Nu är det dags att skapa min egna tråd här. En tråd där jag skriver mina tankar om hur det går för mig i min nykterhet. Jag vill jättegärna ha respons från er, men framförallt är tråden till för att jag själv ska kunna skriva.
Det är ju så att ibland förstår jag inte vad jag tänker förrän jag läser det jag skrivit.

Snabbversionen av mig hittils för er som inte känner mig är:
33 år gammal som var på behandlingshem i november och december för att förändra mitt destruktiva drickande. Gift med Lelas som också finns här på forumet.
Tog ett återfall en kväll i slutet av januari men har sen dess varit nykter och börjar hitta glädjen i livet.
Räknade dagar och det drar sig mot ca 120 dagars nykterhet nu. Bortsett från kvällen i januari.

___________________

Jag är på jobbhelg denna helgen (nån form av teambuilding) och ikväll var det middag.
Jag har våndats lite för att åka iväg och inte ha nån bakdörr att fly genom ifall det skulle kännas jobbigt på nått sätt. Men det går bra.
Jag satt ganska nära bordet där öppnade vinflaskor stod och väntade för att bli serverade. Jag satt och tittade på dom länge och tillslut tänkte jag: jag vill inte ha vin även om jag hade kunnat. Det var en skön känsla som naturligtvis kommer kännas annorlunda en annan dag. Men just ikväll fick jag känna hur det känns att vara nykter utan att kämpa med vita knogar och ågren.
Jag ska strax gå och lägga mig och jag gör det med ett leende på läpparna.

mr_pianoman

Tog upp det där med sittningen till helgen. Att jag dricker vatten, men har inget ont av vad dom har i sina glas. Det var inget konstigt med det tyckte dom, men det kändes ändå skönt att säga det. Avdramatisera det och öppna upp för att man kan prata om det på ett enkelt sätt.

Men så sa en av tenorerna:
" vi tar varannan vin, varannan vatten. Vi dricker vin, du dricker vatten" Och så log han mot mig och vi skrattade gott.
Känns skönt att ha dom med mig och att vi faktiskt till och med kan skoja om det.

All kärlek till mina körsångare!

vana

att kunna avdramatisera något som har varit svårt förut.
Jag har en arbetskamrat som vet att jag slutat dricka,som NU vet att jag drack förut.Hon visste inte att jag drack men tyckte jag betedde mej "konstigt".
Numera kan vi tom skoja om den tiden,för vår relation har blivit så mycket bättre o hon vet vem jag är idag .

mr_pianoman

Jag har märkt att jag inte tänker så mycket på alkohol längre. Jag jobbar med min nykterhet och sätter den främst i alla lägen. Det gör jag. Men det är inte längre så att alla mina vakna timmar går åt till att hålla mig ifrån alkohol. Jag har kommit till en lugnare tillvaro. Irriteras sällan. Tar det hela med ro.
Märk väl att det är inte detsamma som att jag börjar glömma bort min sjukdom, inte alls. Snarare så att jag accepterat den och har lärt mig leva med den. Precis som jag lärt mig att hantera mina dåliga lungor och andning. Jag kan liksom inte sluta leva bara för att jag inte alltid får luft ordentligt. Jag har helt enkelt fått lära mig hantera dom jobbiga stunderna och vet hur jag ska göra.
Lite så börjar det kännas med alkoholismen också. Jag vet att jobbiga stunder kommer, men jag vet också att jag klarar av det. Jag behöver inte dö bara för att det är kämpigt. Det går över
Jag behöver inte heller känna sorg för att jag har en livslång sjukdom. (eller ja, nu har jag ju två då) Jag har gått igenom det en gång tidigare för 15 år sedan då krisen med lungorna var som värst. Då kan jag klara av det igen. (med alkoholismen) Båda sjukdomarna går att leva gott med.

På det hela taget så lever jag ett gott liv för tillfället. Och jag försöker ta vara på varje dag, oavsett om den är solig och vacker eller gråmulen och blåsig. Det finns så många njutningar oavsett. Och jag låter inte småsaker förstöra. Jag vill ha det bra och då vägrar jag låta små irritationsmoment sänka mig.

Kram till er alla!

Pianomannen ! Vi behöver höra att det går fint att leva utan alkohol !!

Lelas

Katten kräktes som en tok imorse, Mulletant.... Hur skall vi tolka det, tycker du? ;-)

Kram, alla!
/H.

sina hemligheter. Säkert var den bakis av nånting som blev för mycket. Om det blir ofta får den komma med här på forumet. Våra katter löser Melodikrysset varje vecka och skickar in.... Ska skriva i min tråd senare om en upplevelse igår där en hund hade det jobbigt med sin husse o matte. Kram på er / mt

mr_pianoman

Känner mig låg idag. Sovit dåligt några nätter pga värk i axlar, armar och händer. Det blir så ibland eftersom jag har det yrke jag har. Mycket stillasittande. Att spela orgel och piano är inte det mest ergonomiska man kan göra.
Men min kloka fru påminde mig om att jag tömt min sociala pott rätt rejält också sista dagarna. Och det är sant. Det har varit rätt mycket "krav" på att vara trevlig och det är ju angenämt. Men jag orkar inte hur mycket som helst. Igår var jag på lokal där flera i sällskapet drack vin. Det var inga problem med det. Men kanske gör det att jag blir trött ändå efteråt? Just den situationen har jag inte varit i på väldigt länge. Jag minns inte när det hände sist.
Men som jag sa tidigare. Jag vägrar sluta leva bara för att jag inte dricker.

Jag tillåter mig att vara lite härsken idag så blir det nog bättre i morgon.

till dig:
... ... ...
Vi ska leva den stund vi kan
och ta den som den kommer.
Det enda man egentligen kan här i livet
är att göra någon annan glad.
Man kan låta bli att bryta en blomma
Man kan låta bli att fälla ett träd
Man kan låta bli att döda
Man kan låta bli att slå
Man kan inte låta bli att vara sorgsen ibland.

Och, ibland orkar man inte ens göra nån annan glad.....
Det blir säkert bättre, åtminstone imorgon. Ta hand om dig och härskenheten.
Kram och söndagshälsningar / mt

Lisamari

Skickar liten uppmuntrande kram. Du får ta vara på din egen tid nu och vara lite låg i lugn och ro, tack för du skriver.

Sköt om dig

mr_pianoman

Tack Lisamari. Det gör jag så gott det går.

Ikväll var det då dags för konsert med efterföljande sittning. Det gick bra trots att det gick på reserverna för min del.

Skönt var att kören körde sina favoritsånger på sittningen som dom brukar göra. Fina dryckesvisor i flera stämmor. Det kändes bra att jag tagit upp min syn på det redan i tisdags, för ikväll kändes allt bara bra.
Nu har jag havererat i soffan och fast att jag är helt slutkörd och associal, så är jag nöjd.
Jag har kämpat hela våren med dels min nykterhet, men också folks åsikter och att komma tillbaka till en dräglig tillvaro. Och jag har klarat det! Visst är inte resan slut ännu, men jag har kommit en bit på väg.

Och nu tar jag sommarlov

Lisamari

Ha ett riktigt härligt sommarlov, nu kan du få vara bara du ett tag, utan sociala krav på ett "jag måste vara trevlig och prestera bra" krav, utan bara vara.

Tycker om att läsa dina rader, så hoppas på att sommarlovet inte även innefattar forumet.

Sköt om dig - Kram
Lisamari

mr_pianoman

Jag tar inte sommarlov härifrån. Nykterheten behöver ständigt uppdateras har jag förstått. Ungefär som en PC moahaha!

Var och pratade med min skyddsängel igår. En terapeut jag haft sen jag jobbade för mycket och kroppen inte klarade mer av stress och krav. Vi musiker har en förmåga att ständigt sträva efter det perfekta, men det är orimligt och jag har jobbat på det i några år. Tycker jag klarar det lite bättre nu. Det var längesedan vi sågs nu, men nu var det alltså dags igen.

Terapeuten H är fantastisk. Duktig på att få mig att säga rätt saker. Att själv sätta ord på känslor och tankar. Hon får mig alltid på så gott humör efter samtalet. Hon var glad över att se och höra att jag mår så bra, och att jag resonerar klokt kring min något röriga arbetssituation.
Men jag tar en dag i taget. Det är nog.
Idag ska jag vara nykter. Kan rekommendera det Prova ni också :)

mr_pianoman

Så har jag då firat första midsommaren som nykter alkoholist. Och jag har inte saknat spriten en sekund. Visst känner jag att ölen till sillen fattas, men det går bra ändå.
Återigen slås jag av det faktum att jag faktiskt inte behöver dricka.
Skönt!