Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv. Den här gången går det nog.....min Karl är allvarligt bekymrad, över mig och sig själv förstås. Han har börjat markera spritflaskorna och bevaka mig. Medberoende. Mina barn börjar ledsna på mina löften om nykterhet, ja alla börjar ledsna inklusive mig själv. Har heller inget att skylla på. Som dåligt förhållande, psykisk ohälsa( får jag ju av alkohol förstås) men grundpsyk, arbete . Socialt har jag dragit mig undan och föredrar numer att dricka ( mycket) för mig själv. Märker hur alkoholen blir till besatthet och jag kör ungefär samma mönster. Några dagars nykterhet, planerat drickande, gömma alkohol osv. Nu har jag iallafall varit nykter i 3 dagar och har väl tittat upp från bottenlös ångest från den skandalfyllan senast, som jag såklart gjorde bort mig och inte kommer ihåg ett skvatt av. Ska försöka skriva regelbundet och även besöka ett aamöte imorgon. Skönt att skriva av sig och vilka kämpar ni är här inne. Tar en dag i taget nu. Vi hörs!!

Härligt med 10 månader!? Skrämselhicka här med när jag började läsa din text. Lite nattdrömmar om alkohol får man leva med.?

Kram

Tack, ja vilken tur det var en dröm ?. Högmod är farligt, har jag förstått. Högmod går före fall. När jag börjar tro att jag är lite bättre än andra att hantera mina a problem, att mina problem med a inte känns så stora. När jag tror att beroendet har försvunnit, eller när jag är säker på att jag klarar att dricka bara ett glas. Då ska jag ta ett djupt andetag och minnas hur min resa till nykterhet varit och känna ödmjukhet inför att jag får vara nykter en dag i taget. Ingen självklarhet för en prick som mig.

Tiden springer, vilket är både bra o mindre bra. Men nykter som en spik är jag och nu är jag inne i en lättare period. 11 månader i sikte, det känns självklart att hålla. Så jag springer vidare mot det målet, en dag i taget förstås. Kram alla medresenärer

Fortfarande nykter, det kan gå en hel dag utan att jag tänker på alkohol. Det känns så skönt och lätt. Här hemma är vi i karantän, gubben har fått vad det verkar som, en lindrig form av covid, men man vet inte med detta virus, vi får inte ropa hej än. Jag är vaccinerad, så om jag nu får viruset, så blir det förhoppningsvis oxå lindrigt. Men som sagt, inte ropa hej. En kurs kvar av min tvååriga högskoleutbildning som jag läser på distans. Jag är sååå skittrött på detta nu, men jag hänger i, snaaart klar. Idag kramar jag om mig själv och känner mig som en hel människa, jag passar på att vara just i nuet, det är inte alla dagar det funkar.... en kram till er oxå, alla kämpar. Det är vi värda.

Tack fina ni. Jag åkte på Corona, lite snopen blev jag allt. Trodde nog att pfizers vaccin skulle stå pall, men nejdå. Andra delen av sagan, att man inte blir lika sjuk verkar dock stämma. Jag är endast lite snuvig, trodde det var allergin som satt fart bara. Så nu sitter vi här gubben o jag och kan inte göra så mycket mer. Men lite frön är satta och imorgon blir det puts på växthuset, om det inte regnar småspik vill säga. Nykter och redig även idag, vilken ynnest.

Idag är det 11 månader sedan jag blev nykter. Fortfarande känns vissa dagar vingliga medans andra är tvärsäkra. Önskar att tankarna på den romantiserande alkoholen skulle försvinna, blekna bort, men nej. Men jag fortsätter vara nykter, en dag i taget funkar alltid. Kram till er alla

@Jullan65 Grattis på 11-månadersdagen! 🥳🥳🥳🥳🥳

Du kanske skulle läsa på lite mer om alkoholens skadeverkningar så att den romantiska bilden släpper? Jag har läst så mycket att jag är totalt anti alkohol numer. Forskaren Markus Heilig har skrivit en bok som heter ”Alkohol, droger och hjärnan”. Den är inte lättsmält, men väldigt informativ och man kan välja att läsa vissa delar. Att inte alkoholromantiken släpper tror jag nämligen beror på att din undermedvetna inte är omskolat riktigt än.

Kram 🐘

Bra jobbat Jullan!
Funderar lite på dina romantiserande tankar på alkohol. Vad är det du längtar efter egentligen? Är det vilan, avstängningen? Eller är det, just det du beskriver längtan efter ”fest” och ”kul” och att det är så förknippat med alkohol?
Vi har båda hängt så mycket härinne. Nu ligger du före mig i nykterheten. Jag letar efter förklaringarna till återfall. Ja, jag vet att många säger att det är första glaset... men jag tänker att det även finns nåt mer.
Läste om att du analyserade dig själv i nåt inlägg och kom fram till att du glömt, slappnat av med möten och annat och börjat romantisera. Jag själv vet att det som orsakade ett återfall var att jag saknade tid för reflektion, bara körde på, fast jag var för trött. Ville bara stänga av.
Vi fungerar nog lite olika, vi härinne, men det är det som är så intressant också. Tänker att du borde analysera lite vad det är som får dig all tänka positivt på alkohol just nu. Vad vill du i så fall uppnå? Är det vila eller energi? Alkoholen har ju effekt på så många delar både i kroppen och i hjärnan. Du säger att du har alkoholgenen. Jag funderar på vad det egentligen betyder. Jag tycker mig själv inte få någon ”kick” av alkohol. Tänker att de med alkoholgenen kanske får en mer positiv kick av alkohol.
Så vad är det du vill ha? Jag behöver ju inte skriva att det är en dum idé, det vet vi båda. Fortsätt du att trampa upp stigen åt mig här. Du gör det så bra!

Håller med @Sisyfos om det där med reflektion. För AA är det tydligt att de som ”håller kontakten med programmet” (fortsätter gå på möten, jobba med stegen, jobbar med sin andliga spänst och ger service för nykomlingar) också är de som håller sig nyktra över tid. Och allt det där handlar om reflektion. Att ta sig tid att reflektera över sin nyktra resa, som är ett av de viktigaste beslut som vi har tagit.

Och tillhör man inte AA så funkar det här forumet precis likadant 🙏🏻 Vi kan fortsätta skriva här regelbundet (gå på möten), jobba med stegen (fortsätter utvecklas), jobba med den andliga spänsten (meditation, här-och-nu-tänk) och ge service för andra (välkomnar nya, peppar och stöttar.). Same-same.

Kram 🐘

Nej någon kick får jag inte av a numera, det är nog fel att skriva romantisera , jag känner en lust till att dricka. Mycket, snabbt och hårt. Det är inte kicken utan mer av en lust att gömma sig eller dämpa tankarna, en slags verklighetsflykt... Men som sagt, det är mindre vissa dagar och inget andra, några är över jävliga. Jag ska väl bara igenom det antar jag. Ska försöka med mer reflekterande, vet att det är viktigt för mitt tillfrisknande. Ha det gott och nyktert Jullan

Tänker att det är bra att du uppmärksammar det. För det är ju nåt som skaver. Och det är väl säkert det som gör AAFramgångsrikt också att man dels har tagit tag i en del som skaver (bett om ursäkt i deras fall) , dels fortsätter att vara uppmärksam på de där signalerna. AA har ju också i sitt program tror jag att man ska ”göra gott” för att man mår bra av det. Lyssnade på alkispodden nån gång när nån av dem reflekterade över att han var tvungen att vara uppmärksam när han började bli mer egofokuserad. Jag känner inte riktigt igen mig i just det, men det kanske ligger nåt i det även för mig. Tror att man helt enkelt behöver andra i sitt liv att reflektera och glädjas med.
Menar inte att du behöver be om ursäkt, men ibland har jag högar av saker som jag funderar på att göra. De skaver ibland även om de inte är viktiga. När jag mår sämre blir mycket mindre gjort, när jag mår bra gör jag lite då och då. Kan det vara nåt liknande för dig som skaver?

@Jullan65 Hur känns det efter påskhelgen? Fortsatt sug? Jag tänker precis som Sisyfos att det kan vara symtom på att något annat skaver. Något som behöver lösas, eller som behöver arkiveras. Oavsett är reflektion viktigt.

Kram 🐘

Göra service kallas det för i aa, man gör något gott för andra. Ja, skaver ja. Vet inte direkt om nåt skaver, men mer självcentrerad är jag. Kanske bäst att passa upp. Det är inte så att jag ska ta första glaset, men känner lite hopplöshet över att tankarna aldrig tystar helt, det kanske aldrig gör det??? Då är det ett accepterande som behövs. Acceptera det jag inte kan förändra, så sägs det oxå i aa, nåt att fundera över för en envis som jag. Kram o tack för ni tittar in.

Det känns lättare nu, mitt tänk på a. har minskat betydligt. Vad var det som var så mysigt?, hur mådde jag när jag druckit?fanns det några fördelar ?blev jag avslappnad?kände jag mig lycklig? Dessa frågor finns det ett svar på...NEJ. Låter kanske lite basic, men de är väldigt bra att plocka fram som en strategi för fortsatt nykterhet. Det allra viktigaste frågan är... vill jag? Ni vet säkert svaret på den oxå.... nykter och stabil även idag. Jullan