av Andrahalvlek

Andrahalvlek
lör, 2020-10-31 - 10:33

Idag vaknade jag inte förrän kl 9.30, tjoho! Skönt att slippa vakna i ottan när man faktiskt får sova, och bör sova efter att ha genomlevt en skitjobbig arbetsvecka. Som jag överlevde med bravur! Även om det kändes som jag kröp över målsnöret.

Bakom mig har jag två skitjobbiga arbetsveckor, som dock ger mig mentala guldstjärnor hos både mig själv och kollegor. Inga bakomliggande syften med det där och då, men jag vet av erfarenhet att vissa saker kan bli mer lättjobbade framöver då. Som chef gäller det ju att via handling skapa tillit hos medarbetarna, som gör att de MEDarbetar med mig istället för att MOTarbeta. Min egen chef har inte fattat den lilla viktiga detaljen än, vilket gör hennes jobb som chef väldigt motarbetat.

Det känns i kroppen att jag har legat väldigt still, har träsmak i vissa kroppsdelar när jag vaknar. Inte drömt något, det gör jag sällan numer. Eller drömmer gör jag förstås, men jag minns inte drömmarna. Och det är skönt att slippa. Ibland i början kändes drömmarna så levande att det nästan kändes som jag var lika vaken på natten som på dagen, men att jag var sysselsatt med helt galna saker. Min hjärna får drömma så mycket den vill och behöver, men jag vill helst inte vara medveten om det.

I helgen ska jag lägga lite tid på ”Närvarandepodden” med ex-alkisen Bengt Renander (för mig helt okänd man). Underrubriken är ”Stoppa tankarnas terrorism”. Det känns som det går hand i hand med mitt nya nyktra liv, att vara mer närvarande här och nu hela tiden. Jag känner att jag är det, men nu vill jag förädla den insikten och kunskapen ytterligare. Det känns som steg 2 i utbildningen nykterhet.

Förrresten har jag även funderat lite generellt på mina framtidsplaner. Flytta? Byta jobb? Hitta en man? Till slut har jag landat i att jag har inte bråttom. Jag trivs bra här under min korkek ? Just nu i alla fall. Jag behöver landa i mitt lugnare förhållningssätt till typ allt, innan jag tar drastiska beslut.

Men att jag ens tänker så innebär också att jag har öppnat de dörrarna på glänt. Närhelst ödet får för sig att skicka endera bostad, jobb eller man i min riktning så är jag mer beredd. Tror Bengt Regnander uttryckte sig så här: ”Ödet bestämmer, vi följer” i det senaste avsnittet av Alkispodden (som jag inte lyssnat klart på än). Jag tror på ödet, är så kallad fatalist, men jag tror inte alls på Gud. Dock tror jag på varje individs inneboende styrka, som i kombo med ödet skapar vår livsresa.

Jag tänker också att det kommer att bli påfrestande för alla inblandade när min yngsta dotter flyttar till eget hem till våren. Jag kommer att må dåligt som fan, men jag måste visa henne happyhappy approach inifrån och ut. Hon kommer dessutom att behöva ha kvar båda sina gamla hem, som en trygg bas att ramla tillbaka på under ett bra tag.

Det sista jag behöver göra då är att stöka med ny bostad, ny kärlek och nytt jobb. Viktigast först - vara nykter. Näst viktigast till våren - få dottern att trivas i sitt nya egna hem. Jag vet att jag än en gång väljer att stå tillbaka själv. Men det ingår i livskontraktet mammaskap. Barnen först, mamma sen.

Kram ?

PS. För er som fortfarande tror att alkohol är nödvändigt för att få sova finns ett Craig Beck-klipp på temat som heter ”How do Alcohol effect sleep”.

Torn
lör, 2020-10-31 - 13:32

Härligt med sovmorgon! Samma här. Hoppas verkligen det lugnar ner sig på ditt jobb.❤️ Som sagt, nu har du ju börjat fundera över framtiden och det är ju ingen brådska, och en vacker dag så slår ödet till. Har du något önskemål när det gäller ett nytt jobb? Kanske åka till en massa naturreservat och fota och skriva reportage om dem. Typ som marknadsföring för Blekinge.? Men det gäller ju att dra in pengar på det, åtminstone så man klara att leva att normalt liv som man är nöjd med.

Sol och 17 grader här i dag! Jag flydde källaren och sitter i solen och njuter i stället för att renovera.?

Kram

Andrahalvlek
lör, 2020-10-31 - 14:53

Det hade ju varit drömjobbet ? Jobba för Visit Blekinge! Skulle passa mig utmärkt. Allt inom skrift, form och bild hade passat mig.

Det hade också passat mig att jobba med HR, personalfrågor. Men jag vill jobba förebyggande, jag är så trött på att bara ta hand om folk som är utbrända. Jag vill bidra till ett hållbart psykosocialt arbetsklimat, det är frågor som jag brinner för. Men jag har tyvärr ingen utbildning, är självlärd på HR-området. (HR betyder human resource, allt ska vara så anglifierat, suck).

Trygghetsrådet är också något som jag kastar nyfikna ögon på. De jobbar med personer som har valt att sluta på ett företag eller som blivit uppsagda. De coachar folk att hitta nya spår i livet.

Kram ?

Andrahalvlek
lör, 2020-10-31 - 18:08

Jag har alltid varit noga med att uppmärksamma allhelgonahelgen ihop med mina barn. Jag har tagit tillfället i akt att prata med dem om döden, minnas de som är döda, och vara lite ledsen om behov funnits.

Idag blev den här dagen ännu mer konkret eftersom jag hade öppnat köksfönstret och en talgoxe flög in och sen bröt den nacken när den försökte flyga ut genom rutan i vardagsrummet. Yngsta dottern tog hand om den döda fågeln med full frenesi. Stackars fågeln ?

Döden är verkligen abstrakt, för alla, men extra mycket om man som min dotter har en utvecklingsstörning. Det gäller att prata om det många gånger, på olika sätt. Att min pappa är död, det vet hon. Men hon minns honom inte eftersom hon bara var två år då. Vi har bilder på de två ihop, och hon pratar ibland om morfar som är död.

När barnens pappamormor dog var det väldigt svårt för yngsta dottern att förstå. Hon trodde att pappamormor var kvar på sjukhuset, dit hon hade åkt för att hon var sjuk. Ett besök på kyrkogården hjälpte inte, förrän stenen kom på plats. Med pappamormors namn på. Då förstod hon. Tror vi.

Näst på tur var vår älskade hund för drygt två år sedan. Det blev väldigt handfast och konkret, och så sorgligt och ledsamt som det bara kunde bli ? Jag fick med mig honom hem från veterinären och jag satt med honom i famnen i baksätet på bilen medan äldsta dottern körde till huset. Barnens farmor hade förberett yngsta dottern och när hon fick veta gick hon ut på gräsmattan, titta mot himle och sa ”snälla Gud, ta hand om Lakrits!” ❤️

Sen satt jag på verandan med älskade pudelpojken i famnen medan barnens pappa grävde en riktigt djup grav i skogsbrynet i anslutning till tomten. (Jag vet att det inte är tillåtet, men där finns inga grannar.)

Då fick yngsta dottern uppleva sorgen också. Både min och sin egen. Mest knäckt var hon nog över att hon inte kunde trösta mig, att jag inte kunde sluta gråta. Men sorgen kom över henne också många gånger de efterföljande dagarn, hon grät och pratade om hunden och det gjorde verkligen ont i oss alla.

Idag besökte vi älskade pudelpojkens grav. Den lilla fågeln fick dela hans grav. Vi tände ljus för honom, min pappa och mina mor- och farföräldrar. Därefter besökte vi pappamormors grav på kyrkogården i byn, och slutligen körde vi till kommunens största kyrkogård som vi aldrig har besökt förut. Har inte haft anledning.

Jag blev så positivt överraskad. Där finns en stor traditionell kyrkogård, men där finns också ytor med gravar under träden, som i små skogsdungar. Trots att kyrkogården är gigantisk blir varje liten yta lite mer ombonad. Där vill jag ha en grav! Under tallar och ekar, bredvid blåbärsriset. Kan inte tänka mig en bättre plats.

Började prata med dottern om det. Att jag ville ha en grav där under träden. Att hon kunde få en grav bredvid mig. Men då räckte inte fantasin till längre. Hon skrek rakt ut ”NEJ”. Misstänker att det inte var graven hon protesterade emot, utan mer döden. Att jag ska dö. Att hon ska dö. Så vi bestämde hon och jag att vi ska inte dö. På länge, viskade jag lite tyst.

Sen åkte vi till McDonalds och åt middag. Diskussionen om döden får vi fortsätta ta en annan dag. Nästa allhelgona om inte annat.

Önskar er en fortsatt chill helgkram ?

FinaLisa
sön, 2020-11-01 - 07:41

Andra halvlek, Tack för en fin text, vi borde prata mer om döden..?
men det är inte alltid så bekvämt hos alla.
Men om man tränar på att tala om den så vänjer man sig lättare.
Man ska leva livet men tänka på döden, var det någon som sa...

Kram ??‍♂️?

Andrahalvlek
sön, 2020-11-01 - 10:11

Har man ett barn med utvecklingsstörning så blir det lättare att prata om allt med enklare ord. Och repetera, repetera, repetera. Men vissa saker är för abstrakt för henne. Stress till exempel. Hon kan inte skynda sig. Och klockan är också klurig, att passa en tid. Att trösta någon som är ledsen känns dock helt naturligt för henne.

Men en död fågel, en död hund och döda släktingar är det viktigt att prata om. Näst på tur är nog farfar tyvärr. Hans bror dog nyligen, så de har pratat om det mycket. Men när det är någon man älskar som dör så blir det så mycket svårare. Jag är inte beredd på hennes reaktion, eller min ex-svärmors. Fast hon och jag pratade om det lite i lördags faktiskt. Att det i princip kan ske när som helst (han fyller 85 år och är lite halvkrasslig). Hon sa då att huset är betalt så hon kan bo kvar i lugn och ro. Det känns skönt att veta.

Jag ska nog prata med min mamma om döden också. Hur hon vill ha det. Gravplats, kremering, musik, ceremoni, arv och så vidare. Om hon har några särskilda önskemål. Så jag slipper gissa. Givetvis tänker hon på det. Jag ska bara våga fråga, och vi ska våga prata om det. Och vi vågar, det är bara tiden som ska avsättas för det. Det är inga ämnen man vaskar av på en kvart precis.

Kram ?

Andrahalvlek
sön, 2020-11-01 - 12:20

I det senaste avsnittet av Alkispodden får man lära känna ex-alkisen Bengt Renander. Han har podden Närvaropodden med underrubriken ”Stoppa tankarnas terrorism”. Han har också skrivit böcker om vikten av medveten närvaro, att vara här och nu hela tiden. Inte låta sina tankar vistas varken i dåtid eller framtid, utan att vara närvarande här och nu.

Det är något man kan lära sig med hjälp av meditation/mindfulness, och det är en viktig pusselbit i nykterheten. Tror jag. För mig känns det som årskurs 2 i nykterhet, så jag börjar med att lyssna på hans podd med en väldig frenesi. Förstås. Jag är ju ex-alkis, vi gör allt med frenesi ?

I det senaste avsnittet av Alkispodden säger Bengt att ordet ”okej” är nyckeln. Sämre dagar och sämre situationer ska man okeja, utan att värdera det mer än så. Upprepa okej tills det känns okej. Med andra ord acceptans. ”This too shall pass” är ett tredje sätt att uttrycka samma känsla.

Jag tänker också på AA:s sinnesrobön med budskapet ”ge mig kraft och kunskap att påverka det jag kan påverka och släppa det jag inte kan påverka, och förnuft att förstå skillnaden.” (Kan inte den exakta ordalydelsen, men den lyder ungefär så där.)

På det temat så har jag faktiskt släppt både coronautvecklingen i omvärlden och USA-valet just nu. Det finns ingen som helst anledning att jag ska uppdatera mig på den utvecklingen just nu. Jag mår bara dåligt av det. Min lilla positiva energi dräneras när jag känner mig vanmäktig och uppgiven. Ingenting som jag gör kan göra någon skillnad. Jag vet vad jag tycker, men jag behöver inte berätta det för allt och alla. Jag kan välja att hushålla med min energi genom att helt släppa den typen av nyheter. Jag lär få veta ändå hur det går i USA-valet. Jag är glad att jag inte är amerikan.

Kram ?

Andrahalvlek
sön, 2020-11-01 - 22:55

? Närvaropodden #003 ”Minska missbruk”, med Camilla Kuylenstierna som gäst.
? Boken ”AnsvarsFULL” av Camilla Kuylenstierna.

Hon jobbar numer som interventionist, så coolt! Ska börja lyssna på boken ikväll.

Kram ?

Vinäger
sön, 2020-11-01 - 22:40

Mycket bra tänk vad gäller vad du lägger din energi på. Speciellt när det varit extra mycket på jobbet.

Hade själv en extrem arbetsvecka med många övertidstimmar. Då jag har ett ganska krävande arbete blev det i mesta laget.

Men jag säger som du, tänk om jag hade druckit samtidigt. Då hade det varit betydligt jobbigare. Men nu slapp jag det.

Ta hand om dig. ?

Kram

Andrahalvlek
sön, 2020-11-01 - 23:25

Och med alkohol i kroppen hade sömnen blivit dålig, och den här helgen hade försvunnit i ett bakrus - och nästa vecka hade blivit ännu jobbigare. Nu känner jag mig utvilad, till och med taggad att jobba med enbart MINA arbetsuppgifter.

Tack för din hälsning Vinäger ❤️

Kram ?

Andrahalvlek
mån, 2020-11-02 - 20:34

Lyssnar på boken ”AnsvarsFULL” av Camilla Kuylenstierna just nu och den boken är verkligen drabbande. Fy fan vad illa det kan vara. Den boken gör ont i magen.

Camillas mamma och pappa var alkoholister, liksom hennes mormor. Hon berättar om sin barndom så det gör på riktigt ont i mig. Hon berättar om sitt eget drickande så det också gör ont i mig.

Har inte kommit så långt ännu, men det är redan en bok jag verkligen vill rekommendera.

Kram ?

Andrahalvlek
tis, 2020-11-03 - 20:50

Nu är en annan person sjuk. Så jag har fått rycka in igen ? Det är fan också, bara för att man kan något så ska man behöva rycka ut i tid och otid. Ingen lugn och ro alltså, viktigast först får gälla även den här veckan.

Mest trist är att sjukdomen i fråga sannolikt är symtom på dåligt ledarskap. Min chef tror att hon gör alla rätt, men det blir så fel. Och jag har påtalat och påtalat och påtalat - och till slut kommit fram till att det enda sättet för mig att överleva är att markera rejält mot min chef. Men andra medarbetare orkar inte markera lika rejält, och då får det sådana här följder.

Jag har deltagit i en distansutbildning idag också, fram till lunch ungefär, med fokus på psykosocial arbetsmiljö. Känns nästan som ett hån. Hur ska jag ensam kunna vända den här atlantångaren? När ska jag få tid att jobba förebyggande med psykosociala arbetsfrågor istället för att bara släcka bränder?

Allt det här jobbsnacket är förstås ointressant för er, men det är bra för mig att skriva ner det. Då tvingas jag sätta ord på vad jag tycker, tänker och känner. Hantera mina känslor och tankar på ett annat sätt än att dämpa det med alkohol. Inte en enda gång de senaste veckorna har jag tänkt att vin skulle vara en lösning på min jobbstress. Heja mig!

En sak fick jag med mig från utbildningen idag som jag kan applicera på den här arbetsdagen. Ett nytt mantra: ”Nu är inte alltid”. Men de orden lägger jag den här dagen till handlingarna och kavlar upp armarna imorgon igen. Min chef är verkligen lyrisk över det jobb jag gjort, så vi får hoppas att det här märks i lönekuvertet så småningom ?

Kram ?

Se klart
tis, 2020-11-03 - 22:23

Vilket kämp du har.
Och inte alls ointressant utan viktigt, hur vi ska hantera våra stresstoppar, motgångar och chefer- och vilka chefer vi ska vara.
Jag läste Kuylenstiernas bok för ett antal år sedan och redan då tyckte jag den var fasansfull. Ibland har jag sett på den typen av förfall och elände med ett konstigt intresse (drack nog inte så mycket då) men alltid haft svårt med människor som druckit för mycket, varit uppmärksam på den typen av signaler. Sen gick man själv runt med den där bjällran runt halsen.
Jag följer valet ikväll, men hoppas du får en lugn avslutning på dagen och lite enklare utmaningar imorgon! Kram och godnatt ?

Andrahalvlek
ons, 2020-11-04 - 07:23

Tack för din kommentar, då slipper jag ha alltför dåligt samvete över mina långrandiga inlägg om jobbet. Det är ju ett viktigt område för min del att hitta andra lösningar på. Stress på jobbet har jag ju löst med vin tidigare. Nu har jag inte den dämparen längre, nu måste jag hitta andra sätt att förhålla mig till stressen.

Idag är jag glad att jag helt struntade i att följa USA-valet igår kväll och i natt. Istället kollade jag på några avsnitt av Leif&Billy (lagom humor för min hjärna just nu) och sen gick jag och la mig kl 23 och har sovit gott hela natten ??

Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-11-04 - 07:23

Tack för din kommentar, då slipper jag ha alltför dåligt samvete över mina långrandiga inlägg om jobbet. Det är ju ett viktigt område för min del att hitta andra lösningar på. Stress på jobbet har jag ju löst med vin tidigare. Nu har jag inte den dämparen längre, nu måste jag hitta andra sätt att förhålla mig till stressen.

Idag är jag glad att jag helt struntade i att följa USA-valet igår kväll och i natt. Istället kollade jag på några avsnitt av Leif&Billy (lagom humor för min hjärna just nu) och sen gick jag och la mig kl 23 och har sovit gott hela natten ??

Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-11-04 - 18:52

Arbetsdagen har varit hyfsat lugn, lugnare än igår. Jag har bidragit med det jag kan, och har ändå fått gjort det jag hade tänkt. Tor-fre tänker jag BARA göra mitt eget jobb. Punkt. På fredag tänker jag kompa ut efter lunch som kompensation för de senaste två veckornas övertid. Nästan varje dag har jag jobbat en timme övertid.

Inleder kvällen i tv-soffan med att uppdatera mig på röstkaoset i USA. Vilken cirkus. Vågar inte hoppas för mycket, men det är förstås väldigt svårt att inte låta bli att hoppas. Nåväl, allt blir som det blir.

Kl 19 börjar körsången LIVE på facebook ? Som jag har längtat efter att sjunga! Saknar förstås den fysiska kören massor, men det här är mycket bättre än ingenting. Bara tanken att flera tusen står hemma i sina vardagsrum och sjunger samtidigt känns otroligt mäktigt. Jag kopplar upp mig på tv:n här hemma och sjunger och skrålar allt vad jag orkar. Körsång är vetenskapligt konstaterat bra återhämtning för hjärnan!

Kram ?