Imorgon ska jag vara på jobbet kl 8. Minns inte när det hände senast, men det var någon gång i höstas. Annars åker jag till jobbet omkring lunchtid en dag i veckan, för att vittja post, printa och posta.

Det märks allt tydligare att jag satt mina rutiner vad det gäller promenader. Nu ikväll funderade jag på vad jag skulle ställa klockan på för att hinna med morgonrundan. Det tar ju 30-40 min att köra till jobbet normalt, så det är den tiden som jag promenerar numer istället, både innan och efter jobbet. Nästan omedvetet varje kväll tänker jag på morgondagens planering och sen planerar jag in 1-3 promenader efter det för att få ihop totalen 12.000 steg/dag.

Hela förra året snittade jag på strax under eller strax över 5000 steg/dag, så nu i januari har jag minst dubblat antalet steg. I januari - den minst promenadvänliga månaden som finns på året liksom. Ja, jag är stolt ?

Kram ?

Jättebra jobbat med stegen AH!!! Själv avverkade 11500 steg i går när jag fick skattebetald barnhjälp en stund. Kände mig som ny efteråt!

Kram!

Och stolt ska du vara. Januari har inte många strängar på sin lyra om man säger så.
Jag har också jackat upp lite men är inte i närheten av dina prestationer.
Innan Corona så fick jag automatiskt 10 000 steg då jag alltid promenerade till jobbet, längtan efter den självklara vardagsmotionen är starkt.
Ha en bra måndag, kram ?

Det blev ingen morgonrunda idag. Mitt undermedvetna tyckte tydligen att jag kunde sova en stund till, trots att klockradion stod och skrålade bara en halvmeter bort. Otroligt märkligt att jag inte vaknade förrän 30 min senare. De allra flesta dagar vaknar jag utan problem av klockradion, men ibland tycker mitt undermedvetna tydligen att jag ska ha lite sovmorgon. Det har hänt förut, men det var länge sedan senast.

Nu har jag varit på jobbet några timmar, tagit emot praktikanterna IRL och stegat ihop nästan 6.000 steg på att springa upp och ner i trappor och till och från skrivaren 78 gånger. Det är faktiskt en prestation i sig att få ihop så många steg i kontorsmiljö enbart!

Nu ska jag strax ta en sen lunchrunda i solen ☀️

Kram ?

Jag var med på det idag..Stod och fiskade när jag lyssnade på det..?..Tänkte på dig Andra Halvlek, dom flesta andra har nog diskmaskin..Ett jättebra möte..Om du inte lyssnade, så hade det varit kul om du har möjlighet nästa gång..Kram..??

Diskade..Något måtta får det vara..Jag har inte blivit som Torn, än i alla fall..??

Funderade en stund på vad fiskande och diskmaskin hade gemensamt ? Nej, jag var inte med på mötet idag. Tjockt på jobbet. Prioriterade min lunchpromenad i solen ☀️

Kram ?

Jag fick till och med upp en bild av att du stod där på en brygga, vevandes på ditt fiskespö med två händer och telefonen i fickan och hörlurar. Men hur fick det dig att tänka på Andrahalvlek och diskmaskin? Du menar Torn? Sen såg jag din rättelse :)

Jag som blev så glad när jag såg ordet ” fiskade” när jag tittade in här. Jaja, ni måste prova att fiska någon gång, det är faktiskt roligare än att diska...

Skypemötet var kört för mig, var på jobbet, samma sak förra gången.

Fasen va du har kommit i gång bra med stegen och maten AH! Jag är faktiskt imponerad.?

Kram

Jag går runt här och känner mig som en mallgroda ? Totalt 12.773 steg idag. Hittills -3,5 kg, tjoho! Ingen choklad på tre veckor. Enda synden jag kan räkna in under dessa tre veckor var en hembakad mini-semla då jag fikade hos ex-svärmor i lördags (utomhus). Jag kände mig tvungen att ta något av de fem sorter som hon dukade upp. Trots att jag är emot att äta av artighet, så har även jag mina gränser.

Kram ?

När man lägger till bra vanor så brukar de ha så många positiva effekter, som t.ex på vågen. Det är ju också bäst när man tar det från det hållet, alltså att man lägger till de bra vanorna först, så kommer de positiva effekterna som brev på posten. :)

Nu känns forumet så där kraftfullt att jag tänker de kan stänga ner resten av alla kärnkraftverk och hämta energin här. ❤️
Bra där. Och ja, det finns gränser när en får äta av artighet. Dricker däremot- nej tack! Kram och fortsätt malla dig hela kvällen. ?

Helt rätt - dricker alkohol av artighet gör jag INTE! Den gränsen överskrider jag inte.

Ex-svärmor har förresten blivit influerad av barnbarnets colarestriktioner, så nu har hon infört liknande vinrestriktioner. Hon är helt klart obekväm med sitt drickande, men det är skönt att hon pratar om det öppet.

Det är nog lätt hänt när man går hemma med en tjurig gubbe hela dagarna ? Det märks att de går varandra på nerverna, när de i princip bara ser hemmets fyra väggar och bara har varandra att prata med. Så coronaisolering i tvåsamhet behöver inte vara bättre än i självsamhet.

Kram ?

En rätt så trist tisdag. Igår kväll satt jag med dotterns redovisning. Det gick ihop sig vid en första anblick, men nu diffar det 200 kr. Plus visserligen, men ändå. Hur jävla svårt ska det vara liksom? Jag har lusläst och prickat av, hittat alla fakturor, fyllt i excel i rätt rutor och sen får jag inte ihop det ändå ?

Jag är en ordmänniska, så fort det blir matte känner jag mig som en trögboll. Det är säkert något helt uppenbart som jag har missat, men jag är inte människa att hitta det. Nu får dotterns pappa förbarma sig och komma hit och lusläsa han också. Helst hade jag velat att storasyster tog sig en kik, hmm det vore kanske görbart ? Jag litar mer på henne, och hon är dessutom en stjärna både på matte och ord ? En del får allt liksom.

Lite av den hopplösheten har nog hängt med mig idag faktiskt. Men pärmen ska in först 1/3 så jag har god framförhållning.

Tre promenader på totalt 12.750 steg blev det idag, och bara ikväll knatade jag ihop 5.700 steg på en dryg timme. Heja mig ?

Kram ?

Ja, det känns verkligen som att du har etablerat den nu. Ju längre du kör på, desto mer förstärker du att det är något du gör och det blir mer och mer än naturlig del av din dag och inget du behöver tänka på att du ska göra direkt för det händer nästan per automatik. Jag försöker själv etablera lite bättre vanor, men vissa saker är ju svårare än andra. Man får ha tålamod helt enkelt, och det har vi ju mer av nuförtiden :)

Det krävs inte alls samma typ av aktiv planering längre, promenaderna ingår liksom i allt annat som ska planeras.

Framför allt är det något jag prioriterar, för att jag mår grundbra av det. 30 min x 3 (morgon, lunch och kväll) känns inte heller övermäktigt liksom.

Och snart blir det skönare ute och då blir promenaderna ännu mer njutbara ?

Kram ?

Ett sätt att träna sitt tålamod, och samtidigt få bra återhämtning för skallen, är att sticka. Minns inte när jag började med mitt senaste projekt, men det var några månader sedan. Jag skulle sticka en poncho. Inget mönster, sådana kan jag inte följa, utan jag funderade själv ut en ”modell” som borde funka. Två långa stycken som skulle fogas ihop med kortsida mot långsida för att sedan vridas så att det blev en triangel både bak och fram.

Jag har stickat den i rutor - fyra räta, fyra aviga växelvis i fem varv och sen tvärtom, så att det blir små rutor på 2 x 2 cm. 106 maskor per varv och 325 varv på varje sidostycke. Ikväll var det dags att virka ihop styckena enligt min plan, sen vrida - och det blev perfekt! Precis som jag hade tänkt mig. Nu ska jag bara virka några varv inuti halslinningen och längs ytterkanten. Sen får vi se om ponchon blir min, eller om äldsta dottern ska få den.

Jag brukar säga att jag inte kan ha så varma plagg pga klimakteriet, som gjort mig till ett värmeelement. Men faktum är att jag har blivit mycket mindre varm det senaste året. Om det beror på att klimakteriet är på upphällningen eller nykterheten låter jag vara osagt. Jag är oavsett otroligt tacksam över att slippa nattsvettningarna och värmevallningarna ??

Ikväll har jag tittat på Anders Hansens program ”Din hjärna”, avsnittet om känslor, på svtplay. Det var riktigt bra. När man har slutat dricka, och bedöva/förgifta hjärnan, så kommer ju en enorm känsloboost efter några veckor-månader. Våra hjärnor tolkar hela tiden vår omgivning och vår kroppsliga status och ger oss känslor för att vi ska agera. Känslor behövs för att vi ska kunna ta beslut och få saker gjorda.

Sen bör man ta de negativa känslorna i början av nykterheten med en nypa salt eftersom de är rejält överdrivna. Jag tänker att hjärnan är ovan helt enkelt. ”Hmm ? Hur gjorde man nu med det här, det var så länge sen...”

Jag gillar Anders Hansen, han kan verkligen förklara på ett begripligt sätt. Han träffar dessutom en massa duktiga hjärnforskare och psykologer i programserien.

Kram ?