av Andrahalvlek

Sländan
ons, 2021-04-14 - 17:44

@Andrahalvlek så härligt att läsa att allt går bra med din dotter. Mår sina barn bra så mår man själv bra ❤️ Jag förstår hur mycket du har jobbat för allt, ingenting går automatiskt. Jag har själv en del erfarenhet av det du går igenom.
Min son klarar av att ordna mkt själv, men med en hel del stöd från mig. Det tar en väldigt massa kraft, men man passar på att njuta av livet när det är lugnare perioder.
Just nu mår han väldigt mkt bättre så det känns så skönt ❤️

Charlie70
ons, 2021-04-14 - 19:26

@Andrahalvlek vilken kämpe till dotter du har! Hon är fantastisk. Detta med nytt boende, ny personal och allt måste ju ta en massa energi från henne. Kan det bli bakslag tror du?

Kram!

Andrahalvlek
ons, 2021-04-14 - 20:11

@Charlie70 Framför allt måste vi nog skynda långsamt. Hon har varit taggad som sjutton på att lära känna personalen och lära sig hushållssysslor, men orken kan tryta huxflux och då måste det få vara okej förstås. Det spelar ingen roll i det långa loppet om inskolningen tar en, två, tre eller fyra veckor. På fredag kväll får jag en veckas paus, men hon lever ju i det nya hela tiden.

Hon började redan igår prata om att hennes pappa kommer på fredag. Att han måste packa, vilket innebär att hon vill att han sover här också. Sen sa hon i nästa sekund ”och du kommer väl tillbaka till mig sen?” Hon är som sagt var väldigt mammig och pappig. Sötnöt ❤️

Jag tror att hon är grundtrygg och har en självkänsla som är så pass god att hon vågar testa det mesta, men att det bottnar i att hon är trygg med oss föräldrar. Så tryggheten måste sitta här på boendet först innan vi kan avvika, och just nu är det nytt folk var och varenda dag/kväll. Jag skulle egentligen önska att de tänkte lite som med inskolning på förskolan, att hon fick lära känna en i personalen lite extra mycket i början. Men det är inte så mycket jag kan göra åt deras schema, de ska ju få ihop dagtid, eftermiddag/kväll, natt plus helger på något sätt.

Så då är det enda alternativet att jag finns här och kan råda och stötta personalen i hur de kan bemöta henne på allra bäst. Det är ett privilegium att få möjlighet att påverka så mycket, det är garanterat inte självklart i dessa sammanhang. Det är kanske till och med väldigt ovanligt.

Men det är mentalt jobbigt som fan, framför allt har fokuset på mitt jobb kommit i skymundan rejält och det är inte bra eftersom risken finns att jag missar något, och det stressar mig som sjutton. Nästa vecka ska jag åka TILL jobbet varenda dag tror jag, för att komma in i jobb-moodet ordentligt.

Kram 🐘

TappadIgen
ons, 2021-04-14 - 20:22

@Andrahalvlek Men med vetskapen om att det går framåt så ska du väl kunna fokusera rejält på jobbet nästa vecka. Sen är det ju bara att låta allt ta den tid det tar. Jag förstår att det är svårt att ha fokus på flera saker.

Sländan
ons, 2021-04-14 - 21:09

@Andrahalvlek Tänk på att du oxå behöver en ordentlig paus, och inte bara fokusera på arbetet nu när du är ledig från ansvaret med dottern, eftersom pappan är där.
Arbetet är inte viktigare än dig, det är så typiskt att är man borta ska man jobba igen de på något sätt.
Gottgöra för att minska stressen av att man varit borta.
Jag förstår hur du känner, men är rädd att det blir för mycket för dig.
Försök att ta det lugnt och njut av att det har gått så bra med dotterns flytt 💕

Andrahalvlek
ons, 2021-04-14 - 21:28

@TappadIgen Jo, det tror jag verkligen att jag kan. Det har gått över förväntan bra, hon tar stormsteg varje dag. Promenera och jobba, och leta efter hittaut-kontroller får det bli från och med lördag. När hennes pappa är här kan jag koppla av till hundra procent, eller 98 åtminstone.

Kram 🐘

Andrahalvlek
ons, 2021-04-14 - 21:51

@Sländan Jo, jag vet att jag behöver pausa också. Men just nu är det mina egna rutiner jag saknar allra mest. Promenera morgon, lunch, middag, lyssna på mina ljudböcker, glo på tv hemma hos mig, sova i min egen säng. Och om jag känner mig vilsen så gör dottern förstås detsamma. Hur fint här än är så är det inte ”hemma” för henne på väldigt lång tid. Men vi kämpar på.

Värst av allt är nästan att jag vill gripa in och styra upp personalens schema och rutiner. Det är ju sådant som jag gör på mitt arbete till viss del, åtminstone planera schema. Sen är tydlighet gentemot medarbetarna ett signum för mig, och det verkar som det saknas delvis här. Ikväll visade jag en personal hur läggrutinerna ser ut, inklusive en spruta med tillväxthormon som dottern får varje kväll vid läggdags. Den personalen jobbar även imorgon kväll, men då tänkte hon lära sig läggrutinerna för den andra boende som är på plats. Men då sa jag ifrån - om jag har visat henne ikväll så är förstås det bästa att hon sköter läggning inklusive sprutan helt själv imorgon. Annars kommer vi aldrig framåt.

Sen efterlyste jag personalens veckoschema, så att både jag och dottern vet vem som kommer och hjälper till med vad och vilka dagar. De är alla helt nya på jobbet, chefen jobbar bara dagtid, hela personalgruppen är helt ny och ingen ”bestämmer” riktigt. Jag fattar att det är svårt. Egentligen är det spännande att observera, som ett socialt experiment. Hur blir det om man sätter ihop ett helt nytt personalgäng och inte ger dem jättetydliga ramar utan låter dem göra lite som de vill? Vem kliver fram och blir den informella ledaren?

Det är bara onsdag idag, jag bidar min tid lite till och har tålamod med dem ett tag till. Allt kan inte vara solsken och konfetti, även solen har fläckar. Men de måste sluta stimma snart och samla ihop sig. De två som jobbar just ikväll är de två svagaste lagspelarna enligt min åsikt, och jag har blivit rätt god människokännare med åren.

Ingen på mitt jobb ställer några krav på mig, det är mest jag som har svårt att hitta flowet de få timmar jag jobbar, och det stressar mig. Å andra sidan har jag inte ens ro att komma iväg på mina promenader eller lyssna på en ljudbok, som jag alltid brukar göra, så det är inte så konstigt att jag sköter jobbet med vänsterhanden. Imorgon ska jag dock slutföra en viss arbetsuppgift, sen kan jag pusta lite. Med facit i hand borde jag ha tagit semester hela den här veckan.

Kram 🐘

Andrahalvlek
ons, 2021-04-14 - 21:56

Det är kanske de missade promenaderna som är orsaken till mitt skav inombords? Men hur ska jag klämma in dem på ett vettigt sätt just nu? Jag kan liksom inte förmå mig att komma ut ens mina 3 x 30 minuter. Men jag borde verkligen göra det! För att jag behöver det så himla väl.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2021-04-15 - 07:43

Tydlighet är som sagt mitt signum, plus att min hjärna började jobba av sig själv kl 4 i morse med att styra upp skavet på dotterns boende. Det lilla yttepyttelilla skavet, fläckarna på solen.

Så jag skrev ett mail till all personal i morse med budskapet ”så här tänker jag, det här måste ni skaffa er en plan för, det här förväntar jag mig av er, det här behöver dottern av er”. Inga konstigheter, inte ens lite irriterat, utan mer att ”det här problemet ser jag och ni behöver snacka ihop er” typ.

Jag kan inte lämna över till dotterns pappa att styra upp det här. Han är en fantastisk pappa på alla sätt, men han kan inte stava till planera. Han tycker att det ordet är ett otyg, han springer på de bollar som råkar komma i hans väg istället. Han kan komma hem, öppna kylen och tänka ”hm, vad ska vi äta till middag idag?” Och först efter det måste han åka och handla.

Jag får krypningar av obehag bara jag tänker på det. Kan ni förstå att jag stod ut i 24 år med honom? Å andra sidan fick han ihop med mig sällan möjlighet att träna på sin förmåga att planera. Nu har han haft 7,5 år på sig, men det funkar inte ändå. Det går nog inte att få gamla hundar att sitta. Så jag är lika tydlig mot honom, ”det här får du styra upp och det här förväntar jag mig av dig”.

Det är nog inte så konstigt att äldsta dottern blev lite av en extramorsa till sin lillasyster i den konstellationen. Nu har hon dock bott i Gbg i snart fem år och yngsta dottern lever fortfarande 😉 Så något rätt gör han ju förstås, men han gör på sitt sätt. Och yngsta dottern är så van vid att vissa saker gäller hos pappa och andra hos mamma. Just nu längtar hon efter sin pappa. Det första hon sa i morse: ”Imorgon är det fredag, då kommer pappa”.

Idag ska jag ringa vårdcentralen och kräva vaccintid till dottern pronto. Hennes bästa kompis, som också skulle ha flyttat in på LSS-boendet i lördags, har fått covid och är inlagd på sjukhus 😢 Hon är inte jättedålig, men hon är uppkopplad till dropp och under övervakning. Hon har downs syndrom, och jag har hört att de av någon konstig anledning kan drabbas extra hårt. Dottern pratade med henne på FaceTime igår och jag blev helt chockad när jag såg att hon var inlagd med dropp och allt. Lilla gumman ❤️ Hon säger att hon ska flytta in på lördag, men det är högst tveksamt. Föräldrarna vill nog låta henne tro det ett tag till för att hålla humöret uppe.

Dottern och hennes bästis har inte träffats IRL på länge just på grund av smittorisken. Bästisen går på folkhögskola på en ort i ett angränsande län och jag tycker inte att man ska blanda baciller mellan olika geografiska orter. De pratar varje dag på FaceTime, och snart ses de igen ❤️

Kram 🐘

PS. Idag SKA jag gå en lunchpromenad och en kvällspromenad. Punkt. Idag kom kartan till Hitta ut-kontrollerna i brevlådan också, hurra! Fjolårets totalt 80 kontroller måste jag slå i år.

Andrahalvlek
tors, 2021-04-15 - 09:17

Nu har jag ringt vårdcentralen. De ska inte alls vaccinera dem som omfattas av LSS, utan de får vänta som alla vi andra normalstörda. Trots att de tillhör Fas 2. Och sköterskan jag pratade med hade ingen aning om vart jag skulle vända mig ens. Nu ska den här mamman vända upp och ner på kommunens funktionsstödsförvaltning i jakt på vaccin pronto 😡

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2021-04-15 - 11:17

@Tofu Tack snälla för omtanken ❤️ Jag har skrivit två kontrakt på fast anställning idag också, det väger upp lite. Just nu sliter jag med sommarplaneringen, och alla vill ha besked nu, nu, nu. Såväl anställda som presumtiva vikarier. Och jag måste ha en helhetsbild innan jag kan säga varken bu eller bä.

Jag tränar på att säga ”förlåt, jag har haft fullt upp med annat och ligger lite efter, men snart ska jag kunna ge dig besked.” Fungerar förvånansvärt bra. Jag får ofta kommentarer tillbaka som ”var rädd om dig, stressa inte ihjäl dig.”

Det största problemet nu är dock att hitta flowet, det som gör att jobbsaker blir gjorda fullt ut. Jag blir avbruten på mail och slack och i tanken hela tiden. Just nu stör det där med vaccineringen mig allra mest. Den pusselbiten måste på plats skyndsamt. Och sen skriver jag härinne istället. För att jag behöver och för att det känns enklare. Prokrastinering heter det va?

Kram 🐘

Nykter2021
tors, 2021-04-15 - 11:31

@Andrahalvlek Får jag be om ett råd?

Jag har läst dina trådar - många inlägg så en del har jag bara skummat - men jag fastnar för att du skriver att du varit deprimerad. Hur ser du på det nu i efterhand? Hur mår du idag?

Varma hälsningar

Andrahalvlek
tors, 2021-04-15 - 13:27

Hej och tack för att du frågar @Nykter2021 ❤️ Tar alla chanser att berätta om det.

Jag började med årstidsbunden depression i tonåren och sen pågick det från och till hela mitt vuxna liv tills jag vid 36 års ålder blev sjukskriven för utmattningsdepression. Då började jag med SSRI. Sen försökte jag sluta med SSRI 4-5 gg och blev deprimerad inom tre månader igen. Varje gång.

Så då fortsatte jag med SSRI. Sen blev jag sjukskriven för utmattningsdepression igen vid 49 års ålder, trots SSRI, så då fick jag höja dosen. Då fick jag även diagnosen kronisk depression, vilket kändes som ett slag i ansiktet. Den diagnosen hjälpte inte mig ett dugg, det kändes som läkaren slog undan benen på mig.

Sen jag slutade dricka för 14 månader sedan har jag inte en enda gång känt det minsta lilla depressionssymtom. Alla dagar är förstås inte toppen, men jag ramlar inte ned i det svarta hålet av hopplöshet och vanmakt längre. Nu trappar jag ut min SSRI yttepyttesakta under 1,5 års tid - och jag har gott hopp om att slippa den i mars 2022. Märker inga utsättningssymptom alls.

Min pappa var alkis och han var deprimerad större delen av sitt vuxna liv. Jag har sannolikt ärvt en sårbarhet från honom. Alkoholen har förvärrat alltihop eftersom alkoholen fuckar upp hjärnans må-bra-hormoner. Som lök på laxen tror jag att könshormonerna spökar hos mig. Som allra sämst mådde jag under puberteten och nu i klimakteriet.

Om jag hade vetat det tydliga sambandet mellan alkohol och depression tidigare så hade jag slutat dricka för flera år sedan. Utan alkohol i mitt liv har jag äntligen fått ordning på min sömn helt naturligt - och sömnen är grunden till allt. Utan sömn blir man riktigt knäpp förr eller senare.

Jag har gjort en massa annat också för att förbättra mitt mående, men det är först i och med nykterheten som jag tycker att jag får full utväxling på mitt arbete. Fullärd blir man aldrig, inte ens i sitt privatliv.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2021-04-15 - 22:04

Nu har chefen för boendet anmält till regionen att även vår dotter ska vaccineras skyndsamt, tillsammans med två-tre ur personalen som inte har blivit vaccinerade än. Kommunen kunde inget göra, men nu hoppas jag att det ska funka den här bakvägen. Chefen på boendet lovade att följa upp detta i början på nästa vecka. Så nu är jag lite lugnare på den fronten. Nu har jag gjort vad jag kan göra. Just nu.

Mycket lugnare är det på boendet ikväll också. En av dem som jobbade igår jobbar även ikväll, nu med en annan kollega. Så jag tror att jag har identifierat orosfaktorn på bygget, det vill säga den person som jobbade igår men inte ikväll. Honom ska jag ha ögonen på. Faktum är att jag redan första gången jag fick träffa personalgruppen fick lite dåliga vibbar från det hållet. Lite åt ögontjänarhållet.

Efter att ha läst oräkneliga cv och gjort otaliga jobbintervjuer, varav de allra flesta på telefon men också många IRL, så har jag utvecklat känsliga tentakler. Ordval, blickar, engagemang, nyfikenhet - allt ger mig ledtrådar. Den här mannen snackar oavbrutet, det märkte jag igår kväll. Hur ska man hinna jobba om man snackar oavbrutet med kollegan? Jag blev helt stressad av hans babblande. Tenderar ofta att vara skitsnack dessutom om man babblar så mycket. Vi får se hur det utvecklas, men jag har som sagt utvecklat en god magkänsla med åren.

Ännu en i personalen har lagat mat och gjort alla läggrutiner med dottern helt själv, check på två av sex nu då. Det avancerar, men inte jättesnabbt. Dotterns pappa lär få fullt upp hela sin vecka. Nu på lördag flyttar dessutom fyra andra hyresgäster in, och då lär det bli full cirkus. Just nu är det nästan kusligt tyst. Huset är medvetet byggt med tystande material, det ska ju funka även för personer med svår autism som kan vara väldigt högljudda.

Två promenader på totalt 12.974 steg fick jag till idag också, tjoho!

Kram 🐘

Sattva
fre, 2021-04-16 - 06:46

Du kämpar på, hade ingen aning att det är så mycket bakomliggande jobb kring en vanlig vardag!
Vad skönt att de flesta i personalen verkar ok iaf.
Ha en fin fredag! Sol i helgen!!!!😍🌞🧘‍♀️🌼🌷🧚‍♀️