vi håller i så länge vi kan och orkar kämpa, det vill säga på obestämd tid, förhoppningsvis för alltid! ♡

Fina du! ♡ Jag önskar så att även du snart får känna stunderna när hjärnan inte jagar alkohol hela tiden. När du kan koppla från och bara vara. Det behöver du nu. ♡ Men tills dess håller vi i!

... är det 80 dagar (-1,5) sedan jag bestämde mig på allvar för att sluta dricka.

Att räkna dagarna verkar vara viktigt för mig. Som jag skrev vid 70 dagar, siffran i sig är motiverande. För mig i första hand, men blir någon annan peppad av att se att det går - om än inte lätt - att vandra den nyktra vägen, är det förstås en bonus. ♡

Inte lätt, nej, emellanåt inte alls enkelt. Skitjobbigt och för jävligt för att tala klarspråk. Men det går! Det gör det! Det måste!

Har lärt mig mycket här på forumet, bland annat att inte vara så hård mot mig själv, något jag ofta tar upp. Mitt återfall i helgen har jag försökt se som... just ett återfall. När jag räknar en sjuherrans massa nyktra dagar där framme, spelar ju inte detta någon roll.

I dag är jag nykter och stolt! I morgon också! Kom igen, nu håller vi i! ♡

Tack för uppmuntrande ord och du, Mary, jag blir så glad över att du funderar när jag inte varit aktiv. ♡

Är trött, lite deppig och har känt av min panikångest. Håller på att trappa ner på jobbet, men tror att det hektiska tempot hunnit ifatt mig.

Eftersom jag vill finnas för andra tycker jag att det är jobbigt att gå in här och läsa när jag inte orkar kommentera i andras trådar. Vet förstås att jag inte behöver det, men misstänker att en del av er vet hur det är... Omhändertagande i alla lägen.

Nu försöker jag ta hand om mig själv i första hand. Svårt att försöka vara ego, men jobbar på det.

Håller nykterheten riktigt bra. Är så tacksam för det, nu när livet känns ganska jobbigt och ångesten knackar på.

Vill bara berätta att jag är ok. ♡ Skulle gärna läsa och kommentera mera, men det får bli senare. Tittade in snabbt hos er, Mary, Mirabelle och er andra som jag följt lite extra. Ser att ni kämpar vidare. Härligt! Det här blir mitt gemensamma hejarop till alla: Nu håller vi i! ♡ Kram

Mirabelle

Jag är också inne och läser, men orkar inte formulera tankar riktigt. Och får skuldkänslor för bristande stöd. Hur i hela friden är man funtad??? Nu håller vi! Kram

Japp, det är otroligt. 90 dagar sedan jag bestämde mig för ett nyktert liv. Har snubblat lite, men rest mig direkt, borstat av mig och gått vidare. Som jag skrivit tidigare, jag tänker inte låta ett snedsteg förstöra hela vandringen.

Vilken frihet det är att vara nykter! Kan inte sägas för många gånger: Vilken frihet!

Att må bättre är förstås den viktigaste sammanfatrande skillnaden. Att orka mera. Att kunna utnyttja helgen till annat än att ligga ångestbakis. Att finnas till för familjen på ett annat sätt. Att vara mer närvarande.

Ska i väg på galej i dag. Vet knappt om det är en prövning längre. Ok, tankarna försöker smyga sig på, men jag låter dem inte få något fäste. Tar vara på alla sådana tillfällen och njuter av att slippa kämpa. Vet att det andra gånger är betydligt tuffare.

Känner mig överhuvudtaget piggare nu. Kanske ännu inte tillräckligt för att orka finnas till för och peppa andra här på forumet i samma utsträckning som förr. Men den tiden kommer igen, jag vet att den gör det.

Jag börjar orka med mig själv! Det är stort. Jag är bra och duger som jag är!

Vill i alla fall önska alla nya och gamla medkämpar ett stort lycka till. Tänker ofta på er och hoppas att ni orkar genomföra det ni föresatt er. Faller ni är det ingen katastrof - upp och hoppa bara. Att gräma sig över det redan gjorda är meningslöst och leder till ännu mera ångest. Använd däremot erfarenheten till att ringa in vad det var som gjorde att återfallet valdes att ta. På det sättet kan det undvikas nästa gång. Och kom ihåg: Strategier is da shit!

Kom igen, nu håller vi i! ♡ Kram

Stund för stund, dag efter dag..Så bygger vi upp oss själva..Ibland måste vi enbart fokusera på eget mående, närr vi är starka kan vi ge stöd..Det är som med allt annat..Du kan inte ge bort något du inte har..Styrka, stöd, kärlek i sig själv..Fortsätt så..Vinterkram..

Mirabelle

Underbart att du börjar komma dit, och att du ser så stor skillnad i hur du mår när du lever nyktert. Och du har så rätt. Självförebråelser gör bara skadan värre. Det kanske är därför vi hamnade snett från början, för att vi är alldeles för bra på att ta på oss skulden för allt och inget och vältra oss i vår otillräcklighet... Men nu sitter vi här och bara duger. Känslan är härlig :) Kram kära du

"Du kan inte ge bort något du inte har". Så bra sammanfattat. Brukar själv dra parallellen till flygplanets syrgasmask. Du måste först själv andas in innan du kan hjälpa någon annan.

Drack sammanlagt tre öl under gårdagens evenemang. Valde att göra det, ett medvetet beslut. Drack sakta och kände inget rus. Var alltså nykter egentligen. Men i morse blev jag verkligen påmind om att alkohol är ett gift. Jag är bakis! Inte så att jag kräks och måste ligga ner, men känner definitivt att jag drack de där ölen. Det är ju inte klokt!

Ser de tre glasen som en erfarenhet. En god sådan. Det är inte värt det. Speciellt inte om man inte får ruset som "belöning". Lärpengar heter det när det handlar om ekonomi. Vad det här skulle kunna kallas vet jag inte. Lärdroppar kanske. Det är i alla fall vad det blev.

I dag är jag nykter! ♡

Mirabelle

Det är inte klokt vad kroppen reagerar mot giftet när den fått ynnesten att vara utan tillräckligt länge för att få återhämtning. Vilken självmisshandel vi hållt på med... Det tillfälliga ruset är inte värt det. Och utan rus? Hell no! Nu håller vi! Kram

Är botten nådd? Känns så nu. Trodde aldrig att jag skulle gå till en av småstadens pubar ensam och ta en öl. Men det är precis vad jag gjort just nu. Skäms som f-n. Känner mig gråtfärdig. "I dag är jag nykter" Hm, inte det minsta full iaf. Känner inte alls av ölen, men situationen är så hemsk. Vad hände?

Tack för stödet, snälla ni! ♡

Drack inte ens upp. Vet verkligen inte vad som hände. Gick en promenad och så - vips - satt jag där. Åt mat samtidigt för att förminska känslan av tragik. Tack och lov såg jag inte till några bekanta.

Gick hem till en kompis och drack - kaffe.

Men mår fortfarande skit. Antagligen är det stressen som spökar. Är i alla fall nykter och ska så förbli.

Kram till er från en tilltufsad och just nu lite liten Vinäger. ♡