Nu är det dags att skapa min egna tråd här. En tråd där jag skriver mina tankar om hur det går för mig i min nykterhet. Jag vill jättegärna ha respons från er, men framförallt är tråden till för att jag själv ska kunna skriva.
Det är ju så att ibland förstår jag inte vad jag tänker förrän jag läser det jag skrivit.

Snabbversionen av mig hittils för er som inte känner mig är:
33 år gammal som var på behandlingshem i november och december för att förändra mitt destruktiva drickande. Gift med Lelas som också finns här på forumet.
Tog ett återfall en kväll i slutet av januari men har sen dess varit nykter och börjar hitta glädjen i livet.
Räknade dagar och det drar sig mot ca 120 dagars nykterhet nu. Bortsett från kvällen i januari.

___________________

Jag är på jobbhelg denna helgen (nån form av teambuilding) och ikväll var det middag.
Jag har våndats lite för att åka iväg och inte ha nån bakdörr att fly genom ifall det skulle kännas jobbigt på nått sätt. Men det går bra.
Jag satt ganska nära bordet där öppnade vinflaskor stod och väntade för att bli serverade. Jag satt och tittade på dom länge och tillslut tänkte jag: jag vill inte ha vin även om jag hade kunnat. Det var en skön känsla som naturligtvis kommer kännas annorlunda en annan dag. Men just ikväll fick jag känna hur det känns att vara nykter utan att kämpa med vita knogar och ågren.
Jag ska strax gå och lägga mig och jag gör det med ett leende på läpparna.

att lyssna på riktigt är egentligen en stor konst. Det är så lätt att fångas i sina egna tankar .... Men viljan att lyssna är i sig mycket värd. Eftermiddagshäslningar till er alla / mt

vana

Jag ska fr.o.m nu tänka på att träna mej på att lyssna...ta in....ska börja med min son.

mr_pianoman

Kul att det rör lite på sig, och att det pratas om alkohol och dess biverkningar. Och att man faktiskt kan ha kul även nykter. För det kan man ju!

vana

....det är egentligen ingen konstig sak att inte dricka alkohol.Flera på mitt jobb dricker inte alkohol,o även en del grannar jag har...o det första jag tänker är INTE att de är nyktra alkoholister utan att de faktiskt ha gjort ett medvetet val.Att jag inte dricker gör mej inte till en udda person i den kretsen.
I min familj ses jag kanske mer som en udda person(enligt mej själv)eftersom mina syskon dricker väldigt normalt o inte har några problem med att sätta gränser,samt en väninna jag har sedan många år,som inte heller kan se mitt "dilemma".
men i det stopra hela borde det inte vara så konstigt att leva nykter utan alkohol.

mr_pianoman

Dags för eftervård i morgon igen. Ytterligare en månad har gått. En nykter månad.
Men jag vet inte. Det kunde lika gärna kvittat att åka dit i morgon. Det känns inte inspirerande eller roligt.

jaja, positivt tänkande. Jag har varit nykter sen jag var där sist i alla fall. Så vad har jag att säga?
Jag vet hur det kommer bli....

Ledaren: "hur har det varit sen sist?"
Jag: "bra"
Ledaren: "vad gör du för din nykterhet?"
Jag: "hänger på nätet..."

Jaha, åka 35 mil för det

Åk dit och få cred vetja, det har du ju väl förtjänat...
Klappa dig på bröstet och få någon att lyfta på ögonbrynen..
Du har ju gjort någonting bra....

Jag skulle åka 100 mil om jag visste att jag skulle få beröm, en befogad sådan dessutom...

Så där skulle jag inte ta det "piano", utan ett högre tempo...

/Berra

Pianomannen !!

Om du inte tycker att en månads nykterhet är något att berätta om och vara glad för så kanske du ska ta dig en allvarlig funderare på vad du pysslar med ?!

vana

Stort grattis till en månad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Du,åk o bli klappad,du förtjänar det tusen gånger om.
Vad menar du med "hänger på nätet"?---Har du tråkigt???

mr_pianoman

Problemet är kanske att jag inte känner att jag får så mycket cred tyvärr, men det var faktiskt ett helt okej möte idag. Det var väl nån som skrev nått om att det är nått med 6 månader nykterhet. Minns inte vem. Jag närmar mig det nu. Är jättenöjd med min nykterhet och så, men jag är trött jämt. Känner inte att humöret varit det bästa sista veckan. Sover dåligt och drömmer mycket. Kanske är det halvåret jag märker av?

Och det där med att hänga på nätet, det är positivt laddat. Det är bra att titta in bl.a. här nån gång om dagen.
Tänk att jag är nykter idag också! Det ger jag mig själv cred för på favoritkaffestället i Göteborg. Har precis fått i mig en perfekt capuccino. Baristatjejen gjorde ett hjärta i mjölken till mig. Undrarom hon visste hur rätt hon träffade mitt hjärta? Nu går jag strax leende härifrån

viktoria

När jag läser det du skriver ovan känner jag igen känslan - tror jag.
Så här var det för mig,
att den allra första tiden som nykter var kämpig, med sug och tristess men också fylld av någon slags speedad tillfredställelse, ja nästan eufori, av att lyckas med den första nyktra helgen, den första nyktra månaden, den första festen, 3 månader osv. Jag fick mycket peppning på forumet bla. Några (få) människor runt mig irl var nyfikna och ville veta hur det gått och hur jag tänkte och kände. Men precis som du kunde jag uppleva där vid halvårs-strecket någonstans att det kändes tungt, när det inte var lika kämpigt längre att avstå alkohol blev det också lite tråkigt. Jag fick inte samma respons och uppmuntran, och jag var inte lika focuserad all min vakna tid på nykterheten. Det var ju faktiskt så att i början upptog nykterheten samma utrymme som alkoholen gjort innan, om du fattar hur jag menar. Det var just här det viktiga kom in, vikten av att förändra mer i livet än att bara utesluta alkoholen. Helt plötsligt fanns det plats över. Den platsen alkoholen tagit, och som senare kampen för att sluta tagit, och nu när kampen kanske inte är lika hård och konstant längre så finns ett tomrum...nu då? Och det är inte helt så enkelt att man bara kan anmäla sig till en kurs i kurbitz-målning och problemet är löst. Det handlar om små justeringar i allt det som är vårat liv, våra relationer, hur vi gör saker, och hur vi hanterar saker. Balansera tillvaron. Ett jobb som tar betydligt längre tid, går långsammare, än kampen med abstinensen.

Det blir långsamt bättre, jag har liksom planat ut och vågar faktiskt tro på att det kommer en tid då nykterheten är integrerad så att säga, inte ett dagligen påtagligt mission i sig.

Jag tycker du gör ett fantastiskt jobb Pianoman, för jag vet vad som krävs för att komma dit där du är idag, och har man det som krävs är man mycket beundransvärd!
Önskar dig och de dina en fin helg

Hej Viktoria!
Du skriver så bra om din väg, jag har följt dig tror jag sedan din början och önskar förstås komma efter dig. Ni som varit med ett längre tag verkar i samtliga fall komma till en klokhet och insikt, som gör att ni kan berätta fint om resan. Ni som är kvar här och skriver, glöm aldrig att ni är livlinor ibland till de som inte fattat beslutet än, att ni är så viktiga för att förmedla det finaste, nämligen hopp!
/Fenix

heter "Vid sunda vätskor - handbok i återfallsprevention vid kemiskt beroende" av Gorski & Miller. Den är översatt av Lars Söderling och han skriver i förordet att det är efterbehandlingen och uppföljningen som avgör prognosen. Jag stötte på den här boken för ca ett år sen och den var en riktig väckarklocka för mig. Det första som står på bokens baksida är att det är ingen konst för en alkoholist att sluta dricka, det har han gjort många gånger. Problemet är att hålla sig nykter.

Tack Victoria för din fantastiska berättelse om din väg! Jag har lärt mig att det är svårt att lämna något om man inte ersätter det med något annat... eller att man inte kan ta ifrån en människa något utan att erbjuda något i stället.
I din berättelse är nykterheten den första ersättningen för alkoholen. Det ger mig ett svar på att nykyerheten måste ha en betydelse för den som ska sluta dricka, det hjälper inte att nykterheten är av värde för någon annan. Sedan måste ersättningen hittas i själva livet, det egna livet.
Jag känner mig ödmjuk inför alla er som kämpat er igenom många dagar och kväller och nätter och som delar med er så generöst!
Ni betyder mycket för många! / mt

viktoria

Nykterheten blev en ersättning för alkoholen, som du skriver mulletant.
Det var ett projekt. Planering för att ha säkerhetslinor på helgerna, utforma strategier för att fixa födelsedagsfester och afterwork, läsa och skriva på forumet, handla hem "ersättning" dvs godis och alkoholfritt, räkna dagar och veckor och månader osv osv. I mitt huvud har jag liknat det vid att vara nyfrälst. Men då projektet är över uppkommer en tomhet. Projektet har ju fyllt tomrummet efter alkoholen så att säga.

Tack för era vänliga ord ang min och andras betydelse för er på forumet. Fenix jag skulle så gärna vilja höra mer från dig. Hur går det, med drickandet alltså? Hur går dina tankar kring detta, har du lagt ner elle är du på G?

viktoria

Det här med uppföljning och återfallsprevention, i de fall där man inte haft kontakt med behandlingshem eller AA, hur skulle detta kunna ersättas? Då man inte blivit "behandlad" av någon annan än sig själv, med stöd av er här då förstås: )

mr_pianoman

Tack Viktoria (finaste namnet förresten)
Det du skrev gav mig stöd i att få känna som jag känner. Jag är övertygad om att humöret och orken kommer tillbaka, bara jag sätter nykterheten främst varje dag.

Kan man jämföra nykterhetens första tid med förälskelse? Förälskelsen varar ju inte heller i all evighet utan vardagen kommer ju även där. Även om man valt att leva med den personen resten av livet och nyförälskelsen klingar av.