av Gäst

dricker jag för mycket

måne
tis, 2011-01-04 - 10:20

hej alla goa vänner
sorry att jag varit borta
o ni misstänker att man kanske har fallit igen
men så är inte fallet
varit nykter sen den där helgen i början av september
men varit upptagen,,har nämligen tagit mig an ett skilsmässobarn,,
en ståtlig pojke vid namn Bamze,,,
1,5 år gammal,ljuvlig,,,
svart gatukorsning mellan golden,bernad senner,rottweiler och schäfer
ser ut som en större variant av golden,med lite mer rottweiler över huvet o
schäferns bakdel o svans
tycker om barn,van vid katter,o ett lugnt o fint psyke
pusselbiten som fattades
min gamla vän kommer alltid att ha ett rum i mitt hjärta
men jag mår bra av att ha en tyst trogen vän,att dela mina promenader med
o han är så kärleksfull
min man har fått konkurrens,hihi,
men jag mår så mycket bättre med en hund omkring mig,,,
saknar er alla
hoppas innerligt att ni alla mår bra
o att detta år blir fint o nyktert
lugnet finns i mig,men allt går upp o ner,
har vant mig vid mitt innersta
som får lov att ha dåliga dagar,jag vet att de kommer ibland
men det tuffar på
en promenad,en lugn stund,lite ödmjukhet
snusa på mina barn,vara glad att de är friska
att jobbet är ok
maken är kvar
fast jag drar mig undan i bland
hab börjar vänja sig,,
min egentid är så viktig för mig
återhämtning
på mitt allra innersta plan så når vi inte varann
kan inte begära att han ska förstå allt
men så behöver det väl inte vara heller
jag har förlikat mig med den jag är
vad jag behöver
och där ingår tid för mig själv,för att må bra
o en massa kärlek från barn o make förståss!!
men jag är inte samma människa som förut
är en lugnare person idag
mer ödmjuk
kräver inte en massa prylar
söker naturen,där är det enda verkliga ställe där jag verkligen får själslig ro
på mina dagliga promenader med min nya vän
under tystnad,tankar jag kraft o energi
att bara få vara
en lugn dag
leenden från mina barn (men ack så mycket trilsk o tjafs också,inte lätt att ha tonåringar!!)
en go bok
stressar inte,mår så dåligt då
prioriterar
vilar hellre än dammsuger om jag måste
snurrar det för fort blir jag bara lessen
äter mina antidepp.tänker inte sluta,behöver dem ett tag till

en stjärna på himlen
lyser förunderligt klar
skänker hopp och ingivelse
att glädjas åt det liv vi har
för trots brutna löften och svek
ånger och misstänksamhet
så hittar man ,om man söker,
vägen till innerlig frid,
låt det ta tid.
"det är svårt att finna lyckan inom sig,
men omöjligt att finna den någon annanstans"

love u all
carpe diem
måne

lillablå
tis, 2011-01-04 - 21:15

Vad glad jag blir Måne, att läsa att du har det bra!!!
Stora kramar!

måne
fre, 2011-01-07 - 06:17

söta ni ,kul att ni har läst o kramat mig tillbaka
goa vänner
som jag i hjärtat känner
finns där och förstår
alla vi vet hur man i själen mår
efter att ha kommit ut ur stormen
slagits med svarta ormen (alko ormen?!)
eh,nej stopp
det blev inget bra rim
mest stim
tvättar bort med lite vim
simsalabim!!
naj,glöm det där
för tidigt för poesi
jag har inte druckit tillräckligt,,,
med kaffe ,,,,,
har ett stort hundhuvud i mitt knä
varmt o gott
liksom kaffet
ska jobba denna klämdag
sen hem o baka smörgåstårta
min son fyller år i morron
he loves smörgåstårta
så om ni har vägarna förbi......
saknat er alla
vi hörs
puss puss
Måne

Mie
lör, 2011-01-08 - 16:41

Måne.... vart har du fört dina steg?
Hur går dina tankar?
Vad rör sig i ditt inre?

Tänker på dej.../ kram från Mie <3

måne
ons, 2011-01-12 - 08:32

oj,vilka djupa frågor,,,,
vart mina steg går,,,
längre inåt i guess
blivit en mer inbunden person än vad jag kanske vill
men styr inte det själv
har ett omättligt behov av ensamhet,tystnad
och ro
blir lätt lessen av för mycket surr,,,
barnen orkar jag ,för att min kärlek till dem är så oändligt stor
o mitt allt
maken halkar efter,vi når inte varann på mina djupa plan
mina funderingar
tankar
svårt att förklara också
för i ord blir det så lätt fel
men jag begär inte av honom att förstå
man har gjort en inre resa
som inte syns utanpå
han har dessutom börjat på nytt jobb så han har mycket själv just nu
men det största ligger nog i att han får vänja sig vid mina behov,,
att lära sig att jag drar mig undan för att jag vill det
inte för att nåt är fel,han tror lätt att något är fel ,att han sagt eller gjort nåt
men vi har ett långt förhållande bakom oss,haft många kriser
allt får ha sin tid
kärleken finns
o tiden måste jag ha,för att må bra
Mina dagar är lugna,så lugnt det kan bli,dottern är tonårsstinn,sonen snart tonåring
o den lille börjar förskola snart
men de är härliga,som ungar ska va,jobbiga,trilska,uppstudsiga,mjuka,stöddiga,
kaos råder emellanåt
men de är friska,o det går bra med kompisar o skola,vad mer kan man begära
jag jobbar min deltid,ägnar mig åt barnen,hemmet ,jycken o mina heliga promenader,läser mycket
försöker inte ta på mig för mycket
så gott det går
är nykter
allt går upp o ner
men jag är nykter
inget sug alls
men är ödmjuk
tar en dag i taget
försöker leva här o nu
har fått erbjudande om att plugga 25% av min arbtid,till undersköterska,med betalning
låter intressant
men jag vill orka också,jag jobbar ju mindre iofs
kanske skulle göra det
Lilla Mie
hur mår du i ditt inre
kram Måne

Mie
ons, 2011-01-12 - 18:20

Måne, mkt som finns i ditt inre.
Bra att du tar dej egen tid.
Ta vara på chansen till plugg... guld värt.

Mies inre känns ganska stabilt... mellan varven.
Ibland kommer ngt orosmoln & sveper in.
Rör runt likt en orkan för att sen lämna mej utmattad.
Försöker att inte stanna i det negativa som pockar på.
Barnen & jag lever vårat liv.
Själv har jag förstått & accepterat att det är så här det kommer att se ut.
Julen är en prövningen då det finns så många förväntningar.
Vi klarade den.

Vardagen smyger sig på igen & livet tuffar vidare mot nya utmaningar.
Som hos dej, en tonåring & en påväg in i tonåren....
Underbart, läskigt, kaos, mys.....

Att aldrig kunna vila från ansvar är tungt.
Alla strider är mina... Allt... ingen att bolla med när beslut ska tas.
Glädjen är min oxå.
Jag är oerhört tacksam för att allt det är mitt, samtidigt som det gör mej trött.

Att ta emot hjälp är min räddning.

Drick en kopp tea Måne... sjunk in i dina egna tankar låt ditt inre omsluta dej.
Kram från Mie.

Kvinna-mamma46
lör, 2011-01-15 - 06:21

Så fint att läsa om all kvinnokraft hos er, Måne och Mie. Liksom hos många fler här på forumet. Modersinstinkten är nog en av de starkaste krafter som finns. Och väldigt tuff. Inte längre självklar som hos andra däggdjur. Så många andra krav på oss och en otroligt förlängd barndom hos våra telningar eftersom samhället ser ut som det gör. Men när tonåringen återfår sin hormonella balans, intelligensen återigen används fullt ut så har man plötsligt unga vuxna och man bara gapar över att denna unga vuxna människa är så klok, trevlig, rolig och kan så mycket.... Så här i efterhand så kan jag se att jag var alldeles för lättpåverkad och orolig. Skulle stått som klippa och visat mig vuxen istället för att gapa tillbaka eller oroat ihjäl mig om nätterna.. :) Men det är alltid lätt att vara efterklok.

Sonen min är allt det som jag skrev ovanför, men han bor hemma, går inte iväg till några praktiker, städar i stort sett aldrig sitt rum och sin bil. Sover om dagarna, tränar och är med flickvännen på kvällarna och spelar fifa hela nätterna... (tror jag.. fast kan ju aldrig veta om de hittar på annat bus oxå) Blir aldrig färdig till nånting. Säger bara vänligt att jag ska städa ikväll, när vi tjatar och ber. Om ett år står han förmodligen helt utan pengar och vi har inte råd att försörja honom mer än med mat och husrum, möjligtvis. Vet inte riktigt hur jag ska göra... köra ut honom en gång för alla?

viktoria
lör, 2011-01-15 - 08:43

det måste kännas emellanåt. Att älska så mycket och inte kunna påverka situationen i en tillfredställande riktning. Såklart skulle du inte må bra av att kasta ut honom, men finns ingen mindre dramatisk lösning? Så klart förstår jag att du, som är en klok och sund människa undersökt detta, men har verkligen inte kommun/socialtjänst möjlighet att förse honom med boende? Tror du att han skulle klara av att bo själv, skulle han må bättre, sämre eller lika...? Det är klart, för att få boende den vägen krävs förmodligen någon form av motprestation, som en praktikplats eller annan typ av sysselsättning? Vet inte...men jag förstår att det smärtar dig Pia, vi vill ju se våra ungar breda ut sina vingar då det är dags, och vi vill andas ut då vi ser att de vingarna bär. Tänk att våra barn verkligen är en förlängning av vårt eget nervsystem på något vis. När jag ser min dotter ha själsligt ont värker det också i mig, hennes smärta blir min vilket ibland gör det svårt att vara den klippa du beskriver pga att oron lyser så stark.
Många kramar till dig Pia, och tack för att du skriver här då och då.

lillablå
lör, 2011-01-15 - 14:45

Har verkligen saknat dina fina inlägg...
Jotack, jag mår rätt bra, sakta men säkert går det framåt,
men oron finns kvar, oron för att inte räcka och duga...
året har börjat fint, har fått tag i ett förstahandskontrakt på en
liten trea, med balkong och Mitt Namn på dörren! Oroar mig såklart
för hur det ska bli, om jag kommer trivas och om jag kommer kunna
inreda den tillräckligt fint och sånt... men jag har snart en fast punkt,
något som är mitt och där jag hör hemma...
hoppas att det blir ännu ett steg mot ett mer fridfullt liv!

Ta hand om dig Måne, och fortsätt skriv en rad då och då!
stora kramar!
/k

måne
tis, 2011-01-18 - 08:17

tack för era värmande svar
skönt att ni finns kvar
likt en hjälpande vind
smeker mot min kalla kind
när det blåser hårt
stundom lätt stundom svårt
att ta sig igenom livet
återfå kraft
inget är för givet
ödmjukhet och vemod
men är lycklig att jag stod
upp för mitt inre
tog mig tid
att söka frid i mitt sinne
lever här och nu
just nu
i denna stund
minut för minut
sekund för sekund,,,,,

Önskar dig ALL lycka lilla blå med din lya
inred utifrån dig själv,med enkla saker
som får dig att må bra
mjuka färger
oroa dig inte för att det ska bli fint
hur andra ska tänka
skit i det!!!
DU är den enda som kan känna
vad som blir rätt
jag jobbar än på det också
att inte bry mig om vad andra tänker o tycker
men det är inte lätt
men varför behaga alla andra
då tynar man själv bort
o är det nåt som vi alla med våra bakgrunder o problem
måste göra så är det att börja tänka på oss själva
våga tro på oss själva
inte ta på oss alla andras sinnesstämningar
Men visst är det så,som du skriver också Victoria
att ens barn påverkar hur du mår
i alla lägen,men att man hjälper så mycket mer genom att
bara försöka finnas där
o vara hel i sig själv,lättare sagt än gjort
men att våga lita på att barnen växer genom sina svårigheter
klarar sig,om vi finns bakom,sen vet man ju aldrig,vart livets vingar bär hän
med våra juveler,men då har vi ju gjort vårt bästa
att finnas,inte döma,men lyssna,försöka trösta osv
min dotter skiftar otroligt nu,snart 15 år,,
ena sekunden svart,sen vitt,vilsen,stark,svag,tuff,,,,
svårt att bemöta
men jag försöker att va lugn i alla lägen
ibland får man sätta sig ner,räkna sakta,lugn o fin,för att inte brusa upp
vad hjälper det att jag gormar,
o jag blir alltid så lessen efter sånt
stress o skrik gör mig oerhört lessen o nere
har blivit mer känslig
lugn o ro,,
nu kommer min lille o vill ha frukost
en femårig nakenfis med sömndruckna ögon
snusa honom i nacken,,,,lycka,,,,,
i love u all
carpe diem
Måne

måne
lör, 2011-01-22 - 07:25

lycka är,,,,,
att få borra in näsan i en lurvig varm varelse
i mitt fall min goa hund
så glad att jag tog mig an detta skilsmässobarn
tvekade lite eftersom det var så nära inpå min älskade jyckes bortgång
men ångrar mig inte för allt i världen nu
han är så härlig
tillgiven,kärleksfull,busig o gosig

lördagmorron,sitter här med en kopp kaffe
ledig men somnade tidigt igår,efter lets dance,så jag har fått min sömn
är ingen kvällsmänniska
njuter hellre av lugnet på morronen
vart en ok vecka,men jag är lite mer nere än vanloigt
förbaskade psyke,som far upp o ner
men samtidigt är jag lugn,,,och nykter
tar det som det kommer
så här är jag
känner mest för min make,som inte riktigt kan hantera mina dagar
när jag drar mig undan när jag får chans
har förklarat så gott det går hur jag känner
att det inte beror på honom,,,
att jag är vilsen o lessen inombords ibland
att det är så jag är
att jag inte orkar med för mycket då
han har svårt att ta in det
säger,kanske du ska byta medicin
gå o prata med nån,,,,
men jag vet i mitt innersta att det inte hjälper
jag är så här
o har funnit mig i det själv
hur ska jag få honom att förstå
märker att han själv mår dåligt när jag drar mig undan
men jag har ju försökt så många ggr att förklara
svårt
det blir slitningar
har fyllt år i veckan så idag kommer syskonen,,
och mor min
har inte sett henne nykter på länge
hoppas innerligt på denna dag
oftast är det ju maken hennes som kör
så det är ju inget hinder att dricka
o hon drar ju sig inte för att komma onykter bland barn o barn barn
stackars barnen mina,de tror väl hon är sån naturligt
livet är inte lätt
puss alla godingar
Pia,gott att du läser o skriver tillbaka
vickan,mie lillablå
alla ni andra likaså
kraaaaaam Måne

surran
mån, 2011-01-24 - 18:54

Du är här än. Jag är så glad att jag gråter. Fast jag grinar ju hela tiden just nu. Typ 50 gånger om dagen.
Saknat dina vackra ord. Varför varför slutade jag att vara med er?? Hur kunde jag vara så dum?

Har lämnat mina barn ensamma för att åka till stockholm och supa. En gång fick de vara ensamma i 10 dagar...Jag skäms som en hund (eller en hund kan inte skämmas lika mycket som jag). Jag har varit helt förblindad. Helt jävla puckad i flera månader.
Jag sket i ungarna på julen, på nyår alla dagar som man ska vilja vara med sina barn. Så mycket har hänt som jag skulle vilja berätta men orkar inte just nu. Jag har i alla fall sökt hjälp hos min arbetsgivare så nu är det no return. Min exmake är nykter sedan 5 månader och går på möten och psykolog. Men jag, jag vet ingenting och jag är så jävla rädd för vad som ska hända nu. Alla mina kollegor kommer att få veta det här. Alla!!! Men just nu skiter jag i det. Har varit helt bombad på valium 10mg som jag tagit två om dagen i helgen bara för att jag trodde att de skulle göra mig lugnare och friskare från min abstinens. Köpte dem i egypten så gud vet vad det var i dem för jag kunde knappt gå!!

Nu är det slut med det. Nu är det slut med allt vad döva sig själv heter. Så trött på att leva mitt liv på det här sättet. Hur kunde jag svika mina älskade barn. Min son har flyttat till sin pappa av olika anledningar. En av dessa anledningar är att han har en mamma som är helt puckad i huvudet och inte ställer upp på någonting. Bara gud vet vad jag har ställt till med för resten av hans liv. Och min 16 åriga tjej som fått klara sig själv så mycket de sista månaderna. Hon har hållit masken för det sista hon vill är att flytta hem till pappa. Nu har hans elaka tjej flyttat. Hon flyttade ut för att viktor flyttade in. Hur sjukt är inte det. Inte bara alkisar som har problem i skallen. Men hans pappa förstod till sist och valde sin son. Tack gode gud för det!!!

Nu gäller det bara att få ordning på allt igen. För sista gången.

Kram min månstråle!

surran
tis, 2011-01-25 - 13:51

Kan bara säga att det behövs. Jag gråter hela tiden och får ingenting ur händerna. Och hela tiden är ett telefonsamtal bort från att jag ringer mitt ex och ber han ta hand om mig. Han är nykter nu men jag kommer att äventyra den och det vill jag inte. Han ska till psykolog i morgon och jag hoppas han får den hjälp han behöver med mig. Jag är som ett jäkla virus i hans hjärna.

måne
sön, 2011-01-30 - 06:37

hej lilla vän
gör mig ont att läsa om hur du mår
men ge inte upp ,skickar alla mina månstrålar för att lysa upp din väg,,
men själen värker såå förbaskat när man sviker sina barn
det som är det enda som betyder något
men nu har du tagit ytterligare ett kliv,,
djupt den här gången,arb kamrater
chefen,likabra att lägga alla kort på bordet
visa sig som den lilla människa man är
sårbar,vilsen,sargad,
o därifrån välja
livet eller mörkret
jag valde livet
men gudarna ska veta att mörkret ändå förföljer mig
psykiskt jobbigt,now and then
men nykter,
så jag håller mig borta från botten
är lite sorgsen i själen
so let me
så här är det
så här är jag
känner frid i naturen,kramar från barnen
fast gud vad det tjafsas i detta hus !!!
de kommer sällan överens med varandra
värst är de två äldsta
tål inte se varann
o jag o maken som inte hittar fram till varann
jag försöker,men finner mig ändå avlägsen från honom
vad hände
jag har blivit en djupare människa
på så sätt att jag söker ro inåt
trivs med att vara själv,kräver det,,
lilla surran,du måste hitta dig själv igen
liksom jag
jag lyssnar gärna

ett frö för vinden
en tår längs min kind
en gång för länge sen
min själ var trind
numera sargad av åren
händelser som ej går att sudda ut
det enda att göra,gå framåt,livet får inte vara slut
för bortom sorg och ångest
leda och smärta
om så bara en bråkdels sekund
jag skönjer ett hjärta
där ljus och kärlek
finns
lever hand i hand
på hoppets strand
väntar på att vi ska gå iland
,,,,,,

oj,nu måste jag käka frukost,arbdag idag
massor av kärlek till dig surran
o ALLAni andra
Måne