av Illaute

Illaute
lör, 2020-12-26 - 09:10

Till dig, Andrahalvlek!
Har inte loggat in här på några dagar så jag missade din fina hälsning.
Mina barn har inte uttryckt med ord än vad de tycker om att jag är nykter men jag känner i varenda fiber i kroppen att vi kommit varandra närmare.
Ska verkligen försöka att inte bli bitter men det är så sorgligt att jag inte lyckats med dettta tidigare.
Att vara nykter är underbart!
Börjar närma mig 2 månader nu och det har bara blivit lättare och lättare för var dag som går.
Ja, jag vet att det är förrädisk tunn is jag går på men än så länge håller den.
Men det gäller att komma ihåg och aldrig glömma varför jag slutade.
Aldrig ta första glaset!
Kram ?

Andrahalvlek
lör, 2020-12-26 - 11:01

Jag var lite orolig de första månaderna för att det gick ”för lätt” när jag slutade dricka. Men sen tänkte jag att det måste ha berott på att jag verkligen hade bestämt mig, inifrån och ut. Med hundra procent av mig själv, det fanns inte minsta tveksamhet inom mig när jag väl hade bestämt mig. Plus att jag fortlöpande lärde mig ALLT om vilket gift alkohol faktiskt är, och att jag höjde alla fördelar med nykterheten till skyarna.

Jag känner verkligen inifrån och ut att jag numer tack och lov slipper dricka alkohol. Att slippa den hetsjakten efter nästa glas vin är en enorm befrielse. Jag är inte troende, men det här är nog så nära känslan frälst jag kan komma tror jag. Så tydlig skillnad är det på mitt mindset.

Jag ångrar också att jag inte tog itu med detta tidigare, men jag ältar det inte och jag grämer mig inte. Jag konstaterar bara att det är synd att jag inte gjorde det här tidigare, men det berodde på att jag inte var redo tidigare. Precis som vid vilken skilsmässa som helst, det tar sin tid att landa ordentligt i sitt beslut. Det måste få ta den tiden. Det tog många år innan jag ville erkänna för mig själv ens att jag var en problemdrickare. Många år.

Minns första gången jag lyssnade på Alkispodden hösten 2019, i oktober tror jag. Jag blev så obekväm av att de så obrytt pratade om att de var alkisar att jag inte kunde lyssna klart på avsnittet ens. Jag stoppade huvudet i sanden och började lyssna på en ljudbok istället.

Jag minns incidenten så tydligt. Genom att bara lyssna på Alkispodden så kändes det som ett erkännande, men jag VILLE ju inte ha problem med alkoholen. Jag VILLE ju så hjärtinnerligt gärna vara en helt ”normal” drickare. Jag ville och ville och ville, tills jag var tvungen att inse faktum. Och när jag hade insett faktum fullt ut tog jag konsekvensen av det och började jobba med mig själv. I samma stund var det som om jag hängde av mig en blyväst av dåligt samvete och skam.

Det är aldrig för sent, men det blir svårare och svårare för varje återfall så därför ska man verkligen ha respekt för risken för återfall och absolut inte ta för lätt på det. En del säger att återfall tillhör sjukdomen. Må så vara, men det behöver inte vara en naturlig del av sjukdomen. Jag har inte tagit något återfall, och tänker inte göra det heller. Jag tänker åtminstone göra allt som står i min makt för att förhindra det. Mest för att jag behöver min värdefulla energi till annat.

Kram ?

Illaute
tis, 2020-12-29 - 08:30

Har också hört att återfall ska tillhöra sjukdomen. Om jag skulle råka ta ett återfall skulle det kännas som ett enormt svek inte bara mot mig själv utan också mot mina barn och min sambo. Det är ju dom enda jag berättat för. Och er här på forumet förstås.
Just nu känns det väldigt avlägset att dricka, men jag vet att jag måste vara på min vakt.

Firar 2 månader idag! Känns toppen!
Har lyssnat genom alla bra poddar nu om alkohol. Alkispodden, En dag i taget och 2 fyllon och en sanning.
Finns det någon mer bra som ni kan tipsa om?
Lyssnar just nu på boken: Jag som var så rolig att dricka med. Få börja om hela tiden för jag somnar som en stock efter typ 5 min. Men den verkar bra. Tipsa gärna om ljudböcker på Storytel. Suger i mig som en svamp.
En gång svamp alltid svamp ?

Andrahalvlek
tis, 2020-12-29 - 08:40

This naked mind med Annie Grace finns som podd, och Beroendepodden är också bra. Närvaropodden gillar jag också, det är steg 2 i nykterhetsarbetet. Vara här och nu, nu, nu. Acceptera det som är okej, okej, okej. Nyttigt som fan.

Kram ?

Illaute
tis, 2020-12-29 - 08:42

Ja, just nu känns det bara toppen!
Visst tänker jag på alkohol och har sug då och då men fördelarna med nykterhet väger trippel så tungt än att ta det där första glaset.

Illaute
ons, 2020-12-30 - 08:27

Jag läser om att de flesta dricker på olika känslor och olika triggers.
Jag har funderat och funderat på vilka mina skulle vara. Har ingen aning.
Tror bara att jag dricker (drack) av gammal vana. Det är verkligen något jag ska ta reda på.
Så jag kan undvika dem....

Sisyfos
ons, 2020-12-30 - 09:38

Många härinne har tipsat om Eckhart Tolle, jag har själv inte läst hans böcker men tittar på en del på youtube där han bland annat pratar om att kontrollera sina tankar. Att vara här och nu, och det är vi ju många som har lite problem med härinne.
Du skrev om din rädsla för återfall och det är klart att det bästa är att inte hamna där. Men om man nu gör det ska man istället se det som ett lärtillfälle, för det är egentligen då du får information om vad för känslor eller tillfällen du dricker på. Det är ingen katastrof om man slutar direkt igen. Vill bara skriva det, för det är ju rätt vanligt ändå och ibland tror jag att det inte räcker att sluta och att bli hög av att man lyckas. Man behöver vara där och borra i varför, när, hur. För mig kom återfallet när livet en längre period hade dragit på i en rasande fart, jag hade fullt fokus på att hålla andra flytande och glömde mig själv. Just regelbunden eftertanke och reflektion tror jag är nyttigt, då kanske man stoppar innan hjärnan kokar över.
Tror också att det är viktigt att fundera över i vilka sammanhang man drack och vilken effekt det fick.
För att våga ha kul?
För att vila?
För att slippa tänka?
För att få energi?
Du skriver ”gammal vana”, vilket i sig säkert också kan stämma och det är kanske lättare att komma tillrätta med än om det var för alkoholens kemiska effekt.
Så fortsätt att fundera... jag har själv numera många förklaringar och teorier angående mig själv.

Illaute
ons, 2020-12-30 - 12:59

Måste börja känna efter mer vid vilka tillfällen suget kommer över mig.
Har liksom inte reflekterat över det som
triggers tidigare men det klart att jag måste ju också ha dem.
Ensamhet kan vara en orsak till att jag valt att dricka.
Men på slutet blev det ju nästan att jag valde ensamheten för att få dricka ifred...
Nu har jag lite att fundera på.

Mattan
ons, 2020-12-30 - 13:22

Så bra jobbat!
Jag vill tipsa om boken Jag kan ha fel, av Björn Nattiko Lindeblad. Han delar med sig av tankar ocn insikter bland annat från sin långa tid som skogsmunk i Thailand. Den är proppad med guldkorn och bra sätt att tänka om våra känslor och handlingar som passar bra nu när vi förändrar saker i våra liv. Stor kram o gott nytt år

Illaute
tors, 2020-12-31 - 08:18

Toppen med boktips. Suger som sagt i mig som den svamp jag är.
Ser fram emot ett nytt nyktert år.
Ikväll ska vi ha en lugn nyårsafton. Min sambo har köpt ett alkoholfritt vin och bubbel till tolvslaget. Undrar om jag orkar hålla mig vaken så länge nu när man inte är i ”gasen”?

Ha en riktigt fin kväll och gott nytt nyktert år!

Illaute
tors, 2020-12-31 - 12:45

Vill önska alla fina här på forumet en fin nyaftonskväll, förhoppningsvis nykter för den som vill det.
Jag vet att jag kommer sluta det här året nykter och börja 2021 likaså.
Kram på er kämpar!

Illaute
lör, 2021-01-02 - 19:28

Läser och hör här och var att det tar ca 3 månader innan man känner ”full” effekt av sin nykterhet. Jag har ju varit nykter nu i 2 månader och några dagar.
Tänker väldigt mycket på alkohol och alkoholism. Det pågår en ständig bearbetning av nykterhetsprocessen i mitt huvud. När jag är ledig och har möjlighet vill jag bara lyssna på poddar och ljudböcker som handlar om alkoholberoende.
Det har eskalerat mer och mer från att jag för en tid sen knappt tänkte på alkohol alls. Det är som sagt bara olika faser man går igenom. Längtar till den dag jag kommer på att jag inte tänker på alkohol över huvudtaget.
Pratade med min sambo i dag när vi bastade och han frågade om jag kan tänka mig att gå på AA-möte. Jag blev så himla glad att det kom ifrån honom.
Har ju tänkt många gånger att jag både vill och borde men varit för feg.
Nu i Corona-tider så kan man ju vara helt anonym på ett internet-möte.
Ska börja där tänkte jag.
Har lyssnat på ljudboken The Stop drinking expert med Craig Beck. Han tycker inte att man ska kalla sig för alkoholist och han menar att alkohol är ett gift som dödar.
Fick en ny vinkel på min nykterhet som tål att tänkas på.
Han är ju amerikan och kommer från en annan kultur med en annan typ av alkoholvanor men det fanns mkt bra att ta till sig.
Ska börja lyssna på Annie Grace böcker ikväll. Det värsta är ju att jag somnar då snabbt så jag tappar bort var jag är hela tiden. Fick hjälp av en kollega som berättade att man kan ställa in så att det stängs av efter tex 15 eller 30 min.
Toppen för mig som är så kvällstrött.

Nåt nytt som hänt med mig är att jag nästan aldrig är hungrig längre. Men är däremot toksugen på godis och sött hela tiden istället. Inte bra... tränar regelbundet som tur är.
Men efter att ha druckit vin och öl varje dag så kan jag nog äta lite godis istället.
Har skrivit det förut tror jag.
Tjatar lite...

Illaute
mån, 2021-01-04 - 12:58

Har under mitt alkohol-aktiva liv gjort så jävla mycket dumt.
Ända från det jag började dricka vid runt 14-15 års ålder så har det gått snett säkert 8 av 10 gånger.
Har alltid druckit mer än jag tänkt mig och blivit fullare än jag tänkt mig.
Jag har vaknat upp på de mest konstiga ställen.
Har vaknat i sängar som jag definitivt aldrig hamnat i om jag varit nykter.
Jag har ljugit för min familj och för mina vänner.
Jag har smusslat och smugit, trasslat och ljugit.
Ljugit inte vara för andra utan mest för mig själv.
Min självkänsla har bara sjunkit för varje fylla, och ångesten och självföraktet har stigit i samma takt.
Innan jag tog steget den här gången att bli nykter höll jag på att förvandlas till en våt fläck. I dubbel bemärkelse.
Vaknade varje morgon och föraktade mig själv för att jag inte kunde låta bli att dricka. Kände mig liten, svag och äcklig rentav. Usch!

Nu känner jag plötsligt att jag börjar bli någon dag för dag. Jag är som ett pussel där bitarna plötsligt börjar passa ihop och bilda mig. Den jag är ämnad att vara. Kanske mitt riktiga jag som inte funnits på många år.
Vaknar numer nykter varje morgon och känner mig lite stoltare över mig själv dag för dag.
Känner mig mer hoppfull inför framtiden. (Trots Corona)
Är fortfarande rätt trött både på morgonen och kvällen men jag vet att det inte är på grund av alkoholen och då är det ok.
Jag FÅR vara lite trött.
Livet är lite tröttsamt.
Nu lever jag mitt liv och inte bara överlever.
Jag känner att jag har kommandot.
Är inget offer längre.

Vill snabbt få det här på pränt så jag kan återvända hit de dagar jag vacklar.

Just nu mår jag bra och tycker att jag är en rätt ok människa.
Med fel och brister, men jag kommer inte göra val som jag inte kan stå för dagen därpå.
Det är slut med det nu. Det ska gå den här gången.
Jag vill bli nykter för alltid.
Tar det försiktigt och tänker en dag i taget.
Men jag vågar och vill också tänka och säga att det är forever.

Torn
mån, 2021-01-04 - 13:13

Otroligt härligt att läsa! ? Jäklar vad bra du har jobbat för att komma dit du är nu. Ditt tålamod och kämpande gav resultat.?

Kram

den nya använd…
mån, 2021-01-04 - 13:25

...kul att läsa en sådan inlägg. Verkligen top notch!
Jag blir bara glad för jag bli påmind om hur mit eget liv såg ut för många år sedan samt att min resa såg precis likadant som din nu. Och den försätter... Visst är det härligt att titta i spegel på morgonen och tycka om det man ser istället att hata... ?

Men en fråga har jag(om du vill besvara såklart).
"Pratade med min sambo i dag när vi bastade och han frågade om jag kan tänka mig att gå på AA-möte. Jag blev så himla glad att det kom ifrån honom.
Har ju tänkt många gånger att jag både vill och borde men varit för feg.

Var kommer "fegheten" ifrån, eller vad den handlar om?

Andrahalvlek
mån, 2021-01-04 - 20:40

”Jag är som ett pussel där bitarna plötsligt börjar passa ihop och bilda mig. Den jag är ämnad att vara. Kanske mitt riktiga jag som inte funnits på många år.”

Otroligt fint beskrivet. Plötsligt passar de olika bitarna ihop som de ska ? Och man kan inte läsa sig till hur förändringen känns, man måste verkligen uppleva den. Med alla sinnen.

Kram ?