Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv. Den här gången går det nog.....min Karl är allvarligt bekymrad, över mig och sig själv förstås. Han har börjat markera spritflaskorna och bevaka mig. Medberoende. Mina barn börjar ledsna på mina löften om nykterhet, ja alla börjar ledsna inklusive mig själv. Har heller inget att skylla på. Som dåligt förhållande, psykisk ohälsa( får jag ju av alkohol förstås) men grundpsyk, arbete . Socialt har jag dragit mig undan och föredrar numer att dricka ( mycket) för mig själv. Märker hur alkoholen blir till besatthet och jag kör ungefär samma mönster. Några dagars nykterhet, planerat drickande, gömma alkohol osv. Nu har jag iallafall varit nykter i 3 dagar och har väl tittat upp från bottenlös ångest från den skandalfyllan senast, som jag såklart gjorde bort mig och inte kommer ihåg ett skvatt av. Ska försöka skriva regelbundet och även besöka ett aamöte imorgon. Skönt att skriva av sig och vilka kämpar ni är här inne. Tar en dag i taget nu. Vi hörs!!

Fint att läsa Jullan.
Jag tror att jag tror på någon buddistisk syn på livet och vad vi gör (förlåt alla buddister pga slarvig tolkning) men det här att vi håller på med ungefär samma utmaningar i livet- men med större förfining.
Jag har då och då unga medarbetare som kan säga till mig efter ett år, att ”nu kan jag det här, nu vill jag gå en kurs”.
Och jag brukar säga att jag jobbat med ungefär samma sak i 30 år, och jag lär mig nya saker varje dag.
Så är det ju lite med det nyktra livet. Vi får öva, och öva igen, lära mer, när vi är redo för det. Jag läser både förtröstan och hopp i ditt inlägg! Kram.

Låter bra och moget Jullan.
Du är ju alldeles strax uppe i ett år. Fantastiskt! Jag ligger 4 månader efter.
Om man bara inte låter automatiska tankar ta över så går det vägen tror jag. Jag är lugnare, har mer fokus, har mer tid. Tid är ju en bristvara, så bara det är ju fantastiskt. Men tänk vilken tid det faktiskt tog att administrera inköp och dölja spår.
Jag tänker också att det kan vara bra att svara på frågan varför man ska dricka. Jag hittar inget bra svar på den. Den tiden är förbi för mig när det var förenat med avslappning och njutning. Bara att inse det.
Dessutom körde du förra sommaren utan a. Då behöver du inte glorifiera sommardrickande heller. Vi är på rätt bra platser nu tror jag, både du och jag.

Ja Sisyfos vi är helt rätt. Känns bra med följeslagare, tryggt och bra. Denna helg har varit fantastisk, haft en vän på besök. Pratat och ätit gott, blev en ridtur i vacker natur och gofika efteråt. Jag har nästan glömt bort hur mysigt det kan vara att umgås med nära o kära. Nu åter till vardagen, nykter såklart.

Kul att du hälsade på i min tråd!🤗 Du skriver inte så ofta numera, men jag ser att det rullar på fint. Så du rider, härligt, det är något jag aldrig ”vågat” göra faktiskt. Hästar är så stora och lite läskiga tycker jag.😂 Men jag ska testa någon gång, det lovar jag.

Kram

Idag firar jag min ettårsdag nykter. Det har varit både lätt och svårt på samma gång. I början, så mycket känslor, så mycket skam. Sedan saknad, sorg och en del vrede. Perioder av eufori, lättnad. Vidare tacksamhet, acceptans. Allt blandat med sug som var galet jobbiga i början och ganska irriterande över lag. Jag kommer aldrig komma över detta till 100%, men sakta och säkert blir min hjärna inprogrammerad på nyktert. Jag saknar verkligen inte alkohol idag, det är bara min hjärna som inte hänger med riktigt, men jag läker, håller mig ifrån första glaset och tar en dag i taget. Då funkar det. Kram Jullan

Stort grattis till 1 år Jullan! 😍 Det tar sin tid för hjärnan att programmeras om, det har vi märkt. Sakta, men som sagt säkert. Bäst att ta det säkra före det osäkra, och det har du gjort helt suveränt.

Kram 🤗

Grattis fina Jullan till året! Näe det är kämpigt men vad är å andra sidan inte kämpigt? 🤔
Livet som nykter är förutom alla små och stora glädjetjut- ett värdigt liv. Det är man i någon mening skyldig dig själv. Vi har bara ett liv vad jag vet. Nu kör vi vidare- min hjärna är klar med alkohol nu, i juni blir det 1,5 år. Viktiga saker tar tid! Kram 🥰

Grattis Jullan!
Tänker på det där med programmerad hjärna. Hjärnan vill ha nåt som den fick av alkohol. Den kan få samma saker på andra sätt fast inte lika snabbt och effektivt. Men jag tror att det gäller att ge den lite sunda belöningar.

Tack fina. Har slutat äta naltrexon, det skedde automatiskt. Jag glömde helt enkelt bort att ta dom ett par dagar. Tänkte att då var det väl meningen då. Känner verkligen ingen skillnad, så det var nog dags. Har en lugn och fin period just nu, mycket att stå i trädgården. Min älskade trädgård, där jag får utlopp för min energi och skaparkraft. Gräva och påta är finfint för mig, en meditation och reflektion som gör mig stabil. Underskatta aldrig naturens helande kraft, den är oslagbar. Nykter och välmående, alltid en dag i taget. Kram Jullan

Härligt Jullan!🥰 Att ha en trädgård att pyssla med är verkligen skönt. Gott att du inte behöver ta medicinen längre. En del saker behöver inte vara helt fel att glömma.😅 Men att glömma varför du en gång tog medicinen tror jag inte att du gör. Dit ska vi aldrig återvända.

Kram

Är inne o kollar lite, det nyktra livet fortsätter och det känns ganska stabilt. Visst kommer adjävulen fortfarande och pratar i mitt öra, men jag hör hen inte riktigt. Det är skönt att vara nykter och jag blir en bättre version av mig själv. Nu ska jag sova och tänk bara, jag slipper ligga vaken i våndor som a gett mig. Bara en sån sak. Kram till er alla kämpar. Jullan