Hittar inte mina gamla trådar, blir en ny.. Ser att jag varit medlem här i drygt sex månader. För sex månader sen tänkte jag att jag måste sluta dricka, sluta låta a styra mitt liv. Det har gått sådär... Vita perioder har blandats med perioder av alkohol varje dag, både bland vänner och smygdrickande hemma. Jag är rädd, rädd för att jag inte ska klara att släppa taget om a, min enda vän som alltid ”finns för mig”. Finns där för att ta bort ångest och oro, hjälpa mig att känna mig glad för en stund, tysta mina destruktiva tankar och hjälpa mig att sova. Jag är rädd för vad jag ska göra av alla känslor ich tankar om jag inte får hjälp av a. Samtidigt vet jag att jag är ute på en farlig väg.

Nu ber jag om lite hjälp och pepp från er på forumet. Ingen irl vet om mitt beroendeproblem och kan därför inte hitta någon hjälp i verkliga livet.

Har läst mycket här och blir så inspirerad av Amanda, Mary Poppins, Mirabelle, Emma79, Jojo (som började försöka samtidigt som jag och hållit sin nykterhet.. wow..) och många andra... Kan ni så borde ju jag kunna? Eller? Jag måste iaf försöka för jag är så trött, så otroligt trött på allt (ffa mig själv), sliten, ledsen och allmänt livstrött. Hoppas att nykterhet kan hjälpa mot några av de känslorna.

Kram till alla er som kämpar där ute!

Emma79

Vad bra att du kom tillbaka hit! Klart du fixar det, du har ju viljan!

Så skönt att bli av med A-jävlen, så kan man sen ta tag i allt annat som skyfflats bort och sen bli en perfekt individ ?

Nejdå, en sak i taget. Det är dock enklare att konfrontera livet med ett fräscht sinne.

Ser fram emot att få läsa i din tråd!

Mirabelle

Härligt att du är tillbaka här :) Trött. Check. Sliten. Check. Ledsen. Check. Allmänt livstrött. Check. Vi lider av samma åkomma du och jag. Alkoholen blir lätt en stötdämpare. Men egentligen är man mycket bättre rustad att möta allt det där helt nykter. Sakta värker nya hållbara livsstrategier och förhållningssätt till det som nöter ner själen fram. Ser fram emot att följa dig på din resa mot levnadsglädje. Vi SKA hitta den! Kram

anonym17136

Välkommen tillbaka Jasmine , Ja , som du vet ör A en listig o farlig fiende .. Så bra att du är här igen .. Lycka Till nu ? Kram Lerigen

Jag har tänkt på dig många gånger under månadernas lopp och undrat hur det gått för dig. Tråkigt att det har varit lite tungt men STARKT av dig att ta tag i livet igen. Du är värd att må bra!

Med mig är det bra, jag har inte druckit på snart 7 månader, och det känns bra. Jag sa ju innan att jag skulle vara nykter minst 6 månader sen skulle jag se. Jag skulle verkligen vilja kunna ta ett glas vin då och då, men jag vågar inte... ? Jag är ganska säker på att det skulle sluta med att jag dricker för ofta och för mycket igen och där vill jag verkligen inte hamna igen. Vi får se om jag vågar prova "börja" dricka igen, men just nu är det låååååångt borta att det skulle hända. Vad har du för mål? Kram!

Hej!
Jag är ny här men har en tanke. Vad är roten till att du behöver a? Det låter som om du har svårt att hantera känslor, ev. är nedstämd/deprimerad och får ångest. Jag kan ha fel. Men om det stämmer undrar jag om du har sökt hjälp för de sakerna? Man behöver ju inte säga mycket mer än “ofta tar jag vin för att döva eftersom jag saknar strategier”. Själv hittade jag hit just pga att jag nu börjat inse att jag måste ta hand om Mig innan jag kan ta hand om andra. I höstas sökte jag VC pga depression och svårighet att hantera plötslig ilska och andra känslor. De besvären har trappats upp det senaste året och jag sökte för dem. Jag fick en bra läkare och har nu fått en bra psykolog samt remiss till vuxenpsyk för en grundlig utredning kring vad som är roten till allt. Kanske stress, kanske någon npf-diagnos, kanske depression eller någon bakomliggande grej. På jakt efter den utlösande faktorn alltså. För att kunna behandla symtomrn måste man behandla roten/rötterna. För jag ser vindrickandet som ett symtom på att jag inte mår bra. Inte tvärtom. När behandlingen på VC tog fart och jag känner att jag kommer få hjälp fann jag kraft att titta på hur mitt liv egentligen ser ut. En snabb tillbakablick gav att jag gjort MYCKET destruktivt i sena vintimmar. Jag hittade hit. Nu hoppas jag på att kunna anfalla amygdala från alla håll samtidigt med kroppslig rening, mental träning, psykologiskt stöd och rätt medicinering.
Steg 1 på min lista var alkoholen.
Steg 2 att försöka läsa på om kost som hjälper njurar och lever att återhämta sig hjälpligt.
Steg 3. Dra ner på socker och koffein som triggar samma del av hjärnan som a gör.

Jaha, då var jag på dag ett igen... för typ fjärde gången. Tack alla fina för pepp! Framtidshopp, visst har jag sökt hjälp, men i staden jag bor finns det inga tider till psykolog eller liknande. Jag orkar inte heller "gräva ner mig" i min problematik. Tänker att det måste lösa sig ändå.

Jojo, så fint att du lyckades med ditt vita liv. Jag tänker ofta på dig och på Knaskatten.. hur vi började här nästan samtidigt och delade tankar. Jag hoppas allt är bra med dig! Stor kram från mig!

John-Erik

Jasmine, du är ju rätt ute om man läser dig. Du fixar detta. Vi finns här på forumet, diskret och bra.
Om du mår dåligt så peppar vi dig. Tveka inte att skriva om du behöver pepp.

Många kramar :-)

Pepp kommer definitivt att behövas, har ju ingen som kan peppa IRL.. Alltså har många vänner, men ingen jag kan berätta för om mitt beroende.

Alltså, när jag ligger här och funderar på månaderna som gått det här året så inser jag att de dagar jag har mått som bäst är de dagar jag var magsjuk. Hur absurt är inte det??? Magsjukan gjorde att jag inte var ett dugg sugen på alkohol, jag hade ingen ångest över mitt matintag eftersom jag inte var hungrig, ingen ångest över allt som inte blir gjort eftersom ingen kan kräva att man gör något när man är sjuk, ingen ångest över att jag inte kunde fixa alla barnens aktiviteter etc. Det borde ju kunna gå att hitta den där känslan utan magsjuka. Känslan av att man faktiskt får vila och inte behöver äta perfekt och hela tiden prestera. För det är ju det alkoholen gör för mig, ger mig en paus från alla måsten... och en paus från mig själv och mina tankar. Men, jag ska hitta en annan väg till lugnet... tar tacksamt emot tips om hur ni andra har gjort om ni har haft liknande "problem".

Stor kram till er alla där ute!

Emma79

Så har det varit för mig också. Som att kroppen fysiskt fått säga ifrån “Nu fan kopplar du av!”.

Har haft olika sängliggande hjälplösa situationer, där mannen tagit hand om allt.

Och jag har bara legat I sängen och tvingats koppla av.

Så började min nykterhet denna gången, med en tvåveckors influensa.

Lycka till, vi finns här som stöd o pepp!

Emma79

...inte att dö av tristess, som du skrev I en annan tråd. Du fixar detta!

Basta med smygdrickande I färgade glas, bort med alkoholen hemifrån, ladda upp med iskallt bubbelvatten och färskpressad citron. Vitamin B12 /proteiner kan hjälpa mot humördippar.

Ta en dag I taget.
?

Ja, jag får ta en dag i taget och skippa smygdrickandet?

Jag tror du (eller var det någon annan...?) har skrivit i din tråd att livet är som ett långt rakt streck utan alkohol, inga toppar och inga dalar. Lite det jag menar med tristess. Samt att alla mina vänner utom två umgås med alkohol. Du vet, man går ut och tar ett glas vin, äter middag med vin, går på uteställen och dricker drinkar etc. Jag har bara mina barn varannan helg, vad ska jag liksom göra om jag inte kan umgås med vänner på mina barnlösa helger? Så vandrar mina tankar...

Lever i en lite diffus relation med en man som inte dricker (hans största fördel), men vi ses inte utan barn. Det gör att jag är ensam under barnlösa helger, men kan inte dejta andra. Och nu, som sagt, kan jag inte heller träffa vänner. Ja, du hör vad synd det är om mig?Snyft.

Ha en fin dag!?

Emma79

Kalla det egentid för 17! Alla böcker jag skulle läsa, serier jag skulle se, promenader jag skulle gå!

Strecket luckrades upp för mig nån gång kring 3 veckor, sedan började jag se det fina I det lilla- nåt knepigt recept, ett oväntat möte..

Jag började rensa ut skåp och få koll på min ekonomi med en app.

Äta nyttigt och meditera. Det lilla.

Tänk: om livet bara blir bra då alkohol är inblandat, vad är det för ett jäkla liv?

Håll ut!

Innan jag skilde mig tänkte jag som du- åh, vad skönt med egentid! Att läsa, träna etc. Men, efter barnen blir bara ett vakuum, svårt att förklara.

Tofslan

Att säga ifrån när man blir erbjuden, bra jobbat. Det är lite lustigt, att vi tror att andra bryr sig så mycket om vi dricker eller inte fast det egentligen inte spelar så stor roll för dem...

Ibland tror jag att vi målar upp en mycket värre bild av situationen att tacka nej än vad den verkligen blir. De flesta reagerar nog med ett "ok, då tar vi en Cola eller en kaffe istället." Så var det inte mer med det. Bra jobbat i alla fall. ♡

... om vi dricker eller inte. När jag tänker efter finns det ingen i min närhet som dricker lika mycket som jag. Och de skulle nog inte tjata om jag sa att jag har en vit period för att må bättre och träna. Min pojkvän skulle uppskatta det, han avskyr när jag dricker.

En fin måndag önskar jag er alla!!

på obestämd tid. Så säger jag/vi redan innan alkholen kommer fram. Så jag fegar lite, vill verkligen inte berätta för någon. Det viktigaste är att min man vet. Ändå tycker jag att det är bra att man inte hymlar om det. Lite dubbelt det där... Tack för de fina orden i min tråd. ♡ Ha en bra dag!

.. vet om att jag tycker mitt drickande är ett problem.. mitt största problem faktiskt.. Det känns svårt att inte kunna dela det med någon, men det går bara inte. Jag måste klara det här ensam, med er hjälp. Skönt för dig Vinäger att du har din man som stöttar!

Min vän sa häromdagen att hon ska ordna en resa för välmående med sina vänner. Hon sa lite diskret att jag bara fick följa med om jag inte drack så mycket.. "Det är ingen partyresa". Så kanske folk i min närhet ser, men inte säger något. Jag sa till min vän att det inte var någon risk, att jag har dragit ner på min alkoholkonsumtion för att må bättre. Kanske ska säga nästa gång att jag inte bara dragit ner, utan ska var vit.. på obestämd tid.

Idag är jag trött och nere... har två stora påsar under ögonen och malande huvudvärk. Sov inte trots sömntabletter... Men, hoppas sömnen rättar till sig efter ett tag, verkar vara så när jag läser andra trådar.

Jobbar inte idag, blir promenad med ljudbok (som någon tipsade om här.. ljudbok alltså), städning, träning, matlagning och en massa längtande efter mina barn.

Önskar er alla en fin (vit) onsdag!