svagis

Motgångar är till för att övervinnas eller glömmas....men det här var ju helt hjärtslitande - fy vad jag lider med dig :(
KRAM
svagis

Charlie70

Vasen gick i kras eftersom jag inte behövde den. Hade glömt bort min tre fina vaser i olika storlekar som alltid står på bokhyllan. Jag har sparat 1700 kr!
Badrummet stadat. Inget sug just nu. BRA
KRAM till dig svagis, tack för att du följer mig. Jag uppskattar dig mycket!

Charlie70

Vaknat nykter och utsövd. Tackar mig sjalv för att det inte blev några snedsteg i går heller. I dag har jag en utmaning framför mig. Middag med kompisar i kvall. De kommer att dricka vin. Jag kommer att tycka det ser gott ut. Så mitt löfte till mig i dag ar att inte dricka någoting i dag heller. Jag ska försöka hålla fast vid den kanslan jag har just nu. Nyvaken, inte påverkad, utsövd. Så ska jag vakna i morgon också.

svagis

Så skönt <3

Jag satte mig in i din situation för en minut och tänkte så här:
"Jag kommer att tycka det ser gott ut" (med vin)
Så vad vill du dricka istället? Alkoholfri öl? Mineralvatten? Cola Zero med is och citron?
Jag inser att jag själv behöver förbereda mig - ska på fest den 31 jan :) Tack för den insikten!
Ha en fin dag!
Kram
svais

Charlie70

Förbereder middagen för kompisarna i kvall. Extremt sugen på vin. Mina tankar för att hålla mig ifrån: Barnen ar med mig i kvall. Jag har lovat min 14-åring att jag aldrig ska bli berusad igen. Om det inte ska handa, MÅSTE jag avstå HELT. ALLTID. Min flicka ska lamnas åter till pappa efter middagen. Vill göra det nykter. Exmaken vet att jag har slutat med a. Vill inte ge honom ett nederlag från min sida. Jag ska vara NYKTER i kvall. Jag ska vakna pigg, klar och utan dåligt samvete i morgon. I morgon ska jag fånga dagen genom att göra några must do´s. De ska jag fixa! Jag ska vara nykter ikväll.
Soda stream och alkoholfritt bubbel finns hos kompisarna. Jag ser fram emot det!

svagis

Du har snart klarat hela 50-årsveckan i nykterhetens tecken - Gud vad bra jobbat <3
Tack också för ditt inlägg i Rolfs tråd - jag tänker också att jag önskar att jag hade haft vissa insikter tidigare i livet....det hade blivit annorlunda då men historien kan vi ju inte ändra så det är väl bara att köra på här och nu istället - tänk vad skönt det känns att vara nykter. Ska erkänna att även jag haft sug idag, är nu till och med rädd för att dricka alkoholfri öl!! Funderade på att köpa några flaskor men sprang nästan iväg från kylen när jag kände suget komma. Så jag får väl dricka té ikväll också :) Undrar om en kan bli "vän" med sitt sug...typ som jag hanterar ångest när den kommer nuförtiden....?

Ha nu en riktigt härlig och festlig kväll Charlie - känn stoltheten över dig själv när du tittar dina barn i ögonen - du är grym <3
Kram
svagis

Charlie70

Hemma igen efter mycket trevlig gemensam födelsedagsmiddag. Vi firade helt enkelt 100 år, jag och en av kompisarna som också hade sin dag i veckan. Mina barn var med trots att jag har barnfritt denna vecka. Det uppskattar jag jättemycket! Kompisarna hade inhandlat Rickard Juhlins alkoholfria bubblor till mig och fyllde på soda streamvattnet kontinuerligt. Precis som jag trodde. Bubblorna kan jag verkligen rekommendera! Kandes superfestliga! De drack rött vin till maten. Konstigt nog suktade jag inte efter dem nar jag satt dar. Nu nar jag ar hemma igen kanner jag suget igen. Kanske beror det på en dålig vana som blivit efter skilsmassan. Barnfri fredag =vin. Den vanan ska jag ta knacken på hoppas jag.

Vi ar ju inte samma person och du måste sjalvklart ta dina beslut, svagis. Men för min del var faktiskt den alkoholfria ölen jag drack haromdagen en skank från ovan. De gav inte mig mer sug efter mer öl eller ökade suget efter a. Lite samma med de goda bubblorna jag fick i dag-

Jag ar övertygad om att vi kan bli kompisar med vårt sug. Nar vi levt tillsammans ett tag kommer vi att lara kanna varandra och veta hur vi ska göra och tanka för att leva i harmoni tillsammans. Förhoppningsvis går det över någon gång men jag tror det kan ta tid. Typ något år. Det får man nog rakna med. Hur hanterar du din ångest svagis?
KRAM tebaks!

Rolf

Jag vill börja med att säga grattis till din 50 års dag och din beslutsamhet att vara nykter. Jag har läst din tråd och det finns så många tankar som du väcker hos mig och jag vet inte riktigt i vilken ända jag ska börja.

Det första som jag vill säga är att jag tycker du gör rätt i som fortsätter att skriva, vi behöver dela med oss kunna resonera runt det som just får oss att känna som vi gör. Hur ska vi annars kunna reda ut och reflektera kring vad det är som får oss att ta till A på ett ohälsosamt sätt. Benämn dina barn som du vill, för de som inte kan se och förstå din odelade kärlek och välmening och tolkar ditt språk som nedsättande behöver tänka ett steg längre. Dessutom har du själv kommit till insikt och vet med dig att du själv har uppmärksamhetsproblematik och du får väl då kalla dig själv för NPF-mamman så har du jämnat ut kränkbarheten i det ordet.

Jag är själv skild från mina barns mor och jag har själv ett barn med ADD-diagnos. Jag känner igen din frustration och kamp med skola, vården och oron över att ens barn inte har samma förutsättningar som deras jämnåriga och vad det innebär för deras liv. Det är med sorg som jag ser honom inte klara av det sociala livet på samma sätt som jämnåriga, inte företar sig egna projekt, ständigt behöver påminnas, inte kommer ut, inte klara av skolan utan hjälp, kort o gott behövs det hjälp med all planering och all sysselsättning. Om jag eller någon annan vuxen inte är med så händer det inte.

Det är tråkigt att höra at ni är så många här som erfar att barnets pappa inte är delaktiga och inte bidrar till att hjälpa till. Vet inte om jag ses på samma sätt ur barnets mors ögon, det är möjligt. Jag ser dock inte mig själv på det sättet. Svagis nämnde i min tråd om jag inte borde abdikera som projektledare i hemmet. Jag tror att det finns något i just det, vem som självutnämner sig till projektledaren i familjen. Jag och barnens mor har gemensam vårdnad och därmed gemensamt ansvar, inte min nya partner, d.v.s. är mitt och barnets mors ansvar, varannan vecka och lite mix däremellan så nej jag kan inte abdikera, men jag kan absolut få hjälp av min nya partner. Jag lärde mig dock något intressant när jag skilde mig. Jag har aldrig haft förtroendet från mitt ex sida att planera vad som ska göras och inte göras varken när det kom till barn, hem eller vänner, jag var inte den självutnämnde projektledaren, det tog hon på sig. När jag valde att separera så hände något som var svårt för henne, hon kunde inte längre styra och ställa över mitt liv och min relation med mina barn, efter många försök och ett antal samtal via familjerätten så trilla polletten ner att hon behöver se oss båda som goda föräldrar och att barnen har olika förhållande till sina föräldrar utifrån respektive konstellationers egna villkor, hon är en bra mamma och jag en bra pappa och att vi behöver ha ett förtroende för detta. Inte minst se och förstå att vi löser utmaningar på olika sätt. Jag själv fick äntligen ta ansvar för mitt och mina barns liv på mitt sätt och har nu själv utnämnt mig till projektledaren i min familj, jag och mina barn när dom är här.

Vad gör jag då för att mitt NPF-barn ska må bra? Då jag själv har samma problem som min son så har jag god förståelse för vad som fattas honom, det första är att inse att han inte kommer kunna uppfatta tid utan att ha verktyg för det. Han kommer inte komma ihåg läxor, utan att ha en rutin att varje dag kolla mail, scheman och vad som ska göras. Då han inte är hyperaktiv så får han aldrig för sig att röra på sig vilket är det som han behöver mest. Här är enda sättet att träna med honom. Jag jobbar dagligen med att motivera och se vikten av att ha kul och lära sig för lärandet skull och inte få honom att känna sig misslyckad för att missar att lämna in läxor eller glömmer hälften av det han borde göra, det är vad han lyckas med som är det som får honom att må bra och motiveras att fortsätt med. Jag kan göra listan lång, men det är inte detsammas som hans mor gör, hon jobbar med att skolan ska anpassa sig efter honom, påminner lärare att hjälpa honom, reder med BUP för att få till medicinering. Allt detta är bra, vi kompletterar varandra, det hon inte gör jag och vice versa för att vi helt enkelt båda älskar våra barn. Sen har jag mycket att klaga på och säkert hon med, men det gör inte så mycket så länge vi båda gör så gott vi kan.

Jag kan vara rätt hård mot mig själv och kan känna mig otillräcklig på många plan, slå knut på mig och skada min egen hälsa för att jag vänder ut och in på mig för att hinna med att hjälpa mina barn. Har inte svaren för hur man balanserar detta och jag undrar själv hur jag ska hitta sätt att leva ett bra liv, en sak är säker A är inte lösningen.

Tråkigt att höra att du kört fast i din egen utredning, du skriver någonstans i tråden att ett nej inte är ett nej om man står på sig. Det finns kanske även andra orsaker till din självmedicinering med A och det är bedrövligt om du ska falla på byråkratin.

Att vara medberoende till sina barn är vi inte om vi har ett normalt förhållande till barnen. Medberoende är vi bara då vi själva väljer att leva genom våra barn, vilket inte är sunt. Det är inte detsamma som att vi behöver ta hand om dem och att barn i vissa fall alltid kommer ha ett beroende till föräldern på grund av funktionsnedsättning. Men detta är ordklyveri. Jag förstår din känsla att ständig behöva vara tillgänglig och inte själv få möjlighet att se till ditt eget liv och vad du själv behöver för att kunna må bra.

Ursäkta långt inlägg, men du har skrivit så mycket :)

Tycker du är stark som tar vardagens utmaningar nyktert! Va stolt för du är grymt duktigt som ser till dig själv.

Var Dag

Härligt att all gick bra igår ?och Grattis i efterskott ☺️ Jag hade samma ovana som du beskriver ovan - efter separationen så kunde jag dricka när jag ville utan några dömande blickar - jag var fri att göra som jag ville ? Vi får hjälpas åt att ta knäcken på dessa fredagar som du skriver ? kämpa på - önskar dig en mysig nykter lördag ? kram

svagis

Inser att jag inte kände dig tillräckligt Rolf (för att skriva långa inlägg med goda råd) - respect!
Kram
svagis

svagis

GRATTIS till en fin kväll Charlie! Bra att du skriver om alkoholfritt som en bra ersättning - jag behöver fundera på hur jag ska förhålla mig för att inte vara så rädd.

Apropå rädd, jo, ångesten har varit min följeslagare genom livet och jag har liksom haft en stark grundångest och oro i mig själv som var så himla jobbig att leva med. När jag var 23 utvecklade jag dessutom panikångestsyndrom vilket skrämde skiten ur mig och jag fick fobier som gjorde att jag inte kunde fungera, dvs. inte gå längre än till hörnet på mitt kvarter, på nästan 2 år. Sökte hjälp med fobiträning men det fanns inte i primärvården då (1983) så jag fick lägga upp en plan och kämpa ensam. Började gå i psykoterapi privat 1985-1990. Det har tagit många år. Men när en kompis föreslog att jag skulle be att få antidepressiv medicin mot min höga grundångest så förändrades mycket. Jag började ta sådan medicin 1995 ungefär och har tagit den sen dess vilket hjälpt mig enormt när det gäller ångest. Fortfarande får jag ångest, men sällan och inte lika stark. Då gör jag något av de saker jag har på en lista i huvudet; promenerar, tar en dusch, lyssnar på musik, står på huvudet en stund och väntar på att det går över. En viktig sak är att jag försöker att inte ändra mina planer pga ångest utan om jag är på väg någonstans så fortsätter jag (har lärt mig i KBT på senare år).
Kram
svagis

Charlie70

Stort tack för era kommentarer! Ja, jag måste fortsatta skriva har. Det ar ett enormt stöd för mig att få skriva ner mina tankar kring a, potentiella fallgropar och annat. Jag hade arligt talat inte klarat 20 dagar som jag ar på nu utan att få skriva har. Det ar så himla latt att modifiera sina egna tankar efter hand. Men det som ar satt på prant, det finns dar. I dag vaknar jag med latt halsont, lite hostig, huvudvark. Men jag ar fullkomligt REN! Inte ett uns av a i min kropp. Jag har förstått att just den kanslan ar viktig att hålla i och minnas som motiv för att inte ta det första glaset. Darför måste jag så klart skriva om den också har :-).
I dag har jag några grejer jag borde fixa. Har dock redan börjat förhandlingen med mig sjal. Måste jag verkligen till återvinningen just i dag. Det ar ju minusgrader, kallt och cykla och jag ar lite förkyld... Osv. Men just sådana har ting tanker jag att jag får lov att förhandla med mig sjalv om. Allt som rör a ar ju icke förhandlingsbart så något måste jag val kunna bestamma över sjalv? Ja, jag hör att det låter som nar jag pratar med mina barn....
Vi får se hur dagen blir. Nu tar jag en kopp te till. Jag ar INTE sugen på vin nu. Jag kommer inte att dricka något i dag. Jag ser fram emot en nykter dag fylld med inre lugn och harmoni! Lite skönt att 50-veckan ar över. Den har ju milt sagt varit en utmaning nar det galler sug efter vin :-)

Charlie70

I kväll är det tre veckor sedan jag hade min sista fylla. Drack först hemma. Sedan drog jag till puben. Hem kom jag. Med hjälp. En för mig totalt okänd person förbarmade sig genom att leda min cykel hem. Jag har svaga minnen från den promenaden, men minns att jag trillade ett antal gånger. Jag kunde alltså inte gå upprätt hem. Och absolut inte leda cykeln. Cykla var inte att tänka på förstås men det var kanske det jag försökte göra när den okända personen insåg att jag behövde hjälp hem... Tack till dig, du okända! Min 14-åring var vaken när jag kom hem (flickan hos pappa). 14-åringen lackade ut totalt... USCH. Bedrövligt beteende av mig som mamma. Som jag skämdes.

Konstigt nog känns händelsen otroligt avlägsen. Det känns som om det hände för tre år sedan i stället för tre veckor. Fyllan hjälper en att glömma hur det var, därför kan vi hoppa på det igen några dagar/veckor senare och göra om samma sak. Därför tänker jag att jag måste skriva om kvällen här. För att inte glömma. För att komma ihåg varför jag inte ska ta det första glaset. För att jag vill vara den bästa mamman jag kan vara för mina barn.

svagis

Att du KAN skriva om det nu. Det hemska som gjorde att du tog ditt beslut. Å vilken BRA mamma du är som håller löftet till dig själv - RESPECT <3
Här hålls det också löften även om det varit en rätt jobbig dag. Alla röriga impulser slutade med att jag pusslade ihop en lampa som jag köpte från IKEA för 2 år sen men inte orkat läsa instruktionen till - så något gott kommer väl alltid ut av dagen när man håller sig nykter :)
Kram
svagis

Charlie70

Tack svagis! Blev det rörigt och jobbigt för att du beslutade att inte gå på AA-mötet i morse? Jag har ju ett extremt stort behov av att följa min plan just nu. Normalt är jag väldigt flexibel - men INTE nu.

Toppen med nykter! Jag njuter av att inte vara sugen. Jag njuter också av att känna mig trött. Blir sängen innan 21 i kväll tror jag...
KRAM!

svagis

Det blev en inre konflikt om AA-mötet. Jättejobbigt för mig att ändra planen :( Men jag ville verkligen inte gå dit idag. Sen fick jag sota för det också...hela dagen...men inga funderingar på att bryta nykterheten iaf. Bara allmänt spattig - lyckligtvis drabbade det ingen :-D mer än mig själv!
Kram

Charlie70

I dag har jag varit nykter i tre veckor! Just nu känns livet bekymmerslöst. Alkoholen är totalt oviktig för mig. Låt mig nu får några sådana dagar. Tack. En vecka kvar till en månad.

VaknaVacker

Grattis till tre veckor. Så himla bra jobbat på vägen till att bli frisk?
Använder också den där metoden att inte glömma hur dumt jag burit mig åt? Blir lättare att avstå giftet då...

Ha en toppenfin söndag?

TessMa

till 3 veckor????Jag firar 4 veckor idag och känner detsamma som du. A är totalt oviktig just nu. Vill inget hellre än att det får fortsatta så ett tag till. Låt oss bestämma att det blir så?

Kram?