Jovars, nog blev min Ginger iced tea lyckad... så lyckad att två av telningarna bestämde att det var det godaste de druckit på länge... En jättekanna räckte inte långt. Poff. Så var den ett minne blott. Hepp. En ny sats är på gång. Nu med tillsatt chili. Det kanske avskräcker den yngre generationen som ännu har fungerande smaklökar ;)

Insomnia, käre gamle vän, välkommen igen :p Tänk att det ska vara på det här viset... Med jämna mellanrum är det stört omöjligt att sova under ett par, tre nätter. Sen sover jag istället som en död under några nätter. Och sedan är det färdigsovt igen på ett par, tre nätter... osv osv osv... Kanske är det ytterligare en effekt av att passera 40. Eller så är jag kanske bipolär. Fast nä, då ska man väl ha skov som varar längre, och dessutom ställa till det för sig. Det gör jag inte. Tvärtom uträttar jag en massa apro-på som är nyttiga för livet i allmänhet. Inatt har jag snöat in på huskurer mot ledvärk tex, och gjort en del häxbrygder. Jag har även hunnit baka fuskmuffins. En egen uppfinning som lurar i telningarna att nyttigheter som tex olika frösorter, kokosolja och havregryn är oskyldiga chokladstinna bakverk. Lämna fuskmuffinsarna framme med förmaningen ”Låt stå - mammas!”. Lämna köket obevakat. Ett tu tre är alla fuskmuffins spårlöst borta och den frukt-och-grönsaks-fruktande avkomman är fylld upp till öronen med viktiga vitaminer, mineraler, antioxidanter, fleromättade fetter, vegetabiliskt protein och omega-3. Mitt nya jobb har jag hunnit ägna några entusiastiska tankar också. Jag har skummat en del facklitteratur, för att minnas vad det var jag behövde fylla på med aktuell kunskap om, och beställt en del sådan litteratur. Nu har klockan passerat 6:00, så nog kan det kallas morgon. Idag ska jag och yngsta ungen promenera till simhallen. Det slog mig när jag höll på med nackgympan att rörelserna är väldigt lika dem man ägnar sig åt i de fyra olika simsätten. Så jag föreslog motionssimning. Minstingen är givetvis game. De andra tittade på mig som om jag plötsligt fått ett par huvuden extra.

Alltså, jag är faktiskt ganska upprörd på min man. För att han är så jävla manlig och odödlig, tror han. Han har inte gått på semester än. Sedan i tisdags har han varit på resande fot (vilket brukar betyda dygnet-runt-jobb och minimal återhämtning). Han kom hem inatt kl 05:35 och svimmade i säng. Kl 07:00 ringde klockan och han klev upp, bytte väska och for iväg till flygplatsen igen. Nästa resa. Åt andra hållet. Hur fan planerar man då? Hur ställer man ens upp på det? En människa som varit en utbränd gurka med svår ångest, och just börjar återfå förmågan att fungera som en vuxen människa på hemmaplan. Jag SER ju att han är en radiostyrd zombie. En hård vindpust, så tippar han över och bli liggande där han faller. Men HAN lever i förnekelse vad gäller hälsans skörhet. Han vet mycket väl att det är en absurd situation han ställer upp på. Annars skulle han inte vara sådär självgod och stolt över att han minsann fixar det. Åhjo, har man som jag levt med karln i över 20 år kan man läsa av ack så subtila uttryck, även om han inte säger ett knyst om saken. Han är alldeles belåten med att leka stålmannen och minsann göra det ingen annan ”klarar av” å pliktens vägnar. Dumma karlskrälle fattar inte att andra helt enkelt lämpar över det på honom av den enkla anledningen att de inte är fullblodsmasochister. Jag blir så TRÖTT! Men en sak är säker, jag samlar inte ihop skärvorna av en trasig gubbe igen. Det får han fan göra själv.

Inte lätt att våga släppa kontrollen över någon man älskar. Medberoende kan ta sig olika uttryck, men till syvende och sist är det varje människas eget ansvar att leva sitt liv. Hjälpa, pusha, leda, javisst, men att bestämma över någon annan funkar inte, speciellt om denne saknar insikt om vad den håller på med.

Hoppas att han slipper braka helt, det blir ju så mycket jobbigare då, utan att han hinner dra i (nöd)bromsen.

Kram till dig

För gruppens kännedom... Jag lämnar civilisationen en vecka, och det är litet si och så med internet ute i obygden, men jag tittar in här när/om internet samarbetar. Jag sitter alltså inte och skåpsuper någonstans, utan är mer eller mindre på hälsoläger. Långa promenader, försiktig jogging, avslappningsövningar, bastu med kvällsdopp, ryskt rågbröd, hemkokt lingondricka, sträckläsa 10 deckare. Det är planen. No worries. Det finns ingen alkohol där och de jag ska vara med är hängivna absolutister :) Kram så länge!

En massa härliga, hälsosamma aktiviteter & gott sällskap med nykterister i "obygden" - vilken drömsemester! Ha det nu så gott och tänk inte på oss, tänk bara på dig själv, du empatiska människa. Kramar!!

Jag är inne en kortis och kollar läget. Det går bra i min ände. Jag tänker öht inte på alkohol. Åker hit varje år sedan barnsben och har aldrig druckit en droppe här. I år känns det extra fridfullt eftersom jag slipper bli rastlös av tankar på vinet jag ska dricka när jag kommer hem... Jag kör min nackgympa morgon och kväll och börjar känna resultat. Jag går långa promenader, i snitt 20 km/dag. Resten av tiden läser jag deckare och spelar mina instrument. Umgås i sparsamma doser, av den enkla anledningen att sällskapet gör mig prillig. De må vara absolutister, men är typ bindgalna... Autism blandas med bipolaritet, ADHD och grandiosa vanföreställningar. Kära nån, vilken kompott. Men det är iaf en kärleksfull kompott :) om än något hysterisk.

Klart slut från mig för denna gång, och kram till var och en som behöver!

Du kloka glädjespridare, det låter som att du har det helt underbart just nu vad gäller vägen mot nykterhet. Skönt att slippa tänka på A öht, att det inte ens är ett alternativ.

Funderar på om du är på en speciell konferens som börjar på H. Isf har jag också spenderat en massa somrar där sedan barnsben. Kanske inte alls stämmer, men jag fick en känsla...

Tack för att du finns här, blir så glad av att läsa det skriver, oavsett tråd. Smart och fyndigt med allvar bakom. En oslagbar kombo.

Ha en fin avslutning på veckan, var du än befinner dig.

Kram

Nu är jag hemma igen. Det var en fin health boot camp ute i obygden. Vet ni, jag måste vara den enda människan i världshistorien som blir tjock av att motionera. Eller tjock är kanske att ta i... Men idag är det 6 veckor sedan jag slutade dricka och då började jag samtidigt motionera igen. Ingen intensiv träning, utan vardagsmotion varje dag. Typ minst 20 tusen steg om dagen och litet mer några dagar i veckan... Ställde mig på vågen efter att jag simmat 3 km igår. Två kilo plus!? Man får visst aptit av att må bra...

jag känner så väl igen det där med viktuppgången :-)) Alla säger att man går ner i vikt när alla kalorier från alkoholen försvinner men ingen tänker på att maten smakar så mycket bättre också ! Jag gick upp 8 kg första månaden !!!

Men jag är hellre fet än full :-))

Nu är jag ute på vift igen. Den här gången bar det av till släktens sommarhus vid kusten. Gubben och jag passade på att lämna de medfarande telningarna i ivriga händer och drog ut på galej... Allsång i stadsparken. Tjohooo! Det var vi och vitluvorna, typ. Fast kul ? och solen stekte på bra. Men nog undrar man ibland var de hittar folk de släpper upp på scenen för att sjunga... Sätter de ut annons i lokaltidningen a’la ”Vi ser helst att du kan ta två halvrena toner och däremellan låter som en skadeskjuten katt”... eller ”Fungerande tonöron undanbedes. Det är rosslig pratsång vi vill ha.”... Nåja, efter ett och annat lyssningsbart framträdande, blandat med oavsiktlig lyteskomik gick vi iaf vidare till ett uteställe med trubadur. Vi drack alkoholfri öl och mumsade i oss landgångar. En kvinna vid bordet intill beställde alkoholfri öl. Servitrisen sa att den var inte riktigt kyld än, så gick det bra med en lättöl istället? Kvinnan såg besvärad ut när hon vidhöll att alkoholfritt skulle det vara, så ljummen fick gå bra. Jag ville göra tummen upp och ropa skål, men avhöll mig från sådant yvigt beteende. Gubben ville inte ha ljummen öl, så han köpte alkoholfri prosecco åt oss istället. Runt oss blev folk på pickalurven. Alltså, vissa karlar kan man ju få spader på... De där 50+ som fortfarande rör sig i flock, blir skrävliga och orediga. Som högstadiekillar, bara fetare och rynkigare, med ocoola frisyrer.

åt dina härliga inlägg, Mirabelle! Kasst att det inte fanns kyld alkoholfri öl! Att erbjuda lättöl i det läget är ju verkligen att vifta med röd flagga framför en ev alkis-tjur. Eller ko. Jag känner mig lite som en kossa just nu, går omkring i min lilla hage som är omgärdad med elstängsel. Så fort jag bränner för mycket energi på något projekt får jag en kraftig stöt. Måste lägga mig i ett mörkt, tyst rum i två timmar för att återhämta mig. Det är trist att ha så dåliga batterier. Förr var "stängslet" ett helt vanligt utan el och det var lugnt att hoppa över det ibland. Nu vet jag inte var gränsen går, famlar mig fram. Vill inte ha elstötar men heller inte trava runt på en pytteliten fläck som en rädd hare. Då tar ju gräset slut på den lilla ytan. Ja, det här var ett mer än lovligt flummigt inlägg. Men jag tror kanske att du förstår om du har lidit av utmattning tidigare.
Hur som haver, skönt att läsa att du njuter av sommaren nykter - och att din kloke gubbe också håller sig nykter. Stor kram!

Jag fattar precis dina metaforer! Känner mig som en ko som tar krumsprång med buller och bång och river stängslen på vägen :) Härlig känsla!

Pling säger det när poletten trillar ner... Jag håller visst inte på att bli galen (nu heller) utan det är hormoner som lever rövare. Förklimakteriet kallas det visst. Har läst i timmar, och kommit fram till att det är vad som drabbat min 42-åriga kropp och knopp. Att jag inte fattat det tidigare!!! Men jag har bara haft en väldigt vag tanke om vad klimakteriet faktiskt är och tänkt att det är något mysko man ska gå igenom efter 50 nån gång... Håhåjaja. Hormonerna börjar visst spöka och uppföra sig illa redan i åldern 35-40 (med följder som tex insomnia, förvärrad RLS, ångest, frysande, förändrat flöde, nedstämdhet, humörsvängningar, ledvärk etc) Så... om du är kvinna över 35 och tror att du blivit galen på riktigt - googla förklimakterie och läs på litet innan du begär tvångsvård på Beckomberga.

Kossans krumsprång river stängsel efter stängsel. Idag har hon shorts på sig. Det har inte hänt sedan barndomen. Inte pga ngn kroppsfixering, utan för att den här kossan är så sjukt rädd för att frysa. Men det GÅR att ha shorts. Utan att bli blå och dö. Att bli litet kall leder inte till ond bråd död, uppenbarligen. Båt har hon åkt i havsbrisen också, för första gången på säkert 10 år. Man kan ju bli blöt. Och kall. Frysa. Utveckla djupfryst likstelhet på momangen. Men se, om än det blev litet knottrigt mellan varven, så överlevde hon. Klär hon sig med omtanke är det bara nästippen som sticker upp ur flytvästen. Hela upplevelsen var till och med någorlunda trevlig, på ett sånt där friskt trotsa-elementen-vis. Släkten (båtälskande gubbe inkluderad) är förtjusta. De ville iofs hävda att det var en utomordentlig varm och behaglig dag ute på vattnet... en sådan där dag då man MÅSTE ut till havs för att inte bli överkokt. Kossan känner inga sådana måsten, men är nöjd med sin bragd.