Ångest delux. Kan inte sova. Har druckir varje dag i nästan en vecka, sjukskrivit mig från jobbet. Mår så dåligt, livet känns inte verkligt utan som en jävla dröm. Ljuger om allt, för mig själv och för andra.

Har precis hällt ut det sista BIB jag har, det kändes skönt. Vet ju att jag mår som bäst utan giftet A men i ärlighetens namn så vill jag nog mest bara ta livet av mig.... långsamt. Fast ändå inte. Förtjänar inte det som andra har. Lycka och mig är två olika saker, som inte passar ihop. Det finns ingen mening... var är min mening? Var börjar jag? Kan inte berätta för någon... kan inte... är ensammast i världen... har verkligen ingen. Skäms så över allt med mig själv.

Jag är färdig, jag känner att jag är på botten, kan jag komma längre ner... säkerligen. Men jag orkar nog inte kravla tillbaka om jag går längre ner.

Det är skönt att skriva, en del av ångesten släpper då. Borde kontakta vården för ångesten, men är i limbo nu... efter sommaren kanske jag vet svaren... vem jag är. Förlåt att jag är så otydlig. Men orkar inte gå in i det.

Vet att det är aldrig mer som är det rätta för mig, har slutat förr. Höll upp 5+ månader förra gången och mådde generellt bra av det. Men har också lärt mig att jag inte kan lova mig själv aldrig mer... det blir för stor press och skapar sådan ångest. Måste komma dit då det känns sådär självklart och bra att välja bort A. Att inte ta till det som snuttefilt, belöning, bestraffning.. ja.. för att dämpa varenda jävla känsla jag har. För att inte se verkligheten, mig själv och mina val. Så...

Väljer att inte dricka i dag. Istället ska jag satsa på att försöka sova ut rejält och inte fastna.

Känner med dig, vad tunga saker du går igenom. Det är jättebra att du hittat till insikt att du vill sluta dricka. Med lite nykterhet bakom dig kanske ångesten kan lätta lite.
Vad du än har gjort så förtjänar du visst att ha ett bra liv, du har ett värde i att vara människa och är en fin person som vill bättre.
Fortsätt skriv, här inne är du aldrig ensam!

Hej, det låter som att du har det tungt. Härinne finns gemenskap och stöd. Jag kan också verkligen rekommendera dig att söka dig till något 12-stegsprogram, då får du ett stort socialt nätverk med varma och icke dömande medmänniskor. Du är värd ett gott liv, ångesten och självföraktet har sin grund i alkoholen tror jag. Du hade en nykter period skrev du, hur mådde du psykiskt då? Ta hand om dig, vila och ta en nykter dag i taget. Och igen, kolla upp någon förening där du kan få hjälp och stöd tillsammans med andra!

Jag fixade inte ens en dag... förra gången. Inte konstigt då det fanns öl i källaren. Men i dag (och i dag är det fredag) har jag fixat det. Har åkt hem till mina päron för att bli lite distraherad. Det är inte svårt att inte dricka om man inte har dricka hemma, och om man påminner sig hela tiden att inte köpa något. Det är därför systembolaget är så bra, det skapar ångest och för mig som ni bor i en mindre stad så har det gjort att jag nog handlat mindre än vad jag kunde ha gjort förut. Men trots detta så har jag druckit sjuka mängder i min ensamhet.

Jag har aldrig haft sådär jättestort problem att dricka i grupp. Har för det mesta inte gillat att andra ser på när jag äter och dricker... älskar ju dock att göra det i min ensamhet. Det är just det som är problemet, och det är också bland annat därför jag isolerar mig själv och inte orkar/vill något.

Jag minns när jag var nykter länge förra gången. Då fick jag så mycket energi och orkade faktsikt saker. Jag var fortfarande trött och började jobba så mycket på jobbet (som en ersättning för A) att jag nästan körde slut på mig själv. Men jag mådde över lag väldigt bra när jag inte drack.

Jag går upp och ner i mitt mående. Men det var bättre. Det senaste 5 månaderna har däremot varit hemska. Jag har varit sjuk från jobbet då jag inte orkat gå dit pga. ångest, jag har fått vänta på mina utredningar som aldrig startar, jag får ingen hjälp (och har inte orkat be om hjälp) från sjukvården. Jag har gått upp 10kg i vikt, jag har inte kunnat besöka mina vänner i andra städer... ja det har varit några riktigt pissiga månader.

Just i denna stund så mår jag okej, men det är inte omöjligt att jag vaknar i natt klockan 03, som jag gjort de senaste nätterna, med total ångest. Skamkänslor över mitt drickande, att jag inte kan ta hand om mig själv som en vuxen person göra, att jag är ensam och inte kan/vill/orkar ha familj eller något som liknar ett "normalt" vuxet liv. Endast ett jobb. Men jag vet att man inte ska jämföra sig, med drickandet så glömmer man ju också allt det där - det är en bra distraktion från ens "liv" man har skapat, eller inte skapat under berusningens dimma.

Har funderat förr på möten (AA) men bor nu i mindre stad och jobbar på ett ställe där jag inte känner mig bekväm i det. Sedan är det även så att jag har viss social fobi och avskyr sånt där kumbaja skit, lekar och att behöva göra saker som inte inspirerar mig i stunden. Får ångestpåslag av att göra nya saker eller vara i nya situationer. Däremot så vet jag att förra gången jag klarade att vara nykter länge så skrev jag här varje dag. Och var 100% ärlig mot mig själv och detta forum. Så det är min plan även denna gången.

Jag vet att jag inte kan dricka i sällskap för det bjuder in till fusk, men det kan jag inte lova att jag kommer klara, det enda sociala liv jag har med några nära vänner skulle försvinna om jag helt förbjöd det. Jag vet dock att jag är 0 eller 100%, det finns inga mellanlägen och jag vet också att ett litet misstag för mig innebär att jag tappar fotfästet totalt. Kanske inte på en dag, men styrkan jag bygger upp försvinner bara sådär. Sedan har jag också sjukt dålig impulskontroll och mitt inre känsloliv och tankar om rätt/fel förändras dagligen på ett skrämmande sätt. Men skadar ju inte någon annan än mig själv, det har jag alltid sett till.

Nu har jag skrivit för mycket, och för länge. Det blev bara ett rabblande av inre tankar, men det är just detta jag vet att jag behöver. De närmaste veckorna kommer vara skittuffa, jag har semester (men det hade jag förra gången också när jag påbörjade min nykterhet) och värmen inbjuder till dumdristiga beslut. Jag tar en dag i taget och vill försöka njuta och inte leva fake.

Jag är en sån person som behöver 8 timmars sömn, det funkar även med 7h, men med mindre än det blir jag och känner mig bakis hela dagen (även om jag inte druckit). Har i några veckors tid inte kunnat sova, och det är det enda som har funkat i mitt liv. Pust. Men vet att det har att göra med bl.a. värmen. Har ganska svår RLS och tar medicin för det men det tar inte bort krypningarna, bara behovet av att göra något åt det. Ska låta det gå ett tag till. Har ju semester snart och då spelar det ju inte så stor roll.

Nu till en annan liten grej som jag kommit på om mig själv. Jag är så himla motpolig (det är inget namn - men hoppas ni fattar). För exempel. Jag tycker om att göra spontana saker, fast egentligen inte, speciellt inte om de inte är självvalda. Jag blir väldigt stressad när något sådant händer och kan i princip stänga av, alternativt leva i ångesten och maska, vilket sedan leder till att jag mår dåligt senare. Jag älskar att planera, men har inte kapaciteten att följa planeringar. Värst är om man har stämt möte med någon, jag får ALLTID en känsla av att jag vill skita i det - roligt eller tråkigt. Bara för att det är sån press och jag måste tänka på det och under tiden ofta inte kunna göra något. Att gå och vänta på något är outhärdligt. Därför reser jag nästan aldrig, övernattar sällan på annan plats, umgås begränsat med vänner, försöker att inte lova saker - för jag orkar helt enkelt inte.

När man läser stycket över så kan man ju tro att jag är någon riktig knäppis, med noll social kompetens och att ingen skulle någonsin gilla mig. Tvärtom, detta får jag väl ändå ge mig credd för. Allt det där jobbiga syns som tur är inte på utsidan. Är väldigt omtyckt på mitt jobb och av mina vänner. Har inte jättemånga nära vänner men tillräckligt för mig som kan tycka det är ganska jobbigt att "komma ihåg" att kolla till dem. Ingen av dem vet om mitt problem med dricka, tror jag - och är väldigt säker på. Ingen på jobbet vet. Vännerna vet dock att jag inte alltid mår så bra och att jag i nuläget väntar på senare delen av min utredning. En utredning inom NPF, för de jag berättat om detta har inte förstått och kan inte tänka sig. Men jag är så himla bra på att inte visa det, att visa fasaden. Men vet ju inte om jag har någon NPF, det kan ju bara vara så att jag är deprimerad, social fobi eller ptsd. "Bara".

Nej, nu har värktabletterna gjort sitt, får sån huvudvärk när jag inte sovit. Så nu ska jag gå ut i köket till min mor och äta frulle.

Väljer att inte dricka i dag, väljer att inte åka hem förrän efter 15.00 så kan jag inte även om infallet skulle infinna sig.

haha.. jag lurade alkoholdjävulen i dag igen :) Klockan har passerat 15.00 och systemet är stängt.

Är dock lite nere då en av mina bättre vänner fyller 40 år och ska ha bjudning/fest i kväll (ca 15-20 pers). Vet att det kommer bli så himla roligt och framförallt god mat och dricka. Men då jag varit lite småkrasslig och varit hemma denna vecka så känner jag inte att jag kan gå. Ungefär som att jag inte förtjänar det. Sen känns det olustigt också då jag varit sjuk, även om jag mår ok nu. Det är ju också bra då jag inte kan dricka om jag inte är där. Hade inga jätteproblem att inte dricka i sällskap, blir inte läskad av att se andra dricka. Herregud jag åkte ju på en ålandskryssning med mina tjejkompisar utan att dricka. Något av det värsta jag gjort, ville inte dricka. Kom mest på att den scenen inte är min grej. Avskyr packade människor och folk som kladdar på en och man måste prata med massa okända ointressanta människor om ingenting.

Nu är jag hemma i min lägenhet, det är ganska städat och fint, det känns så skönt. Ska försöka ge mig iväg och handla lite om några timmar så jag kan unna mig lite även om det inte är A. Vet att jag måste gå ner de där extra kilona jag lagt på mig de senaste månaderna men en sak i sänder, det kan jag fokusera på om några veckor då jag har kommit in i en rutin.

Har några A-fria öl hemma som jag kan ta om jag vill unna mig, det är ingen trigger som tur är för mig. Det som är jobbigast är väl att få tiden att gå, vet egentligen inte varför jag bara inte går på festen... men känner mig inte helt bekväm i mig själv nu heller + att det var tema på festen. Jag AVSKYR teman, varför kan man inte bara få vara så som man är!? Sånt ger mig ångest. Jaja... nu ska jag ju inte gå så...

Det är så skönt att vara tillbaka här och bara skriva, inte för någon annan (sen om någon läser så är det ju självklart okej och trevligt) men att bara få ut allt det där inne, för det är just allt det som jag inte vet hur jag ska hantera - det goda, det onda - alla känslor. det är just dem jag dricker på. Jag dricker för att jag är ensam, uttråkad, unnar mig. Jag dricker för flaskan är min "bästis" som aldrig sviker, jag dricker för att förstöra för mig själv och jag dricker för att skada mig själv. För att ta livet av mig långsamt brukar jag tänka... fast på något halvt omedvetet sett. Har man inget att leva för, eller har man ingen att leva för snarare så är det lätt hänt.(OBS är inte självmordsbenägen, bara inte jättesugen på livet alla dagar, det innebär inte att jag vill att det ska vara slut)Tror helt ärligt att jag inte hade varit i samma situation som jag är i nu om jag hade haft en partner eller familj som jag bodde i. Det vet jag ju såklart inte, kanske hade smugit med det. Men har ofta inget behov av att dricka ihop med andra, inte alls. Gör det ju ibland då det synes vara adekvat och det kan vara trevligt, men inte in i kaklet med målet att dricka så mycket så jag somnar av det. Att jag tuppar av. Fan vad sjuk man är.

Men nu ska jag kolla tidningar om bra erbjudanden, göra en shoppinglista och göra en ansiktsmask innan jag ska shoppa :)

Bra att du stannar hemma och tar det lugnt ikväll, kan vara svårt att kämpa med nykterheten på fest med folk man är van att dricka med i början. Om du bara orkar kämpa ett tag kommer snart fördelarna med nykterheten, som du själv beskriver, att du fått energi och mått bra. Tänk att det där goda mående finns inom räckhåll, du är snart där!

Vaknade 05.15, fick sova ca 5h i alla fall. Men vaknade och hade så mycket energi att jag gick ut och tog mig en promenad på ca 50 minuter. Det var så uppfriskande och skönt. Nu känner jag mig lite osäker på vad jag ska göra. Borde åka till min andra lägenhet och renovera, men är lite trött ändå. Borde fixa med lite saker, handla, panta, hämta paket osv.. men kan inte det bara vänta? Det kan jag väl lika gärna göra i morgon!? Kanske ska städa i stället?

Ska nog bara försöka vila inför morgondagen då jag jobbar. Jobbar bara mån-ons denna vecka och sedan börjar min semester. Har semestern lite uppdelad i år men har det lugnt under sommaren och kan jobba lite hur, var, när jag vill. Skönt!

Har inte så mycket att säga i dag, hade en helt okej kväll i går, åt mat, lite snacks och drack 2 A-fria öl. Lite rastlös men helt okej. Ingen fara ännu, inget sug alls.

Ganska tom i huvudet annars... men väljer att inte dricka i dag. Istället njuter jag av kallt mineralvatten och melon.

Helt rätt taktik! Lyssna inåt på vad kroppen behöver (vila.) Fokusera på fördelarna (arla morgonpromenad) och ta en dag i taget. Bravo!

Kram ?

Åkte faktiskt och handlade och fixade alla bestyr jag hade i morse. Men sen dess har jag mest latat mig. Har ändå känt mig okej. Men nu måste jag säga att jag blir himla sugen på öl när det är så varmt. Kan ju ta en A-fri men det är ju inte riktigt samma, det är inte det som kroppen vill ha. Men det är heller ingen jättefara. Huvudet vinner mot kroppen med 10 mot 2 just nu. Så ingen fara egentligen. Men värt att ändå skriva det för att påminna mig själv.

Jag vet att jag kommer ha så mycket mer tid och energi framöver utan A, men att jag också kan få ännu mer problem med sömnen, jobbiga tankar osv. Berg och dalbana delux. Det jag fick med mig förra gången som jag var nykter vilket var i höstas (ca 175 dagar) var att jag fick en framtidstro, en livsglädje, en tro och ett hopp om en framtid. Det var det största, ja förutom de där vardagliga sakerna som att inte behöva lägga så sjukt mycket tid på att tänka på A

Det här med tankarna på A vet jag försvinner mer och mer. Och det var nog värre förra gången för då visste jag inte om jag skulle fixa det mer än 3 dagar. Men att planera när var och hur man ska köpa A, försäkra sig att man har tillräckligt hemma, planera så man kan handla innan stängningsdax, ha ångest av att de på systemet känner igen än, eller att någon man känner ska se en handlar (och vad man handlar) på en vardag, hur man ska göra sig av med flaskor/BIB smart, när man måste börja/sluta dricka för att kunna köra dagen efter.

Sen har vi alla tillbehören, för det räcker inte med öl eller vin (det är mitt jam) utan snacks, mat, mys.. ja allt det där måste också planeras. Kommer ihåg att det var sån lättnad att inte behöva fundera på det. Sån ångest som försvann.

Visst är det sjukt att A skapar så mycket ångest och tar så mycket tid, när det bara ger den där "goa" känslan en stund på kvällen. För mig i alla fall. Men jag har ju kommit på att jag använder ju inte bara A för att jag är glad, ledsen.. för bara känslor. Jag använder alkohol för att PÅ RIKTGT skada mig själv. Är övertygad om att det är ett självskadebeteende, på ett annat plan än att "bara" vara beroende, vilket jag också är. Men detta självskadande beteende återfinns inte bara med A utan med många saker i mitt liv (skär mig inte eller så), men med mat, kärlek, vänskap.. ja mycket. Jag är inte värd det.. så därför försöker jag antingen inte, ignorerar eller övertygar mig själv att det ändå inte är någon som ser, som jag behöver stå till svars mot.

Är ganska säker om ex. min boss skulle komma på att jag dricker som jag göra (dricker ju ofta inte på vardagar men det har hänt) och han skulle prata med mig så skulle jag sluta illa kvickt, om någon visste. För jag skulle känna sån skam och sån pliktkänsla (vilket är en av mina starkaste egenskaper). Men vem vet, stigmat att vara alkoholist (vilket jag ser mig som, jag har inte bara problem med alkoholen) funkar inte i den värld vi lever i och jag är inte stark nog att stå upp för mig själv och alla oss inför gemena man.

Det blev ett längre inlägg än jag tänkte. Nu måste jag ta en coffeintablett så jag kan komma igång och fixa lägenheten innan nästa vecka startar.

Vi har klarat ännu en dag ju. Att en a-fri öl inte fungerar är just att den saknar den där kemikalien som just fipplar till det med de övriga kemikalierna i hjärnan och ger en kemisk belöningskänsla. Alla droger funkar så. En del biologiska varelser har en kropp som klarar av den kemiska reaktionen bättre en del klarar av den sämre. Så nu får vi skippa kemikalien A. Ja jag är kemist... ?
Jag har klarat dag 3, ute och försökt titta efter fjärilar. Blev myggbiten och solbränd. ? Men jag tog in naturen på ett nytt sätt. Mer medvetet. Jag njöt av promenaden för mitt drickande på helgerna har gjort att jag nedprioriterat det jag vet att jag gillar.
I morgon tar vi dag 4. Jag ska till Previa för ett prat med den läkaren som “satte dit”. Hen är en humorlös jäkel men det var väl bra att hen är rutinerad. Hen har väl sett flera fall tidigare från alla möjliga olika arbeten och personlighetstyper. Duktiga, högpresterande, plikttrogna trillar dit även de för kemikalien A eller EtOH som jag skriver den vanligast. Många kramar till dig och alla andra ❤️??

Sitter på jobbet och mår rätt så bra. Det är lugnt här, jobbar inom skolväsendet (jag är inte pedagog) så nu när eleverna är utflugna så kan man axla ner sina ambitioner lite och bara invänta semestern.

Fick en tanke förut att det vore kul o partaja lite, men sen kom jag på den där superhärliga tidiga promenaden jag hade i går morse och så blev jag bara så osugen på att dricka.

Jag slutade ju dricka 4 juli förra året, och trots att man kan tro att sommar och semester borde vara svårast så var det nog enklare för mig. Det finns som ”hur blev det så här” skriver så mycket man försummat, saker man vill göra innerst inne, fast man inte gör för att inget är viktigt förutom A. Tack förresten för ett klockrent inlägg ”hur” ?☺️

Ibland är jag så glad att jag inte har någon egen familj, jag slipper ändå ångesten över vad jag utsätter andra för. Och andra sidan så har jag ju ingen som kan checka mig, me. Jag har ju alltid trivs bäst själv, i mitt eget sällskap - så kan jag inte läsa mig själv (read myself) så är det illa.

Återigen till mina självskadande tendenser, jag vet att jag behöver terapi för detta och har jobbat mycket med mig själv vad gäller sånt. Men måste över den där j-a puckeln (utredningen). Sen blir det antingen medicin, acceptans, terapi, assistans eller dylikt.

Nej nu måste jag väl återgå till arbetet. Statistik och samtal på arbetsbordet i dag, älskar o se mönster - tänk vad häftigt att man faktiskt får lov att gilla sitt jobb ❤️

I dag väljer jag att inte dricka, istället är jag tacksam för alla fina människor runtomkring mig

Är nu hemma från jobbet, fick och har ett rejält sug efter A. Men det kommer inte ske i dag.

Har huvudvärk, det är varmt (vilket jag hatar) och kläderna sitter för tight. Pust, att man (läs jag) kan gå upp och ner så ofantligt på bara någon timme. Nu vill jag mest bara lägga mig ner och sova och glömma att jag måste vakna i morgon och göra samma sak igen.

Det blir bättre, suger kommer bli mindre. Drömmarna om att bara försvinna (in i vindimman) fungerar ju inte. Det ger mig inget i långa loppet, det sätter bara livet på paus medan jag själv åldras. Allt annat händer runtomkring mig men jag förblir 23 (vilket jag tror var åldern då jag drack själv för första gången)

Sitter på min balkong och dricker Loka Melon Lime - den smakar inte öl, men den smakar gott ?

Jag vet att jag skriver för mycket, men just nu är det just vad jag behöver.

Från att ha varit på botten för några timmar sedan så har jag nu hämtat mig. Mor kom hit med min hund (han bor hos mina päron då jag jobbar som jag gör) så jag fick gosa hund och även prata med en kusin som jag inte pratat med på länge.

Sen åt jag lite chips (jag är en chipsoman), fick lite dåligt samvete så gick ut på en långpromenad en timma, är så jädra otränad nu efter all öl och vin så pulsen kom upp rejält när jag traskade på. Det kändes som jag genomgått ett långt träningspass och blev helt svettig. Så det blev duschen.

Nu känner jag mig ganska tillfreds, blir inte av med denna nedrans huvudvärk, men fortsätter dricka min Loka, ta en treo och hoppas på det bästa.

Fan vad duktigt jag har varit i dag, har även kommit på en sak. Under den tiden jag var nykter förra gången så hade jag en sån jädra härlig attityd, jag var positiv till allt, öppen och glad. Det längtar jag tillbaka till, är väl inte den mest negativa i världen inför andra, men jag tror det lyser igenom när man inte känner det själv inuti. Dit ska jag igen. Minns när jag var hög på att inte dricka, att vara sådär mallig, att se och förstå det där som de som dricker aldrig kommer fatta. Dit vill jag igen. Jag vill leva ÄKTA... inte fake.

Vi som är nyktra är de upplysta, de som dricker är grundlurade!

Jag väljer att tänka så i alla fall. No way att jag vill dricka alkohol, lika lite som jag vill dricka bensin.

Riktigt bra kämpat! Bra att du går ut och knatar dig svettig och trött, då får rastlösheten lite att jobba med och du sover bättre.

Kram ?

...så väl från förra sommaren när du startade den nyktra resan. Hur imponerad jag var av din styrka när en annan som jag vacklade hit och dit (inte pga av fylla men hur mitt upplägg var)

Fortsätt att skriva! Själv laddar jag huvudet och pannbenet för att snart kliva in i nyktra rummet igen.

Hejja dig och alla här inne!

Andrahalvlek, tack ?? kännersamma. Pellis - minns dig så väl ❤️ Sänder dig kärlek och styrka.

Så det är dag 5, risigt väder ute, vilket i vindimman hade varit perfekt men nu när jag har bestämt mig för att gilla att gå ut och gå så Känns det lite småtrist.

Men sitter på jobbet just nu. Jobb i dag till 12.00 sen tar jag semester. Ska ta en lunch då med en av mina bästa vänner. Hon är så himla fin ❤️ Tacksam.

Oj vad känslosam jag är, men vet ju att det är så här. Alla känslor som varit bortryckta och förglömda kommer upp på en och samma gång när man blir nykter.

Tänkte i går på att jag är glad att jag har lite social fobi ibland folk som jag inte känner, typ affärer, det gör att det tar emot extra mycket att bara dra till systemet. Jag måste ju tänka 5 gånger på det istället för att bara gå på impuls som jag gör med så mycket annat. Ni ser, jag försöker tänka positivt. Det finns något positivt med allt. Som tur är så hämmar det mig inte jättemycket. Får inte stark panikångest, det är mest jobbigt innan och tar mycket energi, men fixar det såklart.

Nu ska jag jobba lite. På agendan i dag är att städa undan papper och förbereda sommararbetet som jag ska ta med mig hem.

Räknar minuterna!

Väljer förresten att inte dricka dag, istället ska jag äta gott och kika på några riktigt bra serier i kväll ❤️

Nu sitter jag här hemma i soffan efter jobbet... jag dricker inte, tänker inte heller göra det MEN nu har jag semester, nu ska jag chilla och såklart så börjar den där envetna hjärnan direkt att gå till - Detta måste firas med en B... NOPE!!!!! Stopp och belägg! Jag hade tanken, jag har tanken, tanken ligger där och gnager lite, men det är bara en tanke. Varför ska jag fira att jag har semester? Jag tycker ju inte speciellt mycket om semester (jag vet att jag är annorlunda). Varför fira att mina rutiner bryts?

Nej, ingen dricka för mig. Inte i dag. Inget party här inte.

Jag fixar detta. Jag vet att jag har en inre styrka och ett driv, jag vet ju att jag kan. Jag måste hitta andra medel än mat och dryck som hjälper mig om jag nu måste fira något. Men en dag i taget, nu lägger jag all energi på att inte ta första glaset.

De ringde precis på mottagningen som ska göra min utredning... den ska dra igång nu, flera hade avbokat tider pga. semester (hur fasiken man kan göra det när man har de besvären man bör ha om man ska genomgå en sån utredning kan man ju undra, men ändå...) Jag ska få komma in redan tisdag nästa vecka!

Trodde jag skulle behöva vänta hela sommaren tills allt skulle starta.

GUD vad skönt att det drar igång, på riktigt. ÄNTLIGEN! Och vad skönt det känns att vara en sån som inte dricker då, för det var jag när allt detta drog igång, det var just det som fick mig att söka efter hjälp. Det var just att inte dricka som fick mig att vilja leva, vilja veta och orka att ta klivet att ringa VC för att se "vad som är mitt fel".

Euforisk lycka nu! Detta lever jag på i dag.

Vilken tur du hade! Det blir riktigt skönt för dig att gå till botten med alltihop och få den hjälp du behöver.

Och den bästa hjälpen ger du dig själv - vara nykter!

Kan du ”fira” semester på annat sätt? Extragod mat?

Kram ?